Grönskan har slagit till hos oss alla björkar är ljusgröna och gräsmattan har blivit grön och i den gröna mattan är det fullt av vackra vitsippor som vajar fram och åter i vinden och jag sitter här inne och tittar håglöst ut på det här, för mig har det bara blivit ett konstaterande för det ligger ingen glädje bakom. Jag som alltid älskat våren, kännt mig så lätt i sinnet då den äntligen kommit, nu känner jag faktiskt ingenting, men jag ser det ni andra ser.

Jag saknar dig Kim och det ökar bara mer och mer min längtan att få höra din röst, att få se dig le, att få känna dina armar omkring mig igen, höra om allt du upplevt och så falller jag tillbaka och jag vet, detta blir inte mer.

Jag går under Kim, smärtan är obarmhärtig, det känns så fruktansvärt fel, varför ville den högre makten se till att du inte var med oss mera?

Jag väntar och väntar på beskedet om när du kommer att läggas ned på minneslunden, jag vill du ska komma hem nu älskade Kim, få vila i grönskan vid det stora röda korset, få frid  till sist, jag vill att du ska finnas där när jag kommer dit, att du ska veta att jag är hos dig, att du är i mina tankar och i min vardag varenda dag, att jag kan sitta där och bara prata med dig om allting som jag gjort, eller att säga dig det jag sagt så många gånger förut. Att jag din mamma älskar Dig och att jag nu saknar dig så jag blivit sjuk.

Varför är det så obarmhärtigt att leva det liv vi fått, varför ska man drabbas så hårt av olika slag, hur ska jag nu kunna leva mitt liv dag efter dag när du gett dig av?

Jag önskar jag vetat allt som kommit fram efter du dött, jag önskar jag vetat hur allt var för dig att du inte mådde bra, en önskan varenda dag att jag hade fattat att du mådde dåligt och att allt verkligen inte var bra,

Nu sitter jag här med tankarna som bara tär och saknar mitt barn, inte kunde jag veta att du skulle göra så här, jag visste inte om att du mådde dåligt, men jag frågar mig varenda dag om jag kunnat sagt någonting, om jag kunnat gjort någonting som hade ändrat ditt beslut älskade lilla Kim.

Folk bråkar och bråkar efter din död, klander och skitprat, vad ska allt detta vara bra för? Förstår inte människor att vi sörjer en ung man som betydde allt för oss, att allt nu är försent och att efterklokhet hjälper ingen.

Ingen enda får vara ifred, din svärmor, din flickvän, jag , din syster alla får vi del av denna kaka om vi klandras så måste jag fråga. Tror ni att NI är GUD?

Vi älskade Kim och vi saknar honom nu, han betydde allt så lägge bara av med att prata strunt min son önskade bara att vara ifred, han önskade sig allt annat än bråk, han ville ha lugn och ro. Kan ni inte ge honom det nu när han är död? låt min son få vila i frid jag ber av hela mitt hjärta, låt alla vara nu.

Älskade lilla Kimpan om du sett det som pågår över allt, alla hårda ord, elakheter. Det är som om din död drog fram en tromb av smuts och jag som trodde att döden var helig. För mig är det ju det.

Herregud Kim om du ändå vore här, jag kan inte hjälpa att det blivit så här, jag hade behövt dig nu, ditt underbara skratt, ditt leende och allt det roliga vi kunnat haft.

Nu skiner solen och jag ser ut på allt det grönskande där ute, det är så plågsamt orättvist att du inte fick uppleva det här. Varför älskade Kim, valde du att göra så?

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...