Nu har jag tvingats att rensa ur min dator då den var helt tokig, startade upp saker då den kände för det eller inte. Jag har en annan dator en gammal hörv som jag har lagt över till det som får plats, det är ingen stor hårddisk på den precis. Hade behövt Kims hjälp nu att fixa min dator, byta hårddisk men nu får man ha den skiten man har, saknar min son hela tiden, så tungt. Runt omkring pågår livet i en faslig fart, jag lever och jag mår mycket bättre men det är ändå tomt och kusligt i mitt liv, saknaden tar på krafterna. Jag har fortfarande ont i min arm och nacke, undrar om jag skadat mig då jag trillade i källaren för idag äter jag sista tabletterna mot muskelinflammation och ingenting har blivit bättre. Natten som gick fick jag knappt sova, måste ligga på rygg vilket jag inte är van och jag måste ligga stilla annars värker det som då man har tandvärk i min arm, jag är domnad i tre fingrar och jag är iskall om handen.

Men vad ska man göra, att resa till läkare och kolla ingenting och betala för att fortsätta ha ont, det är ju så det alltid är för mig, jag vet inte vad felet är men jag vet att det är ett fel i alla fall ett stort fel, man kan säga att man känner verkligen att man lever när det är så här, ja egentligen ska man inte klaga alls men nu gör jag det för jag har gått med värk dygnet runt i 2 veckors tid och det blir inte bättre..

Om en stund ska jag ta och  gå ut och se til Kims lilla minnesplats, tända ett nytt ljus och se om det behöver vattnas, det är lite tak över där så regnet kommer inte åt att vattna. Det är ju ett vackert solsken idag så det kan vara skönt att komma ut lite granna också.

Nu ska jag passa på att erbjuda er ett buisnessförslag som ni inte har råd att hoppa över, det är enkelt och lätt att tjäna pengar på, man köper en hemsida för 70 kr/mån och sedan marknadsför man den till sina vänner och sedan går man ut och lägger den adressen på sidor som ökar trafiken till den, klart, man går ut varje dag och tittar på hemsidor för att öka sin egen trafik och genom detta tjänar man pengar. Kolla själva på mina sidor:

Http://www.tove-b.ws  och på Http://www.website.ws/tovebir

Missa inte det här, hemsidan kan du ha till precis vad du vill och en billigare buisness får man leta efter. Gå med i GDI du med!

I går kväll tog vi ännu en upptäcksresa med dottern och hennse familj och de tog oss en tur till Värmeln till en badstrand där min son varit med dem flera gånger och det konstiga som hände mig var att jag för bara en sekund såg honom springa och le utmed stranden, jag vet inte om det var ett önsketänkande men det kändes som att jag såg honom och det kändes bra. Det var det första sedan han dog som jag kunnat känna av honom och det kändes alldeles förträffligt bra måste jag säga. Kanske var det just det faktum att jag ville se honom glad och vid liv som gjorde min snabba bild. Herregud vad jag saknar min son hela tiden.

Har börjat läsa en bok av Ann Heberlein som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva där jag hoppas att finna något svar där om hur min son kände det och redan nu de första sidorna har jag faktiskt vunnit lite förståelse för hur min son kanske tänkte just där och då när han gav upp. Jag tror att jag kan säga att det var en förtvivlan som bildade en fulhet inför livet. jag ska läsa den här boken så kan jag skriva en recension till er här ute sedan. Allt sedan min son tog sitt liv så har jag letat efter svar på de frågor som kommer inom mig, svaret på varför det kan sluta så här.

Så mycket har förändrats inom mig nu, så mycket är annorlunda och jag tror aldrig att någon som inte mist sitt barn kan förstå hur annorlunda man blir som person av det, att sorgen formar om en som man själv kan forma lera. Tankarna är annorlunda, sättet blir annorlunda, värderingarna annorlunda och saknaden bor inom en från morgon till kväll, det är hemskt, men man skapar ett liv trots allt, trots att man i allra första början trodde att man kommer aldrig att klara av det här så är jag ett levande bevis, jag är här. Min son finns alltid med mig, alltid det är det ingen tvekan om, jag bär honom med mig i mitt hjärta och i mina tankar, i mina minnen, han finns i livet innan och där lever han kvar.

Inte en enda dag går det utan att jag förbannar mig själv för att jag inte förstod att han mådde dåligt, men det får jag lära mig att leva med det är den bistar sanning jag har att ta itu med i mitt nya liv.

I alla fall så då vi varit på stranden och njutit for vi vidare till en kolerakyrkogård, också den vid värmeln, fridfullt och härligt och jag passade på att ta in stillheten och skänka alla änglabarn en extra tanke. Konstigt men jag finner ett lugn på kyrkogårdarna, min dotter sa att det var kusligt men nej för mig är det bara en underbar RO som stillar mitt inre att finna på sådana ställen. Jag tog i alla fall lite kort så jag tänkte jag skulle visa hur det såg ut där.

  En minnessten för de som dog i koleraepedemin.

  Några tänkvärda ord på denna minnessten...

Saknar dig älskade Kim

Jag tänker så här att vad är vitsen med att blogga och att ha hemsidor om ingen läser på dem så jag har letat upp ställen där man kan öka sin trafik och jag fann ett som verkligen är bra och som inte kräver ett dugg av dig mer än att hålla sidan uppe så gör den besöken åt dig. Här har ni länken för att bli medlem, vilket naturligtvis är gratis..

http://hitsforfree.kokakola.se?action=signup&ref=Angelshare

I går hade vi en helt fantastisk dag med min dotter, lille Alexander och svärsonen Robin som tog med oss ut på en biltur med destination okänd plats. De hade med grillkorv och fika och en engångsgrill och vi hade med oss kaffe. Första destinationen var en tur till minneslunden i Sunne för att tända ljus till Kim och för att ta oss en titt inne i kyrkan där vi köpte ljus och tände ett för Kim och ett för alla andra änglabarn, det vilar en vacker frid i kyrkan.

Jag tog mig ett bibelord " Salig är den som håller ut då han prövas" Jak 1:12 stod det att läsa på mitt kort och oavkortat var jag tvungen att tänka på vilken prövning livet varit för mig men att jag ändå haft en oförklarlig uthållighet och förmåga att klara mig vidare. Kanske är detta salighet.

Vårt andra stopp blev Brattfallet och det var ett fint ställe där vi grillade korv och fikade och myste ihop, sådan kvalitetstid är det sällan man har, sedan for vi vidare och vi visade dem till ett av våra smultronställen, Ämten där jag tog en hel del fina kort efter att min dotter varit och hämtat en näckros till mig.

Lilla Alexander var gudomligt snäll hela dagen och jag fick flera jättebra kort på honom. Ja det var en helt fantastisk dag och jag är så glad att de tog oss med ut på detta, det bröt av vardagen lite.

Här är dottern, svärsonen och lille Alexander på minneslunden i Sunne för att tända ljus för vår älskade lilla Kim <3 

Jag har varit ute och satt i ett nytt ljus i din lykta så nu brinner det ett ljus för dig igen, dock jagade myggen in mig fort så någon större tankestund med dig fick jag inte nu heller, det är galet mycket mygg och de är aggresiva, men du har mina tankar älskade hjärtat <3 Mamma

Jag har gjort en hel del sedan jag klev upp ur sängen, duschat, rastat hunden, satt på kaffe, startat upp min dator och så har jag varit ue och tvättat min matta som hunden kräkat en massa på. Jag har fortfarande lika ont i min arm men hoppas ju på att det skall ge med sig snart, maken har smörjt mig med ett linement jag fått av min dotter så det blir lite bättre och jag har intagit medicin, hoppade över citodonet då jag blev otrevligt dålig igår på väg hem ifrån min mamma och pappa, ja faktum var att jag blev rädd och det kändes inte bra. Muskelinflammation trodde läkaren att det var men var inte säker, han trodde inte det var diskbråck eftersom jag blir bättre av att böja huvudet framåt och så trodde han det var nerver som låg i kläm. Mina fingrar är domnade så jag tycker det är otrevligt och ja jag orkar inte sitta så långa stunder framför datorn som jag brukar göra och det är trist då jag har en del jag behöver göra som att fortsätta skriva på min bok, men jag får ta lite i taget så blir det ju något skrivet trots allt. Min allra första bok så det är ju lite ostabilt, man tänker på vad andra ska tycka om den, om den är ok om jag är nog bra för att någon ska tycka det jag skriver är läsvärt, massor av tankar men huvudsaken är att man får lära känna min Kim.  Jag kommer aldrig helt förstå varför han valde den utväg han valde men jag vet att valet var hans och jag tycker det är fel, ingen ska må så dåligt att de ger upp. Jag kan ju inte låta bli att tänka på allt det jag tycker jag kunde gjort annorlunda i hans liv men det är alltid så lätt att rannsaka och tycka annorlunda med facit i handen.

Vi gjorde val då som vi inte visste hur de skulle bli senare, Hur ska man kunna veta i förväg hur allt blir? Livet utrustade oss tyvärr inte med ett facit i handen, det får man först då allt är försent dessvärre. Går ju inte en dag utan att jag saknar Kim, inte en dag utan att jag tänker på honom, allt det han betydde för mig, all den kärlek jag bar på till honom som jag nu får ha som minnen att vila mig i. Jag sörjer min son, hans fruktansvärda val och så kommer det ju alltid at vara, han kommer ju inte tillbaka även om jag önskar det. Depressionen verkar ha släppt sitt ohyggliga grepp om mitt inre men kanske inte värt att ropa hej ännu, det kan komma bakslag det vet jag ju, men sedan jag flyttade så har mina självmordstankar upphört helt, jag mår bättre, fortfarande är det svårt att träffa folk, att gå i butiken med massa folk runt mig.

Jag vet inte men att mista Kim det var att radera det liv som fanns och att återuppfödas i smärta till ett nytt liv utan honom men att minnas ett liv fyllt av kärlek och nu inte ha access till det mera, bara sakna det som var men ändå försöka bilda något nytt, bilda en framtid.

Ja då har jag lyckats ta mig i kragen trots smärta i min arm att dammsuga uppe och här nere samt att jag skurat av golven på plan 1, så skönt och rent. Snart ska jag ta och gå ut på altanen  passa på att tända lite spiraler så myggen ger sig av, Bye, bye liksom

Vilken mygghåla hade ju helt glömt vad illa det var i lilla Deje gällande myggen, ja annars så är det lugnt och fridfullt. Jag känner samma vällustkänsla över att bo här och över min fina lägenhet, jag trivs   

Har bakat två portionspajer och en stor paj att ta med till mamma och pappa i morgon och bjuda på när vi åker hem till dem på ett litet besök. 14,5 mil bort för att va exakt. Ska bli skönt att komma ut från lägenheten lite, man blir så instängd när man bara har en bil igång, ja ja och jag har värk så jag håller på att bli tokig orkar inte skriva värst mycket mera utan det blir till att vila armen lite nu. Det enda nöje jag har att blogga tar nu värken bort men jag har intagit ännu en diklofenak orefarm 50 mg samt en till citadon 30 mg så det är bara att hålla tummen att det tar bort värken en stund eller i alla fall stillar den, känns som att ha tandvärk i armen och höger skulderblad. Skulle behöva lite mat också, men det är ju så trist att laga till en person, får se en korvbit kanske jag kan fixa i alla fall...

Ha det gött i sommarsolen ,själv får jag ta en paus en stund men jag återkommer snart.