Lille Kevin fyllde tre år då han kom till sin pappa så vi firar nu när han är hos mamma igen, har massor av saker med till barnbarn och barnet :) så det känns kul. Sedan ska vi färga mitt hår eller ja vi ska blondera ned mitt hår får se om det tar något på det svarta håret jag har, ska ha min naturliga hårfärg till slut igen, livet kräver att jag återgår till det normala, ja och efter ett tag slipper jag kanske färga mig helt- end of fåfängan.

Kvittar ju och det är både kostsamt och slitsamt att hålla på med alla dessa färgningar så det kan vara skönt, jag vet ju inte ens vad som är normal hårfärg längre har ju färgat håret i 11 år nu, mest svart. Jag har alltid varit en person som varit tvärsemot så det har passat mig. Kommer kännas konstigt att gå tillbaka till den färg man har naturell fast det kommer dröja tror jag innan vi kommer dit eftersom jag är så mörk i håret, men det får bli som det blir. Kim brukade också färga håret och uppfann egna färger , men han var ju normalt blond han med. När han var liten sparade jag alltid hans hår så han var som en riktig linlugg, han var så söt och då han var ute mycket var han riktigt brun till det så han var så fin, ja fin var han ju sedan också, alltid så noga med sitt utseende, sina kläder.

Nu kom ångesten över mig igen, för mycket tankar på Kimpan, det går inte klarar inte av att känna saknaden hela tiden, måste tänka på annat, måste vara glad idag mitt barnbarn ska ha kalas. Pratade med min andra dotter på telefonen, de har inte råd att åka på kalaset så de skulle klippa gräset och greja hemma, synd för det hade varit kul för barnen att träffas, det är så sällan de gör det. Kim älskade alla sina syskonbarn, han höll alltid på och roade dem och om han levt kvar vet jag inom mig att han hade blivit en underbar pappa en dag, jag tog det för givet att jag en dag skulle få se honom med en egen liten parvel, förstår inte tanken bakom hans beslut. Önskar jag förstod, för det är svårt att leva med ett Varför!

Min älskade son, ett sådant slutgiltigt beslut, vad flydde du för smärtor? Saknar dig hela tiden hjärtat mitt, det är så tungt att ha det så här, men det är mitt liv nu.

Älskar dig tills mitt sista andetag för då måste vi ses igen.

Mamma

 

ponjja

5 juni 2011 11:41

jag beklagar sorgen :( min fatser hade en hjärn tumör och hon dog för 1 månad och 3 veckor sedan

detta fick mig att gråta , men du ska veta hans själ vilar i himmelen och han finns där uppe han ser dig medans du tänker på honom :) R.I.P Kim Lindqvist 2011

http://ponjja.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

5 juni 2011 23:50

Tackar dig för din fina medkänsla och beklagar din sorg. Styrkekram

 

emsa

5 juni 2011 13:09

hej, fin blogg kolla gärna min :D
http://eemsa.bloggplatsen.se

http://eemsa.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

5 juni 2011 23:49

Tack och det ska jag göra vid tillfälle. kram

 

Aja

5 juni 2011 14:27

Okej, hur gjorde han självmord?

Tove Birkeland Brandt

5 juni 2011 23:48

Min son hängde sig

 

Roysan

5 juni 2011 16:05

Kul :)

http://roysaan.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

5 juni 2011 23:48

Jepp

 

ponjja

10 juni 2011 15:40

Tack så jätte mycket jag letade upp din blogg i dag igen och hittade den jag tänker värkligen på detta hela tiden här kommer en dikt jag har gjort den själv jag tänker på dig många kramar ponja :)<3 se mig som den jag var,

för jag älskade livet.

och jag kommer alltid hos er att vara kvar,

så ta mig som för givet .

att jag finns när första snön faller mot ditt hus

eller när du tänder mörkrets första ljus

jag finns när träden låter sina knoppar brista ut

och jag är där när kvällens sista dans tar slut

när gräset är som grönast då finns jag där

och när kaffet är som varmast då har du mig här

när löven skiftar i alla färger då ser du mig

och när lillflickan min gifter sig

Då sitter jag på första rad i kyrkan och mina ögon känner smärta,

för hon vet att jag finns i hennes hjärta.

när det första leken på nya fiskar kommer så ser jag dem,

jag kommer alltid att finnas i allas hjärtan som mitt andra hem.

så lova mig alla gråt inte över mig,

för jag finns ju här och där och över allt hos dem och hos dig.

så kära vän och barn le och tänk på mig för jag finns alltid hos dig...



jag kollar din blogg :)

http://ponjja.bloggplasten.se

Tove Birkeland Brandt

19 juni 2011 11:38

Det är så vackert det du skriver. Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...