Direktlänk till inlägg 7 mars 2011

Nu ska jag ta och stänga ned och koncentrera mig på teve ett tag istället

Av Tove Birkeland Brandt - 7 mars 2011 17:31

Ja snart ännu en dag som gått till sin ända, maken hemma och vi har fått oss till livs så nu löser han soudoko och jag bloggar en sista sväng för denna dagen eftersom jag tänker gå och softa invid teven, då övergår jag till att skriva i block med en vanlig penna samt läsa i en bok och se på teve och kanske ta ett par varv på stickningen, vi får väl se hur det blir. Barnbarnet ska ju ha sig en tröja är det tänkt men jag har inte haft tröken att sticka på ett tag, ja det blev så efter att du gick bort, bara ett par varv åt gången, men jag kanske kommer att få ork så småningom igen, hoppas det.

Ute blåser det som bara den nu och kvällsljuset har dragit fram, det är grått och faktiskt lite kallt, så då kan det kännas skönt att mysa under en filt framför teveapparaten.

Känner mig lite lättare i sinnet en stund, jag tror faktiskt du var hos mig en stund idag och du finns ju med mig i hjärtat lilla vännen min så jag vet att du är mig nära hela tiden. Jag hör allt mera sällan av Nina, kanske behöver hon mig inte längre, jag vet inte. I alla fall så känns det lite tomt att det är så. I morgon så skall jag skriva till min vän Susanne igen och prata bort en stund, är lite orolig över hennes hälsa.

Ja skönt ännu en dag som jag klarat av utan att det varit katastrofalt, jo jag har gråtit lite men det kändes skönt, för nu har jag hållit uppe i flera dagar och då är det faktiskt härligt att släppa på pysknappen. Saknar dig i massor och funderar på hur du har det, fann du frid? Jag hoppas du är med min morfar för han var så snäll och rar och han älskade att fiska, så kanske kan ni fiska ihop ni två, han hade alltid tid, jag saknar honom också, han gav mig en fin barndom.

Kan inte fatta att det blev så här för Dig, att du ville ge dig av från livet, men de var säkert ett infall just i det ögonblicket, för jag tror inte alls att du ville Dö, att du ville ge upp. Du var helt enkelt inte sådan. I morgon kommer din syster hit till oss igen, din stora(lillasyster) som du kallade henne, du kände dig som storebror fast du var lillebror, du var så snäll mot henne och hon saknar dig hela tiden, du skulle stannat här, hon behövde dig, jag behöver dig. På Onsdagen så kanske vi kan ta en tur hem till mormor och prata bort en stund, jag är så ledsen att du inte kom dig dit, mormor tänker mycket på Dig och hon sa att du hälsat på henne en dag och sagt Hej mormor, hon sa att hon kände din närhet, ja det är så underligt Kim att du inte finns med oss längre, så främmande för du var ju allas lille Kim. Ja vi är en trasig familj och vi kan inte bli hela igen.

Vi får lära oss leva på nytt, på något sätt, utan Dig...

Mamma

Allmänt

Dela

Emma

7 mars 2011 21:02

Jag kan börja med att jag beklagar din sons bortgång, och jag blir alldeles gråtfärdig och helt ärligt rinner tårarna just nu... Jag är själv en tjej som är förr 1993.02.11 och har själv försökt att ta mitt liv ett antal gånger, så det gör så ont att se att det finns personer som lyckats.

Jag önskar dig all lycka i världen med att gå vidare i livet, och tänkt såhär "Vad hade min son velat att jag skulle gjort" Och lev hans dagar.

Kram

http://www.akerhielm.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:25

Hej Emma jag är glad att du skrev mig, att du gråter över min situation och min son. lova mig att aldrig någonsin mera tänka en tanke på självmord, det är så med livet att det inte finns ett facit och det som ser mörkt ut idag kan vara helt ljust om bara en timma. Jag är så fruktansvärt ledsen att min son inte såg detta, men om jag kan förändra för någon annan har inte hans liv spillts helt i onödan. Kram och Tack för att du skrev och fortsätt gärna att läsa det jag skriver

katsura

7 mars 2011 21:44

Så obarmhärtigt är livet... Du och din familj har verkligen drabbats av den största sorgen - att mista ett barn/syskon. Så modigt att skriva om dina tankar och dela med dig av din sorg. Jag tror att det kan hjälpa många i samma situation.
Hälsningar,Katsura

http://katsura.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:23

Ja livet är inte lätt, det är en prövning, jag är så ledsen att min son inte orkade men jag hoppas att jag kan förändra för andra i samma situation eller få någon att tänka ännu en gång och att låta bli att ta sitt liv. Att skriva har blivit mitt sätt att bearbeta min sorg och det är läkande med alla underbara människor som hör av sig och som läser mina ord. Kram och tack

Pysselfarmor

7 mars 2011 23:36

Ord känns så "futtiga" till dig i din sorg och saknad av ett älskat barn. Jag kan bara få en aning i mitt inre om vilken saknad och förtvivland du upplever, se vilka frågor du aldrig får svar på, hur livet och omgivningen blev hård emot dig....kan jag stödja dig genom att bara kliva in hålla om dig hårt över cyberrymden stryka din kind låta dig gråta hos mig en stund...vara alldeles tyst och bara finnas till? Var rädd om dig!

http://pysselfarmor.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:21

Jag kunde känna din öppna famn då jag läste dina rader till mig. Tack, de berörde mig och jag är glad att du skrev till mig. Tack och kram

Annika

8 mars 2011 01:41

Hej Tove!
Av en slump såg jag din blogg när jag läste min dotters:-) Har inte hunnit läsa så mkt men jag blev väldigt rörd av det jag läst,har en son själv på 17år och jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara,det går förresten inte ens att föreställa sig det...jag tänker fortsätta att läsa din blogg nu när jag "hittat" den:-) Ha det bra,kram Annika Lindgren

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:19

Tack för dina fina rader, ja att vara 17 år som pojke har jag förstått nu i efterhand är den svåraste perioden i deras liv de tänker mycket. Ta vara på livet Carpe Diem och jag är glad att du skrev mig och att du vill följa min blogg. Kram och tack

sandra

8 mars 2011 07:58

åhh , älskar din blogg!
Börjar nästan gråta vid varje inlägg!
Sörjer för kim! Om jag skulle kunnde hjälpa dig på nått sätt så hade jag gjort det!
Hoppas ni får det bra i resten av era liv!

Puss o kram!

http://www.storplutten.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 11:15

Tack snälla för dina varma ord. Kram

Kicki

8 mars 2011 16:41

jätte fint skrivet och jätte fin blogg !

http://kickidicki.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 17:36

Tack den har ju blivit vacker genom min sorg för att min son var vacker och jag vill att allt runt honom skall vara ett vackert minne. Kram

sandra

8 mars 2011 17:30

jag sitter just nu och gråter jag kan inte ens känna sorgen du känner :´(
men jag tycker att du ska leva för honom,ha kul för honom,skratta för honom <3
tänk på vad du tror han ville att du skulle göra och istället för att sörga ta kraft från din sorg och hål dig uppe,jag önskar att jag kunnde göra något för dig.
livet kan kännas så oretvist men tänk att allt händer av en orsak<3
med många hälsningar Sandra 12år

http://www.sandri.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

8 mars 2011 17:32

Hej Sandra
Jag är glad att du skrev till mig och dina ord är så kloka, jag ska försöka att följa dina råd, de är nog precis de samma som Kim skulle ha gett mig. Kram och Tack

Bakdag

Kommentarer (1)

Av Tove Birkeland Brandt - 13 juni 2020 13:17

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Trött så in i graven

Kommentarer (1)

Av Tove Birkeland Brandt - 25 maj 2020 14:30

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Omplantering och nyplantering

Kommentarer (0)

Av Tove Birkeland Brandt - 19 maj 2020 13:59

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

När man glömmer det viktiga och drar med tidens fö...

Kommentarer (0)

Av Tove Birkeland Brandt - 15 maj 2020 17:23

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

Ofattbart trött

Kommentarer (0)

Av Tove Birkeland Brandt - 12 maj 2020 13:02

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...