Ja så ska man tampas med problem då man inte orkar, jag förstår inte att de inte själva fattar att det är just det som är problemet, att man ska ha kontakter åt alla håll, jag vill inte ha kontakt, orkar inte. Man skall klara av saker som känns som att flytta berg just nu, att prata med handläggare på sjukkassan, att bråka om sin sjukskrivning, att orka med att försvara sin rätt. Jag vill bara sörja mitt barn, sörja det vi aldrig mera kan få. Tid

Att det kan vara så svårt att förstå sig på hur man skall hjälpa sörjande människor, att man skall ge dem tiden de behöver, att läsa intyget och låta dem vara, man behöver inte puscha på att man ska jobba. Orkar ju inte ändå.

Fattar inte att man inte kan ta in att jag känner det som jag vill Dö, han är borta jag får aldrig se han mer, han är död, kan ni läka det.

Livet är en ständig kamp men just nu ger kampen mera depression, jag vill vara ifred, jag vill orka ta mig tillbaka och tiden är svaret, ge mig bara tid.

Säg inte åt mig att du sörjt nog, säg inte du borde rycka upp dig, du borde gå vidare, men jisses sörjer du än, låt mig vara jag har mist mitt barn, jag ska leva ett liv utan min son, FATTA, jag vill skrika...

Det har bara gått 3 månader, jag kan inte hjälpa att jag mår så här, jag är för trött för att ta upp en kamp, att orka förklara för än den ena än den andra.

Så sitter man här och väntar på mera kamp i alla fall, jag är sjukskriven men ska förklara varför ja rent av försvara varför jag inte mår bättre än jag gör.

Säg mig hur kan man må bra när man mist sitt barn, säg mig HUR.

Jag har kommit mig upp igen blir allt svårare att ta sig ur sängen nu, stälde om klockan 3 ggr innan jag klev ur sängen idag, jag är så trött, långt in i själen är jag trött. Känner mig helt lam av allt, att försöka vara glad en stund tar sådana krafter att jag blir som ett urtvättat lakan efterråt.

Vill inte ut, vill inte träffa folk, orkar inte träffa folk, vill andas.

Jag trodde jag skulle bli bättre men jag känner mig nerstämd, sorgen har mig i sin käft. Jag har fattat att aldrig är ett ord jag skall leva med ett begrepp som tagit dig och jag tvinar sönder inombords på grund av det, jag får aldrig mera se dig.

Jag vet inte om jag står ut med det, tanken är enorm att aldrig se dig mera, krama om.

Det gör så ont älskade lilla Kim, så ont att veta  att vår tid har gått förbi, jag drömmer om annat, drömmer om att vi fått mera tid.

Jag skrev en dikt till idag som jag vill ge dig Kim, skriver den här och hoppas du kan läsa den om en stund.

Sov du lilla Änglabarn

Sov du lilla änglabarn

sov en sömn så lugn och fin

Mamma nynnar på en änglasång

kom och hälsa på mig någon gång

Sov du lilla änglabarn

sov en sömn så lugn och fin.

Mamma vill dig krama om

hör, lyssna nu mitt änglabarn

mammas kärlekssång du hör

Vinden viskar ömt vårt namn

smeker på vår kind

Sov du lilla änglabarn

sov en sömn så lugn och fin

Mamma glömmer aldrig

att du fanns...

(C) Tove Birkeland Brandt

Jag vill säga så mycket till dig lilla hjärtat, men så få ord kommer fram, jag vet inte hur jag skall göra mer, jag vet inte om du kan höra mig.

Jag tänker så mycket på dig och mig, jag tänker på saker som blivit fel. Jag funderar på lyckliga stunder och önskar vi fick fler.

Jag älskar dig så mycket älskade Kim, jag vet inte hur jag ska klara leva mitt liv utan Dig...

Mamma

Idag kommer din syster på besök, Robin ska hjälpa oss att byta däck och vi ska vara ute med busungarna på gården ett tag så de får leka och må bra. Rasa av sig lite. Det kan vara skönt att få leka lite. Jag ska fortsätta kratta lite till under tiden.

Nu har de kommit så jag ska dricka lite kaffe och sedan bär det av ut i trädgården. Skall ta och laga lite mat sedan till oss så det får bli en liten stund. Saknar dig lilla Kimpan, det är så tomt utan dina sms, utan dina goda ord, jag saknar allt som förut var så självklart. Du fanns och jag tänkte inte så mycket på det, nu är du borta lilla hjärtat och jag bär sorg varenda dag.  

Mamma

Har haft orken att göra saker idag vilket känns skönt, jag har tagit fram trädgårdsmöblerna, krattat lite och ryckt bort en del ur rabatten så nu ser det nästan lite fint ut. Sedan såg vi på matchen på teve och FBK vann, så härligt nu står det 2-1 i matcher så vi får väl tro på guld i år. Hör fågelkvitter från utsidan när jag sitter här så det påminner om våren. Då matchen var klar passade jag på att dammsuga golven en sväng och så for vi till glasstationen någon km bort och kastade alla flaskor som stod här, så nu är det riktigt rent och fint igen, känns bra, det är en hyfsad dag för mig idag.

Har lagt fram köttet till middagen i morgon, tänkte ta kotlettrad med något till.

Så får vi se vad det blir mera, har egentligen inte bestämt mig ännu, vanliga potatisklyftor med röd lök kanske. Kanske inte alls känner för det i morgon. Kanske ska baka något också, är ju lite sugen på att göra det men så kan man ju vänta på att anfallet går över också.

Orken varar ju inte hur länge som helst heller så man vet ju inte vilken dag det är i morgon, det kan ju vara en dålig dag och då orkar jag ingenting alls, det går upp och det går ned varenda dag.

Ja så har man bråkat med sin tvättmaskin ett tag också fy faán vatten över hela golvet av skiten, blir så trött på allt, fick tömma den manuellt och brunnen ligger under ett skåp, som lutar åt fel håll, behöver jag säga mera.

Här tog dagens ork slut, tvättmaskinen la av helt nu, vill inget mera så glad hyresvärden skall bli då han som precis fått sätta in en ny diskmaskin och nu går tvättmaskinen sönder istället, ja Ståle får prata med honom så han kollar upp det snarast möjligt. Fy fasiken så kul allt kan vara. Nu tar jag natta från bloggen, ska se på körslaget och efter det blir det 24 säsong 7 igen, spännande med Jack Bauer....

Älskade Kimpan jag önskar du kunde emotta mitt brev av kärlek, att jag kunde få skicka ett vingbeklätt kuvert till dig så du kunde läsa mina rader av kärlek till Dig, men jag kan inga köpa så jag fortsätter fantisera om dem.

Det hade kännst så skönt om jag kunnat skicka det till dig, men jag får fantisera för att må lite bättre själv.

Att upprätta flygpost mellan himmel och jord det vore väl något älskade Kimpan då kunde vi alla få små meddelanden som gladde oss.

Jag önskar, ja jag önskar älskade lilla Kim att det gick att göra så.

Mamma

Ska ta och sätta fast vaxduk på bordet ute idag så att det får lite skydd ja så vi kan sitta ute om vi vill för det är så fult bara en bordstomme i trä med golvplank på.

Men man ser ju inget av det om jag klär det i en vaxduk, hade ändå en liggande så den kan jag väl offra. Man har ju inte råd att köpa sig några nya utemöbler för det är svindyrt. Arbetslös och sjukskriven ja det ger ingen toppeninkomst precis.

Tänker på dig hela tiden älskade Kim och jag har gått här hemma och hoppats på en kontakt, att du ska älska mig nog mycket att nå mig från andra sidan men jag känner ingenting. Jag känner mig så övergiven, allt är så konkret slut, det gör så ont. Men jag tänker inte sluta att prata med dig för jag hoppas att du hör mig. Hoppet har inte övergivit mig. Du vet ju Kim att jag alltid har trott på en andevärld, på något mer än det här, så om jag har rätt kan du väl peta ner någon tavla eller så, ge mig ett tecken på att du är kvar med din mamma ändå.

Jag tänker på din flickvän, stackars hon sörjer dig så hårt, du är borta, allt är borta för henne och jag är så rädd att hon ska göra som dig, hennes mamma kämpar. Hjälp henne, på något sätt bara hjälp henne att må bra igen älskade lilla Kim.

Jag ska skriva lite idag igen, jag måste ta tillfället i akt, bara det att koncentrationen är så svår. Saknaden tar över i mitt liv, jag önskar du vore fri att komma tillbaka till mig. Önskar vi fick känna din kärlek igen. Men det är över jag vet det.  Men jag kan bara inte acceptera det du gjort, jag vill inte acceptera att du hängt dig, att du som jag älskar så mycket har tagit ditt liv, att du valt att lämna oss.

Jag funderar så ofta på vad du tänkt just då, du kan inte ha menat att göra så, du kan inte ha menat att lämna oss, att ge upp.

Du måste förlåta mig Kim men jag känner det så. Du gav upp..

Nu kommer våren till oss, jag ska köpa den där röda rosen jag pratat om och göra det fint så du kan se från himmelen hur den sträcker sig upp mot dig.

Varje blomma skall komma att blomma för Dig.

Jag saknar dig i varje fiber av min kropp, varje cell skriker högljutt: Kom tillbaka till mig.

Jag har så svårt att tänka framåt, en tid utan Dig, jag har så svårt att se mig le igen, men en dag kanske jag mår så bra att leendet blir kvar. Nu bär jag min stela mask, jo då tack som frågat jag mår bra, nej jag har inte slutat sörja, ja jag vet jag borde gå vidare, men jag orkar inte det idag.

Så tappar jag masken och gråter igen. Så ensamt det känns utan Dig, så onödigt det är allting. Du hade kunnat säga, HJÄLP MIG.

Tankarna glider så ofta över detta ämne, varför du inget sa, varför du inte frågade om saker, pratade, jag hade hjälpt dig. Jag älskar Dig älskade lilla Kim.

Mamma

I mitt inre rum finns du älskade lilla Kim, där har mamma en evig säng för dig.

Kramar om dig min änglason, kramar så hårt jag kan...

Mamma

Idag blev det en förfärligt jobbig dag, hur jag än vänder baken så blir det fel. Allt blir på avigan älskade lille Kim, det blir alltid bråk fast jag försöker göra allt för alla så blir det inte rätt i alla fall. Jag blev så ledsen idag, så psykiskt trött efter att det blivit bråk idag och jag som redan är nere, föll ändå mera.

Ska försöka se på 24 igen så jag får annat att tänka på, jag behöver tänka på annat Kim, jag önskar så att du varit kvar hos oss, kunnat skänka oss din glädje och ditt skratt.

Jag är så trött på att vara jag, för JAG är fel...

Det blir alltid bråk och trassel i mitt liv och jag är så trött på det, trött på livet, trött på allt, jag är trött på att sakna dig, jag vill du ska vara med mig.

Helena färgade mitt hår idag, chokladbrunt märke syoss och det blev bra, jag ser inte så grå ut nu, då bör man väl slippa skämmas för mig, ja det gör man nog ändå så jävla tjock som jag blivit.

Äsch, jag skiter i det också nu, känner mig faktiskt lite negativ just nu så att blogga kanske inte en sådan bra idé, men jag gör det ändå.

Varför gjorde du så här Kim, varför ställde du allt på sin spets, kunde du inte bara ha sagt att du behövde mig, att du behövde hjälp. Varför????

Lilla söta Kim, mamma mår inte bra, jag är så deprimerad sedan du dog, det är tungt varenda dag och så blir det ytterligare bråk som kostar på i själen.

Jag är vilsen vet inte hur jag skall göra rätt. Saknar dig så in i norden älskade Kimpan, jag vet inte när det ska lätta, jag kan inte sätta en tidsaspekt på dödens gap, på sorgen och saknaden, jag skulle vilja tro mig men jag orkar inte, jag mår bara så fruktansvärt dåligt i själen sedan du gav dig av.

Solen mörknade, livet stannade. Snart bör det komma ett meddelande om att du satts ned på minnesplatsen, känns så konstigt att tänka på allt det där, mitt barn som aska. Du Kim, jag vet inte hur jag ska klara av det här, alla som bråkat, alla som svikit, jag kan aldrig förlåta dem, aldrig.

Jag önskar vi klarat bo kvar i Molkom, du trivdes där, men det gick inte vi hade inte pengarna, bara skulder, älskade lilla Kim jag tänker och tänker varenda dag, jag önskar jag hade förmågan att ge dig livet tillbaka, att du kunde känna den kärlek så många kände för dig. Att du kunde se hur vi sörjer dig.

Även din mormor vill jag skall sluta sörja nu, jag kan inte, jag klarar det inte Du saknas ju. Jag kan aldrig sluta sakna DIG!

Älskar dig för evigt.

Mamma