Kära älskade Kim idag är Laila iväg för att få veta vad man kommit fram till under utredningarna med Gabriel på BUP, du var hans förebild, hans stora idol, han saknar dig jättemycket mitt lilla hjärta, precis som vi alla gör, det är tomt i mitt liv, jag känner mig olustigt kall. Men så har jag fått en del insikter, vilka människor som är marionetter, vilka som inte hör hemma i mitt liv längre, vilka som inte tagit del av ditt liv men som låtsas att de gjort det nu när du är borta, men du ser väl allt detta Kim, du måste se falskheten.

Jag försöker att leva, men det är svårt just nu, det är så svårt att vara mamma och att mista sitt barn, att du inte förstod hur det skulle bli när du gjorde så.

Vi var så många som älskade dig och ändå räckte det inte till.

Så mycket tankar, så mycket att plåga sig med, så mycket sorg Kim, att inte räcka till, att inte förstå. Det är fruktansvärt.

Vi är utom oss av sorg och saknad. Varför Kim gjorde du så?

Så har vi vardagen och alla krav, man ska fungera och göra det som måste göras fast att man helst skulle vilja ge upp, sätta sig i ett hörn och aldrig resa sig mera.

Som idag måste jag utanför dörren och skotta för snön har öst ner igen, ska ta tag i detta, måste ju göras.

Jag fixade Helena och Robins dator igår, då tänkte jag på dig, att du skulle varit där, du skulle gjort det men jag fixade det till sist. kanske gav du en hjälpande hand, det funkar i alla fall så nu har de en dator så de kan komma sig ut på facebook mm.

Helena saknar dig och blir så ofta ledsen över att du är borta, hon känner sig ensam så jag ber dig vaka över henne hon behöver din närhet, det behöver vi alla. Jag pratar med din svärmor och det känns bra,men hon är förkrossad varenda dag över att hon inte kunnat hjälpa dig så håll din vakande hand över dem min lilla ängel och stanna med mig för jag behöver din styrka och ditt mod.

Jag har en rädsla för att komma vidare i livet för jag är rädd på ett sätt att du skall tro att jag inte älskar dig längre om jag börjar leva. Jag gråter, jag tänker och jag saknar dig lilla älskade Kim. Hur kunde du göra så här?

Din svärmor sa att jag skulle lyssna på tears in heaven så jag gick ut på YouTube och lyssnade och helt plötsligt började ju du sjunga i ca 10 secunder innan låten fortsatte, jag kollade om dina sånger låg framme men nej det gjorde de inte. Jag tar det som att du var med mig, att du gav mig ett tecken. Jag älskar dig i evighet älskade lilla vännen min, du är en ängel nu en vacker och underbar ängel och jag hoppas du stannar kvar.

Mamma  

Så konstigt allt känns idag, så arg jag har varit, så tomt allt är, så meningslöst allt kan verka, jag vill att du ska vara här med mig men det går ju inte så vad hjälper det mig då att älta det om och om igen?

Jag vet inte, det känns som du finns här, men på samma gång inte, jag är rädd för att svikas av människor, jag är skrämd för elakheter som tar på mitt inre.

Så ensamt det kan vara, mitt bland alla människor är jag ensam.

Jag ska försöka fixa lite mat nu, snart kommer Helena och Robin och Ståle är snart hemma igen från jobbet.

Ett jobb vi snart inte har, det var den trygghet vi hade, illusioner människor utan moral. Nu snöar det igen, vemod, jag vill inte ha mera snö, jag vill att solen ska titta in i mitt inre, jag hatar vintern än mera nu när du är borta, en trist och tung årstid.  Jag känner mig svag, matt och jag sitter fast i att sakna dig min älskade son.

Du fattas livet, inget kan bli bra igen bara bättre....

Älskar dig Kim, glöm aldrig det...

Mamma

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark
Är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark
Är att se ljus i mörkret och
att alltid kämpa för att nå dit.



Författare okänd

Usch, varför händer sådant här? Hur ska man orka tampas med att mista sitt barn, jag har inga svar, jag känner mig bra svag, sliten, tom och saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag tror omgivningen börjar tröttna på att jag sitter så här, men vad ska jag göra, herregud vad ska jag göra?
Jag tänder dina ljus, jag ber dig att stanna, jag tänder rökelser för det tyckte vi om vi båda. Jag går sönder, jag är inte längre hel, jag saknar dig mitt älskade barn. Varför gjorde du så här?
Jag vet nu att du hade det svårt, men vad hjälper det mig nu, jag kan ju inte rädda dig nu, varför sa du ingenting till mig? Hur kunde du ta ett beslut som skulle skada oss alla så mycket när du var borta? Hur kunde du lämna mig snälla lilla Kim?
Varje dag fylls av nya frågor utan svar, jag vill du ska vara här, jag vill att detta bara ska vara en ond dröm som jag kan vakna upp ur, men så är det ju inte, du är borta.
Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, hur jag ska kunna finna en mening med allt som skett.
Du var så betydelsefull, så snäll, givmild, glad och kärleksfull, varför tog du ditt liv?
Vi fick inte en endaste chans att säga till dig att stanna, att inte göra så här, vi fick inte en chans att som vid sjukdom ta farväl, du gav oss inga möjligheter alls, varför det?
Jag lider, ångesten biter, tänk om jag gjort så, tänk om du sagt det, tänk om de inte gjort dig illa, tänk om jag vetat, alla min vakna timmar är tänk OM....
Jag är så sönder min son för jag förstår inte hur du kunde välja att göra så här, allt hade gått att klara av om du bara sagt mamma så här är det, mamma jag mår dåligt, men du sa absolut ingenting om det här, varför älskade barn trodde du att allt var så svart.
Jag vet att du hade det för jävligt där du bodde, jag vet att du mådde dåligt men snälla Kim alla andra runt omkring hade velat hjälpa dig och du sagt något hade vi alla varit där för dig. Nu valde du en väg som krossar oss som är kvar, hur kunde du göra så.
Jag vill du ska ha det bra, kanske har du det nu jag hoppas ju att det är så. Jag hoppas du är med mig, att du stannar vid min sida, att du ser till att jag klarar min sorg, för var det någon jag verkligen älskade så var det du lilla Kim. Nu har du blivit ett änglabarn, mitt änglabarn hur ska jag stå ut med det, säg mig snälla, hur ska jag stå ut med det?
Livet är till för att levas jag säger det till alla andra, jag vet det så väl men ändå sitter jag här med tiden som stannat, för mig kunde det lika väl vara den 2 januari idag som det var då du gick bort, då poliserna knackade på dörren och hjärtat ramlade ihop.
Visst har jag andra att leva för, som Ståle som jag håller så kär, jag har Helena och barnen, Laila och de små, jag har Nicklas och Christian och vänner, men du saknas för f**n ändå, älskade lilla Kim. Stanna med mig, låt mig leva, hjälp mig att le igen, att se ljuset och framtiden, jag behöver din styrka, din kraft, jag behöver dig min son, både då och nu.
Älskar dig mitt änglabarn i evighet. Mamma

I går var vi och tände ljus åt dig igen, din syster var där, Robin, Ståle och jag, Vi tände för min svärmor också som jag aldrig träffat, kanske träffar du henne nu där uppe i Änglarnas stad, min svåger kanske du också ser så säg hej från oss i så fall. Jag vet du har många hos dig nu, gammelmormor, gammelmorfar, mina goa vänner Helena och Susanne, Rocko, ja massor av kärleksfulla själar, jag hoppas de kan ge dig tröst och vaka över dig.

Jag önskar så att jag kunde känna din närhet just nu för livet är så hårt , det är så tomt och vi var verkligen inte klara vi två, vi hade så mycket framför oss, kan inte hjälpa att jag känner mig bitter. Du är borta nu, jag kan inte få dig tillbaka och det är så orättvist, så förbannat. Jag vill du ska vara här, här på jorden, här för att fortsätta le, jag älskar dig snälla Kim.

Livet rullar på för andra som sa de stod dig nära, de skrattar och ler, jag gråter och ber, ber att du ska stanna att du ska vara hos mig. Jag tänder ljus och rökelser för att du ska känna dig hedrad, att du ska känna den kärlek jag alltid hyst för dig min älskade son. Mitt liv står stilla och jag kan inget göra åt det heller, jag skriver och skriver och skriver, vad ska jag annars göra, jag pratar med dig. Varför i himmelens rike, varför gjorde du så.

Idag ska jag bränna över musiken du lyssnade på till Sanna så hon som jag kan lyssna och känna din närhet, hon och Nina sörjer som jag, känns som om vi ska bli tokiga en dag.

Jag har tänt ditt speciella ljus här på bordet idag, det har inte varit tänt sedan det stod på din kista, men det är ditt ljus Kim och det lyser för dig, det ger mig tankar av ömhet, det ger mig tankar av sorg och saknad. Allt är så konstigt att du inte finns här, runt oss alla, det är så FEL, hur kunde du göra så?

Jag vet att detta inte berodde på din barndom, jag vet hur du hade det den sista tiden, jag vet nu hur du trackaserats, hur människor gjort allt för att göra dig illa. Mitt stackars lilla barn, inte var du värd något av detta, du var snäll och omtänksam, vile alla så väl, inget de gjort blir glömt det lovar jag dig.

Men kunde du inte ha tänkt, det finns de som älskar mig? Kunde du inte ha stannat för vi alla behövde dig? Nu är det gjort, du lever kvar i våra hjärtan och måtte jag ha rätt att du vandrar med oss, ser oss, kommer att hjälpa oss, låter oss känna din närhet igen och igen för kärleken till dig kommer aldrig mattas av, Du var min son, mitt älskade, älskade barn.

Gråter inte så ofta längre men tårarna sitter inuti, fast just nu tog känslorna överhanden och tårarna kom som en befrielse igen, en lättnad att få tömma det svåra. Jag vill inte vara utan dig, hör du det, hör du mig?

Snart ska jag börja jobba igen, det är blandade känslor, men jag förstår ju jag måste stå upp igen att jag inte bara kan sitta och skriva om dig och om min saknad, pengarna styr, det skrev du ju själv.

Men vi ska ses igen då jag kan komma efter dig och jag hoppas och ber att du möter mig då, kramar min själ och det blir vi två. Tills dess önskar jag så att du stannar hos mig min ängel. Älskar dig i evighet, saknar dig.. Mamma

Jag fick din dator tillbaka efter mycket bråk, allt raderat så klart, ditt liv borta, det fanns några få saker kvar, en bakgrundsbild av flickvännen Sanna, en jättevacker bild.

Hon var din stora kärlek, det är jag glad för. Hör du mig Kimpan, jag är så glad för att du hann uppleva kärleken, den brukar övervinna allting, men det räckte inte ändå, Varför?

Hon är hjärtskärande bruten av din bortgång, liksom jag, hennes mamma, dina syskon, ståle, vi alla i din närhet.

Jag ber dig vaka över oss alla, vara vår skyddsängel, vi behöver dig, var med oss, var i våra hjärtan, var hos oss, så vi slipper känna oss så ensamma.

Jag försöker förstå att du verkligen är borta för alltid, det låter så fruktansvärt långt, jag står inte ut med det, jag vill ju att du ska vara här nu, vara kvar.

Idag kommer min svärfar på besök så vi ska laga lite mat och bjuda honom på. Jag försöker minska i vikt med hjälp av LCHF metoden, men jag vet inte om min sorg gör att jag ändå ökar i omfång, skit samma det kvittar ju nu. Jag ville alltid att du skulle vara stolt över mig, vem ska nu vara det?

Du stod mig så nära, du var så mjuk i ditt sätt, snäll, kramgo, rolig, helt enkelt underbar, jag var så stolt över dig, bättre son kunde man inte få.

Helsikes tankar som bara plågar mig. Varför gav du upp, vi fanns ju bara ett telefonsamtal bort, om jag vetat. Om jag bara hade vetat mitt älskade barn, nu är allt försent för oss.

Jag vet att vi får ses igen, jag vet att det är så. En dag får du ta emot mig och vi kan omfamna varandra igen, våra själar förenas igen. Saknar dig så mitt lilla barn, saknar dig så det svartnar i mitt inre, det är så tomt. Själen skriker efter dig.

Mamma

Ja då har lilla mamma vaknat igen, till en ny dag av tankar, till ännu en dag av sorg och saknad. Jag gråter inte så mycket längre, bara stundvis, men inuti känns det bara värre och värre min älskade lilla son.

Jag har läst alla dina ord, jag har läst dem om igen, så mycket som tycks blivit fel, så mycket jag inte förstod, jag förstod inte hur du mådde, varför gömde du det för oss? Varför valde du att avsluta livet? Frågor som plågar, om och om igen samma frågor men inga svar. Älskade lilla vännen, jag saknar dig så jag känner det som att jag är på gränsen att bli tokig. Jag dippar upp och ned i sorgens hav, försöker hålla mig flytande. Det kan ju aldrig mer bli bra!

Varför gjorde du så? Varför lämnade du mig?

Jag bävar för vissa datum som den 16:e februari, då du skulle ha fyllt 18 år, jag vet inte hur jag ska ta mig igenom den dagen älskade Kimpan min, bara tanken på att aldrig mer få träffas, aldrig mer sitta och prata, aldrig mera.......

Jag är så plågad, så sargad av sorgen, av saknaden, jag känner efter dig.

Jag ser dina systrar skriva, de gråter och saknar som jag, lilla vännen det du gjorde var ju inte bra.

Jag använder facebook för att få ur mig bitar av min sorg, jag använder bloggen, jag skriver till dig. Kan du se vad jag vill säga dig. Jag älskar dig Kim, jag saknar dig i evighet, jag är så trasig, så tom utan dig mitt barn.

Solen går upp, solen går ned. Klockan tickar men mitt liv är stilla, det har stannat upp, jag kan inte bo på minneslunden, men jag skulle vilja det ibland.

Jag skulle rappa till din ära om jag kunde, men sången har tystnat, jag spelar musik du lyssnat på, känner pulsen, saknar dig ännu mer. Snälla Kim hur kunde du göra så? Förstod du inte vad som skulle ske med alla oss andra, vi som älskar dig, såg du bara stunden och greppade den?

Älskar dig, älskar dig, älskar dig.....

Känner sådan förtvivlan, ibland kan jag nästan känna lite ilska för att du har gjort så, Förlåt mig för detta lilla Kim, så ensam du måste varit med tankarna, det plågar mig så att inte kunnat hjälpa dig. Orden jag sa dig sista veckan klingar, jag vill du ska ha det bra, jag vill dig bara väl....

Kära, hur ska jag kunna läka när du är borta, du var mitt barn, min älskade son.

Jag ber av hela min själ, stanna kvar, låt mig vakna upp ur denna mardröm, låt allt vara en dröm, en ond mardröm men så kallar nuet, du är borta, jag har mist dig.

Låt din ande vara med mig, stanna kvar hos mig, läk mig, låt mig få ha dig nära. Du mitt älskade änglabarn, jag behöver din styrka, jag behöver ha dig kvar.

Älskar dig i evighet, saknar dig i evighet....

Mamma  

Jag var ute på änglammamornas sidor och läste, jag måste veta att andra känner som jag, att andra sörjt sina barn på samma sätt, att andra inte kunnat ta farväl, mitt i allt det besarra är det en tröst att veta att andra kan förstå vad man känner och jag vet vad de känner.

På en av sidorna låg en dikt från en pappa och jag ville ta med den här, för den avspeglar vad jag känner.

En pappas dikt

Varför flödar våra ögon av tårar
Varför skriker våra hjärtan av sorg
Varför gör det så ont, så ont
Varför är luften tung att andas
Varför känner vi ingen hunger
Varför känner vi ingen törst
Varför känner vi ingen lust
Varför är vi ensamma kvar
Varför kom du inte till oss
Varför.

Du var alla andras stöttepelare
Du fanns där för så många
Ditt hjärta hade en plats för alla
Du lämnade ingen oberörd
Du ville ge av dig själv
Din omtanke omslöt så många

Så varför avskärmade du dig
Varför slöt du dig
Varför visade du inget
Varför fick vi inte hjälpa dig
Varför.

Jag pratar med dig Kim, jag har dig i mina tankar varenda dag, just nu i alla mina vakna timmar, jag kommer aldrig att glömma, jag kommer aldrig att sluta sörja dig, att sluta sakna dig. Du var mitt älskade barn, så orätt det är att du är borta när jag är kvar här på jorden. Snälla lilla VÄNNEN varför gjorde du så? Det går ju inte reparera, du kan ju inte komma tillbaka till mig nu. Den ömhet jag kände i går, känslan som följde mig hela dagen, den var så vacker, så ren så underbar. Kom tillbaka igen, låt mig känna att du älskar mig än.

Jag önskar så att jag kunnat bli vän med din svärmor då du levde, hon är en god vän nu, vi sörjer dig båda och vi hjälper varandra att orka att stå ut med tanken på att du flyttat vidare, att vi inte längre kan se dig. Din Sanna är en fin tjej som du skrev, varför kunde du inte ha stannat hos henne? Ni var ett vackert par, det var meningen det skulle vara ni två, jag känner det. Jag försöker hjälpa henne att klara sorgen hon bär över att mista dig kära Kim, varför?

En dag kanske jag orkar stå ut, en dag kanske jag kan se glädje igen, le, skratta men dagen då jag någonsin glömmer dig eller den kärlek jag har till dig kommer aldrig att komma det lovar jag dig min älskade ängel. Min sorg över att mista dig, går inte att läka, mitt liv blir annorlunda nu, jag kommer alltid få sakna din närhet, ditt skratt allt det underbara vi haft. Varför snälla Kim, varför gjorde du så, allt hade kunnat lösas om du sagt ett endaste dugg, varför lät du mig inte förstå?

Nu ber jag dig stanna, i anden, i rummet, hos mig, i min själ, snälla stanna kvar så jag kan orka finna mening en dag.

Älskar dig i evighet. Mamma