Toves Tankar

Alla inlägg under maj 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 6 maj 2011 18:41

Lyssnar på Eva Dahlgren "Ängeln i rummet" och känner värmen spridas från vedspisen, jag har satt de sista fröpåsarna här ute i trädgården så nu är det bara att hoppas på att det tar sig, vore fint om det kunde lysa upp lite granna här, finns inte så mycket blommor i trädgården. För att vara ett gammalt ställe är det väldigt lite växtlighet, inga fruktträd, inga gamla blommor men våren har bjudit på en gräsmatta full av vitsippor, naturligt fint, jag har suttit här och tittat ut på den, sett de små skira vita blommorna vaja lätt för vinden. Snart påkallar gräsmattan en klippning, den första, men inte riktigt än, jag försöker göra små ting för att komma igen lite i mitt inre, små betydelsefulla saker som att jag drog lite ogräs idag och satte mina frön. Bättre att klara små ting än att inte klara någonting alls, jag är svag i mitt inre, men jag kan kämpa, jag måste lära mig ta stegen för att gå, jag vet ju så väl att det kvittar vad jag gör för du kommer inte hem till mamma mer, så jag måste ju ta steget att leva utan dig.Det är bara så svårt,för jag drömmer om en chans till.

Jag försöker att se livet som det är, jag försöker att ta ett litet steg i rätt riktning, ett steg för de andra som älskar mig, ett steg för mig. Jag mår inte bra, men jag tänker på det läkaren sa, det får ta tid men det ska kännas bättre en dag. Jag har fyr i vedspisen som sprakar så skönt i bakgrunden när jag sitter här, försöker blunda och tänka mig bort till dig.

Jag undrar hur din plats ser ut, kanske är det evig sol, blommor i en fantastisk prakt, vackert som en dag, fullt av fruktträd som står i blom, kanske hörs det någon vacker sång, kanske är det så att du rappar på, jag vet inte men jag kan drömma, för då slipper jag smärtan. Kanske sitter du med benen dinglande ut över en molnkant, kanske kan jag se en skymt av dig om jag flyger ett plan förbi, så mycket tankar, fantasier som tar vid. Så skönt då har jag fått lite vila.

Tror jag skall gå upp i sängkammaren en stund och lägga mig på min spikmatta, kanske kan den trycka på någonting som gör mig glad, skadar kanske inte att prova en stund, det kan vara skönt att bara koppla av, kan ju ta en meditation, kanske kan jag känna närheten av dig, jag får prova för jag saknar dig.

Älskad och aldrig glömd, min älskade son du är.

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 6 maj 2011 14:36

Så har man skickat intyg hit och intyg dit och mera papper och ändå mera papper för att få klart med om man får stämpla och till siste efter flera månader av väntan på ett besked kommer det slutligen ett papper att de är förhindrade att pröva min rätt till ersättning, så varför har man då begärt av mig att skicka in mina sjukintyg och varför finns det med på stämpelkorten att man skall fylla i om man är sjukskriven. Det här är Sverige i ett jävla nötskal, fattar dom ens vad det kostat att skicka alla papper de begärt, hundratals kronor för att till sist få veta att de är FÖRHINDRADE.

Mitt i allt annat jag känner så kan jag bara inte låta bli att bli för bannad, jag känner mig så otroligt uselt behandlad av facket då jag själv hade behövt de få pengar jag har och inte alls behövt att lägga dem på kopior och porton till dem för att de sedan ska spotta mig i ansiktet, för nog kan man göra klart ett ärende oavsett om de inte kan betala ut pengar för tillfället och jag har heller inga pengar begärt för sjukperioden. Mår man inte dåligt så blir man dålig och mår man dåligt som jag redan gör sjunker man då verkligen som en tung sten till botten när de leker sig fram på de olika instanserna vi har att göra med i Sverige och därifrån är det förbannat svårt att ta sig upp igen det borde de fan i mig få veta och ta konsekvenser för då de håller på så här med männsikor.

Är man så att man mår psykiskt dåligt så kanske man inte alls behöver extra trassel, jag har också tyckt att perioder då jag varit tvungen att fylla i formulär och skicka papper varit övermäktiga vissa dagar så att det som kan kännas så lätt för dem då de skickar ut alla sina blanketter kan bli övermäktigt för oss som mår dåligt. Varför upplyser man inte sin personal om att de knäcker människor genom att göra som den här handläggaren gjort på HRAK? Det borde finnas en lag emot att behandla folk så illa som de gör, speciellt då det inkommer sjukintyg där det står klart och tydligt att man redan mår psykiskt dåligt. En stor Tistel vill jag skänka till Myndigheterna...

Av Tove Birkeland Brandt - 6 maj 2011 12:50

Min ängel, min Kim 


En ängel du blivit

ser du mig nu?

tårar faller, känner du?

Saknad följer

vart är du nu

Mamma gråter

är du min ängel nu?


Tystnad har inträtt

livet försvann,

ensamhet råder

känslorna gastkramar

oss ibland

stillhet råder

en evighet tar över

du är en ängel nu.



Av Tove Birkeland Brandt - 6 maj 2011 12:11

Detta eviga växlande i vädret har lyckats att göra mig sjuk, ja jag är sjuk utöver att jag är sjuk inombords så har jag nu fått feber, huvudvärk, ont i kroppen i speciellt nacken och armarna så jobbigt, hatar verkligen att vara sjuk men det får gå det finns ju ändå ingenting man kan göra åt det så då får man vara tålmodig vänta på att det ger sig av igen och det är kallt, hela vårat hus har blivit utkylt av den här evinnerliga kyla som infann sig ute. Vi har inte pengar till mer än hyra just nu för själv får jag ju inte mer än 4500/mån då jag är sjuk och makens sjukskrivningsärende är man inte klar med heller och inte A-kassan heller så jag vet inte vad det ska bli snart så stressande och jag orkar inte med det psykiskt det belastar det som redan finns där inom mig, min förtvivlan det är inte klokt något av det här så fruktansvärt jobbigt att handskas med allting, jag som alltid bara gjort allt jag behövt göra har svårt att ens starta upp med någonting alls nu.

Varför Kim behövde du vända och gå? Det tog ju all livskraft ifrån mig att mista dig, du är mitt barn, du ska vara här . Det är så fruktansvärt fel, vill inte, vill inte mer. Kom tillbaka, gud låt det ske ett mirakel. När jag ser andra ungdomar gå utmed gatan kan jag få för mig att det är du som går där, jag är så säker, glömmer at du är död tills dess att jag ser deras ansikte, så klart det inte är du, men hjärtat har hoppat ett par extra slag och jag är nära att ropa, det känns ju precis som om det är du. Ska jag uppleva att det är så i resten av mitt liv, ska jag hoppas att få se dig igen, ger detta aldrig vika inom mig? Jag vet ju att du dött, jag vet ju att du är bort men ändå fortsätter min hjärna att ge ifrån sig dessa spratt.

Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde känna din närhet men jag känner ingenting alls, varför, har jag alltid trott fel, finns det ingenting mer? Det gör mig så otroligt ledsen att inte få känna den känslan, jag vill känna att du finns här för mig trots att du är död, jag behöver det för att orka, fram, ta de steg jag måste ta men det är bara tyst, ingen känsla, ingenting. Jag känner mig så ensam i det här, så övergiven, övergiven av dig lilla hjärtat, kan du inte förstå att jag saknar dig du var min allra dyrbaraste skatt du var min enda Kim. Den tomhet jag käner sedan du försvann, en likgiltighet som jag önskar försvann, den gör mig kall inombords, vill ingenting längre, vill inte känna så här. Jag vill vara glad igen, men jag finner ingenting som kan vara värt att skratta åt, det är tungt, allt är tungt. Det borde inte få vara så här, ens barn borde aldrig tillåtas ta sitt liv, nej ens barn borde aldrig få dö ifrån en.

Jag ska försöka tänka på någonting annat en stund, minnen av dig, något som göra att jag kan känna närhet en stund, vila mig. Älskade Kimson jag älskar dig, det är alldeles för tomt i mitt liv utan dig..

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 5 maj 2011 11:24

Jag har kokat en helgskinka åt min dotter och just nu är den i ugnen för griljering, nej inte nu längre för nu står den på min bänk griljerad och klar och det doftar skinka i köket så härligt. Återstår bara att åka till dottern om en stund då med skinkeriet och se om hon blir glad över den. I går var vi tillsammans och tände ljus på minneslunden för dig älskade lilla Kim, det var nyskött allting och vi funderade lite på vart du kunde ligga fanns några ställen där det var nyskött, men du är där nu lilla vännen och vilar tryggt och det kändes väldigt blandat, bra men på samma gång svårt. Då vi varit hos dig en stund beslöt vi oss för att gå en promenad inne på kyrkogården och titta, det var en fantastiskt välskött kyrkogård. Jag såg en grav som tillhörde en släkting till oss, min morfars brors så du är inte ensam om att vila inom det området. Jag tänker på vad lite vi egentligen vet och vad fort ett liv kans släckas, vad frukstansvärt snabbt det går att mista den som betyder allt i ens liv och som man tills dess tagit för given, är det inte konstigt att vi människor går i en bubbla av att det händer aldrig mig. Nu har det hänt och jag är vaken och jag lovar att vara vaken i resten av mitt liv för dem som finns kvar, önskar bara att jag hade haft den insikten då du levde älskade lilla Kimpan, att se varenda dag som den sista jag hade kvar att leva. Saknar dig hela tiden, det är så tungt, jag har svårt att finna orden, jag vet inte vad jag ska säga till dig: jag älskar dig Kim för alltid kan du känna det, jag älskar dig och jag kommer göra det tills jag dör älskade goda ungen min. Du var för god för denna världen, du blev sårad av andras elakhet, allt bråk, all ensamhet och allt utanförskap du kände, jag önskar så att jag förstått att det var saker som du kände men som jag vet nu så här efterråt att de fanns där inom dig. Det är så svårt att veta saker då det är för sent, jag vill inte, jag vill ha en möjlighet att kunna rädda dig, en chans att få dig att förstå att vi behöver dig, men nu är det försent. Det gör så förtvivlat ont. Det är en relation som ändats utan att man kan svara emot, som om du vänt ryggen och bara gått. Du har försvunnit och jag står kvar. varför kunde jag inte fått rädda dig, jag är din mamma och jag älskar dig, varför valde du istället att lämna oss. För sent, herregud vad jag hatar denna innebörd FÖR SENT!

Det är ett sådant slag att jag stundvis inte vill gå vidare, att jag stundvis vill hoppa på ditt tåg istället, hur kunde det bli så vi stod varandra så nära ju, varför ville du inte säga någonting, varför valde du hellre att dö än att kanske såra oss. Var det det du var rädd för att såra oss? Jag förstår inte syftet, jag förstår ingenting. Måsta kämpa, måste se liv, måste lära mig att leva utan dig fast det känna så omöjligt och meningslöst, jag måste vidare fast jag egentligen vill stanna. Stanna med dig Kim för alltid.

Jag undrar om du kan blicka ned på oss, om du faktiskt finns i vår närhet, jag undrar och jag hoppas så innerligt att det är så. Min ängel, min kim, min allra dyraste skatt, du gav mig alla livets skratt, du fyllde livet med glädje och nu har du fyllt mitt liv med sorg. Mitt barn, jag har så svårt att ta in det inom mig, att du mitt barn har fått din sista vila, att du aldrig mera vänder om, att jag aldrig mera får se ditt vackra ansikte le mot mig. Herregud, det gör alldeles för ont.

Du är så älskad, så saknad och jag lovar dig älskade hjärtat att du blir aldrig någonsin glömd, det är min livsuppgift att låta andra veta att du fanns här med oss andra, att du var betydelsefull..

Mamma ropar till dig: Jag älskar dig, jag hoppas vinden kan föra orden fram till dig, att du kan känna värmen sprida sig.

Av Tove Birkeland Brandt - 4 maj 2011 10:35

Det är så mycket känslor som finns inom oss, så mycket tankar och så mycket känslor. Idag känner jag mig lugn, det är onsdag den 4 maj och min son har kommit ned i jorden idag så det känns bra på samma gång som det är ett stort vemod över allting då det här är så slutgiltigt, det är över. Men kanske kan min son äntligen få vila nu få frid från den värl han valde att inte finnas i, jag vet inte men jag hoppas att det är så. Jag hoppas att han mår bra nu min älskade änglason., att han ser oss och känner värme från den kärlek vi känner för honom, att han ser att han var älskad av oss. Det går inte en enda dag utan att jag önskar honom tillbaka, att jag önskar träffa hans ande men ingenting har jag känt, jag har fortfarande hoppet kvar att en dag då jag mår bättre så kommer jag känna min sons närhet, att det bara blockeras just nu, det måste var så, hur kan det vara på något annat sätt? Om det är så att det blir mörker efter det här då har jag ju helt tappat tron och vad finns det då för orsak att gå vidare, att känna en rädsla för döden att allt ska ta slut det är ju slutsatsen i det hela. Jag menar det är ju ingen idé att kämpa för att bli bra, för at lära mig leva ett liv utan min son och sedan släcks det efter ett tag och så händer det ingenting mer. Jag vägrar tro att det är så, det finns en änglarnas stad, det finns ett liv efter detta, jag har bara inte lyckats att känna av min son ännu, kanske kan jag det nu då han fått sin vila på den plats jag har valt, på hans minneslund här i Sunne.

Herregud så mycket tankar som far runt inom mig idag, runt, runt, runt så jag blir yr.

Saknad, varenda dag när man kliver upp så är det samma sak ett hårt och obarmhärtigt slag från livet, en hälsning han är död och saknad. Varför ville du dö min älskade son, varför valde du att gå din väg det fattade du väl att vi behövde dig. Du var ju en styrka bara genom att du fanns och nu står jag här, nedbruten av sorg, det smärtar mig så att livet valde att gå sin väg för dig, att jag som mamma inte kunde rädda dig. Jag kan aldrig göra något mera, jo jag kan skriva vår bok och det gör jag nu, jag skriver och det går sakta framåt en liten bit i taget, men det känns bra för den är en hyllning , en kamp om att låta dig leva, att ge förståelse för utanförskap, en diagnos, en död och av min sorg. Det är det du ville och jag försöker följa din tråd, jag försöker göra det som är bra och jag hoppas klara av det, att slutföra det jag påbörjat, att hedra ditt minne för jag vill ju ge dig evigt liv. Att du får stanna i andras medvetande och att de kan hjälpa mig att för din kamp, din önskan om att hjälpa andra i deras utanförskap. Hjälp mig Kim från din plats där ovan, hjälp mig att finna kraften och de rätta orden, ge mig styrka och modet att klara det här. Var min skyddsängel ovan där.

Älskad och saknad i evighet men aldrig någonsin glömd.

Mamma

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards