Goa barnbarnet Gabriel blev firad av oss i familjen i dag och han gillade sina presenter, vi hade köpt ritpapper och nyhetens nyhet gelekritor och ett 10 pack med micropopcorn, så det varar ett tag och så köpte vi fikabröd och gjorde små bakelser till honom. Han är så go och rar, ja han blir ju 6 år först i morgon men då jobbar maken så  vi fick ta det idag. Han skrev sitt namn själv, stora killen börjar ju snart förskolan.

Ja det är tomt, stämningen är inte längre den samma när inte du finns på plats, på något sätt fick du igång samtalen men nu är det stakigt och tyst och jag tänker mest på dig hela tiden. Jag vet ju att egentligen så är det inte bra, att det fortsätter så men jag vill att du ska finnas kvar, jag är så rädd att släppa taget bara för en stund för då kan du verkligen försvinna, jag menar FÖRSVINNA, nu är du ju död men om jag håller hårt i tanken så finns du ju kvar hos mig i alla fall. Jag låter förmodligen inte klok när jag säger så här men det är så jag känner, det är så jag ser på det. Vi hade behövt dig på Gabriels kalas, du var bra på att roa barnen, det är så nedstämt allting sedan du försvann från oss, vi  är stela, vi är som uppvevade dockor, vi gör det som förväntas av oss och sedan är det inget mer, jag vet inte men det känns inte som det var det här du ville oss.

Du som alltid ville att vi skulle må bra, vi som fanns runt dig och så gör vi inte det i alla fall, det är att leva tvärsemot vad du önskade men jag orkar inte.

Ett par timmar borta ifrån datorn och paniken kommer, jag vill skriva för då ser jag dig, jag pratar med dig igen och det är viktigt att kunna göra det.

Jag fick min uppsägning idag med 1 månads uppsägningstid, tjoho... men jag har förtur på återanställning på Dömle så det kommer jag att vidhålla, det var min arbetsplats och jag gav dem allt, skulle tro även Dig.

Om jag inte jobbat så förbaskat mycket hade jag kanske haft tid att vara mera hörsam, kanske hade jag fattat vad som var på väg att hända. jag vet ju att det inte finns några garantier för att det var så men det finns en liten chans att det var så och det plågar mig. Att sedan bli uppsagd strax därefter, ja du då kan det innebära att jag offrade dig för ett ställe där de kursar och jag får gå, så lätt ska det inte vara. Jag ska åberopa mina rättigheter lilla gubben.

Om livet kunde vara lite mildare någon gång, jag älskade dig så otroligt mycket och du försvinner för mig, jag fick ordna din begravning istället för att gå ut på restaurang då du blev 18 år gammal, det är inte så det skulle vara. Tänk om livet kunnat vara som att man skrev en bok, när det bär av åt fel håll skulle det bara vara att sudda och börja om igen. vad ska jag göra i resten av mitt liv utan Dig, det känns så länge tills jag ska komma efter och får träffa dig igen älskade Kimpan och på samma gång känns det som om tiden är knapp, jag vet inte hur jag ska beskriva mina tankar och så längre, jag är rädd för att inte hinna med framtiden och på samma gång saknar jag dig och det känns som en evighet att vänta på att återförenas, men mitt liv berör andra, mitt liv är viktigt. Ditt liv var viktigt och då du tog ditt beslut att lämna oss krossade du så många hjärtan i din omgivning, mitt älskade lilla barn, du förstod nog inte hur älskad du var det kan du ju inte ha gjort för då hade det inte varit ett val att ta sitt liv. Nu står man här, lämnad, totalt krossad och livet är en enda stor uppförsbacke.

Jag kämpar verkligen för en framtid, jag kämpar varenda dag, det är en kamp som är så svår. Din syster Helena börjar bli rund om magen nu och ditt syskonbarn väntas komma i maj, hon hade behövt dig, din axel att gråta emot och dina värmande ord. Jag gör tafatta försök att ta din plats, men så klart går inte det, du var ju Kim, killen med guldhjärtat, hennes älskade bror.

Jag önskar så att jag kunde köpa mig tid, men det går inte. Du är i mina tankar hela tiden och jag saknar dig så det känns som att jag ska tappa vettet ibland.

Hur kunde du bara göra så här mot oss? Varför?

Skall ta och försöka värma på lite mat åt oss nu, koppla av med Ståle, jag behöver verkligen koppla av.  Gabriel verkade i alla fall nöjd då vi kom och Gratulerade honom idag och det känns skönt att man kan glädja någon mitt i sorgen. Älskar dig Kim, så mycket mer än du någonsin får veta.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...