Dagarna binds samman, flätas ihop och blir en svunnen tid som våran egen tid älskade Kim.

Jag har låtit mörkret sluka mig igen, jag grät förtvivlat i går kväll då jag skulle lägga mig, du finns inte hos mig. Jag får sådan panik, det är inte rätt att det ska sluta så här, jag vill skriva om i livets manus, radera, sudda bort all förtvivlan inte göra ditt liv så kort. Skriva så du får känna glädje och att vara med.

Men hur jag än letar kan jag inte finna manuset, det är en förtvivlan jag känner, det känns som jag ger upp.

Älskade lilla Kim du är så älskad, så saknad, du fyllde livet med innehåll för så många du var en underbar lillebror, du var en otrolig son, du var en allra tiders morbror. Hur skulle vi kunna låta bli att sakna dig. Du var en glädjekälla, du fick oss att le, du var där och vi fanns med. Du var en underbar pojkvän, du var en god svärson, herregud du fattar väl att vi saknar nu.

Du trampade runt satte fotspår överallt, du var en ängel redan då du gick här med oss andra, så jag tror du känner dig hemma i den roll du fått nu. Ängeln som får vaka över oss alla.

Jag bönar och ber, snälla titta ned, se hur vi lider, se att vi älskade dig, ta in det och förstå. Du var älskad och det var fel att gå.

Jag älskar och saknar dig tills mitt sista andetag älskade sonen min...för då kommer vi att ses igen.. Mamma

 

Sanna

18 april 2011 18:35

Lider med dig och förstår till fullo dina känslor. Min son som fortfarande lever kan jag gråta över dagligen och även över hans sambo och mina barnbarn. Att det gick som det gick. Livet är så skört och vi förstår inte förrän det är för sent vad det betyder!

http://www.sannamamma.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

19 april 2011 11:01

Ja livet är så hårt och orättvist för vissa av oss. Kram

 

Tiselisen

18 april 2011 21:40

Hej!
Jag hittade din blogg i eftermiddags o hela kvällen har gått åt till att läsa...gråta...läsa o gråta igen... D e så fint skrivet o självklart gör d ont att läsa...men d e så lärorikt o värt alla tårar...
Jag har två små barn, en tjej på 8 år o en kille på 5 år...när jag hade läst alla inläggen var jag tvungen att gå upp o väcka dem, bara för att krama dem o berätta att jag älskar dem o att dom är d bästa som finns! Min tös är sjuk o ville bara få sova, hon sa d vet jag mamma, d säger du alltid...o ja d gör jag men just nu sitter jag o känner att d aldrig nånsin kan bli sagt för många gånger...
Tack för din blogg...tack för din kärlek till din son och tack för chansen att dela detta.. Jag hoppas d e ok att jag tittar in då o då???
Jag var inne på Er minnessida och tände ett ljus och skrev ett meddelande....din Kim är värd alla ljus o alla tankar, precis som alla andra änglabarn...
Många kramar
Tiselisen

Tove Birkeland Brandt

19 april 2011 10:57

Tack snälla du för allt det vackra du skriver, jag blir glad då jag berör för då vet jag att jag lyckats nå två av mina mål 1) att förmedla vikten av att säga och göra det man vill NU 2) Att då känner du Kim och han lever vidare.
Kramar om dig och tackar dig

 

Tiselisen

19 april 2011 20:17

Hej igen!
Tack för ditt svar. Jag glömde skriva igår att jag heter Mona Ekroth på minnessidan.
Kram

Tove Birkeland Brandt

20 april 2011 12:10

Tack för att du varit på minnessidan och för din omtanke. Det gör skillnad. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...