Jag tänker på musiken i våra liv Kim, så mycket vi tyckte lika och så mycket du lärde mig att älska och förstå. Önskar andra tog sig samma tid, jag tror inte du visste hur mycket jag uppskattade det där lilla, men jag gjorde det, jag hade så mycket i mitt liv som störde oss, men jag fanns där för dig hela tiden och allt du sa hamnade kvar inom mig för att plockas fram en dag som just idag.

Du lärde mig hip hop, rappare vilka de var, vad som var bra, jag saknar allt det där, jag saknar dig, dina meddelanden, dina små men så betydelsefulla meningar, gud vad jag saknar dessa idag älskade Kim.

Jag gråter och lyssnar på Metallica, jag känner det som du berör, att du vet att jag spelar för dig idag, du gillade musik med bas i, mycket bas och du gillade hårdrock som jag. Du älskade det som jag, så lika vi båda var.

Det är tomt, jag menar tomt, jag är ett skal av den jag var, ett tungt skal med tankar som plågar och river, känslor, en behållare med känslor så är det.

Ståle har hoppat på bandet, ska jag också göra sen det behövs men nu vill jag vila i mina tankar om dig, nej med dig för det känns som om du är inom mig idag.

Vi är ett, du var mammas kille.

Ärligt, jag blir tokig av sorgen av smärtan att sakna Dig, jag ska sakna i resten av mina dar, snälla Kim varför i helvete gjorde du så här? Jag behövde dig, din kärlek, dina påhitt, ditt skratt, dina tankar. Hur ska livet kunna bli bra, jag känner ju sådan smärta, det bultar det bankar, huvudet känns som en mangel välter över, jag vet inget längre, jag försöker verkligen men det är så tungt, vad kan jag säga som jag inte redan sagt. Kvittar vad jag säger för du kommer inte tillbaks.

Mina barn är heliga, varför skulle gud ta ett av dem???

Jag fattar inte, jag vill att du kommer hem, snälla jag vill ju att du kommer hem.

Jag fyller år snart min första födelsedag utan dig, utan ett litet pip på telefonen, mamma grattis på födelsedagen, helvete Kim, du menade att jag skulle stå ut utan dig. Du tog ditt jävla Liv och gav faan i oss andra, vi som älskar Dig. ARG, jag är arg, jag ville ha dig levande, jag ville dela livet med dig, se dig i framtiden du tog allt ifrån dig själv, all lycka, all sorg alla dina känslor. vi ville dela allt med dig så varför sa du inget om att du mådde dåligt det är ju bara att skrika rakt ut, det finns alltid någon som hjälper en.

Jag har lärt mig att det finns så mycket medkänsla där ute, så många som tycker att man är värd att leva, att man är bra. Varför gav du det inte en chans älskade Kim. Vi brukade tycka så lika du och jag, men ändå så olika, fast i det stora var vi överrens du och jag. Du älskade mig och jag älskade dig, vi var ett team Mor och son, varför inte då? Varför gav du upp vår pakt?

Jag fanns där för dig då och jag finns fortfarande kvar, jag gråter kära älskade Kim, jag gråter av förlust. mitt hjärta har krossats, jag är inte längre jag. Saknaden är för stor för mig, orkar inte känna den hela tiden, vill ju le, vill ju vara glad igen.

Alla ni mina barn är min skatt, min ljuvliga skatt, nu saknas en vacker slipad Diamant, jag är så fattig, det syns, det känns, allt är annorlunda nu och jag kan inget göra för att göra det bra. Diamanten kan ingen finna mer, den är borta, den är upplöst med alltet, så saknad du är min älskade HK.

Mamma

 

Josef Boberg

24 mars 2011 19:53

Det finns ett talesätt som säger: "Den största kärleksgåvan Wi kan ge en medmänniska - är att tillåta dom avsluta sina liv som varelser i kött !" - och alldeles oavsett ifall det är med sjukdom som "ursäkt" - eller sker på annat sätt.

Det här är väldigt tufft att "ta hem" - när det är ens eget barn det gäller. Jag har ej själv drabbats av sådant - men jag har en dotter vars första barn, p g a en cystatillväxt, fick avlivas och tvångsförlösas i 27-e veckan för ca 9 år sedan.

I hennes bokhylla står ett foto av detta "färdiga" barn - och de två efterföljande barnen vet att dom har en storasyster på "andra sidan". Dottern har således tre barn - varav två är kvar i denna form av fysiskt liv.

Winston Churchill sa på sin tid: "”Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.”

Så en del ungdomar fixar helt enkelt ej att leva vidare i den värld av "sorg och bedrövelse". Måhända inget konstigt alls egentligen, kanske... - utan snarare ett mirakel att så få tar sina liv av daga.

Som strax 70 år livserfaren - så har jag skrivit lite på min blogg om varför livet som varelser i kött - så ofta börjar så snett som det blir. Det finns här - http://josefboberg.wordpress.com/2008/03/17/alla-krig-ar-slut/#comment-1699

Lev väl... / hälsar Josef
http://vimeo.com/5244542

http://josefboberg.wordpress.com

Tove Birkeland Brandt

25 mars 2011 11:41

Hej Josef jag skall läsa på din blogg och på något sätt kände jag din utsträckta hand, man känner skuld då man mister genom självmord, jag vet det är fel men man kan inte hjälpa det, man vill bara räcka till. Jag är glad du skrev och jag ska besöka din sida.
Tack

 

Josef Boberg

25 mars 2011 17:11

Tack ! - Tove - för Din goa respons. Jag hade ej blivit särskilt förvånad om Du ej hade godkänt min kommentar - så det ser lovande ut.

Wi har sedan barnsben präglats med förhållningssättet att den fysiska döden = när Wi medvetandemässigt lämnar in kostymen - är något hemskt.

Men ifall jag skall tro på Ingmar Bergman - och det gör jag i just det fallet - så är andra sidan helt ofattbart fantastisk - relativt den här fysiska jämmerdalen. Det finns en kanalisering med honom om den saken här http://www.youtube.com/watch?v=GIdW-9P1rhc

Så det Wi kallar sorg - kan ju lika gärna vara att Wi helt enkelt är "avundsjuka" på dom som har slutat med att andas. Detta då i meningen, att någonstans inom oss själva - så "vet" Wi att andra sidan är minst lika häftig - för att ej säga än häftigare. I vart fall relativt hur dom flesta lever sina liv i kött för närvarande.

Men grejen är nog ändå - att Wi som människor i kött har en oförstörbar potential för att leva i just kött på ett optimalt sätt - och just i den värld som Wi har "ställt till" - på ett sätt som dom på andra sidan ej alls har.

Så egentligen är det nog dom på andra sidan som är avundsjuka på oss. Dock... - ej alls på det sätt som Wi lever - men på den potential Wi alla bokstavligt talat "sitter på" - men som dom flesta ger åt hållet blanka faen i att "väcka till liv".

Med perspektiv på saker och ting - så visar det sig ideligen, att det som händer som princip ALLTID har ett "gott" syfte - lite mera långsiktigt sett. Men för det mesta ligger det bortom wår intellektuella förmåga att förstå - just när Wi är i eländet, tyvärr tyvärr...

"Tiden läker alla sår !" - och - "Allt som har en början har ett slut !"

Ha det... / Josef

PS. Kanaliseringar som på Ingmar Bergman-videon - är inget konstigt för min del. Jag besöker sedan 1995 en sådan - några gånger per år. T ex Ambres http://ambresfilm.com/sv_ambres.htm är ju ett sådant rätt väl känt "fenomen" i Sverige sedan ca 1980.

http://josefboberg.wordpress.com

Tove Birkeland Brandt

25 mars 2011 18:11

Jag tackar ännu en gång för att du skriver och jag skall ge mig ut och titta på länkarna.
Ha en god fortsatt dag..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...