Ja älskade Kim jag får ofta känslan av din kärlek, jag tror du försöker ge mig den, fast jag är så svår att nå, jag skall vara mera öppen nu, känna efter inte tvivla för vår skull.

Det är kväll igen hjärtat, vi tog en tur med bonusbrorsan till Deje han skulle hem och så var vi och hälsade på hos Helena, vi tog med oss mat dit så vi åt middag tillsammans. Ståle gjorde green curry gryta med ris igår, jag vet ju att du älskade det tog ju samma mat varenda gång där på kinan i Torrevieja.

Sedan drack vi kaffe ett tag innan vi åter for hem, Nicklas kom också upp men sedan så gav vi oss alla av. Helena hade känt lite förvärkar i natt, lilla gumman har inte så väldigt långt kvar, ja 6 veckor men arbetet skall väl börja på lite.

Hon saknar dig jättemycket, sin lille (storebror), du skulle stannat, du skulle varit kvar. Vi behöver dig Kim, att du inte tänkte så.

Du skulle oavsett vara så stolt över din syster nu, hon är så fin med sin mage, foglossning har hon fått så hon har ont av det men hon är en sådan underbar mamma. Jag tror nog du kommer kika till henne då och då och se så att allt blir bra.

William pratar om dig då och då, senast häromdagen då din syster var ledsen då sa han som så att du nog var med Ulla(hans gammelfarmor) uppe i det blå.

Du har många gamla som kan ta hand om dig där uppe, det är värre för oss som finns kvar. Jag har det tungt lilla hjärtat, den tid jag har kvar är viktig att leva men ändå så känns det så omöjligt att leva mitt liv utan dig, jag önskar att du kom tillbaka, det vet du redan om.

Tiden går, jag ber dig lilla Kimpan tänk på din mor, ge mig tröst lilla hjärat för jag är så ensam och ledsen, känner mig som ett vilset barn inuti.

Dimman har lättat upp nu, tog två dagar men det känns skönt, det har varit så grått. Ringde mormor förut, ska hälsa på dem imorgon, hon tänker på dig.

Jag funderar på allt vi inte hann med, jag hade velat så mycket mer, vi skulle ut och äta och vi skulle gå på bio bara vi två, jag är så ledsen Kim, jag svek dig så.

Saknar dig hela tiden, det är tufft, gör så ont. Jag önskar jag kunnat måla grafitti då hade jag gjort en tavla till minne av dig, man jag kan inte få till det.

Älskade kimpan om jag kunde göra något för att få mera tid för oss två, jag vill inte mista Dig, jag vill inte du ska vara i det blå.

Jag har läst en massa och en del säger du är på jorden att himlen är på jorden fast i en annan frekvens, är det så?

Har bestämt mig för att göra det jag kan för att du skall få ett evigt namn, det är du så värd, jag måste göra det, jag måste, jag vet att jag kan.

Jag har lagt upp hur jag vill det skall vara, en start men nu skall jag skriva blad efter blad.

En del har jag skrivit på mina bloggar, en del har jag satt färg på. Du skall vara kvar lilla hjärtat mitt, kvar hos mamma i mitt hjärta och för alltid på mina bokblad.

Jag skall sätta fart och göra ett skelett, ja det kallas så en grunduppställning, man måste börja någonstans och då sätta ramar på allt så man vet vad man skall hålla sig till, jag ska ta mig tid att göra allt jag kan för du ska vara kvar hos oss alla i evinnerlig tid.

Tänker på saker som inte blir igen, som jag aldrig får tillfälle att göra nu när du inte längre är med oss här, med mig. Jag vet inte men jag har tagit så hårt stryk av livet denna gången att jag helt enkelt skiter i utgången, jag bara är. Det kvittar liksom, jag har kämpat år efter år i motvind, men nu blev det orkan och jag trillade liksom in i ögat och kan inte riktigt ta mig ut. Jag är en fånge i egna tankar, det blir inte bra mer. Du är inte kvar, jag kan inte ändra på detta, jag kan inte ställa allt till rätta, du är död hur jag än gör.

Önskar jag orkade fatta att jag skall leva med det här, men jag hittar på egna utvägar för att slippa tampas med smärtan, gömmer mig i medvetna luftbubblor som smäller en efter en. Det blir dag, det blir kväll och det blir morgon igen. Det är mitt liv numera, mitt liv älskade Kim.

Tänk att livet kan vara så bräckligt och skört, att det kan försvinna denna minut, allt beror på händelser, ögonblick och vilken smärta vi utsätts för, jag tror det kallas öde, vilken skit.

Jag är så trött på allting nu, kampen jag fört som lett mig hit, jag klarade ändå inte göra gott, vad var syftet då?

Att jag skulle nosa på lyckan och sedan trilla ner i skit, att mista mitt barn. Min kamp är över, jag har kämpat klart, jag ser inte syftet längre, det är helt enkelt så att ingenting är längre underbart.

Jag kan nog upplevas väldigt negativ, men jag är inte det, jag är realist, jag har fått uppleva så mycket i mitt 47 åriga liv att andra skulle storkna om jag gav dem en giv, jag behövde inte mista mitt barn, jag behövde inte straffas mer, jag levde för kärleken, för barnen och barnbarnen, jag hade gett mitt eget liv i hans ställe.

Tiden är ute, snälla Kim hjälp mig nu, jag är så ledsen och utom mig av sorg, behöver känna din närhet om så bara för en enda minut.

Ge mig ett mirakel, ge mig tid...

Jag älskar dig hjärtat, för alltid.

Mamma

 

Kalle

3 april 2011 21:36

Jag beklagar verkligen sorgen :( Blev så rörd när du skrev det här så jag fastnade för din blogg direkt. Jag beundrar verkligen dig som person som kan vara öppen om det här om hur ens nära person har gått bort.
Jag kommer verkligen att följa dig här på bloggen.

Kram

http://KalleGoesWritning.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

4 april 2011 17:11

Tack för din medkänsla, min öppenhet beror på kärleken till min son, saknaden och för mig har det blivit ett måste att få ur mig det jag känner inom mig. Jag är glad du vill läsa min blogg, då lever min Kim vidare. Kram

 

Jane - ROCKBLOGGEN

3 april 2011 22:05

Jag minns inte om jag skickade ett meddelande till dig att du är omskriven i min blogg?<3

http://thediarybitch.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

4 april 2011 17:09

Tack du skrev att du gjort det. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...