Toves Tankar

Alla inlägg under maj 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 21 maj 2011 12:59

Du hade trivts nu Kim, solen som skiner ute du tyckte om sommaren känns konstigt att du inte är med oss längre, det är bara så fruktansvärt tomt utan dig. Sommaren var ju vår höjdpunkt, att sticka och äta glass, att vara ute, bada att göra en massa saker och nu finns du inte för att göra någonting. Sorgen biter mitt inre idag önskar att jag kunnat finna en stege lång nog att besöka dig där uppe, men kanske är det så att bara änglar har tillträde. Vi har gått igenom så mycket i vårt gemensamma liv, så mycket sorg och så mycket glädje och jag ville det skulle fortsätta så. Att få känna ditt smittande skratt gurgla runt i magen, herregud Kim vad tog det åt dig. Det är så mycket konstigheter runt din död som att du duschade på morgonen innan du tog ditt liv, varför gjorde du det om du planerade att dö?

Jag förstår inte, men frågorna finns där inom mig hela tiden, skaver och gör ont och jag undrar vad som egentligen skedde inom dig den dagen, varför Kim?

Jag har valt att leva kvar med alla andra, jag har valt att leva men det gör förtvivlat ont och vissa dagar undrar jag verkligen om det är värt det men så går den dagen och jag är här, jag låter det göra ont, jag låter tankarna finnas. Jag gläntar på dörren till världen och jag ser att solen lyser där ute och att gräset är grönt, jag ser barnbarn leka och jag vet att mitt ställe är just här, fast Gud ska veta att jag velat följa efter dig nästan varje dag tills nu. jag tycker inte det är fel att känna inom sig att man vill Dö bara att det stannar vid det, för man får inte, får inte göra som KIM.

Du lämnade mig i sådan förtvivlan älskade Kim, sådan smärta som jag inte trodde var möjlig och jag känner den än men värst är saknaden som aldrig mer ger utdelning, att leva med en längtan i resten av mitt liv, en längtan efter dig. Du har skadat mig, format om mig som man skapar i lera, jag har ett nytt liv, en smärtsam stig att gå men jag måste för vem ska annars där gå det är ju min stig och jag kan inte lämna den tom. Det räcker att din är öde, att ingen någonsin tassar på den något mera, det är spöklikt, ruggigt och tomt.

Jag kan fortfarande förnimma känslan av dig som liten, din ljusa kalufs, du var så söt och du var så snäll, dina syskon älskade att hitta på saker med dig som den gången de satte dig i kärran och tog fart och skickade dig nedför backen alldeles själv. Jag kan se dig växa upp, jag blundar och jag ser, jag ser dig le eller jag kan se dig arg och butter, jag kan se dig springa över åkrarna hemma för att du tyckte att vi inte borde sagt ifrån om något. Du hade temprament men så öppnar jag ögonen och jag sitter här vid datorn och känner sorgen välla in. Det är tungt Kim att leva med minnen och sakna Dig.

Mamma  

Av Tove Birkeland Brandt - 20 maj 2011 15:12

I dag har jag arbetat på mina andra bloggar som jag fått flytta på för att behålla dem eftersom aftonbladet beslutat att lägga ned bloggarna, men nu finns de att kika på inne på följande adresser : kockbloggen.wordpress.com  samt sorgearbetet.wordpress.com

Ni är alla hjärtligt välkomna att besöka även dessa sidor, jag har förnyat dem så de ser inte ut som de gjort tidigare men det är kul med lite förnyelse så det kändes bara bra.

Jag har också varit ute och postat på saker som jag sålt på tradera så det har kommit iväg, kändes skönt och så har jag handlat lite gotta till helgen (bara lite) vi har ju främmande här hemma, jag menar bonusgrabben är ju hemma så köpte vi lite fisk, potatis mm som vi ska ha och kyckling som jag och Christian skall äta idag, maken blev utringd på jobb, han har fått en timanställning på Selma Lagerlöf Hotell och skriver kontrakt idag så det  känns väl bra, bara jag kvar då att få tag på något att sysselsätta mig med. Av alla jag sökt hos har jag inte fått ett enda svar, konstigt, men jag har inte tappat tron ännu.

Efter vårt butiksbesök for vi alla till minneslunden för att tända ett ljus till Kim, jag satte mig på parkbänken och försökte känna hans närvaro, men ingenting kom inom mig och till slut brast jag ut i tårar. Har ju byggt upp förväntningar igen om att känna hans ande när han kom på plats, men jag är tom. Det är så fel för jag vill inte mista min tro, jag måste ha den kvar den håller mig uppe, jag har alltid haft den inom mig, att det finns något mer än denna världen och jag måste våga tro att det är så.

Jag har bett till Kim att visa ett litet tecken på att det är så, kanske fel på mig, jag vet inte.

I morgon ska jag åka tillbaka till minneslunden med en kruka tagetes som jag själv sått och sätta på minneslunden till Kim, det är kärlek i dem så det passar till honom och de står fina länge, kanske känner jag någonting i morgon istället, kanske..

Skall planera lite middag till mig och Christian och förbereda potatiskok tills i morgon då vi ska ha en hemlagad potatissallad och tjockkorv, men idag har jag tänkt att steka på kycklingen som jag köpte i butiken idag och duschessepotatis, tror det kan bli lite gott.

Vet inte vad jag ska hitta på idag eftersom jag har besök annars hafe jag tänkt att meditera eftersom jag varit så uppriven sista dagarna, men det får vänta till en mer passande stund, jag behöver vara helt själv då för att kunna fokusera mig på mitt inre.

Ståle ringde om kontraktet på lägenheten som ännu inte kommit men som tydligen skulle komma till veckan så då blir det att säga upp det här innan slutet av månaden och det känns skönt, jag har ställt in mig på att flytta nu så det får bli som det blir i mitt liv, jag tror det kommer att bli bra till sist, det måste det bli. Jag måste finna ett arbete så vi klarar oss ekonomiskt, det är bara så tungt, trodde det skulle vara hyfsat lätt nu under sommaren men inte ett svar, så dåligt av arbetsgivarna att inte bemöda sig med svar till de som söker ens, man kan ju skicka Tack för visat intresse men vi har gått vidare med en annan sökande, eller något i den stilen, kostar väl inte på så mycket det tar ca en minut att genomföra. Stress, vi alla lever i stress, samhället är i stress och våra unga slås sönder av allt det här jag blir så arg när jag tänker på hur de unga har det nu, de går utskolan, är de skoltrötta är det kört, klarar de inte grundskolan är det definitivt kört och ingen fångar upp dem inte konstigt de känner sig värdelösa. Livet är alldeles för hårt för dem och vi som föräldrar försöker mildra allt, men som jag kände det "räckte inte till".

Tänker så mycket, på alla som har det svårt. Jag och Kim var lika där, fast jag tror att Kim körde fast vid den gamla villfarelsen om en kärnfamilj, att mammor och pappor ska vara tillsammans, det tror jag var hans dröm och allt som fanns där emellan det blundade han för. Önskar jag haft tiden att förklara, att jag haft tiden att verkligen sitta ned och pratat med honom om det som fanns inombords, att jag kunnat hjälpa min son, men jag tog mig inte tid, det räckte aldrig till för de stora frågorna i livet och det kanske är så att det var för tungt för att ta upp allt till ytan, även om jag tror att min son skulle ha behövt det, men det är lätt att sitta som jag gör nu och vara efterklok, det är något annat att leva mitt i alltihop, nu är det i vilket fall bara för sent och jag kan aldrig förklara det jag vill förklara mer.

Saknad, jag känner en förtvivlad saknad. Han borde varit här, jag borde inte behöva blogga om sorg, det borde varit glädje, men nu är inte historien sådan så jag berättar som det är. Det är tungt och slitsamt att sakna den man älskar, men jag klarar mig dit har jag kommit nu, jag lever.


Av Tove Birkeland Brandt - 19 maj 2011 22:38

Jag ska berätta om min resa till ett annat land, kanske inte allt på en gång men en bit av det i alla fall. Vi valde att flytta utomlands för att vi hade vänner som bosatt sig i Spanien och så gick vårt företag som vi drev jag och maken åt helsike så vi behövde göra något annat, vi sålde av alla ägodelar vi kunde för att ta oss dit och prova lyckan, vid det tillfället hade vi en lägenhet i Torrevieja som vi brukade sommartid annars, nu testade vi att bo permanent. Vi bilade ned genom Danmark, tyskland osv genom hela Europa tills vi var 50 mil innan vi var framme där brakade vår släpkärra ihop, axeln gick av och där stod vi vilsna utmed en hårt trafikerad väg och fick ta hjälp av assistans, allt vi ägde fanns i kärran som bogserades till en verkstad och där blev kärran stående i Tarragona i över 2 veckor med allting kvar i den, själva fick vi fortsätta mot Torrevieja med bilen och ha tålamod att vänta mycket oroliga över våra saker, men det ordnade sig till slut. Spanien är dessvärre ett land med mycket manana anda, jag menar varför göra idag det du kan göra i morgon så det är ett tålamodsprövande land. Ingen av oss behärskade Spanskan så vi försökte förtvivlat att tala på engelska och det var dessvärre inte allt för många som förstod det vi sa.

Väl i lägenheten fick vi bädda på stengolvet för våran säng stod på flyttlasset och så låg vi som bohemer i 2 långa veckor, ja Kim var den av oss som hade en säng då vi hade en i hans rum.Våran Rottweiler Buddy blev också berest för honom tog vi med oss ned och han och Kim höll ihop för det mesta. Vi bodde i ett lugnt område med ett stort polområde utanför vår dörr samt en fotbollsplan där Spanjorerna sparkade fotboll varenda helg. Vi startade upp ett eget företag i Spanien för att sätta upp vatten reningsanläggningar, vi sålde en del och hankade oss fram och så satte vi upp teveanläggningar, fram tills dess att maken trillade ned från ett tak 4 m rakt ned i ett stengolv, krossade armbågen och slog av armen helt längre upp samt fick en spricka i bäckenbenet, jag fick fatt på ambulans och ja in på operation for han sedan fick jag klara mig själv det var en jobbig tid och i samma veva slog lågkonjunkturen till även i Spanien och folk slutade sätta upp teve och man drog in på lyxen att ha en vattenrening i lägenheten och med det försvann inkomstmöjligheterna, när våra besparingar började tryta fick vi till sist ta ett beslut att fara tillbaka till Sverige. Maken behövde dessutom rehabilitering så ja jag kämpade själv för att hålla oss flytande. Kim satt mest på nätet och det fanns ingen skola som passade för hans speciella behov så han tyckte nog det var jobbigt att vara där samtidigt som det var spännande att vara i ett annat land, han älskade all grafitti som fanns där och deras musikstil tog han till sig och man hörde ofta rap på spanska yla ut från hans rum, men efter ca 5 månader blev Kim konstig, hade fått kontakt med en del hemma i Sverige via nätet, blev otrevlig och jättesvår att ha med att göra, förvandlades helt, ville tillbaka, vägrade hjälpa till med någonting alls och allting blev jättekonstigt. han vägrade rasta hunden när jag jobbade och maken inte klarade gå, han vägrade ta bort sin mattallrik efter sig och slog mig till slut, maken började han konstigt nog hata och var jätteotrevlig i slutet så mordhotade han maken ute på en restaurang där vi var ute tillsammans och åt efter detta gav vi upp lite, Kim ville bo med sin syster och vi ordnade detta och han fick åka hem eftersom vi skulle tillbaka vi med så fick han fara i förväg. Väl hemma i sverige igen gick det bara månader hos henne sedan ville han bo med sin pappa och han fick den möjligheten och under den tiden kom vi hem igen, vi började om på nytt ännu en gång, Kim kom hem till oss och hälsade på men var åter igen jätteotrevlig och mordhotade maken ännu en gång, skulle ut och förstöra våran bil så maken bad honom lämna lägenheten. Jag höll kontakten med Kim, hälsade på honom i Grums där han bodde, stack till honom pengar och vi pratade på nätet, på telefonen, våran kontakt var trots allt bra sedan så fick jag brev i från det sociala att Kim levde vind för våg i Grums och det blev möten. Jag klarade inte av bråken emellan alla, hade fått en depression av allt bråkande och sa till socialen att det inte gick för honom att flytta tillbaka till mig och han ville bo med pappans svärmor eftersom han hade sin flickvän i Grums och ja mellan maken och honom blev det ju inte bra så det kändes som en bra lösning. Jag for ju dit och träffade honom så ofta jag kunde och vi talade ju i telefonen och på msn, men med det som nu skett slutar jag inte klandra mig själv för det som skett, jag borde förstått att han behövde mig mer, men jag var så nere och jobbade en hel massa för att klara av att bo så jag såg inte att min son mådde dåligt, något jag nog aldrig helt kommer att kunna förlåta mig själv för.

För han betydde allt för mig, jag trodde jag gjorde det som var bra, att jag gjorde det han ville, men det var fel val och jag får leva med det i resten av mitt liv. Dock är jag innerligen glad för den ensamtid jag fick med min son i Spanien för vi kom varandra så nära när vi bodde där, han lärde mig om ungdomarnas liv, vad som intresserade honom, han lärde mig bildhantera, om hip hop, om kärlek ja så otroligt mycket och vi upplevde saker ihop som jag är innerligen glad för nu när han är borta, så många fina minnen. Restaurangbesök, havsbesök, promenader, fotografering av grafittikonst. Han fyllde mig med liv och vad som än hänt Jag älskar min son i evighet, man får fortsätta döma mig för ingen kan vara hårdare i sitt straff än jag är mot mig själv.

Spanien var en av de vackraste tiderna i mitt liv, min närhet till min son, solen, livet, maten, miljön, värmen, affärerna, ölen jo jag saknar min tid i Spanien sedan finns det mindre bra saker också, dels att jag inte kunde språket men också deras enorma byråkrati, den var hemsk och utan våra vänner hade vi stått oss slätt, naturen var ju inte lika vacker där, -jo till att börja med men sedan tyckte man mest det var stenigt, torrt, fanns inga fina sjöar, inga björkar och granar. Jag saknade den svenska naturen så jag höll på att bli tokig. Nu är det Kim jag saknar varenda dag och honom är det dessvärre inte bara att sätta sig i en bil och resa till mera. Jag åker till minneslunden, tänder hans ljus och jag känner mitt misslyckande som mor, jag borde ha förstått och när jag behövde förstå fattade jag inte ett skit, Kim hade rätt då han sa att jag inte fattade ett skit....

Saknaden tär inom mig, det gör ont att mista, att mista sin egen själ, mitt barn, min son som stod mig så förtvivlat nära.

Älskar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen min älskade lilla Kim.

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 19 maj 2011 14:05

Så har jag suttit och packat paket som ska iväg 6 stycken ljudböcker som jag sålt via Tradera och flera blir det snart som ska iväg bara man har betalat in så skickar jag och så har maken ringt för att ge bort ca 11 flyttkartonger med böcker herregud det kan läsas i ett helt liv på dem, romaner, deckare och massor av annat smått och gott, vackra bokserier att ha i sin hylla, måste göra något för att lätta min/vår börda lite tills vi ska flytta. Ska upp i garderoben snart och ta ned en jacka som är helt ny och som jag ska sälja av den är skitfin men passar inte och jag kan inte ha saker som bara ligger bättre att sälja och få in pengar på det som man kan få in pengar på, har lite annat smått och gott med att sälja så jag får väl lägga ut och få det gjort så vi klarar betala hyran i alla fall.

Tänker på dig älskade Kim hur livet blev, jag saknar dig varenda dag och det är för jävla tungt att inte få se dig mera, det gör så ont att jag vill kräkas när tankarna svindlar förbi. Jag vet inte hur jag ska handskas med allting, det är så orättvist. Du borde känt glädje över livet, du borde varit glad och så tog du livet av dig istället och jag kan inte sluta tänka på varför eller om jag inte kunnat göra saker på ett annat sätt, herregud Kim, varför?

Jag önskar ju hela tiden att jag fattat vad som kunde skett, att jag fattat vad som hände inom dig, känner mig usel. Jag har accepterat att du är borta nu, men det gör inte mindre ont och min ilska finns fortfarande kvar och min förtvivlan över att våran framtid är borta. Hur ska man handskas med det?

En lång tid har gått åt bara till att vilja följa efter men jag har insett att det inte är ett val för mig älskade lilla Kim, jag har så många runt mig som fortsatt behöver mig och för dem som önskat se mig förvinna, de får fortsätta ha sin önskan för jag blir kvar ett tag till.

Jag är nog en fighter på gott och ont, jag kämpar i alla situationer men har aldrig förr sjunkit så långt men så har jag aldrig mist ett barn förr heller, nu när du är borta har jag en inneboende förtvivlan inom mig, livet är så hårt att leva, men man får göra det bästa för solen skiner ibland och de dagarna får man le och känna att livet är fint att leva. Dock blir mitt liv aldrig det samma igen för du finns inte hos mig, jag kan aldrig mera leva genom dina ögon som du tillät mig göra, nu måste jag forska själv för att se om jag kan finna roliga inslag i mitt liv. Det är tomt och livet har på många sätt mist sin glans, saknade tär på mitt inre, men jag står ut nu fast det är knappt. Du gav mig så otroligt mycket och jag hade önskat jag kunnat ge dig mera i ditt liv, nu finns jag för dig varje dag, jag tänker på dig och mina syten går ut på att göra så man minns dig älskade lilla Kim om du förstått hur innehållslöst livet skulle bli utan dig.

Jag fick veta för någon dag sedan att duschade på morgonen innan du tog ditt liv, jag tror faktiskt inte du planerade, jag tror du fick en impuls och du följde den och det är så jävla fel. Jag gråter Kim, igen, jag gråter det blir allt mer sällan nu men just i detta ögonblick rinner tårarna igen, kan inte behärska dem så det får bara komma. Den förtvivlan jag bär på äter inuti, du var min Kim, min juvel.. Saknar dig!

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 19 maj 2011 12:08

Jag har en helt otrolig nätvän som hjälpt mig så mycket i min svåra resa och som står bi hela tiden och jag vill tacka henne från mitt hjärtas djup. hon frågade mig idag om inte jag kan skriva lite om mig själv så jag tänkte att kanske vill ni veta vem som står bakom bloggen alla som läst här vet ju redan att jag är en änglamamma men utöver det kanske jag inte sagt så mycket. Jag är också mor till 4 barn, Kim inräknat, 2 pojkar och 2 flickor, dessvärre så har jag ingen kontakt med min son men med mina döttrar är det fin kontakt och de har gett mig 5 underbara barnbarn och ett bonusbarnbarn som jag alla älskar så högt. En av dem heter Gabriel och han har fått diagnosen ADHD, han är en underbar kille men också mycket livfull och glad,  han har i dagarna börjat att sparka fotboll. Jag bor mittt emellen barnen så jag träffar dem alla ganska ofta vilket också blivit ett större behov sedan Kim dog, då livet inte ger oss några garantier är det bästa att ta vara på det. Just nu bor jag i sköna fryksdalen men inom en snart framtid kommer jag att flytta till klarälvsdalen igen, till ett litet ställe som heter Deje en bruksort där man lagt ned det mesta "en by i nedrustning".

Jag har bott utomlands i 7 månader på prov i Spanien" Torrevieja"med min son Kim och maken Ståle, det var en annorlunda upplevelse, mest skön men också jobbigt att vara borta från de anhöriga, mina döttrar, barnbarnen mina föräldrar som är i livet och som står mig väldigt varmt om hjärtat. Efter den utflykten så flyttade vi tillbaka till Deje, Kim flyttade tidigare till sin syster och senare till sin pappa därav bodde han inte med mig då han dog annars har han växt upp med mig större delen av sitt liv. När jag kom tillbaka till Deje som det blev så stod vi med två tomma händer och hade trillat ur det svenska systemet så vi funderade över vad vi skulle göra, båda älskar att laga mat så då vi såg att Lernia hade en utbildning för att bli kock hoppade vi på det efter att arbetsförmedlingen godkänt oss. Det var en otroligt rolig tid att studera och i ärlighetens namn så hade jag nog kunnat studera i resten av mitt liv, det var så spännande att läsa om allt, men kul tar slut det vet vi alla, dock inte helt vi blev ju kockar. Jag var så stolt då jag fått min livs första arbetsutbildning. Jag är kock, fick arbete på Dömle Hergård där jag jobbat som kock i nästan 2 år och så mitt i min sjukskrivning blev jag arbetslös, då min arbetsplats sattes i konkurs. Så nu står jag här sjukskriven utan ersättning och arbetslös på samma gång.

Det är ju på grund av min övervikt och min ålder svårt att få ett nytt jobb inom kockyrket och så tror jag mig märkt en tendens till skepsis över kvinnliga kockar. Är det inte konstigt att det är kvinnor som sedan urminnestider har jobbat i kök men så är det män som trots detta har statusen i yrket?

Nåja det ska nog bli att det råder bot på detta också till sist, jag tycker om att laga mat och har försökt hålla mig uppe med det sedan Kim dog, ja som sysselsättning, bakat en del. Det är Kul så det har varit en bra terapi för att inte sjunka igenom helt. Jag har accepterat att han är borta nu och med det har det blivit lättare att andas, jag har döpt min situation till fas 1 och nu fas 2 av sorgen, det är lättare men stundvis så dalar jag och jag gissar att det är så det kommer att kännas i resten av mitt liv.

Jag tycker om att teckna och att skriva och jag älskar fiske, att stå och kasta med kastspö är så rogivande för det inre. Jag brukar meditera när jag har tid och jag läser en hel del då jag finner tid till detta, mycket healing, meditation, hjälp till självhjälp för att må själsligt bra och mycket faktaböcker om olika saker, kokböcker men på kvällen då är det deckare som gäller innan jag slår igen mina ögon och somnar.

Jag stickar lite ibland men det går i cykler det med, det blir lite tröjor till barnbarnen, en hobby jag tagit upp efter ca 13 år tillbaka i tiden men det var som att cykla så inga problem där det vara bara att lägga upp och sätta igång.

Jag älskar nätet, all information som finns här ute. Jag utbildade mig då jag var yngre jag tror det var 20 år sedan till datatekniker men ja jag är behjälplig nu för att hålla liv i mina egna datorer men inte mer än så, har glömt det mesta blir ju så när man inte håller på och så är det ju hela tiden nya saker som kommer. När man tänker tillbaka så här ser man ju att tiden rusat förbi så fort att man inte kan fatta det men jag har suttit på tåget och det är väl huvudsaken. När jag ser på mitt liv så har det varit omväxlande, svårt och rikt men så är det väl det är dalar och toppar i allas liv. Jag har varit med om så mycket att det egentligen skulle räcka till för flera personer men ja det är inget jag tänker ta upp här lite för privat ännu och jag planerar att en dag försöka mig på en självbiografi.

Ja nu har ni kanske fått en liten bild av vem Kims mamma är, vad jag gör och hur jag är. Jag älskar att umgås med familjen och jag bjuder gärna på en god middag och så älskar jag att fotografera, min digitala brukar jag bära med mig lite över allt och jag älskade att vara i naturen innan jag dessvärre blev så överviktig som jag är för nu känns det jobbigt att röra på mig, men tids nog ska jag ta mig an det problemet också det är ett prio ett fall då man inte orkar med så mycket i livet när man är sån och kroppen tar så mycket stryk hela tiden och det är fortsatt så mycket jag vill göra när jag tänker efter, jag vill ju se mina barnbarn växa upp för att nämna något. Och jag vill kunna må bra när jag blir äldre. Livet pågår, trots att jag mist min son, jag måste försöka blicka framåt sakta och lite i taget när jag orkar men det finns nog en framtid även om den ligger en bit bort.

Av Tove Birkeland Brandt - 18 maj 2011 19:22

I dag har vi haft fullt upp hela dagen startade i morse då for vi för att byta ut vår router som åskan hade sönder under gårdagen, ja det tog även min skrivare som jag kopplat in för bara någon vecka sedan och som nu nu fick kasseras. Trist läge, väl hemma med en ny router så var det dags att koppla ihop sakerna nu på ett annat sätt än tidigare och flera timmar senare och ett samtal till telia så lyckades vi att få ihop det så nu finns det internet och telefon igen, puhhh.

Ja sedan så har vi rensat i våra böcker och har nu 11 flyttkartonger med böcker att skänka bort, orkar inte driva runt med dem längre sådant slit vid alla våra flyttar, inte mera nu vi har ända en hel massa böcker kvar så inga problem med det utan det finns allt att bära på i alla fall, vi har vår samling av kokböcker också. i morgon ska vi ringa och se om man kanske vill ha böcker eller sätta ut en annons för att få iväg det .

Nu så äntligen ska jag fixa lite till kvällsmat och så blir det väl till att glana framför teven ett tag efter att vi ätit. Blir pasta med walnötssås och kyckling snabbt och gott, så i väntan på att pastan skall koka så kan jag blogga lite.

Ska ge er ett boktips idag det är en bok som heter Vingklippt ängel av Berny Pålsson och det är en självbiografi där man får följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser. Det är en bok som inte lämnar någon oberörd. Berny Pålsson berättar skoningslöst om främlingsskap, missbruk, blodets makt och hur det är att leva i en svart saga. Hennes väg till tillfrisknande är fullt av raseri och livskraft. Jag har läst, våndats, gråtit och lett då jag läste den boken så nu hoppas jag att ni läsare kan ta till er tipset och läsa den.

När jag var nu var nere och sorterade i mina bokkartonger fiskade jag upp både det ena och det andra så jag kanske kommer med mer boktips så småningom, själv skall jag studera lite för att kunna fortsätta med min egen bok, jag har plockat fram böcker om utanförskap, skrifter om apergers, anhörigfrågor att självläka så viktigt att fånga lite andra vinklar och inte bara tuta och köra på i sin skrift, man behöver tänka efterm ta in eftersom jag själv vill ha med massor inte bara om Kim utan om ungdomarnas situation idag och hur den leder eller kan leda till att de tar sitt liv. Jag vill upplysa om vägar för att klara sig bort från sina mörka tankar, det är så mycket jag vill ha fram. Saknaden efter Kim har manat mig att göra en bok som talar om att han fanns här med oss alla och han var viktig, inte bara för mig utan för så otroligt många och med min bok kan han fortsätta vara viktig, vara en del av oss andra så jag måste lyckas med den, jag är skyldig min son det och mig själv eftersom jag vill förändra ett tänkande, att det aldrig är värt att ta sitt liv....

Av Tove Birkeland Brandt - 17 maj 2011 11:38

Jag sitter just nu och väntar på min första kopp kaffe efter att ha duschat och så har jag varit duktig nog att kasta min köksmatta i tvättmaskinen så den ska få sig en omgång det behövs nämligen nu men sedan ska jag lägga bort den tills dess att jag flyttar så den är ren då istället behöver ingen matta nu när det är sommar heller och Buddy ligger alltid på den så den ser ut som en hårboll så det gör det samma. Känns som det kan bli en bra dag idag känner mig piggare i humöret. Igår rensade vi ur förrådet så nu ska det bli ett stort lass till tippen vi har kollat allt som skall slängas bort så det är klart bara att åka nu så man får det gjort innan flytten bara att vänta på kronofogdebesöket så ska jag börja packa så smått här när det är gjort för det ser väl konstigt ut med kartonger när de kommer som om man gömt något. Snart blir det härliga mackor som jag bakade sent igår kväll och provsmakade då så klart, det är ett fänkåls, anis och kumminkryddat bröd "formlimpor" och det var så gott och till det blir det helgskinka som jag gjort i ordning själv här hemma. Annars vet jag inte vad min dag skall bjuda mig på kanske skriva på boken igen den kommer ju inte göra sig själv men annars vet jag inte känner mig lite rastlös borde varit till minneslunden och satt ett ljus till dig Kim, men jag tror du vet att jag tänder ljusen för dig här hemma så det gör nog ingenting att jag dröjer, hoppas jag.

Tiden bara tickar på för oss ändå dröjer jag kvar vid den 2 januari, jag får inte in i min skalle att du aldrig mer kommer hem till mig, att vi aldrig mer ska prata och kramas. Jag hatar verkligen det här.

Vad ska jag säga hjärtat, orden tryter men jag känner så mycket förtvivlan inom mig att du är borta gör att jag med vill vara det men jag försöker vara stark, stålsätta mig och gå vidare trots att du inte finns här med mig eller så gör du det utan att jag ser dig, kanske är det just därför jag fortsätter mitt liv. Vad har jag för val? Det har regnat ute och det är en grå och mulen dag idag men jag är lättare till mods trots detta, kanske är du faktiskt med mig lilla älskade Kim. Det är så grönt och vackert här ute nu och det känns tveeggat att lämna detta hem men jag vill kunna göra något annat än att bara bo i mitt liv och då måste det väljas bort så enkel är det i vintras kostade det ca 12500/mån att bo här för att det var så kallt ute med uppvärmningen och så tillkom sophämtningen på det och skorstensfejaren så så låg det till och när jag ännu en gång ser detta framför mig är jag säker på att jag har valt rätt att flytta här ifrån för för de pengarna skulle jag ägt stället för att bo här inte hyra.

Det är trots detta en vacker bygd och Sunne är så underbart fint, men man kan ju åka och hälsa på dig på minneslunden, tända ljus och på samma gång besöka Sunne så det utgör ju inga större problem egentligen, det blir till det bästa att komma sig bort från det här nu och starta om igen. Tror jag kan behöva det känns så inom mig också, starta om för hit kom Döden och jag vill fly den på något sätt komma bort ifrån den smärtan, jag vet det är dumt för jag bär det inom mig men ja känslorna styr och jag rår inte på dem det är så det känns.

Det är lokala regn som piskar rutan där jag sitter och skriver, väcker upp mig från tankarna som är hos dig, jag ska resa mig nu och ta fram brödet, kan inte sitta här och göra ingenting alls, frukost när det borde vara lunch, ja så tokigt är det i mitt liv nu hjärtat, men det får vi ta och råda bot på.

Saknar dig!

Mamma

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards