Jag funderar så ofta över varför och ändå vet jag att det är lönlöst för jag får inga svar i alla fall, kim bestämde sig så jädra enkelt är det ju.

Han bestämde att korta av livet, att kasta bort det som skulle komma, lika enkelt som att jag går ut och kastar en soppåse, han ville inte vara kvar just då, men jag tror inte att han egentligen ville Dö, han ville vara här med oss allihop, han måste ha mått uselt inombords och ändå lyckades han att lura oss. Jag älskar honom, hans syskon älskar honom och han sa ingenting till någon av oss, han älskade oss alla,  syskonbarnen och djuren, sin flickvän, sin svärmor och ändå valde han att skita i den här världen, varför?

Ja varför kan man inte slippa den här frågan bara och acceptera att så är det?

Jag vill ju att alla ska veta vilken fasansfull förlust jag gjort, att mista mitt barn, att alla i hela världen har gjort en stor förlust för han var underbar, han var snäll, barn och djurkär, han var kärleksfull, charmig, påhittig, kramig, glad, intelligent, kul, full av skratt som smittade oss alla, han var en på miljarden, han var min sol och han glänste så jag mådde bra, han var min son och jag ville inte vara utan honom, inte för en endaste dag.

Han tog sitt liv, jag fattar det inte. han gjorde ju skillnad för oss alla, han var så speciell, så unik. Hur ska jag kunna acceptera att jag inte får krama honom mera, att jag aldrig mer får se han skratta och vara glad. Det är tufft, alldeles för jobbigt att tänka på. Jag har en usel dag, jag saknar, sörjer och gråter och önskar bara att han kunde komma tillbaka.

Varenda morgon så önskar jag att det vore en mardröm jag drömt och som jag skall vakna upp ifrån, men det är ju inte det, det finns ingen barmhärtighet, det finns inget som skonar mig från känslorna, från förlusten och jag bara hatar det, jag hatar att han är borta, jag vill inte.

Jag är så glad över alla nya vänner jag fått på fb, jag är så glad för alla underbara medmänniskor som bryr sig om min förlust och min smärta, de gör att jag orkar vidare ännu en dag. Jag vet att jag aldrig kommer glömma det som skett eller att sluta sakna min son men jag förstår av alla andra att det blir lättare till slut.

Jag har en styrka kvar i mitt liv, mina andra barn och alla barnbarnen och det lilla knyttet som skall komma i Maj, mitt femte barnbarn blir det nu, jag har maken och mina djur och vännerna, så mitt liv är rikt trots allt, jag måste försöka fokusera lite mera på just det. Men det är svårt, att mista, att sakna och att aldrig mer få ha sitt barn nära sig igen, att framtiden försvunnit för en av dem. Jag saknar dig Kim av hela mitt modershjärta, du är min underbara son och jag är stolt att jag är din mamma. I morgon ska jag till minneslunden igen, tända ett ljus, lyssna efter fåglarna och tänka på dig, på oss och jag hoppas du känner kärleken min.

 

Louise

7 mars 2011 14:03

Sitter här och gråter nu när jag läser dina inlägg. Man brukar säga "tiden läker alla sår" och jag hoppas verkligen att det srämmer! Beklagar verkligen.
stor kram från mig!

http://louiseulander.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

7 mars 2011 14:04

Tack snälla du, ja jag hoppas också att det är så, jag måste tro att det lättar. Jag är rörd av din aord och vill tacka för att du skrev.
Kram

 

Ida

7 mars 2011 19:54

*snyft* Sitter här och lässer din blogg medans och fösöker hålla inne mina brustna tårar! Är tom på ord...det är så sorglit att...att jag vet inte vad! Beklakar din sorg oerhört! Förstår ditt undrande, fast ändå inte, jag har inte mist någon så nära, inte äns någon av mina föräldras, föräldrar. Och du mister din son! Borde vara oerhört jobbigt och svårt.

Från min sida, som en kristen troende, beskydar gud dig i stort förvar!
Än bamsestor kram från Ida

http://idzza.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:31

Tack snälla, jag fann en tro genom det här, genom min förlust. Är inte det konstigt? Jag tror att jag kommer få träffa min son igen, jag hoppas ju att jag har rätt för det är hemskt om det tar slut här, jag känner en närhet och de jag prata med sedan hans bortgång är abedissorna i församlingen, de har varit sådana underbara medmänniskor. Kram och tack för att du hörde av dig.

 

Ida

8 mars 2011 14:30

Kära du, det är nog inte så konstigt i alla fall:D Som du skrev när du svara på min föra komentar. Jag tror också att du kommer träffa din son nån gång igen i framtiden. För mig är det inget tvivel på att tomma ord, är dessa ord: "Jag kommer aldrig få se honom igen!". För det är jag nästan säker på att du kommer få. (Alltså se honom igen). Men kanske på ett sätt, som inte går att förstå, från min eller din sida. Ni kommer säkert ses, på en helt annan plats, lyckligare än ni nånsin varit! Tillsamans.

Du gör helt rätt i att tro att ni kommer träffas i igen! Jag mennar varför gå här och va ledsen när du kommer stå och krama din son. När det livet vi lever i nu, bara varit en dröm.

Försök att tänka ljust istället för mörkt. Även om det är svårt, och man har behov av att tänka mörkt, så tänk ljust!
Stor bamsekram från Ida!

http://idzza.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 17:38

Jag tackar dig för den kraft du skänker till mig, du ger av dig själv och av din tro. Kram

 

Ida

10 mars 2011 16:05

Hej igen Tove:D
Det känns bra när du säger att det jag skriver betyder något. Jag mennar så att du tagiit till dig det, det var ju det jag var ute efter!

Gud bedkydar dig dag som natt:)
Stora kramar Ida

http://idzza.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

10 mars 2011 16:06

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...