Jag sitter och läser en bok om 25 personers nära döden upplevelser, vad de sett och vad som hänt dem efterråt i deras liv, då de vaknat upp tillbaka till livet här på jorden. Jag försöker finna mina svar eller några svar på varför du log. Vad såg du som gjorde att du kunde le? Man sa mig att du log älskade hjärat det måse ju betyda något, själv såg jag inga spår av detta då jag fick se dig en tid senare. Jag tänker så mycket på livet, på vad meningen är, man är som myror, stretar och drar för att lämna allt vidare en dag. Jag vill finna meningen med allt, både det som är här och nu och det som kanske kan komma en dag, något jag vill tro.

Boken är intressant och om någon vill läsa den så heter den: Glimtar av NÄSTA LIV skriven av  Dr Richard Kent och Val Fotherby

Jag vill ju Tro att det finns något mera, att det inte tar slut här, att jag får träffa dig igen min lille älskade Kim, jag behöver tro att det är så för att orka leva vidare, för att ge mig själv en gnutta hopp.

Ja jag vet inte hur det är men om man tror så känns det lättare och kanske såg du något som gav dig frid, som gav dig kärlek, något så starkt att det kunde få dig att le. Jag tänker mycket på din död, att du ville avsluta, att du gjorde det, jag gråter och jag saknar och önskar så att jag kunde få dig tillbaka, men det går ju inte så då försöker jag ta reda på lite om det som kan komma en gång. Finns det eller finns det inte? Jag tror att det finns något mera annars blir våra liv alldeles för futtiga, jag tror du fick en gammal själ som behövde komma hem det var därför du lämnade mig i din tidiga ålder. Du var bara till låns.

Låter kanske flummigt, men jag kan intyga att jag är nykter och vid mina sinnes fulla bruk.

Saker ändras utifrån det man upplever, att mista dig har förändrat allt för mig och ska jag orka måste jag ha en tro, jag har inga garantier för att det är så, bara en önskan, en innerlig önskan om att det ska vara så. För jag vill så gärna träffa dig igen. Jag läser om allt just nu, självmord, hur man kan undvika att det sker, orsaker, livet efter detta och mycket annat. Aldrig förr har jag haft sådant behov av svar som jag har nu. Jag vet att du ville kämpa för att förhindra mobbing på skolor och det var en mycket god sak, men jag tror man måste lägga det på schemat för att visa påföljder av vad som sker en människa på grund av mobbing, jag vet att du led svårt av detta, allt det du utsattes för, jag kämpade för att du skulle slippa, men det är skolplikt och man har inget utarbetat Anti mobbing program på skolorna idag. man borde ta det mycket allvarligare än man gör, det förstör liv, Det tar liv så din kamp var rätt älskade Kim men ska kämpa för att få bort det, synd att du inte stannade här med oss, vi hade kunnat förändra saker tillsammans. Nu är jag ensam och svag, söker svar på alla mina frågor, all min energi går åt till att sörja dig. Känner mig faktiskt helt hjälplös men jag kämpar och det är väl huvudsaken kanske.

Jag ska läsa vidare och kanske finna tröst, hoppas du funnit frid älskade Kim.

 

Emelie

25 februari 2011 22:00

Jag beklagar sorgen :( Min bror tog oxå livet av sig. Styrke kramar till dig.

http://frumagnusson.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

25 februari 2011 22:07

Tack, varma kramar till dig med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...