Ska en tur till centrum, sätta över pengar, betala räkningar i em så bäst att få pengarna på plats så det blir gjort. Sista lönen för maken genom Dömle Herrgård, känns krasst fick svar från dem idag att de ämnar bara anställa 2 personer, räknade inte med dem så mig kvittar det, bara skönt att se falskheten i vitögat.

Planer som redan gjorts upp, nåja jag är ändå inte intresserad av att kyssa rikingar i arslet.

Ja du Kimpan världen kan verkligen vara en rutten plats, kanske var det eländet du såg då du gav dig av och glömde bort all kärlek i det ögonblicket, vad vet jag.

Jag har en bitter dag idag så det märker du väl av, jag är inte nere och jag är inte uppe, jag är arg på allt och på ingenting, känner mig omotiverad.

Jo jag blev glad då jag kunde säga att min dotter skulle få halsbandet i present av mig för jag ville ge henne den gåvan att bära på sig, jag hoppas de blir fina med bilden av Dig älskade lilla Kim, att de gör dig rättvisa. Jag hoppas jag blir nöjd.

Ska till affären också och handla tills i morgon ska ha grejer till förrätten och så ska vi ha saker till huvudrätten, har tänkt göra en laxrulle med wasabikräm till förrätt och en kebabpaj till huvudrätt med en hemkörd vitlökssås, tror det kan bli gott. Desserten står Helena för hon ska baka en tårta till mig, kul då slipper man göra det själv och det blir ett roligt inslag.

Det blir vi, Helena och Robin och barnbarnen Kevin och William som kommer på mitt kalas min goa familj...

Jag tänker på hur konstigt allt blev, att man inte har kontakt med sina barn, jag menar det beror på illusioner, vanföreställningar om hur man är för ingen av oss känner varandra, så mycket händer i människors liv, jag menar det är så för maken också och barnen tror de känner en, dömer från andras inställningar och åsikter. Ja de är älskade i alla fall, så de får tåla det, för oss är de våra barn även om de inte vill veta av oss.

För oss kan inget bli bra igen Kim, för oss finns inte framtiden, varför?

Jag är så ledsen över att det inte finns en framtid, jag älskar dig Kim, jag vill du ska vara kvar hos oss, men nu finns du i himlen någon annan plats finns inte för dig. Du var en ängel i livet och du är en änglason nu, saknar dig i varje cell av min kropp, så otroligt fel att du inte finns här längre. Vi skulle haft en framtid.

Jag ska försöka ta itu med allt jag måste göra nu så skriva mera får jag göra sen. Älskade Kim, jag saknar dig, så ont det gör att mista Dig du var allt för mig, mammas kille, varför slutade det så här?

Mamma

Jag tänker på musiken i våra liv Kim, så mycket vi tyckte lika och så mycket du lärde mig att älska och förstå. Önskar andra tog sig samma tid, jag tror inte du visste hur mycket jag uppskattade det där lilla, men jag gjorde det, jag hade så mycket i mitt liv som störde oss, men jag fanns där för dig hela tiden och allt du sa hamnade kvar inom mig för att plockas fram en dag som just idag.

Du lärde mig hip hop, rappare vilka de var, vad som var bra, jag saknar allt det där, jag saknar dig, dina meddelanden, dina små men så betydelsefulla meningar, gud vad jag saknar dessa idag älskade Kim.

Jag gråter och lyssnar på Metallica, jag känner det som du berör, att du vet att jag spelar för dig idag, du gillade musik med bas i, mycket bas och du gillade hårdrock som jag. Du älskade det som jag, så lika vi båda var.

Det är tomt, jag menar tomt, jag är ett skal av den jag var, ett tungt skal med tankar som plågar och river, känslor, en behållare med känslor så är det.

Ståle har hoppat på bandet, ska jag också göra sen det behövs men nu vill jag vila i mina tankar om dig, nej med dig för det känns som om du är inom mig idag.

Vi är ett, du var mammas kille.

Ärligt, jag blir tokig av sorgen av smärtan att sakna Dig, jag ska sakna i resten av mina dar, snälla Kim varför i helvete gjorde du så här? Jag behövde dig, din kärlek, dina påhitt, ditt skratt, dina tankar. Hur ska livet kunna bli bra, jag känner ju sådan smärta, det bultar det bankar, huvudet känns som en mangel välter över, jag vet inget längre, jag försöker verkligen men det är så tungt, vad kan jag säga som jag inte redan sagt. Kvittar vad jag säger för du kommer inte tillbaks.

Mina barn är heliga, varför skulle gud ta ett av dem???

Jag fattar inte, jag vill att du kommer hem, snälla jag vill ju att du kommer hem.

Jag fyller år snart min första födelsedag utan dig, utan ett litet pip på telefonen, mamma grattis på födelsedagen, helvete Kim, du menade att jag skulle stå ut utan dig. Du tog ditt jävla Liv och gav faan i oss andra, vi som älskar Dig. ARG, jag är arg, jag ville ha dig levande, jag ville dela livet med dig, se dig i framtiden du tog allt ifrån dig själv, all lycka, all sorg alla dina känslor. vi ville dela allt med dig så varför sa du inget om att du mådde dåligt det är ju bara att skrika rakt ut, det finns alltid någon som hjälper en.

Jag har lärt mig att det finns så mycket medkänsla där ute, så många som tycker att man är värd att leva, att man är bra. Varför gav du det inte en chans älskade Kim. Vi brukade tycka så lika du och jag, men ändå så olika, fast i det stora var vi överrens du och jag. Du älskade mig och jag älskade dig, vi var ett team Mor och son, varför inte då? Varför gav du upp vår pakt?

Jag fanns där för dig då och jag finns fortfarande kvar, jag gråter kära älskade Kim, jag gråter av förlust. mitt hjärta har krossats, jag är inte längre jag. Saknaden är för stor för mig, orkar inte känna den hela tiden, vill ju le, vill ju vara glad igen.

Alla ni mina barn är min skatt, min ljuvliga skatt, nu saknas en vacker slipad Diamant, jag är så fattig, det syns, det känns, allt är annorlunda nu och jag kan inget göra för att göra det bra. Diamanten kan ingen finna mer, den är borta, den är upplöst med alltet, så saknad du är min älskade HK.

Mamma

En tanke en svindlande tanke slog mig, jag väntar på sommar. Jag såg framåt för första gången sedan du dog, jag tänkte på sommarplanerna som vi gjort tillsammans med din syster och jag kände -Det ska bli kul.

Genast får jag en tanke om att jag vill be om förlåtelse till dig Kim, men jag vet ju att det inte är rätt, jag får väl glädjas åt att göra någonting, att leva fast du inte är kvar, men samvetet gnager i alla fall så för att må lite bättre säger jag Förlåt i alla fall, för att du inte längre kan vara med oss här, göra saker, uppleva, vara en av oss. Vi saknar Dig, säg mig vad mera kan vi göra, vi saknar ju varenda dag, vi saknar så vi blir sjuka av det.

Solen skiner ute, det blåser och jag känner hur det blåser ända in i själen.

Jag hatar att jag måste leva ett liv utan Dig, fattar inte meningen i livet längre, jag menar vad finns det för mening med att en kille på 17 år ska gå och ta sitt liv?

Jag gör det du gjorde Kim, jag sjunger på Tro inom mig, jag ber att finna en tro på saker precis som Dig, jag måste ju det för jag måste leva vidare. Vi alla måste leva vidare.

Jag tänker ofta på hur din bror tagit allt det här, hur han mår som inte kan prata med oss andra, men kanske får han tröst på annat håll, jag slutar inte oroa mig i alla fall, jag är hans mamma. Tiden går, tick tack som en klocka som tickar, rinner livet iväg, ingen idé att se bakåt mer, jag måste fram, jag måste våga leva och du Kim måste hjälpa mig orka.

Jag vill skratta igen, jag vill le.

Ståle har satt upp rullgardinen vid köksfönstret idag så nu slipper vi bländas av solen när vi sitter vid datorerna, vi har stora fönster här hemma så det kommer mycket ljus över allt. Det är vackert huset vi bor i, vi hyr ett vackert hus på landet.  Ute ligger fortfarande mycket snö kvar, men nu när det blåser verkar det ta på den i alla fall, ska bli så skönt då det blir borta, så tung denna vinter är. Älskade Kimpan det går inte en dag utan att jag undrar varför, varför du älskade Kimpan, jag önskar du kunde ge mig svar.

Jag önskar att jag kunde vara helt säker på att du finns runt oss, men jag tror att du gör det, jag tror du är här, att du stannar kvar eftersom vi behöver dig.

Det måste ju finnas något mera, inte bara det här, jag minns att en person sa till mig en gång vet du att han är en gammal själ i en ung kropp, kanske var du det älskade lilla Kim, kanske hade du levat ett långt liv innan, jag önskar att du gjort det, att det inte bara var det här, jag saknar dig så förtvivlat mycket. varför i hela världen var det tvungen att ske??

Nu ska jag ta och hämta kaffe, en påfyllning och sedan ska jag ta en dusch, borde blivit varmt vatten nu, vi har satt pannan på el nu, solen får värma huset så då är det tur att rutorna är stora, men just idag verkar inte solen orka titta in alls men det blåser som sagt så det känns ända in i själen. Det är kallt.

Jag tänker på tider som runnit iväg, jag tänker på dåtid, men jag tar ett beslut att börja tänka på framtid nu, jag måste tänka på framtid också det är mitt liv som rinner iväg, men jag glömmer dig inte för att jag börjar leva igen, du följer mig varenda dag, jag bär dig med mig i mitt hjärta och i mina tankar varenda dag, jag älskar dig inte mindre för att du är död, ingen kan ta den plats jag dig gav, så tro inte jag ger upp dig för att du är död. Du är min son, jag har alla vackra minnen och dem vårdar jag ömt, jag älskar Dig Kim och du är med mig i min dag..

Jag saknar dig, jag älskar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen mitt älskade barn, då ses vi igen.

Mamma

I dag har jag haft besök av Birgitta från kyrkan, vi har suttit och pratat bara allmänt om Dig, min saknad, minnesboken. Jag tänker på Slisk, saknar honom, undrar hur han har det, tänk om han kunde förstå att jag vill honom väl, att jag alltid har älskat honom, ja kanske en dag, jag slutar ju aldrig hoppas. Jag vet inte känns som livet har tagit semester, jag står utanför och tittar på hur det försvinner. Lite så känns det inom mig, jag har blivit så annorlunda sedan du dog, det är så hårt allting. När Birgitta hade varit här så tog vi och for till Forshaga och hämtade upp Helena och sedan for vi vidare till Ikea för vi skulle köpa en stång till köket och en rullgardin att sätta upp i köksfönstret, ja solen lyser så skarpt in igenom köksfönstret varje dag att man inte ser ett enda dugg så en rullgardin ska vi sätta upp i morgon dag.

Jag har mat på ingång nu, blodpudding med sylt och ugnstekt falukorv, slå den blandningen.

Men vi tog oss en varsin pizzaslize och en varsin mjukglass då vi var på Ikea så lite har vi fått i magen innan, men ändå gott med ett mål mat nu. Jag tänkte på Dig, du älskade att gå på Ikea och äta mjukglass och dricka dricka med fri påfyllning, jag såg ett rum med en grafittimålning där inne och jag tänkte att det skulle ha passat dig. Jag kan inte sluta tänka på allt vi haft tillsammans, alla underbara dagar med dig min underbare goe son och så är du borta, jag önskar ibland att jag vore hos dig, att jag fick ännu en chans, att vi alla fick ännu en chans i det här förbannade livet, men det går ju inte.

Jag klarar inte av att sluta önska, att drömma om ett mirakel, jag önskar jag fick krama dig igen, denna saknaden, den tär, gör så ont. Dag efter dag efter dag, du var så betydelsefull, varför kan man inte leva livet som om det vore ens sista dag. då hann man med allt man ville, jag hade hunnit med mera med dig.

Jag hatar att veta att jag inte får något mera, inga mera ögonblick med dig älskade lilla Kim. Du är med mig så fort jag vaknar men då jag sover tar tabletterna bort dig för mig.. Att det kunde bli så här, att det var tvungen att bli så här. Dagarna går, jag följer mina cykler, jag går upp, jag äter, jag lagar mat, tvättar, skriver, diskar och ser på teven och sover eller jag läser eller jag målar. Inget får stanna, då mal det på om dig, jag blir så ledsen, jag orkar ingenting så jag måste fylla dagen, göra någonting.

Din syster är rund om magen nu bara 2 månader kvar så kommer h*n, du skulle varit med oss då, nu får den lilla inte känna din kärlek eller vakar du över h*n ändå, jag hoppas ju att det är så. Helena har fått foglossning och har väldigt ont i bland så hon får gå på sjukgymnastik, jag hoppas inte hennes förlossning blir för svår. Hon är så god och så glad, jag vet du älskade henne, att du vakade så hon skulle ha det bra, jag gör det åt dig nu, jag ser så allt är bra.

Ska se på mästerkock Sverige idag, ett program jag följer på teven, du vet ju hur det är med matlagning och mig, jag vill ju hålla på med det,  fast nu är man ju arbetslös, ja jag söker jobb med ljus och lykta och får väl se om jag får något svar. Ja det blir nog råd på detta med. I dag har jag betalat begravningen och det känns så skönt som en sten har fallit från mitt inre, för det var viktigt för mig, jag ville du skulle ha det fint alltid. Älskade Kimpan så svårt det har blivit sedan du dog, vissa stunder vet jag inte hur jag står ut, men det går, kanske ger du mig kraft, jag har tyckt jag kännt en närhet ibland. Jag hoppas det är så, jag hoppas du kan stödja oss i vår sorg för vi saknar dig så oerhört mycket och inom mig råder mörker, tungt beckmörker. Vilsenhet, ensamhet, så mycket tankar på Dig, jag önskar du vore tillbaka...

Mamma

Det är hockey på gång nu, vi ska se på match, köpte den på teven idag. Bromsoket har kärvat fast på bilen igen så det var rödhett och stank så det stod härligan till då vi parkerade bilen på gården efter ett besök på affären. Fick mina pengar idag så vi tog en tur till affären, hade lovat mig själv godis, rejält med godis så nu står det en full skål att äta ur och så har jag plockat in jordnötter, ostkrokar och öl. festligt värre idag.

Väntar på att Helena och Robin ska komma han ska hjälpa oss se på bilen  och så ska vi mumsa och äta lite gotta och se på teven.

Saknar henne lika fort som hon åker. Ja nu ska jag sätta mig och titta på teven så jag får stänga ned för nu.

Har ett helt underbart kort av dig och Ståle innan match, ni var så fina i tröjorna båda två, herregud jag saknar Dig Kim, hela den här dagen har varit svår, tungt att inte ha dig mer, att tänka tanken bara gör så ont att jag nästan vill svimma och verkligehetens obehag har jag inte ork att tänka på idag, jag drar mig undan verkligheten, så det lättar lite, jag saknar dig så mycket älskade vännen, tänker på allt som kunde varit, så fel allt är....

Du är i mina tankar och mitt hjärta för alltid.

Mamma

Jag vill minnas dig så här, koncentrerad på din konst, du tecknade hela tiden och ändå har jag nästan ingenting kvar, varför är det så. Allt betyder så mycket när någon är borta, varför inte när de lever, jag blir faktiskt arg på mig själv, men jag har flyttat så många gånger att det kommit bort på vägen, nu är det förlorat, men jag minns dig sitta där hela tiden, med block och pennor.

Gud vad jag saknar dig min älskade, älskade son, den här dagen suger, jag bär sådan sorg igen. Jag önskar jag kunde resa till dig, läste det Helena har skrivit, hennes vackra men smärtfyllda dikter på FB, jag fann sorgen i dem. Vi saknar kan du fatta det Kim, att vi saknar dig så vi går sönder, säg oss meningen med din resa. Varför Kim???

Vi lider så mycket av att inte få ha dig nära, att inte ha en chans att få höra din röst eller att få krama dig, eller full poäng att få en riktig kram av Dig.

Vad var meningen i att du försvann?

Det måste väl finnas en mening, med livet, med döden?

Eller är det något jag bara gått och inbillat mig hela tiden, jag vet inte längre, jag ber om en tro, för jag vill tro att du visste vad du gjorde i det ögonblick du gjorde det. 

Jag har tänkt mycket på alla dem som inte vågar ta kontakt med mig, varför då, bryr ni er inte om min sorg, det som hänt mig, är ni rädda för min sorg?

Förstår ni inte att jag behöver er nu, jag har behövt höra i månader att jag är en bra människa, att jag inte kan hjälpa att han är död, men alla är borta, det är tyst.

Vad är man rädd för? Att jag i min sorg skall vara besvärlig?  

Man kanske inte behöver säga så mycket, bara finnas, dricka kaffe, lyssna, jag undrar vad som är så svårt med oss som sörjer? Vi smittar inte med vår sorg, den behåller vi för den plågar oss så bra att vi inte vill dela med oss, så är det.

Ja detta är vad du gett oss Kim, en självplågan, en hård kritik ställd till oss själva. Kunde vi inte ha gjort så?, Varför sa vi inte det?, Varför fattade vi inte?, det fortsätter på samma sätt som historien om två älgar som möts och sätter sg på ett staket, den ene älgen frågar den andre har du hört om de två älgarna som möttes och satt på ett staket, den ena älgen frågar den andra om han hört om de två älgarna som möttes.... så här fortsätter det i evighet.

På samma eleganta sätt plågar vi oss med tankarna, känslorna som vi bär med oss hela tiden och vetskapen om att vi nu blivit som spetälska människor som folk i allmänhet räds.

Visst behöver vi egentid, men sorgen blir inte lika tung om man kan få hjälp att bära den. Var inte rädda!

Ja du älskade lilla Kim, mamma är trasig, helt sprängd i små bitar som det nu är dags att limma samman igen, sakta, sakta i ett sök om att finna den rätta biten, så limmar vi en liten en igen, ja så känns det Kim att vara utan dig.

Andra går vidare, jag går vidare jag med på ett mycket underligt vis ens utan att ha varit medveten om det, smärtan försvinner inte bara den finns där med mig på min väg, den bär jag kvar inom mig, blir inte av med den, vill inte ens mista den för den visar mig att jag älskar Dig.

Jag önskar som Helena att jag kunde få ett par vingar, så jag kunde ta en resa och hälsa på hos Dig, få sno mig en kram eller två och se att du har det bra, att du finns kvar.

Det går inte en dag Kim utan att jag undrar om du ser mig, om du finns i min närhet fast jag inget ser, jag vet ju inte men kanske är du här hos mig, håller mig uppe, jag hoppas det är så, jag tror på Dig.

Jag tror att trots det som skett så älskar du ju Mig, älskade lilla Kimpan.

Du ville alla så fruktansvärt väl, jag bara undrar varför du inte sparade lite kärlek till dig själv, du hade behövt den just den där dagen.

Jag kommer aldrig kunna släppa tanken på dig, du får helt enkelt följa med på resan jag skall göra tills vi kan se varandra igen en dag, jag är övertygad om att jag får träffa dig då jag dör.

Älskade lilla vännen, jag saknar dig tills den dag jag dör...

Mamma