Älskade kimpan, solen skiner och jag har varit och tänt ljus åt dig på minneslunden. Birgitta abedissan från possumgruppen var hit idag och hälsade på mig vi satt och pratade om meningen med Livet, ditt slut, tankar om det som skett och om min framtid, vi talade om döden. Kändes så skönt att tala med henne om allt detta. Hon tyckte min påtänkta minnesbok var en bra idé, att göra den till oss alla att se tillbaka i och att minnas Dig som du var, älskade barn, för att de små inte skall glömma vem du var och att du älskade dem. Jag saknar dig Kim varenda dag, från morgon till kväll och mina tankar är varma tankar om dig. Idag har vi varit ute och köpt presenter till Gabriel som fyller år 6 år blir han ju nu, han saknar dig stora killen, han sa en dag till Laila att han ska slita på den andra kepsen så att han kan bevara kepsen han fått av dig, för han vill inte den ska bli trasig, detta är hans dyrbaraste ägodel, hans minne av dig. De älskar Dig och det är svårt att förklara för dem att du gett dig av till himlen, Gabbe är ofta ledsen och gråter efter dig. Livet är bra underligt, det kan ju bara försvinna, poff så är det borta. Så skedde med dig och jag är så rädd att du skall upplösas i universum, bli borta helt, jag vill minnas och älska Dig och jag vill att alla andra skall göra det med mig, för Du Kim var en helt underbar son, en vacker människa i både hjärta och själ.
Du betydde så mycket, lämnade så många fotspår i vårt inre och nu har du blivit en ängel att vaka över oss alla, precis som i livet. Det är tunga tankar och känslor, att du tog ditt liv. Jag har så många gånger funderat på om du tänkte något på oss, eller gav du bara upp rätt och slätt, slutade du att bry dig, jag kan inte förstå hur man kan ta sitt liv. Hur kan man lämna det vackra i livet? Det finns så mycket att leva för även om livet i bland eller ofta är hårt och motigt, att man får slåss för sin överlevnad, så har det trots allt det svarta en ljus sida, bara man väntar ut det mörka. Man måste våga känna, våga ha det svårt för att uppskatta att ha det bra, det vet jag nu. Jag är så rädd om vartenda ögonblick jag kan må bra, men också rädd om sorgen som gör att jag kan känna differenserna i livet. Inget kan ta bort smärtan jag känner över att ha mist dig älskade Kim, men på samma gång kan jag känna hur mycket jag älskar dina syskon. Saknar Slisk, önskar så att han förstod att jag älskar honom och alltid har gjort det, men livet vill Inte att vi ska ha varndra, inte just nu och inte denna dag, kanske kan han fatta mod en dag att ta kontakt, att vilja veta, kanske vill han inte. Men dina systrar de vill och vi kämpar och hjälper varandra genom sorgen och glädjs över alla de dagar vi fick tillsammans med dig älskade lilla Kim. Du var deras lillebror, du var min son, nu har vi bara minnena kvar tillsammans. Vi försöker att vårda dem tillsammans. Vår idé om en minnesbok som skall handla om dig känns så bra, vi vill alla att du ska finnas kvar och på det sättet kommer du att göra det för oss, vi som älskade Dig. Vi kan se till att William, Kevin; Gabriel och Isabelle samt lilla knytet som kommer i år lär att känna dig som du var, att de minns dig för den du verkligen var.

Tiden går, men ingen skall få glömma att du fanns här på jorden med oss och att du var en kärleksfull och underbar kille.

Jag är så lycklig över att jag varit din mamma och jag är lycklig över att ha dina syskon och alla barnbarnen. Jag är lycklig över att jag mött kärleken i Ståle och att jag har min katt och min hund, jag har ett rikt liv och jag har Nicklas och Christian, mina bonusgrabbar även om de kan göra mig förbannad över att de inte hör av sig så ofta, så är de mina barn i mitt hjärta. Ja Kim, trots din svåra bortgång, trots all den saknad jag känner, den sorg som slagit mig i spillror kan jag inte annat än att känna att jag har ett rikt liv, visst är det en kamp om att överleva, både psykiskt och ekonomiskt men det är värt det för det är livet och jag lever. Du skulle inte lämnat oss, det var inte meningen, du skulle väntat ut mörkret och sett allt det ljusa och vackra med livet.

Nu får vi bära saknaden av dig i resten av våra liv, sorgen som får tårarna att trilla utmed våra kinder, eller tankarna att mörkna, vi kan inte göra något för dig mer fast vi så oändligt gärna vill. Du tog fel beslut. Vi tänder dina ljus, vi tänker på dig, vi väntar alla på en dag då vi får ses igen, men tills dess får du vänta för vi har ett liv att leva, vi måste... För så många har fått våra spår i deras inre och vi kan inte ge upp och låta dem sörja som vi sörjer dig.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta, älskade Kim, saknaden är så mycket större än man någonsin tror, men bara tills vi ses igen...

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...