Jag sitter i bilen och väntar på maken. Solen steker det känns skönt. Fortsatt ont i huvudet och känner mig lite trött kanske på väg med förkylning eller något. Minneslunden väntar jag hoppas snön snart smälter bort så det blir grönska igen. Jag vill du ska se det som är vackert. Din flickvän hade gjort en minnesfilm till dig och den var så vacker att jag började gråta. Hon saknar dig Kim ja det gör vi alla.Jag fattar inte vad som hände inom dig som fick dig att lämna oss det är bara så ofattbart. Jag hoppas du vet hur saknad du är. Att du vet hur vi gråter av förlust. Älskade hjärtat vi finner inte tröst det är så svårt.Fåglarna har börjat kvittra jag undrar om du hör? Jag tror de hjälper oss att sjunga vår klagosång. Ja Kim aldrig kunde jag tro att du skulle lämna allt såhär. Jag trodde du var glad så tokigt kär. Vad hände? Hur kunde du bara lämna oss i sådan misär.Jag älskar dig av hela mitt hjärta min son och att leva ett liv uran dig är plågsat. Rent orättvist. Varför lämnade du mig när jag höll dig så kär, snälla säg mig varför då.Mamma

Ståle ska till AF idag så jag hänger ju på, komma ut från huset komma bort en stund, ska köpa lim och glitterlim till din minnesbok och frimärken och så tänkte jag tända ett ljus på minneslunden idag.

Har inte varit där sedan den där stormiga dagen så det kan vara skönt att komma då kanske fåglarna visslar istället, det är en lugn och vacker plats vid det röda korset, man ser vattnet strax nedanför, så det känns bra att du ska vila där. Det är flera rododendron runt omkring och stora träd så jag tror du får det fint eller ja din aska får vila där. Själv tittar du väl bra ner, jag menar himlen är där uppe inte här.

Jag saknar dig så fort jag slår upp ögonlocken, vilket var segt i morse, hade huvudvärk utan denna värld, kanske beror det på att jag drack lite bubbel i går, fast jag brukar inte känna av det.

Nu ska jag ta min kopp med kaffe innan vi ska fara ner. Jag väntar i bilen då han är på AF då kan jag sitta med mobilen och skriva tills han är klar.

Solen skiner och det är 15 grader varmt i solväggen, känns lite som vår ändå vet jag att det ska bli kallare igen, men vi tröstkör pannan nu för vi har inte råd med pellets och el och allt annat nu när vi blivit arbetslösa. Måtte det gå mot sommar fort annars klarar vi oss inte ekonomiskt heller, vill ju inte behöva flytta igen, inte nu när jag ska ha dig i Sunne.

Jag älskar dig Kim, som bara en mor kan älska sitt barn och jag säger det varenda dag, jag hoppas du hör, saknaden är så djup och det gör så ont att behöva mista dig, älskade lilla vännen jag vet inte från dag till dag hur jag klarar mig utan Dig.

Saknar dig, tänk om du ändå kunde komma tillbaka, få önnu en chans, ja jag vet du är en ängel nu och du är den vackraste av dem alla.

Älskar och saknar dig tills vi ses igen.. Mamma

Jag har gjort Kärlekens sida i minnesboken, din kärlek Kim till Sanna jag satte in ett foto av bilden du ritade till Sanna och det vackra fotot på henne och Gizmo samt ett på er båda tillsammans, jag hoppas du blir nöjd så, det är hjärtan över allt och ett stort med två nallar som håller om varandra, jag tänkte på er, jag hoppas du ler.

Det är saknadens dag i dag Kim, tung och jobbig, men för en stund fick jag vara kreativ. Du undrar säkert varför jag inte fortsatt, men limmet måste torka, jag får väl vänta så sidorna inte fastnar ihop. Men jag har skrivit ut massor och massor av kort som skall in på sidorna.

I dag har jag gjort i ordning mitt Cv också, ja jag måste ju tänka på framtiden, jag har inget val längre eftersom jag blir fullständigt arbetslös den 21 mars, det är konstigt hur saker är, jag miste dig, jag miste släkt, jag miste jobbet. Kanske behöver förändring, jag vet inte så har jag gjort ett personligt brev också att skicka med, så nu ska jag ut på AF sidorna och söka jobben som finns där ute.

Arbetsförmedlingen vill ha uppmärksamheten den 18 också, vi ska kolla och uppdatera mm, ja och så ska jag träffa Sjukkassan den 17, nu då det bara är 10 dagar kvar på sjukskrivningen. Jag ska inte rulla tummarna mera, jag blir inte bättre av det, jag måste finna en mening i något så jag kan komma vidare. Herregud vad jag saknar dig, det är helt tokigt att jag aldrig mera får krama dig, jag vill ju hålla om dig, jag vill trösta om du känner dig ledsen, du lät mig inte göra det.

Jag är fortfarande arg på dig, jag tycker det var elakt att tänka på bara dig, att inte tänka på alla man ska skada, för det är ingen tveka om att det skadar när man går och tar sitt liv och kanske blir vi aldrig riktigt glada i livet igen efter det heller, det var inte rätt att göra det mot oss. Så fruktansvärt egoistisk du var!! Kan inte hjälpa att jag är arg och besviken, jag hade ju hjälpt dig om jag fått, varför kunde du inte ge mig eller någon av oss en chans.

Ingen orkar ta in det här, ingen fattar helt att du aldrig mera ÄR, det är för svårt att greppa, det är ju det enda vi vill, ha dig här.

Vi har så ont, att leva gör ont, att mista dig är som att dö, fattar du. Vi lever men vi är döda, hade du rätt att göra det mot oss, nej Kim det var inte rätt, du skulle inte dö, vi behövde dig, vi älskade dig, du betydde så mycket.

Nu ska jag söka lite jobb, titta på det jag måste, tvinga mig att göra det som ska göras. Glädjen tog du med dig på din resa, inte rätt, inte rätt.....

Mamma

Jag ska fortsätta med din minnesbok idag, så jag skriver ut bilder för att klistra in dem, jag ska scrappa så det blir fint och du får en sida för kärleken till Sanna så då hoppas jag du blir glad.

Det är en tom dag idag, saknaden tar så hårt på mig, du min vackre underbare son, du av alla har lämnat mig och idag har jag svårt att stå ut med detta, jag guppar upp och jag guppar ned.

Jag pratade med din syster i telefon, jag tror även hon har en jobbig dag idag så det känns inte bra, jag blir så orolig de dagar hon är nere. Men vi ska kämpa, dag efter dag och vi ska finnas här för varandra, ge varandra hopp och lusten att klara ännu en dag, det är ju allt vi kan göra nu du gått din väg.

Så vilsna irrar vi runt här utan Dig, meningen med familjen, tankarna, allt vi gjort, allt vi inte får göra, Åhhh det gör så ont!

Varför kunde du bara inte sagt till mig mamma jag mår inte bra?

Jag tänker för mycket, jag tänker varenda dag, men jag kan inget annat sedan du försvann, jag mår så dåligt. Jag är inte den samma mer, jag har ändrat så mycket, det är sådant som bara sker, man tänker på det som är viktigt och det som inte har vakans, man ser över sitt liv och lämnar det man inte mera har behov för, det som är fult rensas ut, jag tror du vet vad jag menar älskade Kim.

Bara det nya får komma in. Jag är trött, långt inne i själen, sliten och jag vet inte längre vem kan jag lita på, med dig kunde vi prata, så vad gör vi nu, du har lämnat oss på en tom och öde gata, vi vet inte längre vart vi är, trasiga, chockade, förfärade och såriga, så känns det Kim att mista dig.

Jag sa det inte nog mycket det jag kände för dig, faan ta mej, jag sa inte nog ofta - Jag älskar Dig, faan ta mej. Men vet du jag gjorde det av hela mitt hjärta, jag kämpade och jag slet, jag ville dig så väl ändå blev allt fel. Tomt ja så förbannat tomt är det efter dig. Jag har ingen Kim här mera.

Jag har satt mål i mitt liv, jag ska, jag ska, jag ska, va betyder väl det? Du kan ju inte se om jag når dem, eller kan du?

Jag vet egentligen inget om mål längre, jag irrar runt i det som kallas ett liv.

Jag ville inte mista Dig!!!!

Jag står inte ut med att du är borta, det känns redan som evighet, kan du inte komma tillbaka till din mamma. Bara sorg, evig sorg för att du är borta. Jag ska vända ett blad, börja i din minnesbok idag, jag ska göra allt för att man ska minnas dig i alla våra dagar och mer därtill, ett arv ska den bli för liten och stor, kära älskade Kim.

Jag saknar dig som bara en mor kan sakna.

Mamma

  I dag ska jag skriva ut lite bilder till minnesboken och börja klistra in dem, det ska bli fint och så ska jag scrappa lite så vi kommer en bit på väg i den. Storasyster skriver och hon har jort en vacker dikt till dig, men jag är ju övertygad om att du satt med henne då hon gjorde den, den var så vacker. Vi saknar dig kiddo, varenda dag, jag fattar inte att du gav dig av. Så mycket kärlek, så mycket ömhet det var förknippat med dig, varför gjorde du det här, var det bara en grej?

Du ville inte dö, du skrev det själv så då fattar jag inget, vi älskar dig.

Vi vaknar till nya mornar, vi lever vårt liv, ja vi lever för vi måste, vi klär oss och vi gör det vi ska, starka? Nej inte ett dugg, känner mig ömsom som ett tröstlöst barn, ömsom som en gamling på väg att dö. Den smärta din bortgång gett finner jag ingen lindring för, jo i minnen kan jag gömma mig en stund, för då kan jag vara med dig.

Livet rullar i en hög hastighet, jag vet inte vart det ska sluta, men lever ja det gör jag.

Sedan kan man fundera på vad livet har gett, det har varit svårt och massor har gått snett, men den största smärta livet gett var att mista dig, du var min älskade son och inget skulle fått hända dig. Nu är du borta, jag letar tecken för att du finns kvar, jag hoppas och tror du ser oss, min goa son vår lille lillebror.

Dagar har gått, inget har varit verkligt, sorg och smörta är vår följeslagare en saknad av inte denna värld. Vi saknar Dig, det gör så ont.

Jag vet inte längre vem jag är, vad som sker i mitt sinne, jag blir galen av smärtan att mista Dig, varför kunde du inte stanna, vi behövde verkligen dig.

Jag tänker på hur älskad du är, man tror inte det är så det är men så dör man och man ser tårfyllda ögon, jag vet nu Kim att det du gjorde kan jag själv aldrig göra, för allt för många älskar mig och allt för många skulle gå under utan mig.

Det har kostat så mycket att förstå, jag skulle ge mitt liv i utbyte mot ditt men nu är det försent, tiden var så knapp. Jag visste inte, Förlåt.

Älskar dig i evighet, Mamma

Ja då har mamma gjort en minnesfilm till din ära och jag har lagt ut den på Youtube och här inne så nu lever du för alltid  eller ja ditt minne..

Jag ska göra ännu en till med några få bilder som jag valt ut samt din begravning och alla blommor som kom till din begravning.

Jag saknar Dig vännen min, hela tiden det är så förtvivlat jobbigt. Nu har Ståle kommit hem så då är det tevedags igen, men jag kan inte slita mig riktigt ännu, jag måste göra det jag tänkt att göra innan jag kan sitta framför teven.

Det är ett led i allt jag ska ta mig för med, som jag känner att jag måste ta mig för.

Det är så otroligt viktigt att du känner att jag älskar dig, att jag har gjort allt för att du ska bli ihågkommen älskade lilla Kim.

Den här dagen har varit hyfsat bra, visst är det tunga stunder men de har varit färre just idag.

Jag tog mitt träningspass tidigare idag, fast idag tog det emot rejält, men så är det ju ibland, allt tar ju emot nu så det spelar väl ingen roll om träningen också gör det, huvudsaken är att jag tvingar mig att göra någonting.

Nej nu ska jag kolla om jag kan ta och fortsätta med filmen, jag skriver i morgon igen...

Alla världens kramar till dig min älskade unge..

Mamma