Min 8:e bröllopsdag idag, vi har varit tillsammans i 10 år nu. Så vi far väl och får oss en kopp kaffe någonstans idag, bara kommer oss ut en stund.

Saknar dig Kim, önskar jag hade förmågan att känna din närhet, att du verkligen fanns vid min sida, men jag vet inte längre vad som är upp och vad som är ned, jag känner bara saknaden och den är så svår att bära, så mycket ångest laddas med den, så mycket skuld.

Hur kunde du ge upp oss andra? Varför älskade lilla Kim?

Livet blir aldrig mer det samma för din mamma, jag vet det nu. Jag har alltid varit en stark person, klarat reda ut saker, ta mig igenom, men nu är jag färdig, hoppet har lämnat mig, jag ser bara ett skal av den jag var. Jag ville aldrig mista mina barn, aldrig känna det jag känner nu och jag kämpade så hårt för dig, fattar inte att det skulle sluta så för oss lilla hjärtat.

Jag är så ledsen hela tiden, att gå ut och träffa folk ger mig panik, vill inte träffa folk längre och den lilla trygghet jag kände med att ha ett jobb att komma tillbaka till försvann ju också, så nu måste man träffa nya människor, nya miljöer och allt är bara för mycket.  Om jag ändå haft jobbet kvar det hade gett en trygghet.

Nu ska jag samla mig och göra mig redo att gå ut. I kväll spelar Färjestad igen, tänker på dig hjärtat, på kortet av Dig och Ståle före match, herregud så tomt det är utan dig, jag kommer alltid att känna mig tom, känna att det fattas en bit av mitt inre. Du Kim, du fattas mig. Bara att uttala ordet ger mig panik, jag vill ju inte snälla Gud jag vill inte att min son skall vara död. Älskar dig Kim, av hela mitt inre, av hjärta och själ, Varför?????

Mamma

 

Xsitez

12 april 2011 12:27

Jag beklagar angående din son och jag gratulerar dig och din man på bröllopsdagen. Men det jag tycker är småtragiskt är att du skyltar via "Hajp" om att din son tagit sitt liv. Det är tragiskt och hemskt och borde inte finnas, och jag har varit med om min del av avlidna personer, bland annat en bror, en styvbror och en flickvän, och jag skulle aldrig få för mig att skylta med det. Jag minns dom, jag saknar dom och jag älskar dom, och jag tycker att det är fantastiskt att du gjort en blogg i din sons ära och att du håller den levande. Men att du skyltar med den kommer jag aldrig kunna förstå.

Ännu en gång, jag beklagar din sons död och jag gratulerar på bröllopsdagen. Ta hand om er!

http://xsitez.wordpress.com

Tove Birkeland Brandt

12 april 2011 17:54

Jag är ledsen att du tycker det känns stötande, men för mig är det så att det känns som att om någon hört hans namn, läst och minns så finns han kvar på ett sätt. Vi sörjer olika och jag skulle aldrig komma på tanken att ge mig på någon för att de inte sörjer på mitt sätt. Jag vill att min son skall finnas kvar, det är allt som är kvar nu. Det är mitt sätt att ge min son ett evigt liv, för mig är det inget skyltande utan ett sätt att visa att han fanns. Jag är ledsen att du tar åt dig av det.

 

Anonym

13 april 2011 21:45

Som tur är finns han i efterlivet bredvid vår älskade fader. God bless you

Tove Birkeland Brandt

14 april 2011 11:16

Tack, ja jag försöker tänka så jag med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...