Idag har jag varit en tur till min dotter i grums och vi hade med oss våfflor, grädde och Grattade Lailas Kim som fyller 24 år på fredag, det var trevligt.

Väl hemma så lagade jag till tjocka revbenssjäll som vi hade bröd och chips till samt vitlökssås, det blev jättegott och så tittade vi på första finalmatchen mellan Färjestad-Skelefteå och FBK vann med 5-4 så nu står det 1-0 i matcher. Skönt att de vann.

Har pratat med läkarstationen om mera sjukskrivning, ska till dem i morgon och träffa läkaren, det blir en akutläkare då och inte den jag skall ha egentligen men jag har fått tid till honom också den 15 april så det känns bra.

Jag har haft tunga dagar och jag vill inte det skall gå åt fel håll så det är bäst att kolla med dem, kanske få en kurator att prata med så man tar sig framåt.

Konstig känsla att känna sig så stympad och svag, jag som annars är en stark person, jag har som ett paket fetvadd i huvudet, dryg, saktfärdig och jag får panik av att behöva träffa folk, skitjobbigt, det är inga känslor jag känner mig bekväm med, jobbigt. Gråter fortfarande hipp som happ och igår bröt jag ihop totalt, jag kunde inte kontrollera tårarna de bara rann och rann, som från ingenstans blev det bara för mycket, sorgen, saknaden, tanken på att aldrig mera få se min älskade lilla Kim.

Idag har det varit bättre men jag har ändå känt det kunna vara nära samma utbrott som igår, jag har fått gå undan och klämma tillbaka tårarna, en gång inne på affären och en gång hemma hos min dotter. Jättejobbigt att vara så klen som jag är nu, men saknaden efter min son är så förbaskat tung.

Har behov av ensamhet, men den finns inte att finna,  på samma gång har jag behov av människor som älskar mig.

Jag är så glömsk, kan inte koncentrera mig ordentligt och då flera pratar fattar jag ingenting, känner mig helt dum.

Jag kan bara tänka på att min son är borta och att det gör ont, jag hatar att inte få mera tid, jag klarar inte av det, tanken gör mig tokig. Trött.

Nu ska jag snart natta, ska upp tidigt till doktorn i morgon. Tänk att för bara ett par dagar sedan trodde jag att jag var på grön kvist, kunde börja jobba och så faller allt igen, jag orkar inte ta mig an känslorna, kampen.

Vi får se vad han säger i morgon, vad de kan göra, jag vet inte, kanske förmedla en kontakt med kurator som jag kan gå hos och prata, jag tror att jag behöver prata med någon utomstående om det som finns inuti mig, ångesten, tankarna, allt, känns inte som man orkar förklara för de som finns runt omkring hur illa man känner sig.

Jag vill min son skall leva och det är en dröm som aldrig kan uppfyllas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...