Som vanligt var torget i ett folkhav för att fira spelarnas stora guldbragd, så kul att se dem stå där på rad igen, härligt. Flyget for runt där uppe i det blå med banderollen bakpå så hemtamt på någt vis, kanske såg du dem Kim från din plats i Änglarnas stad. Jag stod med nära och kära samt några bekanta från hockeyn så det gick bra trots att jag tycker det kändes väldigt jobbigt då det var så mycket folk just nu, men jag ville heller inte missa att se dem då de stod där uppe, jag ville hylla dem. Sist var du med där på torget såg dem stå på bron, den hade man inte det här året den var skrotad om jag fattat det rätt. Vi tog bilder och vi filmade en del så nu har vi några minnen kvar att titta på.

Önskar så att du varit kvar hos mig nu Kim, att du fått känna glädjen och delat den med mig,

Väl hemma har jag fixat in korten från turen till Karlstad och så ordnade jag med korv och korvbröd så vi fick lite i magen, röde pölser och naturligtvis rostad lök till detta. Blev danskt så det tjöt om det. Snart ska vi dra oss in till tevesoffan för att se på film så då har snart ännu ett dygn lagts på hyllan.

Varför blev det så här hjärtat?

Jag tänker på allt jag fått veta sedan du dog, elaka människor, människor som trott sig veta saker, de som trodde de visste allt om dig, inte ens jag din mamma gjorde det och jag är så ledsen över detta idag. Kunde jag inte fått en livsfacit då hade jag vetat att hjälpa dig i tid, gjort saker på ett annat sätt, men jag visste inte hur det skulle bli. Jag är glad att jag fått en vän mitt i denna sorg som jag kan prata med om dig som förstår mig, det som sker och som hände dig.

Vi kan sörja ihop, tala om hur du var. Jag önskar vi funnit varandra då du levde då kanske du varit kvar nu. Att önska sig en andra chans, ja vem gör inte det trots att man vet att den tiden är förbi, jag önskar och ber att du ska ge mig ett tecken, älskade hjärtat, ett tecken på att du känner dig fri.

Att du ska finnas kvar i mitt liv trots att du gått vidare till änglarnas stad för jag behöver dig, behöver din närvaro.

Jag önskar detta varenda dag, jag älskar dig och saknaden jag känner tar över allt inom mig, vad finns kvar snälla Kim säg vad lämnade du kvar. jag är så rädd att glömma saker, att glömma något enda om dig, jag vill alltid minnas allt i detalj och just nu får jag panikångest för jag gör inte det, jag minns inte saker, jag minns inte allt om Dig. Kanske kommer det tillbaka när min kropp tycker jag orkar minnas igen, jag hoppas det lilla hjärtat för det är allt jag har kvar.

Vissa stunder känns det som det bara är jag som bryr mig om att du ska finnas kvar, att min strävan anses löjlig men jag måste låta dig stanna, inte förvinna bort.

Så lite som jag fick efter dig det mesta stal man ifrån oss, det hem du bodde i tog allting som du hade och som var något att ha, det var bara spillror som blev kvar och vi fick kämpa för att få det lilla som vi nu har kvar, fattar inte hur de kan göra så och eftersom du var 17 år gammal görs ingen bouppteckning så jag har polisanmält dem för egenmäktigt förfarande. De gav mig datorn du byggt till sist men då hade man raderat bort ditt livsverk, All din musik var borta, allt var tomt, det gör så ont Kim att jag inte fick ha dig kvar inte ens det som skulle ha lämnats finns kvar, inget som kunde lindra den smärta vi känner idag.

Alla dina kepsar de har hon kvar trots att de inte är hennes att vara kvar, det är så ruttet att ord inte räcker till. Sociala myndigheter hjälpte inte heller till trots att de placerat dig på ett ställe och sedan tolererat att du bott på ett annat utan att informera oss, de vägrade skaffa fram sakerna, bad din syster att hämta dem och vad kunde hon sätta mot dem som stal dem.

Nu sitter man vid ditt vardagsrumsbord, lyssnar på dina skivor, använder dina programvaror, dina pennor och dina kläder och jag sitter här med minnena jag bär inom mig, mitt älskade, älskade barn.

Jag har tigit stilla så länge nu, jag har inte orkat bråka, jag klarar inte av det mer, jag är så trött, men jag har trott på människors välvilja. Den fanns inte.

Jag kan bara gråta att de missbrukar det som var ditt, att vi som älskade dig inte dessa saker fick, du är min son, mitt barn. De har ingen rätt.

Det finns så mycket att klandra dem för, behandlingen du fick, jag gråter Kim för att du inte fick uppleva livet, du utsattes för elakheter så hårda och svåra att du inte orkade med ditt liv, vilket jävla pris att betala.

Nu står jag här din mamma och saknaden  efter dig får jag känna i resten av mitt liv, vad känner andra???

Jag älskar och saknar dig i resten av mitt liv älskade lilla Kim...

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...