Snart bär det av mot ett nytt äventyr på Selma, träffa alla goa arbetskamrater och få vara med och göra nya menyn som börjar i morgon, den är helfräck och det ska bli så kul att få in den i huvudet, få den på plats för det är så mycket rolig matlagning i den nya menyn, ser fram emot detta.

Två dagar så har min Kim varit borta i 8 långa månader, förbaskade liv. Känner mig så ensam i det här för första gången i mitt liv känns det som om ingen kan dela min smärta, den tomhet som råder och det gör mig vilsen på ett sätt, det är så tomt. Jag älskade min son så mycket, så varför? varför behövde han ge sig av, varför ta sitt liv?

Jag förstår inte, nej jag kommer aldrig att förstå, det saknas pusselbitar som andra tog ifrån mig och som jag aldrig mera kommer att se. Det är så fel. Så mycket saker jag trott på som visar sig vara så falska, känns kymigt det mesta i mitt liv.

Att man kan gå igenom ett liv och tro sig vara älskad och sedan uppdaga att man inte är det på ett enda sätt, att allt varit ett spel för galleriet bara, jo så är det faktum kvarstår " Jag är norskjävelns dotter".

Känns så underligt att bli spottad på när man ger av sitt hjärtas innersta, att det aldrig har räckt till över huvud taget att vara Jag, inte som liten, inte nu, aldrig faktiskt. Vissa dagar kan man känna ett hat mot dessa människor som bara varit missunnsamma och hatiska och som spelat spelat att höra hemma i mitt liv, bara för att i slutänden göra mig illa, men på samma gång måste jag tycka synd om dem som inte lärt känna mig, de som gett sig självaen bild, dömt mig utan att ens lära känna mig, de måste vara så rädda för att uppdaga att det finns en person i den gestalt de har som hatobjekt, en god person som var fylld av kärlek, för jag är fylld av kärlek till dem som gör sig berättiga till den, till dem som inte har krav, till dem som vill ta emot. Jag är en sårad gestalt, livet har sårat mig hårt på så många sätt att jag inte ens önskar den värsta fiende detta öde och genom alla dessa onödiga slag blir jag en annorlunda karaktär att leva med, lättstött, rädd att bli övergiven, ser det negativa lättare än andra, rädd för att släppa in någon i mitt liv igen, fylld av tankar, fylld av svek. Så klart att allt det här har format mig till den jag är idag.

Men den som inte älskar mig som person slipper, den som inte vill vara en del i mitt liv slipper, för jag är stora kickan och jag klarar mig alltid hur förbannat hårt livet än kan te sig. Trist nog får jag säga för dem som önskat sig annat.

Oj detta blev ett tungt inlägg, men det behövde väl komma ut ur mig, läs det eller strunta i det, jag hoppas de rätta ser mina rader och känner att inget biter på mig i alla fall, jag är en survivor!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...