Sitter vid köksbordet, har ätit frukost och fått mig en kopp kaffe. Mina första tankar var hos Dig. Känner mig kall inombords, solen har slocknat. Tanken på att du är borta gör att det svindlar. Man funderar aldrig på döden när man har de sina runt sig, kanske borde man inse att den kan lura runt hörnet för att få ett bättre perspektiv i livet. Jag hade önskat du ringt eller skrivit, men du valde att inte göra det, jag önskar så att du hade pratat om hur du kände men du gjorde inte det, du valde att ta ditt liv.

Du, bara 17 år gammal, varför kunde jag inte fått tala om för dig hur mycket vackert du skulle fått möta här i livet om du valt att stanna. Du hade ju Sanna, du kände ju kärleken så varför gav du upp.

Jag ska lära mig leva utan dig, hur gör man det, du var min son, du var ju en bit av min själ. Varför förstod du inte det?

Jag har inget val, det hade Du och du lämnade oss alla sörjande kvar, hur ska man acceptera det?

Kära barn, sorgen är så tung, min kärlek till dig var så stor, mitt hjärta var hos dig varenda dag, jag älskade att läsa det du skrev eller se det du skapade, du skickade länkar som jag kunde titta på, nu har det tystnat. Allt är så förbaskat tyst!

Du tog livet och gick, inte bara ditt eget utan också mitt, jag känner sådan smärta över att mista dig mitt älskade lilla barn.

Ljusen brinner för dig på minneslunden, ljusen är tända på minnessidan och jag hoppas du ser dem.

Jag undrar om jag har rätt finns den andra sidan? Kan du blicka ner på mig, kan du vandra runt här hemma, snälla visa mig. Stanna hos mig, gå inte för alltid din mamma behöver dig.

Jag skriker av smärta, mitt inre vill inte mista DIG du betydde allt för mig älskade Kim.

Nu är vår tid förbi, jag är ensam, det är så hårt, så orättvist, aldrig kunde jag drömma om att DU skulle välja att göra så mot dig själv . Livet är ju dyrbart. Sorgligt nog förstår man inte det när man är 17 år gammal, det hade dröjt ett par år till.

Ute råder dimma och sådant är mitt liv, jag finner ingen ro, ingen kraft att läka, jag finner inte DIG.

Ska tända ljuset för dig sen, minnas våra underbara stunder som nu blev allt för få, jag trodde du skulle göra mig till farmor och skänka liv till några små, jag trodde jag skulle få hjälpa dig inreda en lägenhet, komma med porslin. Jag trodde jag skulle få dela ditt liv, men med blixtens hastighet tog du och försvann. Nu står jag här ensam, lämnad kvar.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...