Ja så har jag en ny dag i ensamhet då och nu har jag fått ont i nacken och bak i musklerna så jag klarar inte av att kånka och bära på saker idag. Kanske dags att ta det lite lugnt?

Ska försöka att skriva på min bok igen idag, jag får tvinga mig att sitta med den så jag kommer någon vart, alltid lika trögt att komma igång, undrar om det är så för alla författare eller är det bara jag som nybörjare som tycker det är så?

Jag vill att man skall lära känna min son, även om han blivit en ängel där uppe i himlen, för han var en helt fantastisk personlighet som inte bara jag gått miste om utan alla i hela världen och det är fel, det är så fel att någon enda människa tar sitt liv över huvud taget. I dag har min son varit borta i exakt 6 månader och det känns väldigt tungt att tänka på, det är också sex månader av mitt liv som försvunnit i sorgens tecken, där jag endast har levat med döden i tanken och inte framtiden. Jag har träffat på så många underbara människor under den här tiden, så många som tagit in mitt öde och min sons slutliga öde, familjens förändring, alla tankarna om sorgen, saknaden. Jag vill tacka er, ni är guld värda för mig utan alla vänliga ord, utan alla tankar ni delat med mig, jag vet inte om jag orkat dit jag är idag för jag hade så ofta tankar på att ge upp, ge mig efter, tankar som de senaste veckorna lättat och blivit allt mer sällsynta vilket är skönt, nu kan jag känna att jag vill leva, jag vill göra saker igen. Jag tänker fortfarande på min son varenda dag för att inte säga varenda timma i mitt liv, jag saknar än mer för var dag som går men jag grubblar inte lika mycket nu. Jag har kommit tillbaka för att leva ett liv där min son tyvärr inte kan vara med och dela i alla fall inte med sin kropp, men dock med sin själ för allt jag gör har han del i på något sätt i alla fall.

Jag känner inte av honom, men kanske har jag ansträngt mig för hårt, kanske vilar min son på andra sidan, någon sa till mig att det tar ett tag innan de kan kontakta oss här, jag har tillförlitat mig på detta faktum, jag kommer alltid hoppas att få känna av min son. Jag börjar bli rastlös, jag vill tillbaka till ett arbeta, sakta och försiktigt men jag vill inte bara sitta längre och inte göra något, jag har inte sörjt klart så fråga mig inte det för det kommer jag aldrig att göra. Min son saknas mig för alltid, mitt älskade hjärta.

Det går fortsatt inte en dag utan att jag önskar att jag förstått, men jag har slutat att tänka på att det är mitt fel, men jag slutar aldrig någonsin att gråta över det faktum att min son måste känt sig mycket ensam och oälskad för att lämna oss så här, jag önskar bara jag hade förstått eller att jag vetat saker som jag vet idag.

Varför är det alltid så att man besitter kunskap då det är försent, man har vetskap om saker då timglaset runnit ut?

För mig har det varit de värsta sex månaderna i mitt liv men idag vet jag vad jag klarar av, jag vet att jag besiter mer styrka inom mig än jag någonsin kunnat drömma om, eller jag har fått en tro på livet att vi måste leva den tid vi fått oss tilldelade här, på något sätt fyller det ett syfte. Jag hoppas och tänker på den dag jag går vidare och jag ber om att min son möter mig där för jag behöver honom, jag behöver en tro på den andra sidan, jag behöver stärka min tro på att det inte tar slut här. Jag talade aldrig om döden, den var så fjärran förut, inget som drabbar mig, jag har kommit ned på jorden, jag har blivit så ödmjuk, livet har blivit så annorlunda av det här och jag har fortfarande en önskan om att hjälpa andra som befinner sig där jag är och varit de senaste sex månaderna i mitt liv...

Älskar dig Kim från mitt hjärtas djup hör du det mitt älskade änglabarn, jag saknar dig hela tiden...

Mamma

 

Susanne

2 juli 2011 21:24

De som man förlorat kommer ändå att alltid vara en del av ens liv. Man glömmer aldrig och saknaden är livslång.

Kramar från en mamma som saknar sin son oändligt

Tove Birkeland Brandt

2 juli 2011 22:05

Ja så är det man man glömmer aldrig och jag är så glad att jag fick vara en del i hans liv att jag fick vara hans mamma. Beklagar din sorg.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...