Det gnistrar av snön i träden här utanför, snön ligger tjock och tung, jag väntar på våren, så du kan komma till minneslunden I sunne och få din sista vila där. Jag saknar dig bara mer och mer för varenda dag som går, det är svårt.

Jag bär på en smärta, en förtvivlan och mitt inre bor i ett svart hål, man kunde lika gärna ha slitit av mig skinnet för det känns ändå som någon gjort det och badat mig i salt och ändå vet jag inte om detta beskriver smärtan nog påtagligt, orden räcker inte till.

Jag skriver och skriver för att inte följa din väg, jag försöker att tänka på alla runt omkring mig som behöver mig, jag försöker vara stark som man kallar det själv vill jag nog bara säga att jag försöker överleva.

Hur ska jag göra med din födelsedag? På Onsdag skulle du bli myndig, var detta ett skäl till att inte vilja gå vidare? Var du rädd för att bli vuxen, att ansvara för ditt eget? Jag vet ju inget Kim, jag förstår inte hur du kunde överge oss, för det var det du gjorde, du valde att ta ditt liv och du valde i samma ögonblick att ge oss evig smärta, tänkte du aldrig på detta?

Livet kan ju aldrig mera bli som det var, men kanske kan man lära sig att leva igen, jag mår allra bäst då Helena är med mig eller Laila, och vi pratar om dig om saker ni gjort, pratat om eller saker vi gjort tillsammans, då känns det som du lever en liten stund.

Men du gör ju inte det längre och det är så orättvist. Vi gråter i ensamheten, vi gråter av våra själars djup, älskade Kim varför gav du dig av?

Tankarna kommer och tankarna går, jag finner ingen ro, jag ser solen skina och jag kan inte ens le, allt jag kan glädjas över just nu är att just jag fick vara din mamma, just jag hade äran att föda dig, hade bara hoppats få se dig framåt i livet också.

Så mycket jag drömde om som nu bara blir drömmar,

Sorgen är så fruktansvärt svår att bära, hur ska jag orka ta stegen framåt när jag bara orkar blicka bakåt, mot dig älskade Kim. I morgon är det alla hjärtans dag och du var ett av mina hjärtan så jag måste önska dig frid denna dag, önskar så att du kan känna den kärlek som strömmar ut av oss, riktat mot dig för du betydde så fruktansvärt mycket för mig, för oss alla. Du släckte ljuset , inte bara för dig själv utan även för oss andra och vi är kvar och får famla oss fram.

Jag vet att jag ältar allt, men säg mig vad annat kan jag göra.

Vilken förbannat dålig mamma jag känner mig som, faktiskt så misslyckad det går att vara , jag älskade dig ändå lyckades jag inte göra så du kände dig trygg. Saknar dig hjärtat mitt och jag hoppas så att du kan vara med mig i min sorg och att en dag, då det är min tur då så ses vi igen, tills dess kommer jag sakna dig.

Underbart är kort läste jag någonstans, ditt liv blev kort och du var Underbar, du var min son.

Mamma

 

Maude Adolfsson

13 februari 2011 16:38

Du skriver så fint.Kim var en av de finaste ungdomar jag jobbat med.Han har det säkert bra där han är och dit han valde att gå.

Tove Birkeland Brandt

13 februari 2011 17:58

Ja jag hoppas det är så, jag vill att han ska ha det bra, han var så snäll och go, ja visst hade han mindre bra dagar men det har vi ju alla, jag menar jag helgonförklarar honom inte men han var ändå en helt underbar son och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Så låt oss hoppas att det finns en fortsättning och att Kim har det bra. Tack för din fina kommentar om Kim, den värmde en mammas hjärta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...