Har varit en tur till mor och far idag för att hämta sängen som ska vara i nya gästrummet-meditationsrummet på övre våningen kändes skönt då vi kommit på plats med den, fick sitta med knäna i instrumentbrädani 14 mil så det kändes kan jag lova. Träffade läkaren idag och han sjukskriver mig tills den 8 augusti och så skriver han rekomendation för att de ska ge mig rehab via AF och försäkringskassan, så nu är det bara till att hålla tummen på att man får det så man kan ta jobbandet i sin egen takt för att komma tillbaka till arbetslivet, för det är ju något jag själv vill göra, bara jag klarar av det och det inte blir för stressigt med en gång. Men på samma gång vore det kul med arbetskamrater och något att se fram emot, att laga mat igen, det vore kul.

Vi har packat det mesta nu, tömt lådorna på de svarta byråerna och i en av lådorna så hade jag en massa små kort på Kim, jag kunde inte låta bli att titta och minnas, se och känna att min son är inte med oss längre och att det gör så helvetes ont i hela mitt inre att det är ett faktum. Han ligger och vilar på minneslunden vid Sunne kyrka, en vacker sista plats, ändå kan jag inte finna RO.

Sorgen äter inom mig, jag saknar min lilla kille för på många sätt var han liten och på andra nästan vuxen, jag saknar hans härliga humoristiska sida och att han gav oss andra hopp. Han gav oss hopp trots att han tydligen inte hade något själv, det förstår jag nu och det känns så tokigt att vi andra inte gav honom det, att vi inte fattade hur det var ställt, att han kände sig ledsen och deprimerad. varför älskade hjärtat kunde du inte säga någonting?

Vi saknar dig, hela tiden.

Läkaren sa idag att jag måste motivera mig att tänka på annat än dig, jag har fastnat i sorgen, men vad kan jag göra, jag har dig inte här och utan dig är jag inte hel längre. Bara jag flyttat så kommer jag till minneslunden igen för att se om jag kan känna dig, älskade hjärtat ge mig lite ro, ge mig tröst. Jag behöver dig!

Älskar dig så otroligt mycket min älskade underbara son, hur ska jag förlika mig med tanken att du gav dig av när jag är här, ensam utan Dig...

Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd..

Mamma

 

Caroline C

9 juni 2011 08:07

Man får så många *goda* råd av andra när man har sorg.
Men det finns väl inget facit på hur man ska sörja?
Som jag sagt tidigare så har allting har sin tid och det är ingen ide att skynda på?
Samtidigt kanske det är tid att titta lite framåt också vilket jag nog tycker att du gör.
Nu ska ni flytta och du kanske får arbetsträna lite om dagarna.
Då kanske du får lite annat som upptar dina tankar än enbart Kim.
Idag har du tid att lägga all tid på sorgen och då är det ju lätt att fastna där vid.

Lite tråkigt att din kurator inte fungerade men jag är inte förvånad heller för det är sällan som de är bra.
Ändå vore det ju bra om du fick prata av dig hos någon som kan få dig att komma vidare i livet.
Jag tror inte heller på att gå hos en kurator i all evighet det finns en tid som de hjälper sedan måste man försöka gå vidare på egen hand.
Ett tag var du ju inne på att gå i någon grupp som kyrkan hade. En grupp som också hade sorg att bära och bearbeta.
Du kan inte tänka dig att gå dit och se vad det är?
Kanske du kan finna någon likasinnad som du kan utbyta tankar och erfarenhet med.
Jag vet att många har funnit vänner för livet genom en sådan grupp.
Ni vet ju ändå vad ni talar om eftersom ni sitter i samma båt och där blir man knappast förlöjligad i sin sorg.

Vännen! Ge livet en chans åtminstone och försök att tänka lite mer på dig själv.
Kim ville inte att du skulle gå under!
Det var bara att hans tid här på jorden var över och han måste gå vidare medan du har fortfarande saker kvar att göra – du är inte färdig att lämna det här livet ännu!
Vi är många som håller tummarna för dig nu att du ska få komma ut lite i arbetslivet igen och hoppas på att få läsa om det på din blogg.

Många varma kramar och tankar till dig!
Vännen Caroline

Tove Birkeland Brandt

9 juni 2011 23:04

Hej goa caroline, jo jag skall berätta en hel massa när mitt liv börjar rulla på igen, känner mig lite sugen på en framtid trots allt och jag ser fram emot att bli klar med min flytt vi kör det sista i helgen och jag håller tummarna för att de skall se att jag behöver rehab för att komma tillbaka i arbetslivet, man är både nedstämd och ringrostig just nu och det känns lite skrämmande men jag är redo att ta ett steg in i framtiden. jag är så glad att jag funnit vänner som dig på min svåra väg, det gör livet värt att leva. kramar om dig riktigt rejält

 

freyah

9 juni 2011 16:55

Åh, jag hade tänkt kommentera här bara för att göra reklam för min egen blogg, men det..det går bara inte. Jag kan inte göra det på en mammas blogg som förlorat sin son.
Jag kan förstå hur du känner dig, även fast jag inte ens är mamma.
R.I.P

http://www.drunkrabbit.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

9 juni 2011 23:00

Jag tackar dig för att du är så omtänksam, det värmer, men jag lovar att titta över på din blogg. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...