Jag har vaknat till ännu en dag, "Mors Dag", jag saknar dig, dina meddelanden, dina tankar, din röst, din kärlek, dina kramar. Det gör så ont, trodde jag skulle dö i går då jag packade ned dina saker och de fick plats i en enda kartong, ditt liv fick plats i en kartong. Vet du hur ont det gör Kim, det du gjorde? Att du gav upp oss. Jag är din mamma, jag behöver dig. Jag ville att du skulle vara full av liv, se framtiden, bli en underbar pappa, flytta till egen lägenhet, leva och ha det bra. Varför Kim, jag kan inte sluta fråga mig detta?

Tiden läker ingenting, det gör så ont. Jag kan ju inte beskriva smärtan, känns som om jag vore stum, får inte ut det, jag vill men jag bara sitter med tankarna som bränner i hjärnan. Den här tunga saknaden. Varför är det så att de man älskar mest dör först, varför behövde du dö?

Din död har gjort mig till en annan, kanske bättre på en del sätt för jag förstår så mycket saker nu som jag önskar att jag fattat, vetat innan, som du hade mått bra av och jag själv hade mått bra av. Det är Mors dag idag önskar ännu mer att jag kunde känna av dig, men ännu så länge ingenting. Jag försöker vara öppen, jag har slutat med nattmedicinen för att kunna drömma igen, men inget verkar hjälpa. Det är tomt. Jag tänker tillbaka på den där drömmen jag hade precis när du hade gått bort där du la ditt huvud intill mitt bröst och jag strök dig över håret som om du behövde tröst sedan vaknade jag men kände ändå trycket från ditt ansikte mot mitt bröst hela dagen, sedan dess har jag inte upplevt något mera, men det var så underbart, jo i en annan dröm kort där efter så varnade du mig för svikare, att jag skulle bli sviken- Du hade rätt hjärtat mitt. jag blev sviken rejält.

Vi stod varandra så nära du och jag, vi kunde prata om allt så varför inte då, varför slutade du prata? Jag hade gjort vad som helst för att du skulle leva, du visste det inom dig. Världen har blivit en så mycket sämre plats utan dig, men jag lever vidare för jag vet att det är just det du velat att jag skulle göra. Jag har läst så mycket om AS efter din död och jag är arg på mig själv för att jag missat helt att det ligger en större risk för dem som har det att drabbas av depression och därigenom att det kan sluta som för dig att man tar sitt liv, varför har jag inte fått in det i bilden förut, jag läste ju massor innan också.

Livet är bra elakt, men ändå är det vårt liv och det är en plats vi skall vara på tills en högre makt beslutar att det ska ta slut, du gjorde fel Kim.

Den sorg jag känner, den intensiva smärta som förenas med tankar på att du är borta, jag önskar inte ens en fiende att behöva känna det. Faktum är att jag blivit eftertänksam, jag har blivit mer insatt i ungdomars liv och tankebanor, jag önskar att alla mammor fick den delen, jag levde i en verklighetsdimma innan men den skingrades då du dog nu har jag förstått att det finns så mycket underbara tankar inom en liten kille som är tre år tex. han är inte bara ett litet barn, han är en underbar gåva, intelligent och fylld av liv, kan inte förklara men det är magiska dörrar som öppnats inom mig. Kanske var det just det här du behövde lära mig älskade Kim, men jag önskar så att det var du som fått nytta av det men nu tar jag den gåvan och tar vara på alla ögonblick jag kan med barnbarnen och dina systrar, med mina bonusgrabbar och med maken, jag kan bli lite arg då man fortsätter i samma banor, då man inte ser det jag ser idag för det är så viktigt det du lärt mig genom din död och alla människor skulle känna det jag känner, se det jag ser sedan du dog. Jag önskar jag fick hjälpa alla unga som har det svårt, att jag kunde på något sätt ägna mitt liv åt att hjälpa de som är i ett utanförskap men jag vet inte vilka möjligheter som finns, jag hoppas med att blogga kunna hjälpa andra som känner det som du gjorde, att hjälpa dem att se att Livet ska vi leva.

I dag älskade lilla Kim är det Mors dag och Mor saknar dig av hela sitt hjärta <3 Kramar om dig i tanken och hoppas du känner det och så tackar jag dig för att jag fick ha dig i mitt liv i nästan 18 år, du var den vackraste gåva en mor kan få. Du var min son <3 Mamma

 

nån som känner samma...

29 maj 2011 13:24

Ååh, sörjer med dej, min morfar gick bort för nån månad sedan, jag kan inte glömma honom, det är bara så, han har gett mej för många minnen som jag bara inte kan släppa.. Han var som en kompis som brydde sej om en hela tiden, men nu är min BÄSTA kompis borta, och jag kan inte släppa taget.

Take care!

http://www.thebestone.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

29 maj 2011 18:51

Hej jag vill beklaga din förlust det är så svårt att förlora dem man älskar, Kim var inte bara min son han var en vän och vi hade så mycket roligt tillsammans. jag vill tacka dig för att du skrev.
Kram

 

Caroline C

31 maj 2011 09:37

Bästa Tove!
Livet fick plats i en kartong – är din rubrik.
Det låter verkligen sorgligt som om Kims liv inte var mer värt än så.
Livet är så orättvist där en del åker på en räkmacka medan andra får äta smulorna.
Tänker man efter så föds vi tomhänta och när vi en gång dör – ja, då kan vi inget ta med oss dit vi går.
Där finns det åtminstone en rättvisa.

Du berättar om att kronofogden var hem till er.
Ni öppnar dörren och tar emot dem – strongt gjort av er som håller huvudet högt i en svår och trist situation.
Att vara fattig är väl inget någon önskar sig men har man inga pengar så är det ju bara så.
Ni kan ju inte trolla med knäna utan det är sanningen som den är.
Även om man är fattig så ska man inte behöva skämmas för det utan bli behandlad med respekt
av myndigheter.

Man kan äga dyra saker men inte blir man lyckligare av det heller.
Lyckan är oftast kortsiktigt och är just som man köpt det.
Många köper sig lyckan åtminstone i tron att bli lycklig. Men du äger så mycket annat i livet som
inte kan sättas i pengar.
Du har en man som du tycker om och dina barn och barnbarn som betyder så mycket för dig.
När dina barn en dag ska ärva dig och du inget har – ja, då lär dom inte kunna bli osams om det
i alla fall.

Du vill så gärna att Kim ska ge sig till känna.
Jag tror att du vill för mycket så att du inte känner av honom just därför.
En dag när du inte tänker så intensivt på honom och har den önskan så kommer han fram.
Det blir inte där du tror eller vill utan där du minst anar.

Fina vän! Du är så är så förståndig och kämpar på i det omöjliga.
En fin människa som borde ha fått lite mera av det goda i livet.
Men en dag så vänder det och du kan se varje människa i ögonen när allt är förbi.
Håll huvudet högt och var ärlig både mot dig själv och andra för det vinner du på i längden.
Jag tror på dig!

Många varma kramar och tankar till dig
från vännen Caroline

Tove Birkeland Brandt

31 maj 2011 11:33

Tack min underbara vän, ja just nu står jag med huvudet i flyttkartonger och om ca 14 dagar kan vi börja plocka in grejer i lägenheten, det kommer att bli bra tror jag, det känns som det rätta för mig att flytta nu, att starta om på något sätt och det blir gångavstånd mellan mig och dottern och barnbarnen så ja det känns bra.Jag är fortfarande deppig men det har blivit något bättre, har ju lite annat som jag måste tänka på nu så det skingrar tankarna lite. Kramar om dig om du visste vad glad jag är för dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...