Jag känner mig så plågad av tankar kring din död, jag känner att jag svikit dig när jag inte förstod hur du mådde, inte förstod att du behövde mig. Nu sitter jag här och allting plågar mig, jag saknar dig. Jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag inte fattade hur allt var, jag vet att du lurade mig, gav mig intryck att du mådde bra, ville du skona mig? Varför?

Jag hade ju hjälpt dig om jag fått veta, jag hade hämtat dig, vi hade pratat, men nu är du borta och Livet menar att jag ska klara mig utan dig, hur då?

Det har blivit februari månad snart skulle du ha fyllt 18 år älskade Kim, jag ska tända ditt ljus den dagen och hoppas du ser att jag hyllar dig, hyllar dig för den du var, för att jag hade turen att få bli din mamma. Herregud Kim, hur kunde du välja att göra så, nu har livet mist sin glans, jag gråter, jag saknar, jag säger Förlåt, förlåt mitt kära älskade barn för att jag inte förstod hur du mådde, förlåt din mamma, snälla Kim.

Ingenting jag gör, ingenting jag säger kan ta bort den smärta och den ångest jag känner för att jag svikit dig mitt älskade barn, du var en solglimt i mitt liv, så viktig, du ägde mitt hjärta, nu bor där sorg istället och jag kan aldrig någonsin förlåta mig själv. Hur skulle jag kunna det, du är ju borta.

Jag försöker hylla ditt minne, jag fösöker få världen att förstå att den nu mist en kille som kunde få himlen att lysa blå, en kille som brydde sig om andra och bbar deras sorger, Nu Kim bär vi alla din.

Ja jag älskar fler, som jag vet just nu lider av att se mig så här, man vad ska jag göra, du finns ju inte mer. Ångesten är bara förnamnet i mitt liv just nu.

Om det finns en möjlighet, så ber jag dig stanna, lämna mig inte , jag behöver dig, jag behöver ha förtröstan, jag behöver veta att du väntar på mig på andra sidan, jag behöver dig nu, känna din närhet, visa mig att du är här med mig, ett litet tecken som göra att jag vet.

Det är så svårt att mista sitt barn, så svårt att sätta ord på saknaden, den tomhet som i livet intar, så svårt att förklara men du var ju Livet jag bar.

Jag födde dig till livet, jag trodde allt hade en mening, nu ser jag ingenting, jag är blind av sorg, du var mitt lilla barn, hur stor du än blev, du var min älskade lille baby . Hur ska man orka, hur ska man se en mening i att du tog ditt liv?

Älskar dig Kim, glöm inte det.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...