Toves Tankar

Alla inlägg under maj 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 31 maj 2011 20:41

Idag har vi varit och grejat med Alexanders barnvagn som hjulen stöp av på, men nu sitter dem på plats igen de kärvade i fjädrarna så låset gick inte i på två däck. De hade fått sitt nya kontrakt till lägenheten så vi visade vart de skulle skriva i innan returnering. Sedan var vi en tur till husvagnen för att kolla till den och för att vattna blommor och kryddorna, det var så härligt där, fåglarna sjöng och på stranden klev Canadagässen runt med sina små barn det kändes så fridfullt och bra, sedan bar det i alla fall hem igen för att fortsätta packa en hel massa, har kört ett säckrace nu med kläder i drivor från inre garderoben.

Jag såg ett par skor som jag köpte till dig i Spanien och mina tankar kom dit direkt till Dig, kände det fruktansvärda vemodet som ville ta över inom mig men pressade bort det för att orka fortsätta med det jag måste ta hand om, kan inte tillåta mig att bryta ihop igen och gråta, måste hålla igång mig själv annars blir jag sittande och sakna Dig älskade lilla Kim, det som är så jobbigt är bara det att det är så tomt utan dig i mitt liv och jag har inte helt funnit min mening, eller meningen med din död. Jag börjar känna tacksamhet för allt vi hann uppleva tillsammans, den tiden vi fick vi två. Jag försöker att finna mitt kall, jag har träffat så många unga människor och jag skulle vilja kämpa för det du ville förändra, att ta bort utanförskapet hos unga, att försöka göra så de blir förstådda, känner sig behövda och omtyckta. Jag pratar med en flickvän du hade tidigare, hon är så rar och jag ömmar så för henne för jag vet att hon har det svårt i sitt liv, men jag finns där för henne som jag vet att du fanns förut. Nu kan du inte göra mer än att hålla en vakande hand över oss alla. Helena har det fullt upp med lille Alexander, han behövde ersättning då han inte fick nog med mat, ja inte för att det inte fanns utan för att han somnar hela tiden, att äta tog all hans energi, men det ska ju bli bättre nu för alla, nu kan han bli mätt på kvällen och sova på natten så hon får sig sömn hon med, det behövs när man har smått och så ska de ju snart flytta så då blir det bättre för allihop.

jag har snart packat allt löst här hemma, men så är det dags att köpa mera kartonger så det får bli en tur i morgon och göra det så jag kan fortsätta packa. Maken jobbar helgen så då ska jag börja torka ur skåp och lådor och skåpdörrar, garderober mm så det blir klart, blir helt enkelt toppen att få sådant gjort i tid. I morgon ska jag packa toaletten och ett skåp jag har här på nedre planet och torsdagen så har vi bestämt att ta en fridag och åka ut och sova över i husvagnen och bara mysa, skriva på boken kanske, grilla och njuta för som sagt sedan jobbar maken på fredag och lördag.

Nu ska jag ta och förpassa mig till teven och se på guldgrävning, det tyckte ju du var spännande, jag och Ståle har provat vaska lite men ja inga fynd ännu.

Saknar dig så otroligt mycket min älskade lilla Kim, förstår verkligen inte varför du lämnade oss? Det känns inte rätt att leva när du är död, jag vet inte om det någonsin kommer kännas rätt igen, det är så tungt allt, så hopplöst, men jag ser på saker med andra ögon och jag önskar att du fick se din mamma idag, det som finns kvar.Älskade hjärtat, Varför?

Älskar dig över allt på jorden, du bor i mitt hjärta <3 Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 30 maj 2011 17:07

Har varit till mamma och pappa idag och Grattat min, hade med ett förstorningsark till henne så hon lättare kan läsa eftersom hon har starr och har svårt att se, de var båda så nöjda med maten vi bjöd på och Missisippi Mudpaien som Ståle bakat till gårdagen. Vi fick med oss lite mat från dem och så var vi till Rusta och köpte oss kartonger för att kunna packa ned resterande saker och pappa hade en del kartonger stående så vi fick med oss dem också. Då vi flyttat så skulle vi få en enkelsäng av dem till gästrummet så det kommer bli perfekt när någon ligger över hos oss. I dag var jag och satte in pengarna på kontot så nu har jag precis betalat in uppsägningshyran, ja det ska bli så skönt när vi kommit oss här ifrån, att få allt klart, packade alla filmer igår så det är borta och idag ska jag tömma så mycket jag bara kan i rummen här behöver få undan, vi rensar på samma gång nu saker vi inte behöver och ger bort eller kastar så idag var vi med en hel säck papper till återvinningen, flaskor, glas och plast innan vi for samt en tur till Sunne för att posta paketen.

Gårdagen var jobbig, saknade dig älskade lilla Kim, all den värme du brukade sprida till mig på mors dag, all kärlek. Helena var hem med blommor och hon köpte en vacker röd ros ifrån dig, det var en vacker bukett med två röda rosor som symboliserade dig och henne och resten av blommorna övriga familjen, så vackert gjort. Jag är så glad att hon finns i mitt liv <3 Jag är så stolt över min fina tjej, tre små barn, en underbar mamma och så ung. Du hade varit stolt över din syster. Ja dina systrar, din bror vet jag inget om men jag hoppas han har ett bra liv i alla fall. Min saknad efter dig är tung att bära, att veta att vi aldrig mer får ses det känns inte bra, men jag är övertygad om att det blir bättre att komma här ifrån, det har varit så fruktansvärd sorg här att det känns som om väggarna skriker av smärtan jag känt.

Nej nu måste jag ta och gå för att packa igen, behöver fortsätta för om 14 dagar ska vi flytta oss här ifrån. Jag tar med dina minnesstenar och din ros hjärtat så du får din plats vid mitt nya hem och kanske kan du visa mig att du finns kvar hos mig då jag flyttat och funnit lugn <3 Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 29 maj 2011 10:47

Jag har vaknat till ännu en dag, "Mors Dag", jag saknar dig, dina meddelanden, dina tankar, din röst, din kärlek, dina kramar. Det gör så ont, trodde jag skulle dö i går då jag packade ned dina saker och de fick plats i en enda kartong, ditt liv fick plats i en kartong. Vet du hur ont det gör Kim, det du gjorde? Att du gav upp oss. Jag är din mamma, jag behöver dig. Jag ville att du skulle vara full av liv, se framtiden, bli en underbar pappa, flytta till egen lägenhet, leva och ha det bra. Varför Kim, jag kan inte sluta fråga mig detta?

Tiden läker ingenting, det gör så ont. Jag kan ju inte beskriva smärtan, känns som om jag vore stum, får inte ut det, jag vill men jag bara sitter med tankarna som bränner i hjärnan. Den här tunga saknaden. Varför är det så att de man älskar mest dör först, varför behövde du dö?

Din död har gjort mig till en annan, kanske bättre på en del sätt för jag förstår så mycket saker nu som jag önskar att jag fattat, vetat innan, som du hade mått bra av och jag själv hade mått bra av. Det är Mors dag idag önskar ännu mer att jag kunde känna av dig, men ännu så länge ingenting. Jag försöker vara öppen, jag har slutat med nattmedicinen för att kunna drömma igen, men inget verkar hjälpa. Det är tomt. Jag tänker tillbaka på den där drömmen jag hade precis när du hade gått bort där du la ditt huvud intill mitt bröst och jag strök dig över håret som om du behövde tröst sedan vaknade jag men kände ändå trycket från ditt ansikte mot mitt bröst hela dagen, sedan dess har jag inte upplevt något mera, men det var så underbart, jo i en annan dröm kort där efter så varnade du mig för svikare, att jag skulle bli sviken- Du hade rätt hjärtat mitt. jag blev sviken rejält.

Vi stod varandra så nära du och jag, vi kunde prata om allt så varför inte då, varför slutade du prata? Jag hade gjort vad som helst för att du skulle leva, du visste det inom dig. Världen har blivit en så mycket sämre plats utan dig, men jag lever vidare för jag vet att det är just det du velat att jag skulle göra. Jag har läst så mycket om AS efter din död och jag är arg på mig själv för att jag missat helt att det ligger en större risk för dem som har det att drabbas av depression och därigenom att det kan sluta som för dig att man tar sitt liv, varför har jag inte fått in det i bilden förut, jag läste ju massor innan också.

Livet är bra elakt, men ändå är det vårt liv och det är en plats vi skall vara på tills en högre makt beslutar att det ska ta slut, du gjorde fel Kim.

Den sorg jag känner, den intensiva smärta som förenas med tankar på att du är borta, jag önskar inte ens en fiende att behöva känna det. Faktum är att jag blivit eftertänksam, jag har blivit mer insatt i ungdomars liv och tankebanor, jag önskar att alla mammor fick den delen, jag levde i en verklighetsdimma innan men den skingrades då du dog nu har jag förstått att det finns så mycket underbara tankar inom en liten kille som är tre år tex. han är inte bara ett litet barn, han är en underbar gåva, intelligent och fylld av liv, kan inte förklara men det är magiska dörrar som öppnats inom mig. Kanske var det just det här du behövde lära mig älskade Kim, men jag önskar så att det var du som fått nytta av det men nu tar jag den gåvan och tar vara på alla ögonblick jag kan med barnbarnen och dina systrar, med mina bonusgrabbar och med maken, jag kan bli lite arg då man fortsätter i samma banor, då man inte ser det jag ser idag för det är så viktigt det du lärt mig genom din död och alla människor skulle känna det jag känner, se det jag ser sedan du dog. Jag önskar jag fick hjälpa alla unga som har det svårt, att jag kunde på något sätt ägna mitt liv åt att hjälpa de som är i ett utanförskap men jag vet inte vilka möjligheter som finns, jag hoppas med att blogga kunna hjälpa andra som känner det som du gjorde, att hjälpa dem att se att Livet ska vi leva.

I dag älskade lilla Kim är det Mors dag och Mor saknar dig av hela sitt hjärta <3 Kramar om dig i tanken och hoppas du känner det och så tackar jag dig för att jag fick ha dig i mitt liv i nästan 18 år, du var den vackraste gåva en mor kan få. Du var min son <3 Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 28 maj 2011 20:58

Jag har packat dina saker nu hjärtat och de rymdes i en kartong, det gör mig så ont att de tog dig ifrån mig när du dog, tog dina saker och det verkar inte hända värst mycket med polisens utredning heller och det ante mig jag har då aldrig haft nytta av dem i mitt liv men den här gången hoppades jag verkligen att de skulle hjälpa mig, hon har ju inte rätt till dina saker Nanna, du skulle inte ens ha bott där.

Jag känner ett tungsinne efter att ha lagt ned dina saker inför flytten, det var svårt dina skjortor som du tyckte mest om i hela världen, den fina t-shirten du sydde dig i syslöjden dina dödskallar , dina två jackor, skorna och några småsaker samt dina teckningar, din väska och ditt pennskrin, det är vad som finns kvar av dig nu Kim, känns så jobbigt älskade hjärtat att det blev så konstigt allt och sociala som inget gjorde heller för att hjälpa till och se till att dina saker kom tillbaka. Vi hade behövt dem som tröst. Jag brukar dofta på din skjorta den doftar faktiskt fortfarande Kim och Buddy brukar börja leta efter dig då jag tar fram den för han känner din doft, önskar så att du vore här. Jag gick igenom CD-skivor och fann ytterligare bilder av dig idag så det kändes bra, men det gick över när jag la ned det som finns kvar i kartongen, jag får sådan kan inte beskriva det magkramp blir som om magen fylls av äckliga insekter och ångesten kommer, jag har gråtit en skvätt igen. Det kändes för jävligt att ditt liv fick plats i en enda kartong, jag hatar det här, jag vill inte att du ska vara död, jag vill att du kommer tillbaka. Känner mig så trasig och utan värde, jag älskar dig och det gör så förtvivlat ont att älska dig när du är död. Du var mitt solsken, nu lever jag i skuggan av din död. Jag försöker verkligen att vara stark, jag gör det men trots det så blir det för tufft för mig i bland. Jag pratade med en vän till dig idag och hon saknar dig jättemycket, hon försöker att tänka på allt det roliga ni hade tillsammans precis som oss men gråter mycket och saknar. Jag har inte hört något från Nina och Sanna men jag hoppas de har det bra, att det går bättre med dem nu, jag tänker på dem nästan varje dag.

I morgon är det mors dag så det blir jättetomt utan att höra ifrån dig, du var alltid så noga med att säga Grattis till mamma, det blir ännu en tuff dag trots att Helena, Robin och lille Alexander kommer. Svärfar som vi bjöd hem tills i morgon tog fel på dag och dök upp idag så det blev kaffe att bjuda på idag bara för vi hade inget framme att laga till, jag slängde ihop ett lass plättar emellan att jag packade kartonger så att vi fick i oss lite mat.

Fann en gammal bok med olika tänkvärda saker i och där stod följande att läsa:

"Det är alltid för tidigt att ge upp. Men aldrig för sent att börja om"

Du borde tänkt på den första meningen och jag på den andra just nu, din död har lärt mig så mycket, en hel del som jag önskar av hela mitt hjärta att jag insett då du levde. Jag har blivit en bättre och ödmjukare människa av din död, det är ett hårt slag att mista sitt barn, du trodde tydligen inte det Kim, men du har lämnat mig i ett inre helvete. Saknar dig hela tiden!

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 28 maj 2011 11:05

Jag känner att jag har lite energi sedan i går så jag ska börja packa saker idag så det känns toppen, bara att blåsa på i de kartonger vi har så att det kommer ned och på plats och på samma gång ta bort skräp som inte behövs längre. Känns ju bra att rensa bland våra små saker för det känns inget vidare att dra sakerna runt och runt hela tiden. Förhoppningsvis blir detta nu en slutstation för oss för det känns tröttsamt att flytta, att packa och att packa upp igen, har tappat räkningen på alla flyttar nu men vi ska se om inte jag kan räkna, från X:et till egen lägenhet vidare till en gemensam lägenhet för mig och ståle, till vårt första hus, till vårt andra hus, till Spanien, till Deje, till Ransäter, till Västra Ämtervik och nu till Deje. Kallar jag att vara rotlös, min pappa har säkert rätt det finns nog zigenarblod i mig. Det var 9 flyttar på 11 år det så det är säkert som han säger. Men jag har aldrig riktigt känt mig hemma jo i Molkom gjorde jag det men det var bara att sälja innan fogden skulle ta det när firman gick i konkurs så det är väl egentligen humor, där man kunde rota sig ja där gick det inte att rota sig. Kim trivdes i Molkom precis som jag, han hade sitt rum, skolan, skjutsen och allt var inrutat och invant och det var bra för honom, önskar så att det gick att vrida klockan tillbaka till den tiden.

Ja allt är inte så enkelt tyvärr, livet går inte på räls och just nu är det jobben som inte går på räls, de få som svarar har gått vidare med andra sökanden, jag är 47 år vad kan man vänta sig, jag är överviktig de drar sig för att anställa en som mig, det stod även i senaste fackliga tidningen att de mätt upp och konstaterat att man inte gärna anställer de som kommit upp i min ålder. Så vad ska man göra då? Känner mig inte gammal, är man gammal när man är 47 år och har ca 20 år kvar att arbeta i sitt liv? Vart är vi på väg i samhället idag?

Mitt i alla negativa saker som sker ser jag ändå ett ljus, en framtid en liten strimma hopp, jag saknar Kim lika mycket och det kan kännas hopplöst fortfarande, jag gråter och jag är deprimerad men jag är i en fas 2 av sorgen. All frustration som växt fram inom mig, allt det jag inte kan påverka, min son som är borta och onödigheten i att någon tar sitt liv, att ingen som gör det är frisk, jag har förstått det nu, man gör inte så i ett friskt tillstånd. Jag kommer aldrig att få veta vad han tänkte när han lämnade oss, varför jag inte fick veta att det var så illa, jag kommer alltid att bära med mig en känsla av svek både från min sida och hans och det känns tungt men ändå något jag med tiden måste lära mig att acceptera. Den förtvivlade tomhet, det tapp jag känner, att inte vara hel längre ja det tillhör mitt nya liv nu, tankarna, saknaden, att behöva gå till minneslunden för att besöka min son där han vilar, det ger en känsla av orättvisa, att vara så elakt drabbad av livet. Varför min son? Jag älskar honom, det är inte rätt. Men jag måste intala mig för att orka leva att det tillhör mitt nya liv nu, det har hänt det som inte fick hända någonsin, min son är DÖD, jag måste leva med den vetskapen hur ont det än gör inom mig, det tillhör mitt liv nu.

SÅ älskad, SÅ saknad och aldrig någonsin blir du glömd lilla hjärtat, skickar änglakramar till dig och hoppas du känner dem. Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 27 maj 2011 21:53

Så har då dagen D varit och fogdeparet har varit hemma och besökt oss och de kom fram till att det inte finns någonting att ta ifrån oss, så skönt det kändes och de var chockade över att vi var hemma och släppte in dem utan trassel, de hade varit på massa indrivningsuppdrag idag men inte blivit insläppta, ja jag har inget att dölja bara komma och få det klart så att man slipper känna sig jagad av dem, de får nu vänta på att jag får ett jobb så jag kan betala via lönen igen, de fick gå en rundtur här hemma men vi äger inget dyrbart, bara affektionsvärden. Synd för de som ska ärva oss en dag men ja så är det nu i alla fall.

Vi har i vår väntan passat på att tvätta av kaklet i köket och ugnen tog jag grovt igår och så har vi klippt gräsmattan så det är så fint här ute nu. Sedan for vi en tur till Helena och Robin för att hälsa på dem och lille Alexander, hade köpt foppatofflor i grodformat till killarna men de hade åkt till sin pappa innan vi hann att komma hem till dem. Fogden hade satt en tid mellan 9-18 och de kom strax före kl.18 så vi väntade och väntade, men som sagt nu är det gjort. Jag hade planterat en kruka, en gul fin kruka med tagetes och krasse till dig Kim så idag for vi till minneslunden med krukan och satte den vid korset, de hade planterat och gjort så fint vid minneslunden, kändes så vackert. Jag är glad att det är just där du vilar, fåglarna sjunger varje gång jag kommer dit så kanske är det du som ber dem sjunga för mig, jag tröstar mig i det faktum att de sjunger när jag kommer, det känns så bra Jag saknar dig så otroligt mycket älskade Kim, jag stod idag och tittade på din dödskalle som du var så glad i och jag kände det som en skatt, min skatt det är så få saker jag har kvar av dig men desto mer rädd om dessa är jag. Du var min guldklimp i tillvaron, jag vet inte vart jag skall finna guldet nu. Har så mycket vackra minnen med dig Kim och då jag sitter och jobbar på din bok kommer det upp så mycket tankar, saker du sagt, saker du gjort, möten, varför i himlens namn tog du ditt liv.

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv för att jag inte begripit hur det var ställt med dig, jag kommer nog få leva med den känslan i resten av mitt liv att jag svek dig, att du inte sa något. Du visste att jag älskade dig. Vi skulle göra så mycket tillsammans som inte blir gjort, vart försvann tiden? Jag läser en hel massa om AS för boken och jagblir så chockad för vad jag kan utläsa då jag fördjupat mig är att det inte är ovanligt med depressioner, sömnsvårigheter när man har den diagnosen. Varför i helsike läste jag inte allt det förut, då hafde jag vetat och kunnat vara observant. Du var så ömtålig, en mamma sa mig att ni måste vila er ett par månader på andra sidan så kanske är det därför jag inte kan känna din närvaro ännu, jag får vänta och hoppas. Snart flyttar jag dit allt började en gång i Deje så kanske finner du lättare hem då, saknar dig hjärtat, hela tiden. Det är så tungt att du finns där och jag finns här och emellan oss finns livet, men vi ses igen nmär det är dags, jag lovar dig det lilla Kimpan. Önskar så att du kunde var med oss på söndag det är mors dag då, känner mig inte som en bra mamma längre, egentligen är jag inte nöjd med något i mitt liv längre, att vara deprimerad går mig på nerverna, att glömma saker, det är tröttsamt, jag får bara hålla ut för jag vet att det blir bättre till sist.

Alla kramar i världen skänker jag dig älskade Kim.

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 26 maj 2011 15:30


Jag har inte tid att skriva så mycket just nu så jag skriver mer i morgon kväll ska åka bort  så ni vet att jag inte överger er, måste få en massa gjort just nu men jag återkommer efter att kronofogden hälsat på oss i morgon <3 kan nog känna att jag behöver skriva, ha en skön dag.

Av Tove Birkeland Brandt - 25 maj 2011 20:33


Gud som ser och älskar så

se till mig och alla små.

Hjälp mig i all nöd och fara

Låt din ängel mig bevara.

Du min trygghet alla dar

du är evigt hos mig kvar.


 

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards