Jag vet ju så väl att du hade velat se mig le, du hade velat höra mig skratta. Du ville se mig leva men vad gör jag just nu, inget av det du ville. Förlåt, men jag har inte orken, jag lovar dig att snart ska jag ta mig i kragen, men inte nu, inte idag. Jag har en sådan saknad, du betydde så mycket och så är du bara borta, jag kan inte fatta. Så många ljus jag tänt vid minneslunden, men ändå hoppas jag på att du skall komma hem igen, att du skall skriva, skicka bilder men du är ju i Änglarnas stad så hur ska du kunna göra detta.

Jag funderar över vårat liv, du var så otrolig, ett helt litet underverk som kom till mig, jag delade din glädje, torkade dina tårar, vaggade dig i min famn, älskade dig, såg dig växa, såg dig bli denna underbara kille som nu är borta igen. Jag är din mamma, Just din mamma och jag vill sjunga Halleluja. Tack Kim för att du kom till mig, tack för den tiden vi fick, tack för att du var en helt underbar son, tack för all den glädjen vi hade, vi två.

Tack för all gånger du log, tack för alla kramarjag fick,  om du visste hur mycket de alla betyder idag. Älskade vännen jag saknar dig så, fattar inte att du tog ditt liv, fattar inte varför, vill nog inte helt förstå att du är borta, det är alldeles för svårt att leva ett liv utan dig, jag vill helt enkelt inte.

Jag har dina systrar och din bror som lever sitt liv någonstans och som inte vill veta av mig, du var min diamant, min egen lilla juvel och nu har jag tappat dig.

Jag känner mig så fattig utan dig, livet miste sin glans. Vi kämpar så tappert för att överleva, att orka med vår förlust, men det är svårt, ingen dag är helt bra, jag vill ha dig tillbaka med oss här, ja jag vet det Kim det går inte du har tagit farväl. Men inte jag kära älskade sonen min, jag har inte sagt farväl, jag vet inte hur jag någonsin skall orka göra det.

Jag vet inte varför allt gick så fel, jag vet inte varför du tog beslutet att ta ditt liv. Jag vet att jag inget får veta för du tog svaret med dig på din resa.

Men frågorna kvarstår här på jorden, de fortsätter mala. Man vet så lite, ibland önskar jag man kunde veta i förväg, men livet är inte en rak linje och den är utan svar, allt är en hemlighet tills vi lever det precis Nu, du borde ha levat ditt liv, du hade fått uppleva allt. Svårast är nog det att jag fött ett barn som jag ville skulle ha det bra och som som inte blev mer än 17 år gammal, valde att ta en resa utan mig, valde bort livet, min gåva till dig. Det gör så ont och världen känns inte längre vacker utan mörk och skrämmande för oss som är kvar.

Jag lyssnar på musik på Spotify "Axel Rudi Pell" och det är som att alla låtarna handlar om dig på något vis, om oss, att allt är försent. Saknar dig så det känns som jag kommer mista mitt förstånd, det är inte så här livet skulle bli. Jag hatar det, det gör jag och jag kan faktiskt känna mig förbannad på Dig för att du gjort så här mot mig, mot oss alla. Att vända oss ryggen efter att du krossat oss, inte var det det du ville oss, inte var det så vi skulle ha det, eller hur?

Men så lämnade du oss, helt förtvivlade utan att kunna komma vidare, jag famlar runt i ett mörker, tankar som är svarta, ilsken och utan Dig, jag vill inte. Jag har inte valt att känna det här, du har valt det åt mig Kim.

Hur kan man någonsin säga hur mycket ett barn betyder, tänker man på det i vardagslivet? Nej, men då livet är borta gör man det och det gör ont, ont, ont...

Ont, för att man blir vis och att det är så kostsamt att man själv skulle vilja dö vissa stunder. Jag vet ju att min plats är här, jag vet att jag är älskad och jag ser fram emot att bli mormor igen, men jag hade velat uppleva livet ihop med dig också, det är inte rättvist att du är borta, att du gett upp.

Tänker på Sanna, din flickvän, hur klarade du att göra så emot henne, det finns ingen tröst i hennes unga liv, jag känner så starkt för henne, hon miste dig. Sin stora KÄRLEK, du hade hennes kärlek så varför stannade du inte?

Allt är så konstigt, så utan kontroll, det går inte fatta. Vad hände?

Nu gnäller Buddy han vill ha uppmärksamhet, han letade efter dig då jag kom hem med din jacka, han saknar dig, känner den oro jag känner. Han är min vän och du älskade honom, ville låna honom, men det blev aldrig så. Älskade vännen så tom världen är utan dig.

Kommer alltid att sakna och älska dig.

Din alldeles egen lilla mamma <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...