Har läst lite om upplägget för att skriva en bok idag, jag är ju en sådan människa att jag skriver från tanken, det som kommer i mitt inre just nu, och just nu. Men en bok kräver struktur, som du Kim, du ville ha en struktur för att må bra, för att vara glad, jag önskar jag fortsatt hålla kvar den, att du aldrig fått gå ut genom dörren.

Men nu är det försent och jag sitter med tankarna på att göra en bok som kan hjälpa andra att må bra också, en bok som gör att man kan känna igen sig. Att känna igen sin sorg, sina tankar och att veta att man inte är ensam, men på samma gång ska den handla om Dig och det skall vara så att andra med samma tankar som dig skall tänka om, inte skada sig, tänka på alla som älskar runt om. Jag vill göra skillnad, älskade Kim, en skillnad för dig, jag vill du ska finnas kvar för alltid, att vi två ska vara det team vi alltid var så bra på.

Jag kan skriva för dig, hjälpa andra som du drömde om, du skrev någonstans att du ville hjälpa andra som kände som dig, ja du kan göra det, jag kan hedra dig genom att försöka skriva en bok som kan hjälpa andra. En bok om ett helvetes liv och om din kamp älskade Kim, du var för god för denna världen, så är det bara. Man uppskattade inte dig på rätt sätt, men jag gjorde det av hela mitt hjärta, inte bara för att jag är din mor utan för du var så unik, fullkomligt rar. Du var Kim och det sa allt för mig, jag levde mitt liv, jag såg inte du behövde få uppmärksamhet, jag svek. Så enkelt är det och detta plågar mig. Arbetet tog allt på slutet när du hade behövt min kärlek, nu behöver jag finna styrka att leva utan Dig.

Jag tror jag fattar mitt kall i livet nu, jag skall leva och berätta min berättelse om livet, om svårigheter om att ta sig tillbaka, att hjälpa som du sa, jag skall hjälpa de som mår som dig Kim, så att de inte hamnar i samma fälla som dig, föra en kamp med andra. Föra den för mig själv. Jag tror det är något jag måste göra, för det hamrar på inom mig, det är som att du säger till mig.

Ja säkert låter det tokigt då jag skriver så men ja det känns som du manar på, gör det mamma, gör det, gör det mamma...

Jag kan förnimma din röst, älskade hjärtat.

Jag vet bara inte vart jag ska börja, jag vet inte hur, men jag ska tänka på att strukturera så det blir bra, jag ska skissa på din dröm, att inte vara feg, att inte se på, att inte vara tyst utan skriva som jag kan, jag gör det ju ändå hela dagarna eller hur?

Tänker på Nina min underbara vän, din svärmor hon sliter med sorgen som mig, vi har delat tankar vi två, det känns så bra. Jag är rädd om henne, hon är underbar, jag förstår att du tyckte om henne. Är så glad att ha henne i mitt liv.

Tänker på henne varenda dag, vi delar samma saknad, Dig Kim, dig....

Jag ska prova göra det jag sagt, det får ta tid, bara det blir bra, jag behöver göra det, jag behöver känna att jag gör något bra.

Sorgen är så tung att bära, jag måste finna ett syfte så jag orkar ta mig fram dag efter dag utan dig, jag måste göra det som är bra.

Mamma

 

Linda

2 april 2011 21:20

Har läst din blogg, skuggat och fastnat i alla dina inlägg! Jag beundrar din styrka! Och jag beklagar verkligen sorgen.
Jag tycker absolut att du ska skriva en bok, en bok på ditt sätt.
Kram

http://mittlivarintehemligt.blogg.se/?tmp=02204101

Tove Birkeland Brandt

3 april 2011 11:48

Tack Linda, ja ni är en del som hör av sig, jo boken ska bli av, jag ska ta tid och göra den och jag är så tacksam för er som hör av sig och vill hjälpa att lyfta mitt självförtroende.
Kram och tack för att människor som du finns

 

Maude

2 april 2011 21:59

Det skulle bli en fantastisk bok .Så fint och bra som du skriver.Lycka till.

Tove Birkeland Brandt

3 april 2011 11:46

Tack snälla du, ja jag ska skriva boken jag har bestämt mig och många hör av sig uppmuntrar mig som du. Jag är så tacksam för detta, jag behöver känna att jag duger att jag kan.
Kramar Dig

 

Kristina

2 april 2011 22:12

Fina du!! Herregud vad svårt!! Helt jävla ofattbart!! Jag har förlorat en bästa vän i blomman av sin ålder men ett barn!!!! Herregud, stackars fina du!! Ska titta i albumet och skicka styrkekramar till dig!

http://notreadytomakenice.

Tove Birkeland Brandt

3 april 2011 11:45

Tack snälla du för att du skrev till mig, det värmer inombords. Jag går vidare, sakta, jag måste och jag tar en dag i taget.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...