Det var ett par av mina inlägg som störde ordningen på min blogg men nu har jag grejat lite och vi är på fötter igen med ett betydligt trevligare utseende, jag har gjort bloggen lite ljusare nu också och jag hoppas det känns lite bättre. Minnena av dig Kim bör vara ljusa och vackra eftersom du var en sol i mitt liv.

Ja vad har jag gjort idag, ingenting mer än ätit frukost, skrivit och letat felorsaker på min blogg, ja nu kan du ju känna lite stolthet över mamma som lyckades ställa allt till rätta igen, lite datakunnig är man att i alla fall.

Jag ska börja lite smått på ditt minnesalbum idag och jag fick en text av din vän Mickan att ta med i boken också, hon hade gjort en film "Minnesfilm av dig ute på Youtube, alla saknar dig älskade vännen min, alla önskar att de kunde få dig tillbaka igen. Ja Helena börjar bli rund om magen nu, första babyn som föds utan att du är med och lyckönskar den, första krabaten som inte får äran att känna din kärlek. Det är tomt utan dig, så tokigt tomt.

Jag pratar varenda dag med de som betyder något för Dig och för mig, vi håller varandra uppe. Dagarna går och i morgon är det exakt 2 månader sedan du gav dig av till himlen, 2 långa månader som kännts som ett rent helvete, sådan tomhet man inte ens kunnat drömma om att det fanns, du borde inte vara där, du skulle varit med oss här på jorden, sett den lilla babyn komma, bråkat runt med de små, skrattat och varit glad och fått oss andra att le.

Jag väntar fortfarande på små meddelanden som skall komma, men det har tystnad, kommer inga flera, jag saknar dig min son, så mycket så ord inte räcker till för att beskriva känslan. Jag skulle ha gett mitt liv för ditt, men jag vet ju att det är försent nu, jag vet ju att du är borta och jag kan bara värna om dina minnen och låta världen veta att du varit här och att du var underbar.

Jag vet inte hur jag ska göra med sjukskrivningen, känns fortfarande så kluvet allt, jag orkar inte med människor, bara korta stunder och jag har så dåligt minne, minns inte vart jag lägger saker, jag har lagt bort ditt album (babyalbumet) och nu kan jag inte längre finna det, jag blir tokig, har svårt att koncentrera mig på saker, jag skriver, jag orkar bara skriva det håller mig uppe, jag vill ha kontakt med orden, med mitt inre och det har blivit mit sätt, att blogga om känslorna, om dig älskade lilla Kim.

Varför i himmelens namn gjorde du så här?

Du hade ju hela livet framför Dig, du var ju bara 17 år gammal, jag kommer aldrig att fatta det här, jag kommer aldrig sluta att fundera på vad som gjorde att du gav dig av. Jag känner mig så sårbar, så ensam mitt i denna stora värld, ja jag vet att det finns själar här ute som känner som jag och som har råkat ut för samma förlust och mitt i all denna smärta känns det faktiskt som en tröst för mig att veta att jag inte är helt själv.

Jag ömmar så för mina barn, vill att de ska ha det bra, och man ser vad fort något kan hända, jag är så rädd om dem men jag vet inte om de förstår detta. Vardagen tar över tankarna för dem, inte mina tankar vännen, jag är inte redo att släppa taget, jag är inte redo att ha en vardag ännu, jag tar ännu en dag i taget och jag tänker på det jag aldrig får en chans att uppleva med dig..

Jag gråter och jag försöker att minnas allt med dig, varför älskade vännen, varför tog du livet av dig?

Ska prata med läkaren igen om ytterligare sjukskrivning, jag är så upp och ned behöver nog mera tid, för det känns inte som om 2 månader har gått, jag är förvånad över att det kan vara så lång tid för det känns som precis nyss, kanske igår du försvann, begravningsarrangemangen allt snurrar förbi, jag förstår ju att tiden har gått men jag står stilla, jag står mitt i en värld som snurrar.

Jag hänger inte med, jag är avtrubbad inom mig själv på ett sätt, man får tala om och om igen med mig för att få mig att få det att stanna. jag vet det är tungt för dem bredvid, men vad ska jag göra, jag har inte valt att det ska bli så här, jag har inte valt att mista Dig, det gjorde du..

Älskar dig för evigt!

Mamma

 

elin

1 mars 2011 21:04

ledsen för det om din son :(

http://piggelinn.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

2 mars 2011 10:57

Tack

 

fallen-angel

2 mars 2011 10:10

Vill så gärna säga något tröstande, men kommer bara på "plattityder".
Jag känner verkligen med dig i din sorg, mina tårar rinner när jag läser detta inlägg.
Som mor till ett barn som inte längre finns med oss, känner jag igen mig i din sorg, och alla frågorna du har.
Du skriver så underbart vackert om din sorg, dina känslor, din förlust.
Vad mer kan jag säga? Vi känner inte varandra, vet inte vilka varandra är - men jag finns här som medmänniska om det behövs.
Många styrkekramar från en medsyster i sorgen över våra änglabarn / Zenitha

http://www.fallen-angel.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

2 mars 2011 10:56

Tack snälla för dina snälla och medkännande ord, de värmer i mitt inre. Kram på dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...