Saknar Dig

Då har jag gjort allt jag föresatt mig att göra idag, ska ta en tur ut med Buddy strax och så ska jag ned och kolla pellets annars ja jag kan bara luta mig tillbaka och tänka på Dig, inget dåligt samvete för att jag stannar kvar hos dig ett tag, jag har ju gjort det jag skulle göra idag.

Alla minnen, så varmt de klappar min kind, så ömt de bäddar mitt hjärta, jag önskar det kunde vara, jag önskar av hela mitt hjärta att du aldrig tagit ditt liv, men vad gör det för nytta, du är ju borta. I resten av mitt liv, i alla mina dar, herregud så fruktansvärt svårt det är att tänka på att det är så, jag vill ju ha dig här, jag vill du ska vara med mig inte i Paradiset, det är inte rätt att flytta dit när man bara är 17 år. Varför måste vi vara skilda åt?

Kan du se mig Kim? Kan du se hur förtvivlad jag är, kan du känna det jag känner du som alltid kände empati, fylls du även nu med behovet att hjälpa oss?

Snälla älskade lilla Kimpan, varför hjälpte du inte dig själv, varför släppte du allt och gick, jag behöver Dig. Herregud din mamma behöver dig, jag vill inte att du ska vara död, jag står inte ut.

Tick-tack, Tick-tack tiden går, men inte jag, jo jag blir äldre, jag blir mera tyngd av en verklighet som drabbat mig så hårt, en obarmhärtig jädra verklighet slår mig hårt i ansiktet, den jag älskar är borta. Vad betyder livet egentligen? Vad har jag här att göra när min son inte är här längre, vad är syftet med att en ung människa tar sitt liv. Jag vill ju så gärna tro, så säg mig då Gud om du finns där, varför behövde min son dö? Han hann ju knappt leva, tyckte du inte det var orättvist?

Jag vet inte längre någonting, så märkligt allt är, jag trodde jag visste så mycket, men allt jag vet är att det här gör Ont, att sakna, att sörja och att mista den som betyder så mycket, varför?

Jag vet inte vad som väntar mig i morgon, inte ens i dag, jag vet ju absolut ingenting längre, visst är det konstigt.

Jag saknar dig Kim......

Tomt, nej öde! -Ja mitt liv är öde, jag ropar ditt namn men jag får inget svar, du pratar inte längre med mig, det är bara jag som pratar, varenda dag.

Jag har mat på gång nu, det puttrar i grytan, skall bli härlig fiskgryta idag, ja jag skulle gjort den på kokosmjölk men det fanns ingen hemma så det fick bli vanlig grädde, blir ju inte 100% lika men gott ändå och jag tror du hade tyckt om den Kim, fast du inte var någon fiskfantast.

Vet du att du är med mig i mina tankar hela tiden? Känner du att jag tänker på dig nu och alltid, hör du när jag pratar i mitt inre? Jag vill tro att du gör det, precis som du ville tro mitt älskade barn. Varför sa du bara inte att du mådde dåligt? Varför tog du ditt liv, lämnade mig så här? Du var ju älskad, av alla. Solen skiner inte mera idag men hos dig kan jag gissa att den skiner för alltid, snälla Kim om du vet hur jag mår så visa ett tecken på att du finns hos mig, ge mig styrka så fixar jag ännu några dagar.

Jag pratar med dina systrar, de oroar sig för mig, kollar att jag mår bra, jag klarar mig men det är inte mer för det är bara för mycket att mista dig, det är alldeles för svårt. Jag kämpar inte längre för min skull utan för att alla andra behöver mig och jag vill aldrig skada dem som du gjorde med oss genom ditt beslut, så jag har valt mitt spår. Jag vill leva och jag hoppas se glädje igen när det blir vår. Du var så betydelsefull att du inte kunde förstå det älskade Kim.

Ja jag sitter här, skriver, saknar, gråter och sakta kommer jag fram till ännu en dag.

Jag älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då Kim ses vi igen.

Mamma

Jag sitter här igen och pratar med dig, vackra minnen vännen, så underbart det var att ha dig i mitt liv, så underbart att få en vacker liten son, jag gladdes så.

Jag har ett foto av dig då du är 6 år gammal och du är så söt, det väcker minnen mjuka som fallande dun i mitt inre. Du var så kramgod och snäll. Tänk om jag kunde få all tid med dig tillbaka igen.

Du var så fruktansvärt söt här i din lilla Disneytröja. Ja du var så lätt att ha att göra med när du var liten. Jag saknar dig så mycket Kim, livet blev så tomt då du försvann och jag ska leva i detta vacum i resten av mitt liv, så hårt det känns.

Ni mina barn är ju det käraste som finns i mitt liv och nu är en av er borta, jag fattar inte att det är så, att du min minsting, min lilla kille har tyckt att livet var så svårt att du behövde ta ditt liv, jag fattar faktiskt inte det.

Solen skiner Kim så då innebär det att jag får lite mera energi, kan jag behöva för jag måste ta och ta tag i min vikt nu snart och röra på mig, herregud jag är stor är ju rädd att man ska drabbas av sockersjuka eller någon annan följdsjukdom på grund av det här och läkarna tar en ju aldrig på allvar att man behöver hjälp med att få kontroll på vikten, jag är stor.

Men jag ska börja röra på mig, IDAG, jag kan inte fortsätta dra på det nu. Du var ju livrädd för att bli tjock, du tränade och höll dig så fin, men det var väl tiden du var mobbad som gjorde att du hade panik över det. Jag kan inte fatta att jag aldrig mera får hålla dig i min famn, krama dig riktigt hårt, älskade lilla Kim, jag blir aldrig mera hel igen, det går ju nte nu när du är borta.

Hur ska jag orka ett långt liv utan dig, dina vänliga ord min son.

Jag ska ställa mig på gångbandet om en stund och gå, gå och gå och det ska jag banne i mig göra varenda dag nu tills jag går nedåt. Har ju kommit upp i en vikt av 125,7 kg nu, så det måste bli stopp ser snart ut som en liten kub eftersom jag inte är längre än 168 cm, men du brydde dig aldrig att jag var knubbig fast du var så rädd för att bli tjock själv.

Jag vet inte hur mitt liv skall formas till att bli, jag vet inget längre om det som kan komma, jag vet att det finns datum som jag alltid kommer tycka är vidriga dagar i mitt liv, som den 2 januari, den dagen kommer förfölja mig i resten av mitt liv, varför gjorde du det Kim.

Det känns så konstigt att inte längre ha sitt barn här med sig, att vi inte har en framtid ihop, jag hade så mycket hopp om det som skulle komma. Du hade sådant tålamod med småbarnen och jag trodde du skulle få egna små knoddar och bli en underbar pappa till dem, du sommarjobbade med de gamla och var så omtyckt av dem, du var bara så underbart snäll och rar.

Vi kom inte alltid överrens, vi bråkade och tyckte olika men du var min son och jag älskade dig så fruktansvärt mycket, du betydde allt och nu är allt förändrat, du finns inte mera. jag vill inte att det ska vara så här, jag vill att du kommer tillbaka till mig nu, jag vill krama om dig och aldrig släppa taget mera.

Har lagt fram fisk, ska göra thaifisk idag och bjuda maken på då han kommer hem, han gillade den, ett recept som kom från recept.nu, har gjort den en gång förut och den var jättelätt at göra, men verkligen riktigt god.

Ja så ska jag ju träna så jag har en del att stå i förstår du vännen. Önskar du kunnat vara med mig här hemma, du kunde ju blivit min coach, fått mig att gilla att träna, en spark i baken kanske, men du kan ju inte det nu, eftersom du är borta. Jag sitter som en gammal toka och pratar med dig varenda dag fast att du inte är här längre, jag skriver mina tankar, det som trycker på inuti mig för att det ska komma ut, annars tror jag att jag blir tokig på riktigt, jag saknar allt med dig, hela tiden min älskade lilla Kim, tänk om jag kunnat göra något för att ändra allt. Kunde trolla, ja maken säger att det är gratis att drömma, så jag drömmer om stunder med dig.

Nu ska jag förbereda mig för lite träning, måste röra på mig, riskerar att få duscha en gång till sen men ja så får det bli i så fall, sedan maten, tankarna runt och om dig. Kommer alltid att sakna dig Kim och det gör så ont. Varför?

Älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då kommer jag efter Dig.

Mamma

Nya kvalifikationer för de som skall arbeta på Dömle Herrgård har satts nedpräntat på papper från den högre ledningen bestående av Georg Möller och Jan Olsson, bara att läsa och begrunda de anställdas alla skyldigheter. Själv förstår jag mig inte ha någon plats i deras fortsatta planering. Skulle jobba på en 50% tjänst men fick inga anställningspapper trots upprepade förfrågningar om detta och jag arbetade istället 92%, nu vill man inte skriva på anställningsbevis för de faktiska 92 % jag jobbat, trots att facket sagt att detta är det som räknas då man inte skrivit de ombedda papperen.

Här nedanför kommer vår fortsättning. Trevlig läsning!

Ja då känner man sig verkligen uppskattad, som man ställt upp på denna arbetsplats mycket bra ställe att arbeta på kan verkligen inte rekomenderas.

KIM  En kortform av det hebreiska namnet Joakim, ursprungligen Jehoiachim som betyder Gud skall upprätta. Kan också vara en kortform av det keltiskt namnet Kimball, som betyder krigsledare

Jag tyckte alltid om ditt namn, jag gav dig namnet för att det var vackert och för att både flickor och pojkar kan heta just Kim, jag tyckte namnet var coolt, nu har jag ingen Kim mera som är bara min, men jag har så vackra minnen av dig lilla hjärtat och jag ville dela med mig av ditt namn, kanske var det just Gud skall upprätta som det kom ifrån.

Jag har varit ute i snöovädret och rastat hunden och hämtat posten, det  kom en bok idag som jag skall börja läsa nästan omg. den heter Den onödigaste döden och konsten att älska, författare Stefan L Holm. Boken handlar om dotterns självmord, om pappans kärlek till sin dotter, bristande psykvård, empati, skuld och skam, om livet för dem som blev kvar. Amanda frågade sin pappa vid tre olika tillfällen före sin död, ja sista veckan innan hon tog sitt liv om de inte kunde skriva en bok ihop.. han skrev boken.

Kanske tycker ni det är konstigt att man vill påminna sig om självmord då ens barn tagit sitt liv, men det är något jag lever med varenda dag sedan det hände och det finns ingen orsak att gömma det, för det lever inom mig hela tiden, jag vill förstå, jag vill känna att andra känner det jag känner och att jag har rättighet att känna det så här, det hjälper mig mycket att läsa andras bloggar tex. www.ludmilla.se

Jag har funnit mycket tröst här och hjälp att klara mina dagar och jag har tagits upp i ett nätverk med änglamammor vilket känns oerhört skönt för mig då jag kände mig väldigt ensam innan. Min man saknar Kim, men han har inte mist sitt barn, känslorna är inte de samma för oss i denna sorgen så då är det bra att ha ett kontaktnät. Jag skall göra allt för att fånga upp andra i samma situation, man behöver stöd för att orka ta steget man behöver ta var dag man går upp.

Min Kim var betydelsefull, han var charmig, glad och han hade ett skratt som smittade, han var intelligent, rolig, alltid så proper, noga med sitt yttre. Han var en förebild i väldigt mycket, han var barn och djurkär och livsglad, så jag förstår inte varför han valde att inte finnas kvar här med oss och jag får aldrig veta det heller, jag önskar jag kunde finna svaret, men han har tagit det med sig till Nangijala, det vilar med honom  där i blommande körsbärsdalen. Det är min livs största förlust, värre kan det inte bli, så får jag beskriva min smärta, det är absolut det värsta som kan hända en människa att ens barn dör. Min son tog sitt liv och det är belagt med så mycket skuld, skam, ångest ja säg den känslan som inte kommer upp till ytan när det händer något som det här. Det är en sorg så stark att man slås i små spillror och man orkar inte kämpa emot, man fattar bara inte att det kan hända mig, mitt barn, varför ville han dö? Jag ställer mig frågan morgon, middag, kväll och alla timmar där emellan. Han är borta och jag kan inte göra ett endaste dugg, det är ett faktum, han är Död..

Jag har haft en begravning för mitt barn, jag orkade mer än jag trott var möjligt, jag står upp, men jag saknar så ofattbart att mitt inre brister.

Jag hoppas att jag en dag kan uppskatta livet igen och se på det som varit med en ömhet, med en kälek till mitt barn istället för att vara arg på honom för jag är fortfarande arg för att han tog sitt liv. Det var inte rätt mot han själv och absolut inte mot alla oss som älskar honom som nu fått våra liv omdirigerade, som fått en förbannelse vilande över oss som heter SAKNAD, en livslång saknad.

Det är bara inte rätt att göra så här. jag älskade honom mer än livet självt och nu är det tomt. framtiden gapar tom just nu, men kanske blir det bättre bara tiden går, andra tröstar och säger att det är så. Jag får bara hoppas och Tro.

Även denna vackra låt spelades på Kims begravning.

Mediterat, vilat själen, inte tänkt, bara tittat och låtit det gå vidare, stundvis svårt men då är det att andas igen som gäller, varenda minut av smärta som kan kortas ned är skön, att få vila sin själ lite känns så skönt, men nu sitter jag här igen. Mina kompisar djuren tycker det är en ruggig dag och de sover bort dagen, myser, ja vissa dagar är de sådana. Det är tyst här hemma, bara fläkten i min dator som hörs, jag blev kall en stund, jättekall är det du?

Snön har gett med sig lite där ute nu, skönt, jag är så trött på snö, vill inte ha mera av den nu, den fryser ned mitt inre helt. Jag kommer alltid att hata vintern nu för den tog dig med sig, den måste gjort ditt sinne kallt och fruset för sol och värme kan göra underverk i våra liv, det var ingen sol då du dog.

Allt är så tungt, det är svårt att andas, det är svårt att tänka, det är svårt att leva.

Jag vet inte jag känner mig bortkopplad på ett sidospår, något som inte leder någonvart mer än ut i tomma intet som förvillar mig, min sikt, mitt inre.

jag känner mig så förlorad mitt i allt det som skett, att mista dig.

Jag vet inte om jag någonsin kommer fatta att du är borta för ALLTID, det känns som du snart ska komma, snart ska höra av dig och ändå vet jag ju att det inte kommer att ske. jag tänker på alla ungdomar som sliter med sin aliv, jag tänker på allt de ska mötas av, svårigheter som gör att de vill Dö, herregud man måste kunna rädda alla dessa vilsna själar, det finns inget som blir bättre av att dö, man vet aldrig vad som kommer i morgon eller i eftermiddag, åhhh om jag ändå kunnat få dig tillbaka.

Jag skulle önska jag kunde omfamna hela världens tonåringar och rädda dem från allt ont, stifta en lag att det får inte ske dem något och att de får inte dö, så många som gått denna vägen, som trott det inte fanns en utväg, precis som dig Kim. Men ändå var det ju bara att skrika på hjälp så hade många varit där och fångat dig/dem, hjälpt dig men ändå provade du inte att säga det.

Jag tänker på oss alla som mist våra barn, all den smärta vi delar, alla tankar. om jag kunde skulle jag hjälpa dem alla att må bra, jag skulle önska jag kunde trolla fram dig igen, få dig att stanna kvar, få dem att komma tillbaka.

Men jag sitter här och drömmer, det är det enda jag klarar av, jag svek dig Kim för jag förstod inte din otroliga smärta, jag visste inte du mådde dåligt, jag trodde ju allt var bra, så ja jag svek dig vännen fast jag bara ville dig väl och det känns så svårt idag. Du var min son, jag hade smekt din kind, jag hade kramat dig och gjort allt bra, men jag visste inte. Förlåt mig hjärtat, så kanske jag kan förlåta mig själv en dag.

Det är så smärtsamt att mista Dig, det är som att mista sitt liv. Alla blommor i naturen vissnar, molnen blir svarta, livet rinner ut.

Det finns ingen lindring, bara tiden kan vara min vän nu och jag vandrar sakta, ett steg i taget för att orka leva utan dig, min älskade lilla Kim.

Mamma