Toves Tankar

Alla inlägg under februari 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2011 16:42

Ja vädret styr hur vi ska klara oss, om man behöver betala ihjäl sig på pellets och el, jag är så trött på allt krångel och alla räkningar som väller in över oss och på sjuklönen som inte räcker till och ja alla andra saker som känns svåra och jobbet där man är uppsagd och Du Kim som gick och dog.

Kan man inte begära av livet att det kan vara lite mildare ett tag, att man helt enkelt bara kunde få slippa oro och ångest och ha något att glädjas åt en stund, man kanske skulle prova att göra som storken, dutta ned huvudet i sanden och vips kanske allt försvinner bara, nej skämt och sido det är då inte lätt att vara människa, så mycket krav, så mycket problem hela tiden, men att göra som du valde att göra är ingen lösning, det är inte en bra väg att gå, så är det bara. Man ska leva och man måste ta sig igenom de problemfyllda dagarna man möter i sitt liv, som nu när räkningar ligger i drivor, jag mår illa, för jag vet att vi inte klarar att betala för oss och det är ändå sådant som måste betalas, ja och inget nytt från försäkringsbolaget som skulle betala din begravning, jag vet inte hur något går. Jag har en räkning på 23.000 kronor som ligger här för din begravning, jag höll kostnaderna nere men ville ändå du skulle ha det fint och jag har inga pengar till det här heller, ekonomi är ju något man skulle ha velat glömma mitt i allt det här, ja det blir väl 23.000 kronor till hos kronofogden, men så är ju livet det går inte i raka led precis. Herregud, jag saknar dig hela tiden mitt i all den här röran, det känns så fruktansvärt jobbigt att veta att jag skall få vara utan ditt leende ansikte i resten av mitt liv.

Älskar och saknar dig tills dess att jag tar mitt sista andetag, för då Kim ses vi igen det lovar jag dig.

Mamma


ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2011 14:53

Ja just nu är min bloggsida helt tokig och jag vet inte hur jag ska få den på rätt sida igen, jag har betalat ett kvartal med fritt från reklam för att slippa ha den rutan mitt i texten så nu kan ni ju i alla fall läsa min blogg. Spalten som skall sitta till höger sitter under allt just nu och ja fråga mig inte vad som skett, hoppas bara att detta rättar till sig igen för så här vill jag ju inte ha min blogg.

ledsen för detta men jag hoppas ni stannar till och läser mina inlägg i alla fall och att ni scrollar ned och läser det som finns längre ned.

ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2011 13:46

  


Ett inlägg om självmord från en sida som heter kuling.se, det gav mig ett svar som jag sökte, en fundering jag haft sedan den dagen du försvann. Jag tänker ju på hur du mådde, vad du tänkte på, varför och jag tycker att den här tjejens förklaring gav mig ett vettigt svar på mina frågor. Jag tror att det kunde vara så här även för dig min älskade lilla Kim, bara så synd att du inte skrek ut din smärta, jag vet ju att du ville leva, egentligen.

Du var ju livsglad, det kunde ju inte bara ha försvunnit alltihop, jag tror du hade en impuls och du tog den bara och sedan så var det för sent. Mina tankar, ja jag har så många, jag vet i alla fall att valet var ditt eget, men det var ett mycket olyckligt val för du valde inte bara åt dig själv att förändra livet. Du förändrade även våra liv älskade lilla gubben. Jag vet att i ditt hjärta så ville du oss alla så väl, du älskade oss allihop, Jag vet det och jag älskade Dig.

Jag kommer alltid att älska dig och jag tror faktiskt att jag börjar forma ett kall i mitt inre, att kämpa mot självmorden, dess uppkomna orsaker, att hjälpa unga i nöd. Hur det kommer te sig vet jag ännu inte men jag vet att det är något jag måste göra främst genom att skriva, för jag känner så starkt att ditt liv inte får ha gått till spillo i onödan, det måste komma något gott ur det till slut, även om jag inte orkar just nu så ska jag orka senare. Jag saknar dig varenda minut av mitt liv sedan du gav dig av och jag gör allt för att förstå varför man kommer till denna punkt att ta ett beslut att ta sitt liv, när man kan sträcka ut sin hand mot de som älskar en för att få hjälp och jag är så ledsen att du inte gjorde detta utan istället valde att ta ditt liv, men jag vill förstå. Jag vill fatta vad som leder en ung människa till detta.

Det är så viktigt att man tänker på alla dem som man berör i sitt liv, hur de kommer att ta det om man inte finns längre, för det är svårt att leva utan den man älskar och man är väldigt älskad även om man stundvis kan känna sig ensam. Man är aldrig till besvär, man är aldrig till belastning, det är bara inbillningar man skapar i sitt inre och ingen VILL ATT MAN SKA DÖ. Alla är vi behövda även om vi vissa dagar kan känna att det skulle vara bättre om man försvann, detta är en illusion som skadar alla som man någonsin kommit i kontakt med.

Så älskade Kim det du gjorde var fel, men jag kan förlåta dig ditt misstag och jag kan be för att du finner frid och att du följer mig i mitt liv och stannar som min skyddsängel och ger mig ork att leva ett liv utan dig tills vi ses igen.

Om självmord

Det är inte ovanligt att den som har en psykisk sjukdom har tankar på att ta sitt liv och det händer att man gör försök till att ta sitt liv.

gör man för att man har en outhärdligt psykisk smärta. Man står inte står ut med den längre. Känslorna är jättejobbiga och man kan inte komma på något sätt att komma ifrån dem. Tankarna fastnar bara i att ta sitt liv. De bra stunderna i livet kan man inte komma ihåg och man har slutat hoppas på något bättre. Det kan kännas som att vara i en mörk tunnel som aldrig tar slut. I det läget kan man inte tänka på hur ledsna ens anhöriga och vänner kommer att bli om man tar sitt liv.


Ett självmordsförsök

Egentligen är det inte att dö som är det man helst vill med självmordet utan att bli fri från de svåra känslorna. Ett självmordsförsök är alltid ett rop på hjälp. De flesta vill inte dö, de vill få slut på sitt lidande.

Berätta för någon vuxen om du förstår att Din förälder eller någon som du känner har självmordstankar. Det kan hända att de inte vill att Du ska berätta, men gör det ändå. Livet är viktigt och kom ihåg att det flesta faktiskt inte vill dö om de får hjälp.

Det är aldrig ditt fel om någon gör ett självmordsförsök eller faktiskt dör genom självmord.

Innehåll: Katarina Axelsson

Publicerad: 2008-09-26


Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2011 11:36

  

Tiden skall vara en faktor som är bra för mig har jag förstått och jag tror att det kan vara så, det är nog enda gången tiden läker, ja inte alla såren men till viss del kanske det kan ge mig kraft och ork.

Det är en total saknad, det är en total förintelse att mista dig, inget man kan föreställa sig om man inte stått där, med poliserna i dörren och dödsbeskedet, att man förlorat sitt barn, att ens barn har tagit sitt liv, det är en kris, det är en total katastrof och jag vet inte om jag någonsin mera kommer att läka ifrån detta, saknaden är så enorm, skulden , ja allt är så ofattbart hårt och stort.

Visst du bodde inte hemma hos mig längre, men du var min son och jag älskade dig så som bara en mor kan göra, att du försvann gjorde att även jag gjorde det på ett mycket konstigt sätt. Jag har svårt att förmedla vad jag känner, jag har svårt att säga att jag ligger som ett flöte och doppar upp och ned i sorgens hav och var gång jag dyker under känns det som helvetet öppnar sig och drar mig vidare, jag försöker hålla uppe mitt huvud, jag försöker vara den jag var men det går inte, allt är förändrat för mig, du är borta.

Visst älskar jag dina syskon med samma intensitet men snälla de är kvar och du har försvunnit för alltid, jag vet att nu måste vi vara rädda om varandra, extra rädda, ta vara på livet, men jag sörjer Dig och orden jag känner räcker inte till.

Sekunder blir till minuter och vidare till timmar som blir dagar och veckor och slutligen månader  men jag känner mig som då den 2 januari i år, jag känner mig så förlamad av sorg och smärta att jag inte orkar mer än att kämpa för att orka ännu en dag utan Dig.

Jag undrar om du visste hur mycket du betydde, jag undrar om jag visat dig vad jag kände, jag har så många funderingar inom mig, jag pratar inte längre, jag tänker och tänker och tänker.

Jag är din mamma och jag älskar dig i evighet och mina ljusa stunder är minnena av Dig, då lever du och är här nu med Mig...

Mamma


Av Tove Birkeland Brandt - 26 februari 2011 11:07

I går kväll kom Christian för att vara med oss över helgen och det första han sa när han kom var att jag är på minnessidan varenda dag och jag tycker den är jättefin, de saknar dig, jag saknar dig. Det har blivit en märklig känsla som att vara amputerad, jag är amputerad, du har försvunnit.

Jag önskar så att du är min skyddsängel nu, att du ser vad jag gör, hur jag har det och att du ser att du finns i mina tankar hela tiden.

Jag kommer nog inte prata så mycket med dig under helgen eftersom bonusbrorsan är här, första besöket sedan din begravning nu och han kan behöva lite uppmärksamhet., Jag skall försöka vara alert, jag är ju inte så van att vara det just nu att rikta mina tankar till annat än Dig men jag är glad att han kommit för att vara med oss. Ståle har magsjuka så han är hemma idag.

Det skall bli en av dina favoriträtter idag, pannkakor med fläsk, ja jag vet att tacos var det bästa du visste men det blir det inte denna dag.

Din syster kommer hit också på middag med barnen, ja Helena alltså så vi blir ju nästan lite samlade idag. Jag saknar dig Kim, livet är så konstigt att du skulle försvinna, ta ditt liv var ju inget jag trott du skulle göra, du visade dig ju alltid vara så glad, varför Kim lämnade du mig så här?

Jag funderar varenda dag på varför livet är så hårt att leva, varför man behöver gå igenom sådant här, att mista Dig är det svåraste jag varit med om i mitt liv. Det finns inte ord som kan sätta beskrivning på min smärta. Det kommer inte gå en dag av resten av mitt liv som jag inte tänker på dig och saknar Dig.

Jag ler inte längre, mitt hjärta har krympt.

Jag vet inte hur livet kommer att bli, om det kommer att finnas glädje, men jag vet att din död inneburit eftertanke, att jag nu ser på livet på ett helt nytt sätt.

Jag läser om nära döden upplevelser och det är bäst man ber sina böner, för stället där nere låter inte som det är så kul och alla i boken beskriver två platser.

Nu ska jag ta och göra mig klar för att åka och handla med grabben så jag får ta en liten paus i mitt skrivande en stund, saknar Dig Kim av hela mitt hjärta.

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2011 19:12

Jag sitter och läser en bok om 25 personers nära döden upplevelser, vad de sett och vad som hänt dem efterråt i deras liv, då de vaknat upp tillbaka till livet här på jorden. Jag försöker finna mina svar eller några svar på varför du log. Vad såg du som gjorde att du kunde le? Man sa mig att du log älskade hjärat det måse ju betyda något, själv såg jag inga spår av detta då jag fick se dig en tid senare. Jag tänker så mycket på livet, på vad meningen är, man är som myror, stretar och drar för att lämna allt vidare en dag. Jag vill finna meningen med allt, både det som är här och nu och det som kanske kan komma en dag, något jag vill tro.

Boken är intressant och om någon vill läsa den så heter den: Glimtar av NÄSTA LIV skriven av  Dr Richard Kent och Val Fotherby

Jag vill ju Tro att det finns något mera, att det inte tar slut här, att jag får träffa dig igen min lille älskade Kim, jag behöver tro att det är så för att orka leva vidare, för att ge mig själv en gnutta hopp.

Ja jag vet inte hur det är men om man tror så känns det lättare och kanske såg du något som gav dig frid, som gav dig kärlek, något så starkt att det kunde få dig att le. Jag tänker mycket på din död, att du ville avsluta, att du gjorde det, jag gråter och jag saknar och önskar så att jag kunde få dig tillbaka, men det går ju inte så då försöker jag ta reda på lite om det som kan komma en gång. Finns det eller finns det inte? Jag tror att det finns något mera annars blir våra liv alldeles för futtiga, jag tror du fick en gammal själ som behövde komma hem det var därför du lämnade mig i din tidiga ålder. Du var bara till låns.

Låter kanske flummigt, men jag kan intyga att jag är nykter och vid mina sinnes fulla bruk.

Saker ändras utifrån det man upplever, att mista dig har förändrat allt för mig och ska jag orka måste jag ha en tro, jag har inga garantier för att det är så, bara en önskan, en innerlig önskan om att det ska vara så. För jag vill så gärna träffa dig igen. Jag läser om allt just nu, självmord, hur man kan undvika att det sker, orsaker, livet efter detta och mycket annat. Aldrig förr har jag haft sådant behov av svar som jag har nu. Jag vet att du ville kämpa för att förhindra mobbing på skolor och det var en mycket god sak, men jag tror man måste lägga det på schemat för att visa påföljder av vad som sker en människa på grund av mobbing, jag vet att du led svårt av detta, allt det du utsattes för, jag kämpade för att du skulle slippa, men det är skolplikt och man har inget utarbetat Anti mobbing program på skolorna idag. man borde ta det mycket allvarligare än man gör, det förstör liv, Det tar liv så din kamp var rätt älskade Kim men ska kämpa för att få bort det, synd att du inte stannade här med oss, vi hade kunnat förändra saker tillsammans. Nu är jag ensam och svag, söker svar på alla mina frågor, all min energi går åt till att sörja dig. Känner mig faktiskt helt hjälplös men jag kämpar och det är väl huvudsaken kanske.

Jag ska läsa vidare och kanske finna tröst, hoppas du funnit frid älskade Kim.

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2011 16:13

  


Jag vet ju så väl att du hade velat se mig le, du hade velat höra mig skratta. Du ville se mig leva men vad gör jag just nu, inget av det du ville. Förlåt, men jag har inte orken, jag lovar dig att snart ska jag ta mig i kragen, men inte nu, inte idag. Jag har en sådan saknad, du betydde så mycket och så är du bara borta, jag kan inte fatta. Så många ljus jag tänt vid minneslunden, men ändå hoppas jag på att du skall komma hem igen, att du skall skriva, skicka bilder men du är ju i Änglarnas stad så hur ska du kunna göra detta.

Jag funderar över vårat liv, du var så otrolig, ett helt litet underverk som kom till mig, jag delade din glädje, torkade dina tårar, vaggade dig i min famn, älskade dig, såg dig växa, såg dig bli denna underbara kille som nu är borta igen. Jag är din mamma, Just din mamma och jag vill sjunga Halleluja. Tack Kim för att du kom till mig, tack för den tiden vi fick, tack för att du var en helt underbar son, tack för all den glädjen vi hade, vi två.

Tack för all gånger du log, tack för alla kramarjag fick,  om du visste hur mycket de alla betyder idag. Älskade vännen jag saknar dig så, fattar inte att du tog ditt liv, fattar inte varför, vill nog inte helt förstå att du är borta, det är alldeles för svårt att leva ett liv utan dig, jag vill helt enkelt inte.

Jag har dina systrar och din bror som lever sitt liv någonstans och som inte vill veta av mig, du var min diamant, min egen lilla juvel och nu har jag tappat dig.

Jag känner mig så fattig utan dig, livet miste sin glans. Vi kämpar så tappert för att överleva, att orka med vår förlust, men det är svårt, ingen dag är helt bra, jag vill ha dig tillbaka med oss här, ja jag vet det Kim det går inte du har tagit farväl. Men inte jag kära älskade sonen min, jag har inte sagt farväl, jag vet inte hur jag någonsin skall orka göra det.

Jag vet inte varför allt gick så fel, jag vet inte varför du tog beslutet att ta ditt liv. Jag vet att jag inget får veta för du tog svaret med dig på din resa.

Men frågorna kvarstår här på jorden, de fortsätter mala. Man vet så lite, ibland önskar jag man kunde veta i förväg, men livet är inte en rak linje och den är utan svar, allt är en hemlighet tills vi lever det precis Nu, du borde ha levat ditt liv, du hade fått uppleva allt. Svårast är nog det att jag fött ett barn som jag ville skulle ha det bra och som som inte blev mer än 17 år gammal, valde att ta en resa utan mig, valde bort livet, min gåva till dig. Det gör så ont och världen känns inte längre vacker utan mörk och skrämmande för oss som är kvar.

Jag lyssnar på musik på Spotify "Axel Rudi Pell" och det är som att alla låtarna handlar om dig på något vis, om oss, att allt är försent. Saknar dig så det känns som jag kommer mista mitt förstånd, det är inte så här livet skulle bli. Jag hatar det, det gör jag och jag kan faktiskt känna mig förbannad på Dig för att du gjort så här mot mig, mot oss alla. Att vända oss ryggen efter att du krossat oss, inte var det det du ville oss, inte var det så vi skulle ha det, eller hur?

Men så lämnade du oss, helt förtvivlade utan att kunna komma vidare, jag famlar runt i ett mörker, tankar som är svarta, ilsken och utan Dig, jag vill inte. Jag har inte valt att känna det här, du har valt det åt mig Kim.

Hur kan man någonsin säga hur mycket ett barn betyder, tänker man på det i vardagslivet? Nej, men då livet är borta gör man det och det gör ont, ont, ont...

Ont, för att man blir vis och att det är så kostsamt att man själv skulle vilja dö vissa stunder. Jag vet ju att min plats är här, jag vet att jag är älskad och jag ser fram emot att bli mormor igen, men jag hade velat uppleva livet ihop med dig också, det är inte rättvist att du är borta, att du gett upp.

Tänker på Sanna, din flickvän, hur klarade du att göra så emot henne, det finns ingen tröst i hennes unga liv, jag känner så starkt för henne, hon miste dig. Sin stora KÄRLEK, du hade hennes kärlek så varför stannade du inte?

Allt är så konstigt, så utan kontroll, det går inte fatta. Vad hände?

Nu gnäller Buddy han vill ha uppmärksamhet, han letade efter dig då jag kom hem med din jacka, han saknar dig, känner den oro jag känner. Han är min vän och du älskade honom, ville låna honom, men det blev aldrig så. Älskade vännen så tom världen är utan dig.

Kommer alltid att sakna och älska dig.

Din alldeles egen lilla mamma <3

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2011 12:52

  

Jag sitter här hemma, skriver till Dig. Jag undrar om du kan höra, om du kan känna med mig även om du lämnat mig, även om du lämnat jordens liv.

Jag har så mycket frågor omkring livsåskådning, livet efter detta, om döden och om dig, det går hand i hand på något vis. Försöker komma till ro, läser om meditationens kraft och försöker finna en fristad. Jag har tänt dina ljus, de brinner här på köksbordet, de lyser bara för dig, jag har tre stycken som symboliserar TRO, HOPP, KÄRLEK. Jag vill tro att vi ses igen, hopp för en framtid även utan dig att detta skall vara något jag orkar och kärlek för all den kärlek jag kände och som du gav till oss alla älskade Kim. Jag ser så ofta ditt skrattande ansikte för mitt inre, jag ser den där speciella glimten i dina ögon som bara du kunde ha, du var så charmig en sådan otroligt vacker kille, min son. Hur kunde du ge dig av, vi behövde dig, vi älskade dig. Jag vet inte om du hör mig just nu Kim, men om detta är möjligt så ber jag dig vaka över oss alla tills den dagen vi kan ses igen, vi behöver en ängel i våra liv, du var den ängeln då du levde och jag hoppas du kan var vår skyddsängel nu då du lämnat oss alla här. Vi behöver den styrka du hade inom dig och som vi själva inte besitter, du var så stark min son i alla fall trodde vi ju det. Du blev bara 17 år gammal, så nära inpå din 18 års dag som du tog ditt liv, allt hade ju förändrats genom denna födelsedag, du hade haft möjlighet att själv styra ditt liv. Känslorna bar svallar inom mig, jag fattar inte, jag vill ju inte förstå att du min älskade som är DÖD, jag vill ju att du kommer hem nu, hem till mammas varma famn, men detta är det enda som inte går längre och jag ska leva med att famnen för alltid är tom, mitt hjärta kramas så hårt där inne i mitt bröst, det känns som det skall spricka, jag saknar Dig, jag saknar ditt smittande skratt och ditt underbara leende, fattar inte varför livet var tvungen att vara så hårt mot oss, varför du behövde gå. Jag vet att jag måste tänka på de som är kvar, försöka focusera på dem, men jag klarar det ju inte, jag vill ha dig kvar. Sorgen håller mig fast i ett järngrepp, tårarna rinner, Inte Du lilla Kim, inte Du.

Varför går alltid de snällaste människorna först? Jag känner sådan ångest över att inte förstått att du var deprimerad, att jag inte tog mig tiden att förstå, jag hade gjort vad som helst för att hjälpa dig och du måste ha känt att jag inte fanns som ditt stöd för du sa ingenting, herregud vilket straff jag skall leva med, vad självupptagenhet kostar. Jag tog för givet att du förstod att jag älskade dig över allt annat, jag tog förgivet att vi hade varandra i en evighet och se hur det blev, nu står jag här, tårarna rinner och sorgen äter upp mig, Nu, då allt är försent, NU fattar jag vad livet går ut på och att andra saker är oviktiga, att man måste stanna upp, att man måste prioritera. Förlåt mig Kim, förlåt din mamma, för allt jag gjort har jag gjort av kärlek till Dig, men jag fattade inte att du behövde Mig, min tid. Du hade min kärlek, men du sa ingenting och nu kan jag aldrig hjälpa dig mera, vissa stunder står jag inte ut, jag funderar på varför livet inte kunnat gett oss mera tid, mera förståelse, varför Nu när allt är försent?

Mamma

Presentation


I am self-employed in the cleaningbuisness. Right now expanding our company so its a full time work.

Bra & Leve Förlags utgivna böcker. Köp här!

FÖLJ mig på FACEBOOK

REKLAMINSLAG

z35W7z4v9z8w

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

Bloggportalen

HJÄLP MIG ATT RANKAS HÖGRE FÖR ATT BLI VISAD: Tryck på röstaknappen nedan! BloggRegistret.se bloggping

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Följ bloggen

Följ Toves Tankar med Blogkeen
Följ Toves Tankar med Bloglovin'

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Bloggportalen

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se