Jag passade på att laga till Rösti då vi kom hem från dagens utflykt och till det gjorde jag köttbullar i tomatsås, riktigt gott var det. Har besökt min dotter Laila idag också  på vår hemväg, behövde se att hon mår bra. Vi sörjer alla så olika sätt, saknar på olika sätt, ja så var jag nyfiken på hennes toalett som jag kan tala om blev fin. Mormor och morfar saknar också, jag såg att min pappa hade tårar i ögonen idag då han läste i minnesalbumet men han säger ingenting, det gör han aldrig.

Alla tycker att jag skriver bra och säger att jag ska skriva en bok, men jag blir totalt blank, Om vad?

Saknar dig Kim, det är så jobbigt vissa stunder, jag kan känna mig kvävd. Vill du ska komma tillbaka, jag önskar mig detta varenda dag, älskade hjärtat mitt.

Jag går vidare, sakta, dag för dag, det bygger på och jo jag tar mig framåt, men saknaden är svår, tung. Livet har inte sitt skimmer kvar sedan du gick bort, varför säger man gick bort? -Det låter som om du ska komma tillbaka igen och det vet jag ju med mig att du inte gör.

Laila hade köpt en massa fina kläder till barnen som jag tittade på, vi var inte där så länge idag bara en snabb kopp kaffe sedan for vi hem, behövde göra mat, men ändå skönt att träffa henne en stund. Saknaden är värre sedan du tog ditt liv, att inte få se dem alla nog mycket, ja jag menar dina syskon och barnbarnen.

Varför Kim? Säg mig det, säg Varför??

Jag vill att du ska leva, komma hem, jag vill vi ska träffas, jag önskar mig det enda jag inte kan få, Dig tillbaka här och nu...

Ska ta och göra kladdkaka så vi får något gott till kaffet sen, tar ju en liten stund att fixa detta så bäst att sätta igång.

I morgon får vi en ny diskmaskin insatt, ska bli så skönt att slippa diska för hand, man blir ju bortskämd. Oavsett, - skönt ska det bli och de kommer vid 2 till halv 3 och sätter in den.

Nu ska jag plocka bort disken som Ståle diskat och diska upp resten och så ska jag börja med kladdkakan..

Ja jag vet vikten, men jag orkar inte med det nu, ska i alla fall träna i morgon igen, måste röra på mig kan inte fortsätta utan det.

Saknar dig Kim, av hela mitt hjärta <3

MAMMA

Vi har varit ute en stund idag, kändes så skönt att komma ut ur huset, lämnat lite kartonger som skall få en resa till Spanien och så tog vi en kaffevända till dottern, ja det var ju ändå på hemsvägen så vi slank in. det blev en rolig stund, laddade ned en tokig app på telefonen där man kan göra om kort, så vi blev sittande och lekte en stund, 4 tokar med telefoner vid ett bord. Tog vara på stunden och kände mig som ett barn för en stund. Det var riktigt skönt, att så små ting kan förgylla tillvaron så som det gör, det är trevligt. Jag kände mig glad en stund.

Idag får vi besök av en bekant till oss och i morgon ska vi ta och hälsa på min mamma och pappa. Ska ta och ta med minnesalbumen så att mamma får se vad vi gjort och kanske kan hon bidra med ett och annat i boken hon med, vore kul.

Man tänker febrilt på det man gjort tillsammans med Kim, försöker minnas men det vill inte komma fram, jag känner det som att någon raderat hårddisken på mig. Kanske försöker jag för mycket, kanske ska jag bara låta allt bero så kanske det kommer av sig själv till slut, men jag är ju så förtvivlat rädd att glömma bort saker.

Tycker själv jag blivit så fruktansvärt glömsk nu, ja speciellt efter att Kim dog, kanske är det sorgen som gör det, kanske finns det en spärr så man inte får för höga doser av sorg och saknad, ja detta är ju bara mina tankar, men kanske är man funtad så, eller så har det blivit för mycket på hårddisken helt enkelt, vem vet...

Jag har känt mig piggare ett par dagar, haft mer styrka inombords, tänkt goda tankar och valt att leva lite grann, ja jag bloggar om Kim, om mig och om allt jag känner så det är inte så olikt mig men jag vet inte, min vän Carolien har nått mitt hjärta, gett mig styrka, tom. en spark där bak tror jag. Kanske var det precis det jag behövde.

Nu ska jag få mig lite mat, det blir uppvärmda minutburgare, hemgjord dressing och pastasnäckor idag inget märkvärdigt alls, faktiskt den grisigaste middagen på mycket lång tid, men gott i alla fall.

Solen har värmt på idag och det har varit så vackert och på ett av de gärden vi for förbi stod det 5 rådjur och betade på lite gräs som stack fram och det var så vackert att se, jag försöker hålla bilden kvar för det är sådant som gör gott i själen som varit så frusen och illa tilltygad sedan min älskade son dog, lite i riktning med min meditation.

Lyssnar just nu på det svårt drabbade Japan, att man nu uppmätt höga halter radioaktivitet i grönsaker och dricksvatten flera mil ifrån fukoshima, det är fruktansvärt. Hoppas inte det blir ytterligare explosioner där nu, men tydligen så är det fortsatt ansträngt i reaktor nr 3.

Tänker på alla dessa som dog i denna fruktansvärda katastrof, kanske träffar Kim dem i sin himmel nu.

Ja det är så mycket som händer världen över, man behöver nog oroa sig, alla krig, allt elände människor utsätts för.

Det är inga glädjande budskap någonstans, det är kriser över allt.

Jag har haft fullt upp att sakna dig vännen och jag har inte brytt mig om att lyssna så mycket på världden runt om, jag har nog befunnit mig i en vacumbubbla där omvärlden inte nått in men nu känns det som jag orkar släppa in lite utifrån som om jag är en del av allt igen, är detta att leva?

Det känns konstigt, jag saknar dig hjärtat mitt, hela tiden, jag höll på att börja lipa i bilen förut, vi pratade om glada minnen och så tänkte jag på att det händer aldrig mer, så jobbigt det är, jag tappar allt i sådana ögonblick, all sjävbehärskning är borta då, det enda jag kan tänka på är att du är BORTA.

Det känns så orättvist att jag fött ett barn som bara blev 17 år gammal, jag ville ge dig livet inte döden, varför tog du bort det?

Herregud så meningslöst allt kan verka då jag tänker på det, så orättvist. Jag vill ha dig kvar, jag vill du ska vara här med mig.

Men jag tror jag har accepterat att det är så här nu, jag tror ju att du känner en frid nu, som jag inte kunde ge trots all kärlek jag bar på till Dig. Jag är bara så ledsen att vi inte har mer tid du och jag, jag hade behövt det.  Molkom var vårt paradis och jag önskar det aldrig tagit slut att jag på något sätt kunnat komma tillbaka. Men vår saga är slut även om jag inte vill att det ska vara så, jag saknar. Herregud jag saknar Dig så..

Mamma

Gårdagen var helt underbar, jag mådde så bra, vi skapade tillsammans i din minnesbok älskade Kim och vi kom en bra bit på väg, nu ska vi skriva en del igen men jag har fått stopp i huvudet, jag vet inte vad det är, ju mer jag försöker minnas, ju mera tycks jag glömma. Fattar inte, jag har bett andra som var betydelsefulla i ditt liv att också skriva, jag väntar på deras texter så ska jag placera dem i boken som växer. Det har varit ett glädjande projekt ett sätt att bearbeta då det gör ont inombords, att ta sig ännu en dag mot framtiden som jag får leva utan dig. Men nu har boken kommit så långt på väg att jag kan titta och minnas de dagar då det är extra svårt, ett sätt att fly verkligheten och smärtan, så skönt det känns älskade Kim.

Jag tror vi lyckas att avspegla dig så att mina barnbarn kan lära känna dig en dag genom att läsa i den här boken och vänner kan se att du fanns med oss och vem du var. Det är av kärlek vi binder samman dessa sidor och kanske kan andra göra lika med sina saknade barn, för det hjälper och det blir ju kvar.

För oss har det fört samman, vår smärta, vår saknad.

Man tänker inte på vad personer betyder i ens liv, jag menar man tar för givet, reflekterar inte. Det är sådant man gör när det är försent, varför är man sådan? Varför rusar livet förbi i expressfart hela tiden?

Nu har jag lovat mig själv att fortsätta reflektera, att stanna upp och då får mäniskor som ha bråttom springa förbi mig, för jag har tid att tänka först, att se och att återspegla, jag har tid att leva ett liv. Du gav mig en gåva, en helt enorm, men jag bär sorg över att du behövde dö för att jag ska förstå den, nu sitter jag här och tänker på hur livet varit och vart jag står idag. Jag är utan dig, utan Dig i resten av mitt liv och det gör ont i hela min kropp och i mitt sinne, min själ för jag ville dig bara väl och jag behövde dig i mitt liv, det enklaste sättet att säga det på är att jag älskar dig, nu , då och för alltid. Ingen kan någonsin fylla det tomrum du skapat i min själ.

Jag är så stolt över att vara din mamma, du var en på miljarden, det är sant, du var unik och det är förjävligt tomt utan dig.

All framtid man inbillat sig, all tid man i sitt inre redan skapat som blev raderat med ditt självmord, jag tror aldrig man kan föreställa sig då man befinner sig där du var att man gör andra så illa, att man helt enkelt tar en bit av deras liv ifrån dem i samma stund man ger sig av. Du tog bitar ifrån oss som vi aldrig mer kommer ha kvar.

Jag känner fortfarande ilska vissa dagar, jag kan tycka du var egositisk, för du skadade oss andra, tog ifrån oss så mycket inte bara kontakten med dig utan livsglädjen, framtiden, självkänslan, ja allt fakstiskt förändrade du för oss också i det ögonblick du gav upp och vi ville inte ha den förändringen du gav oss, vi ville ha dig i våra liv.

Du är borta och det gör så fruktansvärt ont, jag tänder ljus, jag tänder rökelser, jag lever ett liv, jag tar bräckliga steg framåt som bildar en dag, jag fyller den med kärlek, obehag, sorg, tårar, tankar, smärta och saknad, minnen och ett visst mått glädje...

Du var så älskad av oss Kim, så älskad av oss alla i evighet kommer du vara älskad och saknad, ja varenda en av våra dagar, men bara tills vi ses igen..
Mamma

Jag tänker på allt numera, jag tänker på Dig, jag tittar på saker som finns i mitt huvud som rullar upp som små kortfilmer, minnen. Visst är det häftigt att vi kan uppleva saker igen. Jag kan ha dig kvar på något sätt för att jag har tankar om Dig, så många tankar inuti mitt huvud.

Jag kan se dig i Spanien inne på affären, vi provade cyklarna och fick oss ett gott skratt då Ståle testade trehjulingen, herregud Kim vad jag saknar Dig. Nu högg det rejält, jag måste t adet varligt får inte rusa fram, bara lite i taget för annars går jag under igen, det är bräckligt det jag byggt upp nu, som tunt kinaporslin, saknad är du mitt hjärta.

Snart kommer Helena och Robin hit, ska bli kul, vi ska käka hamburgare idag med pommes Frittes och hemgjord dressing, ska bli så skönt att umgås igen. Jag är så glad över dem att de finns i mitt liv. Laila läste jag på FB, målar i sitt kök så det blir ljust och fint och så skulle hon sätta upp gardiner, får snart hälsa på hos henne igen. Saknar henne med inte så ofta vi ses vi två, hon är så go, sliter så ont. Lilla gumman hon har gjort en minnesvrå av Dig hemma hos sig, vackert där det kan vara bara ni två. Hon fick ett foto av mig, det jag hade på kistan skrev jag uten kopia av till alla, det som stod på kistan är i sovrummet hos mig.

Där tänder jag rökelser och tänker på dig, du får en egen stund var kväll innan jag lägger mig, jag pratar och jag hoppas du kan se mig.

Så tomt det blev i denna vår värld då du lämnade den, jag förstår inte ditt val, nej jag kommer aldrig förstå det.

Men du vet svaret på denna gåta och den delade du inte med dig av. Jag önskar så det vore möjligt att få dig tillbaka igen, jag skulle vilja krama dig, säga till dig att jag älskar Dig, du var guld min son, ett första pris och ingen kan ta din prispall i beslag någonsin, den står där och gapar tom.

Jag har så många tankar i mitt huvud, det snurrar runt och runt, jag vill minnas, jag vill glömma, jag vill känna din närhet....

Älskade Kimpan jag känner mig stum, jag minns nu vackra ting, men också bråk. Men jag har bestämt mig för att jag inte skall bära på ångesten, det var inte mitt fel att du dog så jag ska inte behöva känna skulden mer. Jag måste tänka på det vi haft och glädjas och höra dina skratt i mitt inre inte gräva mig neråt i sorgens hårda bett. Du var min son, jag älskar dig, du dog alldeles för ung. Om jag kunde bestämma vore du kvar men nu styrde du och du är inte kvar.

Älskar och saknar dig i evighet för då ses vi igen..

Mamma

Maken bakar kladdkaka till oss just nu så det blir gott, en kopp kaffe och kladdig chokladkaka. nu läser just maken ett roligt inslag för mig, reklaminslag ska det vara - man kan nu skaffa sig tvål som mirakulöst kan göra en smal, natural trim soap jag tror att jag ska hoppa på och köpa mig ett ton på direkten kansk bada i upplösta tvålar vore en slim idé.

Nej tyvärr så är det så att man måste slita för att komma ned i vikt inget gratis där inte, man får kämpa. jag har haft sådan fruktansvärd huvudvärk idag att det inte varit idé att ens tänka tanken att gå på bandet men i morgon så blir det väl dags igen.

Så ringde hyresvärden förut och vi får en helt ny diskmaskin för det skulle kosta över 4000 kr att reparera det som gått sönder, skönt så de ringer då de kommer för att installera den, mums jag gillar att hyra i sådana hära lägen...

Ja vad ska vi nu göra då, lite spel kanske och sedan teve en stund, någon bra film, såg på 2012 igår och den var hyfsat bra, inte helt genomtänkt om man nu tänker på det som sker just nu i japan, jag tänker på vad som hände på grund av tsunamin, med kärnkraftverket, ja sådant hade man inte en tanke på i filmen och detta borde ju då rimligtvis ske i hela världen, då borde all luft vara full av strålning. Men nej det var missar i filmen, men den var ändå helt Ok att titta på, fast jag har sett bättre katastroffilmer tex Day after Tomorrow

Nej nu svamlar jag bara, fast när jag tänker på det är det mitt första inlägg som inte varit fullt av sorg och det kändes bra så jag slutar här med att jag tackar er alla som läser min blogg och som tar del i min sorg och mitt liv. Ni är underbara människor.