Faktum är att jag planerar lite inför framtiden, min flytt och hur jag kan göra din plats fin när jag flyttat, jag måste ta med dina stenar och din ros till nya stället och så hoppas jag att den kommer trivas där för här verkar den ha tagit sig bra. Väntar på att maten skall bli klar, ja potatisen var segkokt så det är den jag väntar på så att maken får mat innan jobbet, han har ett arbetspass från fyra till tio i kväll, själv har jag sökt en del jobb idag igen, måste finna mig ett jobb, har försökt att komma på plats i Adeccos cv-bas men herregud vad svårt att söka ett specifikt jobb som jag ville göra, att de skall krångla till allt så, en e-post är väl toppen att ansöka på, oavsett det jobb jag letade efter fann jag inte alls nåja nu har jag skrivit till dem så får vi se vad det kan bli av det hela. Det är väl inte värt att höja sina förväntningar för de allra flesta arbetsgivare bemödar sig inte ens med att svara i dagens läge, kasst nog.

Jag har fått massor gjort, mat i magen och  den blev jättegod gjorde en krämig sås på mjukost "Vitlök & örter" och lätt matlagningsgrädde, bräserade salladslökar med lite socker på dem och kokte torsk och potatis, som maken sa det hade varit fulländat med ett par morotsstavar på sidan för färgens skull, men det smakade toppen. Kim älskade vår matlagning, ja alla gjorde ju det så det är lite roligt jag menar vi har hat gott betyg i barnen med våran matlagning, de är ju annars riktigt bra kritiker. Saknar Kim, hans ständiga fråga vad blir det för mat som det var då han bodde hemma, glädjen över då vi alla satt tillsammans och åt vår middag. Varför kan det inte bara sluta göra så förtvivlat ont inom mig, det är för jobbigt att hela tiden må så här, jag undrar om tiden kommer att göra det lättare, klart det har ju blivit lättare redan, men jag menar lättare än nu för det är egentligen inte lätt. Jag svamlar. Jag är trött, känns inte som om jag sovit men jag har ju gjort det, har självmant tagit initiativet att försöka sova utan kvällsmedicinen i två dagar och det har gått bra vilket är skönt, har haft en förmåga att bli seg av den långt in på dagen och kan jag sova utan så känns ju det jättebra får se hur länge det går. Ett annat skäl är att jag vill drömma och tabletterna tar bort allt från mitt minne jag kommer inte ihåg en enda dröm eller om jag ens drömt något, ja det kan jag ju inte veta men chansen att drömma och att kanske se dig i drömmens värld är större utan mediciner som döver sinnet på natten så jag försöker med det, jag behöver se dig någonstans hjärtat.

Tiden går, bara rusar på som ett snälltåg men jag känner det som att jag inte kommer någon vart alls, jag är så ledsen hela tiden, så nedstämd och jag klarar inte av att ta till mig det vackra utanför som jag brukat göra, jag vet att du inte hade velat ta bort det ifrån mig eftersom det var den konstnärliga ådra vi båda delade med varandra. Helvete jag vill inte acceptera att du är borta ändå måste jag göra det. Jag bär orden inom mig " Det blir bra mamma, det blir bra" jag kan nästan höra din röst säga dem, är det inte konstigt, jag sniffade på din parfym igår för att minnas hur gott du brukade lukta, jag kunde blunda och se dig, det var bara kramen som fattades. Herregud vad jag saknar dig, jag är amputerad inte kroppsligen men själsligen och det är en del man aldrig någonsin kan ge mig tillbaka, det är den värsta amputation som finns och en jag inte vill lära mig leva med. Den gör ont hela tiden. Jag vet inte vad jag vill uppnå med att plåga mig så som jag gör, det bara sker och jag klarar inte  att styra det. Jag är en bit på väg nu men långt ifrån framme vid framtiden, men Gud ska veta att jag försöker, jag sår små frön och hoppas de ska gro så att jag kan greppa tag i dem för att ta mig vidare. Älskade lilla ängel, skydda mig nu, finns vid min sida, smek min kind för jag behöver det, jag behöver dig så mycket just nu...

Mamma

 

Blessingsrehab

25 maj 2011 16:14

Hej Tove. Nu har jag läst en hel del i din blogg och blir väldigt berörd av det som hänt. Jag är själv mamma till 4 barn och ibland har det varit kaotiskt och livet har hängt på en pinne. Jag skickar med e tröstekram. Ingen kan riktigt förstå förren man själv har upplevt det..Mvh Blessing

http://blessingsrehabbloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

25 maj 2011 18:37

Tack för din omtanke. Kram

 

Caroline C

26 maj 2011 08:33

Finaste Tove!
Ibland hinner jag inte skriva till dig fastän jag så gärna vill.
Ibland hittar jag inte de rätta trösteorden fastän jag vill.

Men jag hittade en låt häromdagen som jag vill tillägna till bara DIG!
Den är *din* låt – lyssna så förstår du!

Många ** varma** tröstekramar till dig!
Från vännen Caroline

http://www.youtube.com/watch?v=Z-9Xm1nHhnU

Tove Birkeland Brandt

26 maj 2011 11:41

Tack Caroline den gjorde mig alldeles varm inombords. Kramar om dig vännen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...