Toves Tankar

Alla inlägg under januari 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 31 januari 2011 20:03

Jag hade önskat att jag kunnat befinna mig i drömmarnas land, att jag skulle vaknat igen och allt var borta, att inget hade hänt att du satt där vid dator och skickade bilder till din mamma, men jag är vaken, jag skriker inuti av smärta över det som aldrig mer kan bli.

Tänk om jag kunnat befinna mig i drömmarnas land då skulle jag skriva ett nytt manus till livet och allt liksom bara försvann, men jag är vaken och sorgen mig biter. Tårarna rullar längs indränkta kinder. Du är borta för alltid, herregud jag önskar jag befann mig i drömmarnas land så jag kunde vakna och känna din hand i min. Vi skulle upptäcka välden tillsammans igen, men jag är vaken och inget kan sudda bort den smärta du lämnat mig med.

Jag har mist dig min son, du har blivit ett änglabarn, plockad från min famn du var bara till låns. Jag önskar så att jag befunnit mig i drömmarnas land så jag kunnat ändra på allt, så jag kunnat sagt det likt ett mantra, stanna min son, stanna kvar, jag älskar dig, men jag är vaken och  Livet är hårt. Du är borta, kvar finns bara tårarna och smärtan kvar.

Mamma  

Av Tove Birkeland Brandt - 31 januari 2011 13:03

Jag har satt på diskmaskinen, tvättmaskinen, dammsugit och jag har mediterat för att försöka finna dig, jag vill ha dig nära mig. Behöver dig lilla Kim. Hur ska jag orka gå vidare här på jorden om du helt är borta? Snälla visa mig att du finns hos mig. De sa mig att du sjöng på Tro av Marie Fredriksson så jag lät spela den på din begravning och nu sjunger jag den inombords, Tro Kim, jag vill ha en TRO.

Herregud vad jag saknar dig, smärtan blir inge mindre, varför älskade lilla vännen gjorde du så?

Jag sitter och lyssnar på din musik, skivor du spelat in till Helena och jag skulle önska du satt här bredvid mig, letade saker på nätet, lärde mig nya saker som i Spanien, men du är ju borta, borta varenda dag. Jag kan inte läsa dina små meddelanden längre, de har tystnat.

Jag tänker så många tankar men finner inga svar. Hur kunde du lämna oss alla?

Vi älskar dig, hur ska man kunna gå vidare utan dig?

Jag plågar mig själv med svåra tankar. Jag vill du ska vara hos mig, stanna kvar, snälla överge mig inte Kim, min lilla ängel. Jag måste orka, orka leva för det är viktigt, du kan hjälpa mig nu, ge mig styrka, visa att du finns i min närhet. Snälla Kim ge mig TRO.

Dagarna går vidare, men mitt liv har stannat helt för mig nu, du är ju borta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, smärtan du kände är nu MIN.

Ett änglabarn har du nu blivit, mitt änglabarn älskade lilla Kim, du var alldeles för snäll för denna världen, för omtänksam och alldeles för full av kälek.

I bland kan jag kan känna ilska över att du lämnat oss alla så här, jag gråter för dig, för all den smärta du måste ha känt, jag gråter för jag har mist Dig, jag gråter för att världen nu gått miste om en underbar kille. Du skulle haft så mycket att leva för, jag kan känna mig arg för att du lyckades lura mig att TRO att du mådde bra och att allt var fint, jag trodde du hade det bra och jag gråter för att jag inget förstod. Jag bär på ångesten för att jag inget kunnat göra.

Livet är så orättvist, om jag kunnat hade jag bytt med dig, jag hade tagit din smärta, nu är du borta och allt är försent, varför sa du ingenting?

  

Av Tove Birkeland Brandt - 30 januari 2011 16:39

  
Jag måste nog ha ett mirakel
fast de alla tyvärr tagit slut
där jag går som skuggan i rummet
febrigt glädjelös varje minut

Tiden, nödvändigt ont att bli av med
meningslös heter aldrig en vän
existerar i gårdagens smärta
dold i skräcken för gryningen

Kanske finns någon ängel därute
som kan svara och visa en väg
känna målet med början i slutet
som kan hjälpa mej hitta min själ

Ängel ratad sen barndomens år
rör vid sorgen med kärlek så stor
torka varsamt den saltaste tår
djupt i hjärtat där ensamhet bor

För jag måste nog få ditt mirakel
till att fylla det fasliga med
kunna stilla det hungriga gapet
blanda färger i gråheten ner

Kall tycks jorden och kyligt mitt sinne
iskristaller har lämnats åt mej
kanske stormen som drivit fram vintern
mojnar stilla, till vår genom dej

Ängel kom, för jag tömd står vid stupet
rädda hoppet som inte finns kvar
nån förtröstan finns inte i djupet
mina frågor får alls inga svar

Kära ängel kom och rör vid min panna
där allt liv blivit knivar och klor
genom drömmarnas glassplitter rämnat
dock därinne jag tror att du bor.

Av Tove Birkeland Brandt - 30 januari 2011 16:04

Jag har suttit och försökt lägga på papper, mina känslor, min saknad och all min kärlek, min tro på att du finns med mig och det blev denna teckning min älskade son.  

Av Tove Birkeland Brandt - 30 januari 2011 11:27

Ja orden är de samma min ängel och inget kan lindra den smärta jag känner. Ingenting löste du med att ta ditt liv, all den smärta du kände då förde du över till mig och andra att bära på, det är inte rättvist att någon av oss skulle känna sorgen, inte du och inte vi. Vi skulle alla haft en framtid, vi skulle alla känt lyckan skrattat och lett. Nu gav du dig av och lämnade allt så nu bär vi den ångest, den rädsla, den ensamhet du bar, varför kunde vi inte fått dela den i livet så du hade kunnat vara kvar.

Livet är inte bara orättvist det är rent av plågsamt att leva så jag kan förstå tanken att inte vilja leva, men att sedan göra det som du gjort kära Kim är att  låta smärtan leva kvar i oss andra. Jag saknar dig så älskade barnet mitt, jag saknar dig så det känns som att hjärtat skall brista i bröstet mitt. Dagarna går, livet står stilla, jag andas, jag äter, jag gråter, jag minns, jag tänker, jag sover, allt annat passerar förbi.

Du var ju bara 17 år gammal, du skulle varit kvar och upptäckt saker, lärt oss andra saker, du skulle stannat för vi behövde dig i våra liv, vi behövde DIG. Du är en del av min själ, du är en del av mitt hjärta, du är allt i mina tankar och det smärtar hela tiden att du tog ditt liv.

Jag hoppas så att då du väl bestämde dig inte plågades, att det gick fort, tankar som plågar mig hela tiden, jag hoppas du inte kände smärta och jag hoppas dörren till himlen öppnade sig, att du mötte ljuset. Tankarna plågar mig, jag undrar över så mycket och finner inga svar, älskade vännen hur kunde du gå och bara lämna mig kvar. Hela mitt inre skriker av smärta, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska stoppa. Jag trodde vi hade så gott om tid, jag trodde jag skulle få ha dig tills den dag jag dog men så valde du bort allt, jag kan bara inte fatta.

Älskade vännen, jag tror, jag menar jag TROR, hjälp mig att finna vägen till frid, kom hem och hälsa på mig, stanna bredvid. Gör något litet så jag vet du är här, jag behöver dig så mycket står inte ut med tanken på att du gav dig av.

Du var mitt solsken, så fel du tog i livet, trodde jag saknades men så var det inte, jag följde dig hack i häl, du var min älskade son, inget kan lindra det gap av tomhet du lämnat i mig, det är tomt. Jag saknar DIg!

För snart 18 år sedan lades du i min famn, jag log och tittade förundrat på dig, älskade dig, du var så vacker mitt lilla underverk. Jag såg dig växa, jag plåstrade dina sår, jag såg dig bli tonåring och så stolt jag var, allt du kunde. Jag drömde om att finna tiden att lära mig av dig, men pengajakten tog över för att betala räkningar för mig, jag hann ej lära, men jag såg det du gjorde, jag var så stolt, jag lyssnade på dig då du rappade, du var en begåvning älskade Kim, nu sitter jag här och tittar på bilder av dig, allt är så tomt, jag är ett skal av smärta. Hur ska livet bli vackert igen. Hur ska man gå vidare utan dig?

Övergivenheten plågar mig, vi hade ju allt, ja vi hade en grej inte bara bandet av att vara mor och son, vi älskade ju samma saker, datorer, nätet som blev din grej,rappmusiken, nu har dina ord tystnat, du skriver inget mer, jag sitter och väntar men det är tomt, det är tyst och det smärtar ännu mer.

Älskade Kim hur kunde du lämna allting, alla älskade DIg för att du var du. Alla beundrade dig för att du var du. Vem ska vi alla titta upp till nu?

Du var min son och jag älskade dig. Förstod du verkligen inte hur mycket jag skulle sakna dig?

Mamma


Av Tove Birkeland Brandt - 30 januari 2011 09:06

Kallsvettig, panikångest, måste upp, måste upp. På med datorn, men det finns ju ingenting där, du kan ju inte skicka någonting längre, hur kunde jag tro det. Vaken nu och sorgen biter i mitt inre, jag älskar dig så Kim hur ska jag orka vidare med allting, säg mig det. Kan inte fatta att du valde något så dumt, du som var så smart annars, hur kunde du lämna oss allihop, hur kunde du snälla Kim.

Jag sitter här och tittar på dina fotografier, som att du skulle komma tillbaka av det min älskade lilla vän, försöker att mildra smärtan jag känner inombords, tårarna som tränger på hela tiden. Vad är det som blir bättre? För mig kan det ju inte bli bättre, jag har ju mist dig min älskade son. Du var min baby fast du blev stor, hur ska jag gå vidare i livet utan dig.

Jag sitter vid köksbordet, alla tankar riktas mot dig, jag har tänt ett ljus för dig, tagit mig en kopp kaffe försöker lindra smärtan jag känner men ingenting hjälper. Du är BORTA och min själ skriker av smärta. Jag ber dig Kim stanna här hos oss, stanna kvar med oss.

Allt jag gör nu är att leta efter dig, snälla visa bara att du är med mig.

Älskar dig i evigheten, saknar DIG.

Mamma  

Av Tove Birkeland Brandt - 29 januari 2011 21:12

Vaknade, satte på datorn. Började att scanna bilder igen för att lägga till i minnesalbumet, jag fann en hel del men nu är lagret tömt. Så mycket vackra minnen som väcktes till liv, så mycket underbara stunder vi haft min älskade son. Dagen har gått bra idag, Jag har haft massor att göra och besök från Nicklas, Helena, Robin och barnbarnen så det har rullat på. Jag har lagat LCHF middag, gjorde en god gryta idag med massor av grädde :-)

Jag gjorde klart min blyertstavla och gav den i present till Helena, hon blev glad för den och den ska hänga vid Kims foto, ett viktigt budskap Carpe Diem.

Fånga Dagen.

Nu kom Laila, Kim, Gabriel, Joline och Isabelle, jättekul så nu ska vi dricka kaffe och prata.

Saknar dig lille Kim och det gör alla de små också. Alla världens kramar sänder jag till dig idag och jag hoppas du känner dem min älskade lille son. Jag har skrivit till din flickvän idag och sagt henne att hon skall tänka på allt det fina och att hon ska ta vara på sig.Jag vet att du skulle vara glad för detta, jag vet att du ser oss, vakar över oss. Mamma


Av Tove Birkeland Brandt - 28 januari 2011 13:40

Sitter med mina bistra tankar, jag har en son till- känner honom inte ens.

Det är hans val om han vill prata nu. Jag vill dela tankar omkring lillebror, jag vill dela minnen, prata. jag vill inte låta livet gå till spillo, men jag är rädd att han inte vill för det var hans sista ord till mig.

Så mycket är fel, så mycket blev fel nyligen, men man har tiden att tänka då någon som betyder allt går bort, man reflekterar, man förlorar, man kommer till insikt. Man ser så klart, det som betyder någonting här i livet.

Jag har sårats så av illvilliga människor och låtit såra vidare, visst är det vanligtatt man gör så. Men man måste börja tänka efter, innan man säger eller skriver någonting, det kan ju bli så fel, så fruktansvärt fel. Det blev så fel.

Men det är också fel att inte ta reda på sanningen, utan bara tro att man har rätt.

Min son känner inte mig, min son vet ingenting om mig, bara det som en gång fanns så synd att inte vilja veta, att bilda sig en uppfattning själv.

Sommaren bjöd på klander från sårade barn, ilska som bubblat över, frustration och tankar som jag nu förlåtit. Allt är inte alltid som det kändes vara, men det är lätt att döma, att kasta skit och att förstöra. Vårt helvete är det ingen som förstår!

Men jag är glad att sådana människor inte har plats i mitt liv mera.

Jag saknar Kim och det kommer jag alltid få göra, i resten av mitt liv, men min andra son lever och jag vill ta del. Livet är kort, men så viktigt och kontakten med barnen är så viktig.

Att leva ÄR VIKTIGT, man tar allt för mycket för givet och låter ögonblicken passera förbi, utan att fånga dem "Carpe Diem", tänk på det.

Jag scannar kort, jag minns, jag saknar. Älskade barn ni måste förstå, ni måste veta att jag älskar er och att ni är viktiga, att jag är stolt över er och det ni har blivit.

Ni är nu vuxna och ansvarar själva för era liv, men som mor slutar jag aldrig ömma för er, jag vill er så väl, jag vill att ni alla skall ha det så bra.

Lilla Kimpan du är borta och min sorg vet inga gränser, det är så svårt att veta att jag aldrig mer får se dig le, aldrig mera får känna dina kramar eller att vi kan umgås och ha kul, att vi aldrig mera kan prata. Allt är försent, jag vill ändra på det, dra tiden tillbaka, hålla dig så hårt och aldrig släppa taget, men du är borta.

Den sorgen är tyngre än jag kan bära min älskade lilla son. Jag kan inte sätta etikett på min sorg. Du är borta och det är så himla fel. Du var för god för denna världen, så måste det ha varit, min älskade underbara son. För omtänksam och alldeles för bra.

Mitt hjärta ropar, kallar dig tillbaka, hoppas på svar. Men svaren uteblir och jag blir lämnad ensam kvar med min sorg. Det finns så mycket vi inte hann göra, men också så mycket vi gjorde.

Jag är så glad idag att du hann se Europa, att du fick resa och bo i Spanien, att du hann bo på hotell. Jag är glad att du hann se fjällen och havet i Nordnorge och all den natur du älskade så, jag är så tacksam över allt jag fick dig att uppleva och allt vi upplevde ihop.

Men saknaden är enorm över allt det som nu gått oss förlorat, tiden vi aldrig mera får, tiden som rann ifrån oss. Jag saknar dig min son och allt det vi aldrig fick en chans att göra. Det sägs att tiden läker alla sår, hur ska den kunna göra det?

-Du kan ju inte komma tillbaka. Det är tomt, livet har mist sin glans, det är så orättvist att du av alla människor lidit så du tyckte att du behövde ta ditt liv, du som alltid lät oss tro att allt var så bra, du som alltid ville skydda oss andra.

Vi kunde inte skydda dig, så snälla förlåt att jag inget förstod, att jag inte fanns där för dig.

Jag skulle ge mitt liv för ditt om det gick. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig i evighet...

MAMMA

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards