Jag har gjort en hel del sedan jag klev upp ur sängen, duschat, rastat hunden, satt på kaffe, startat upp min dator och så har jag varit ue och tvättat min matta som hunden kräkat en massa på. Jag har fortfarande lika ont i min arm men hoppas ju på att det skall ge med sig snart, maken har smörjt mig med ett linement jag fått av min dotter så det blir lite bättre och jag har intagit medicin, hoppade över citodonet då jag blev otrevligt dålig igår på väg hem ifrån min mamma och pappa, ja faktum var att jag blev rädd och det kändes inte bra. Muskelinflammation trodde läkaren att det var men var inte säker, han trodde inte det var diskbråck eftersom jag blir bättre av att böja huvudet framåt och så trodde han det var nerver som låg i kläm. Mina fingrar är domnade så jag tycker det är otrevligt och ja jag orkar inte sitta så långa stunder framför datorn som jag brukar göra och det är trist då jag har en del jag behöver göra som att fortsätta skriva på min bok, men jag får ta lite i taget så blir det ju något skrivet trots allt. Min allra första bok så det är ju lite ostabilt, man tänker på vad andra ska tycka om den, om den är ok om jag är nog bra för att någon ska tycka det jag skriver är läsvärt, massor av tankar men huvudsaken är att man får lära känna min Kim.  Jag kommer aldrig helt förstå varför han valde den utväg han valde men jag vet att valet var hans och jag tycker det är fel, ingen ska må så dåligt att de ger upp. Jag kan ju inte låta bli att tänka på allt det jag tycker jag kunde gjort annorlunda i hans liv men det är alltid så lätt att rannsaka och tycka annorlunda med facit i handen.

Vi gjorde val då som vi inte visste hur de skulle bli senare, Hur ska man kunna veta i förväg hur allt blir? Livet utrustade oss tyvärr inte med ett facit i handen, det får man först då allt är försent dessvärre. Går ju inte en dag utan att jag saknar Kim, inte en dag utan att jag tänker på honom, allt det han betydde för mig, all den kärlek jag bar på till honom som jag nu får ha som minnen att vila mig i. Jag sörjer min son, hans fruktansvärda val och så kommer det ju alltid at vara, han kommer ju inte tillbaka även om jag önskar det. Depressionen verkar ha släppt sitt ohyggliga grepp om mitt inre men kanske inte värt att ropa hej ännu, det kan komma bakslag det vet jag ju, men sedan jag flyttade så har mina självmordstankar upphört helt, jag mår bättre, fortfarande är det svårt att träffa folk, att gå i butiken med massa folk runt mig.

Jag vet inte men att mista Kim det var att radera det liv som fanns och att återuppfödas i smärta till ett nytt liv utan honom men att minnas ett liv fyllt av kärlek och nu inte ha access till det mera, bara sakna det som var men ändå försöka bilda något nytt, bilda en framtid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...