Då jag var ung så diktade jag mycket, jag rimmade och tyckte om orden och nu rimmar jag igen, jag diktar igen, jag får tröst av orden. Det är en känsla inom mig, jag vill att alla ska veta att du funnits med oss här på jorden.

Jag har diktat sedan du dog, jag tappar ur min sorg lite granna så slipper jag känna trycket i mitt inre.

Jag måste släppa ut den saknad jag känner, kanske kan någon finna tröst i mina ord, jag hoppas det är så, jag hoppas man läser och finner ro, jag hopppas man kan känna lite av min smärta och för de som haft tankar på att ta sitt liv, att de tar och tänker om, det är inte värt det, man skadar alla andra i resten av deras liv.

Tiden går sakta framåt, men på något konstigt vis så känns det som att den rusar i en himla hög hastighet, det känns redan som en evighet och jag funderar ofta på vad evigheten skall innebära för mig, vilken otrolig smärta den skall ge. Saknaden växer inom mig, som ett foster blir den större för var dag som går, jag känner mig så förtvivlad i det här, jag vet inte vart du bor älskade Kim, jag vill tro att Nangijala finns, har alltid tyckt om astrid Lindgrens världar och hennes Nangijala var vackert så jag hoppas du är där, att du har det bra för bara det bästa är gott nog för min son, jag älskar dig så mycket min kära son.

Du har lämnat en plats så tom, den skriker av smärta, kan inte finna ro i mitt liv sedan du gick din väg.

Tröstlöshet har inkommit i mitt liv, det går inte över, jag kan inte tröstas. Du finns helt enkelt inget mera. Man förväntar sig att sorgen skall ta slut, att jag ska börja leva som man kallar det, men jag kan inte vet inte längre hur, det fattas en himla stor bit av min själ.

Det syns liksom inte utanpå mig hur illa jag mår, det syns ingenting av de känslor jag får bära på, att jag ibland tänkt en tanke att det vore bättre om jag försvann, ja helt klart bara en tanke ingenting annat, dumt men ja den kommer och jag tänker inte ljuga om den heller, det gör mig inte gladare. I bland skulle jag vilja ge upp, men så tänker jag på de som är kvar och jag har styrkan att komma upp, att se mina barnbarn gör mig glad mitt i sorgen, att se mina döttrar och min dotters mage, jag längtar efter denna baby.

Jag har tackat ja att vara gudmor denna gången, jag hoppas de tyckte det var bra, mina barn och barnbarn älskar jag. Det är bara så synd att du inte får se dem växa upp, att du inte får se det lilla knyte som ligger i syrrans mage. Jag kan inte fatta att du gjorde ett sådant val, jag blir så arg, jag blir faktiskt tokig.

Varför gjorde du så här, vi ville ju alla dig så väl, vi värnade om dig och du lämnar oss oskyddade i sorg efter dig. Det smärtar mig min son, att stå ensam kvar utan dig, för vi hade ett band, jag har en ända kvar. Du löste upp knuten, men bara till min sista dag.

Då kommer jag in i din öppna famn, då kommer vi ses igen, så måste det bli. Jag måste tro på något mera, det kan inte vara det enda du får se, det finns mera.

Jag hoppas på frid i ditt inre, jag hoppas på ro, jag önskar dig bara gott, älskade Kimpan, jag önskar ...

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...