Jag sitter i tystnad, har lyssnat till en sång på youtube, tänkt på dig älskade Kim, tankarna tar mig bort en stund, bort till frid, minnen. Jag ser ditt vackra ansikte framför mig, dina fina drag, jag ser en bit av mig själv, jag ser ditt leende, jag kan minnas ditt skratt. Jag funderar på varför HAN var tvungen att ta dig redan, varför ville du gå till Änglarnas stad när du kunnat vara med oss här, älskade lilla vännen min, så många tårar du skapat, så mycket sorg med ditt beslut.

Jag önskar så att han kunde ge oss mera tid, tid att prata och att kramas, tid till att bara vara mor och son. Jag vill ha dig nära mig, men du har ju flyttat din väg, du valde att vända oss ryggen och gå din väg, varför lilla hjärtat gjorde du så?

Jag kan känna mig så trött, som att kraften har runnit ut, men jag tänder ljus för dig och mina tankar flyger bort till dig, jag hoppas så du kan känna all min kärlek.

Jag saknar dig, jag saknar dig det ekar i mitt hjärta om du ändå inte gjort så här.

Nu sitter mamma ensam med tankar som plågar, jag håller dem för mig själv, min ångest ser man inte utanpå, varför höll jag inte hårt i Dig?

Jag fattade ju ingenting, att du skulle vilja dö. Nej du var ju glädjen själv, hur skulle du kunnat vilja det?

Jag tror inte du är helt död heller, för du är så levande inuti mig, i mitt hjärta som bankar för Dig. Klart jag inte vill du ska var död, jag vill inte att det är så här, jag vill att du kommer tillbaka nu. Men jag sitter inte och drömmer, jag sitter ensam kvar och jag har alla tankarna som surrar i huvudet, varför hjärtat mitt gjorde du så?

Hur ska jag kunna leva vidare och veta att du inte gör det längre, hur ska jag kunna glädjas när du inte gör det längre, säg mig vännen, vad i helsike tänkte du på?

Ofta tänker jag på din 15 års dag du fick din fina moped och sedan körde du runt varenda dag, en riktig vilding var du, så glad du var. Jag önskar du vore här hos mig för nu är det tungt idag eller jag ska rätta mig, för det är tungt varenda Dag.

Jag kan inte glädjas med dig mera, jag kan inte skratta åt dina upptåg, jag har ingen framtid med dig längre och det gör mig tokig. Jag vill ju att du ska vara här.

Du var så nära mig, så väldigt, väldigt nära mig och jag avgudade dig min son, det är så hårt allt detta, så svårt, jag känner gråten pressa på. Hur kan ens barn bara gå och dö? Hur kan ett av mina barn bara välja att vilja dö? jag känner mig så misslyckad, jag känner sådan förtvivlan, varför fattade inte jag?

Nu Kim älskade vännen min har jag bara minnen av dig kvar och dessa är jag så rädd att tappa, att glömma, jag är så rädd att ålderdomen kommer ta dem ifrån mig då jag blir gammal en dag, för jag vill minnas, varenda liten sak om dig och alla dina anletsdrag. Du var så älskad kära barn, jag känner mig så svag. Du har varit en del av mig, av mitt liv i nästan 18 år, jag känner mig som om någon amputerat bort mina armar och ben. Du är borta, nej, nej, nej...

Snälla om du kan känna mig, om du kan se mig, ta mig i din famn och säg mig lilla barn att en dag blir allt bra igen, jag saknar dig så mycket, större sorg går inte att känna, du gjorde dina val inte bara för dig själv utan också för din mamma..

Älskar dig och saknar dig tills mitt sista andetag älskade Kim för då lovar jag vi ses igen.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...