Toves Tankar

Alla inlägg under oktober 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 31 oktober 2011 10:08

Jag, maken och dotter med barnbarn ska ta en vända till Karlstad, hon ska på en pratstund så mormor och morfar får ta sig en promenad på staden med lilla Alexander under tiden, sedan ska vi vidare för att göra ett besök på Biltema och köpa bromsbelägg bak till 850:n, sedan vidare till Kim och Laila för att hämta v70 och lämna 850, så han kan laga den istället, tur man kan få hjälp i alla fall annars hade de fått stå och det hade blivit problem att fara på jobb.

Utanför köksfönstret hänger en slöja av dis fortfarande, grått, marken har fyllts av höstens gulnade löv på en bädd av grönskande gräs, allt går i vila nu precis som du gjorde älskade Kim. Den årstid vi går emot nu känns så tung, extra tung för att snart är det året sedan jag miste dig, ser inte fram emot julen heller jag som alltid varit som ett barn inför den, saknar dig hjärtat, du fattas i mitt liv, du fattas för att jag skall kunna vara hel. Jag har insett det nu att jag aldrig blir det mera, jag har förstått hur obarmhärtigt livet är. Ville att allt skulle bli så bra, men ingenting blev som i drömmarna. Du tog ditt liv, du gav dig av och jag är kvar och saknar dig. Jag ber:  Lev, lev igen, lev för mig, men inom mig vet jag att det är en dröm utan resultat, du är borta och jag blev lämnad kvar att sörja dig mitt älskade lilla barn..

Mamma


English version

I, my husband and daughter with grandchildren to take a turn to Karlstad, she will be on a chat so Grandma and Grandpa can take a stroll on the town with little Alexander in the meantime, then we will continue to make a visit to the auto parts store and buy brake pads back to 850: n, then on to Kim and Laila to download v70 and leave the 850, so he can fix it instead, turn to find help in anyway otherwise they would have to stand and it had become problems to go on the job.

Outside the kitchen window hangs a veil of mist still, gray, the ground has been filled with autumn yellow leaves on a bed of green grass, everything is going to sleep now as you were loved Kim. The time of year we are moving into now feels so heavy, extra heavy soon, it is years since I lost you, do not look forward to Christmas, I have always been like a child before, miss you heart, you are lost in my life, you are lost for me to be great. I realize now that I never will be that more, I understand how merciless life really is. Wanted everything to be good, but nothing became like in the dreams. You took your life, you left and I'm still here and miss you. I ask: live, live again, live for me, but inside me I know it is a dream without results, you're gone and I am left behind to provide you my dear little child ..

mom

 
ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 30 oktober 2011 10:05

Man vaknar och tittar ut allt är grått, det är höst och det är tungt och trist, jag saknar Kim och alltid då det känns tungt så blir det tyngre genom att han inte finns med oss längre. Idag ska svärfar komma på besök och få smaka på våran nygjorda korv, vi gjorde en stor sats riktig potatiskörv igår tillsammans med mamma och pappa, så kul för det var verkligen åratal sedan vi gjorde det sist, minst 20 år tillbaka i tiden. Herregud vart har alla åren tagit vägen, jag minns ju hur det var att vara tonåring, jag kan se mig själv som ung ännu, gud jag är 47 år och så mycket har hänt i mitt liv, ska jag räkna på livserfarenhet i både gott och ont ja då borde jag bara 194 år nu minst. Nåja, vem har fått för sig att livet ger löften om att fara fram milt, inte jag i alla fall....

Nåja att gnälla och tycka synd om sig själv är ingen idé, det förändrar ingenting på vår livsväg så jag sträcker på mig och går min väg, min stig i livet, krokiga lilla stig, men den är min och det känns skönt att utforska den trots alla sorg och annat tungt som finns inom mig, alla drömmar som jag fått lägga på hyllan för att livet tagit över. Det finns inte rum för drömmare, man måste låta vardagen ta sitt, man måste försörja sig och det gör att man inte kan leva som man önskar. Hade jag pengar skulle jag köpa mig fritid, jag vill skriva på boken om Kim men har inte funnit ro nog att få fram orden i det sista, det har varit jobb och jag har känt mig så trött och sliten att jag inte orkat.

Vill att världen ska veta att Kim Lindqvist, min son levde med oss här, han betydde så otroligt mycket och han var en sorg för hela världen att mista inte bara för mig som mamma, han hade så mycket att ge, han var så duktig på data, på musik, sin härliga rapmusik. Det är verkligen en gråtrist dag med så mycket gråtrista tankar och så hade jag sett fram emot kommande veckan och nu kanske den går i stöpet också det vet vi senare idag, men kanske kan jag ta tiden till att skriva då i så fall, behöver läsa igenom allt jag skrivit för att komma in i det igen och få allt på rätt plats och för att kunna fortsätta min berättelse. Vi får se, vad livet har att ge, just nu känner jag mig sliten bara och saknar min son, hans skratt, hans ljuvliga skratt och han sätt att få mig att skratta på.....


English version

You wake up and look out everything is gray, it's autumn and it is heavy and sad, I miss Kim and whenever it feels heavy, it becomes heavier because he is not with us anymore. Today my father in-law coming to visit and get a taste of our freshly made sausage, we made a big batch real potatoesausage yesterday with mom and dad, so much fun because it was actually many years ago we did it last, at least 20 years old. Oh where have all the years gone, I remember exactly how it was to be a teenager, I can see myself as a young girl yet, god I'm 47 years old and so much has happened in my life, I will count on the experience of life in both good and evil yes when I ought to be 194 years now at least. Well, who has gotten the idea that life gives promises to go up mildly, not me anyway ....

Well that whining and feeling sorry for yourself is no good, it does not change anything in our path of life, so I stretch myself and go my way, my path in life, crooked little path, but it is mine and it feels good to explore that, despite all the grief and other heavy that exists within me, all the dreams that I had put on the shelf for that life has taken over. There is no place for dreamers, you have to let the everyday take her, you have to earn a living and it means that you can not live as one wishes. If I had money I would buy my leisure, I want to write the book about Kim but have not found peace enough to get the word out to the end, there has been a lot of work and I have felt so tired and worn out that I have not dried.

Want the world to know that Kim Lindqvist, my son lived with us here, he meant so much and he was a grief to the whole world to lose not only for me as a mother, he had so much to give, he was so good at data, to music, his lovely rap music. It really is a gray day with so much tears carve thoughts and I had been looking forward to next week, and now maybe it goes to nothing also we know that later today, but maybe I can take the time to write then in that case, but I need to read through everything I've written to get into it again and get everything in the right place to continue my story. Let's see, what life has to give, right now I feel worn out and just miss my son, his laugh, his wonderful laugh and his way of getting me to laugh at all times .....

 
ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 28 oktober 2011 07:20

Jag försöker bli bra från min tvära förkylning, uppe tidigt, intag av alvedon, hostmedicin, c-vitamin, kaffe och bafucin så snart ja då orkar man med änu en dag, fick en kopp kaffe med maken innan han måste åka på jobbet, sista dagen innan ledighet. Jag har levande ljus tända på köksbordet, ett för Kim och ett för alla andra änglabarn ett sätt för mig att hedra minnet av min son och av alla andra som befinner sig i samma otäcka rymd som mig alla dessa änglamammor.

Att mista ett barn är så enormt hårt, man kan aldrig bli förberedd på att det kommer och går ifrån oss igen, man vill inte, det får ju inte ske och ändå sker det. Man tappar sitt inre, en bit dör med ens barn, en bit som aldrig går att reparera igen, det infinner sig en saknad av sådan smärtsam karaktär att man vill ge upp livet i många hänseenden men så kommer man till sans, man vet att det finns ett liv man måste leva, det finns andra som har en plats och man kämpar, dag ut och dag in.

Att tända ett själaljus ger mig en liten antydan till frid i sinnet så ljusen brinner, de brinner för min Kim och det brinner för alla andra förlorade livsgnistor. Genom andra i samma situation har jag fått stöd och hjälp att bearbeta mina tyngre dagar, ja tröst finns inte att få, men förståelse genom att livet farit illa fram, att vi delar en upplevelse som man önskar inte fanns. Önskar man kunde fått evigt liv, önskar att man inte kunde ta sitt liv, önskar man kunde vrida tiden tillbaka, önskar man fick flera chanser, önskar och önskar, men jag förstår det orimliga i mina tankar, det är ju över.

Jag talar ut i tomheten, hoppas han kan höra mig, jag befinner mig i ensamheten och jag tänker på alla vackra minnen jag har, det gör ont inuti mitt inre för det finns inget mer än minnen nu. Jag stoppar upp vid hans fotografi, smeker hans kind, tänder en rökelse som vi båda älskade och talar om för min son att jag saknar honom och att han är älskad i evighet. Jag frågar mig själv frågan som jag frågat redan miljoner gånger vid det här laget, varför? Men jag finner inga svar på det, Kim tog svaret med sig då han gick.

Jag väntar på att hans syster ska komma hem till mig idag med sina små busfrön, så rummet fylls av bus och stoj, då mildras sorgen och livet blir för ett ögonblick skoj.

Det är en väntan, en plågan, en tanke om återförening en dag, jag hoppas jag har rätt, att det finns ett annat sätt att träffas på igen för jag kan inte släppa hoppet om att jag får vara nära min Kim igen i en annan sfär när min tid är ute, kanske finns Nangijala, jag hoppas det för jag tycker om den skildringen, jag tror att Kim finns i Nangijala och myser bland blommande körsbärsträd, i vackra klara färger.

Nu ska jag vila mig en stund, sätta på teven och försöka låta bli att tänka vilket inte är troligt för mina tankar kretsar alltid runt Kim som är med mig i alla situationer endera som en önskan, eller som ett minne. Små saker görs stora, så lite behövs för att väcka smärtan. Inombords rinner tårar, inombord har jag inte läkt, inombords bor smärtan, förlusten av min älskade son.


English version

I'm trying to get well from my sudden cold, up early, taking alvedon, cough syrup, vitamin C, coffee and bafucin as soon, so  yes then keep you going with Another creative day, got a cup of coffee with my husband before he had to go on the work, the last days before the leave. I have candles lit on the kitchen table, one for Kim and one for all other angelic children a way for me to honor the memory of my son and all others who are in the same nasty space like me all these angelic mothers.


To lose a child is so tremendously hard, you can never be prepared for the coming and going away from us again, you do not, it may not happen and still happens. It loses its interior, a piece die with one's children, a piece that never can be repaired again, there arises a loss of such a painful character that you want to give up life in many respects but one comes to his senses, you know it is a life one must live, there are others who have a place and you are fighting, day in and day out.


To light a candle soul gives me a little hint of peace of mind so the candles burn, they burn for me and Kim is passionate about all the other lost life sparks. By others in the same situation, I have received support and help to process my heavier days, yes, comfort is not available, but understanding through life fared badly presented, that we share an experience that you wish did not exist. Wish you could have eternal life, wishing that you could not take your life, wishing you could turn back in time, wish I had more chances, wishes and desires, but I understand the absurdity of my mind, it's over.


I speak out in the void, hoping he can hear me, I find myself in solitude, and I think of all the beautiful memories I have, it hurts inside my mind because there's nothing more than memories now. I put up at his photograph, caressing his cheek, light an incense that we both loved and tell my son that I miss him and that he is loved for ever. I ask myself the question that I asked already a million times by now, why? But I find no answer to it, Kim took the answer with him as he went.


I am waiting for his sister to come home to me today with their small little rascals, so the room is filled with mischief and noise, which mitigated the grief and life becomes a moment of fun.


There is an anticipation, a plague, a thought about reunion one day, I hope I'm right, that there is another way to get together again because I can not let go of the hope that I may be close to my Kim again in another sphere when my time is up, maybe there Nangijala, I hope so because I like the description, I think Kim's Nangijala and cuddles among blooming cherry trees, the beautiful bright colors.


Now I will rest for a while, turn on the TV and try not to think which is not likely because my mind always revolves around Kim who is with me in all situations either as a desire, or as a memory. Small things are big, so little is needed to bring the pain. Inside flowing tears, inside  I have not healed, lives inside the pain in the loss of my beloved son.

Av Tove Birkeland Brandt - 27 oktober 2011 11:28

Förkyld, trött, sliten. Skulle ned och ta mig hostmedicin på tidiga morgonkvisten och gissa vad jag fick se? Jo våran rottis Buddy hade placerat sig så skönt i vår gula skinnsoffa, låg där och njöt med huvudet på armstödet och lite så där skönt ihoprullad, försökte få  upp kameran men då jag kom tillbaka till rummet ja då hade han lommat sig ur soffan igen.

Nåja han får väl roa sig med något förbjudet då han är själv hemma, vi har ju misstänkt att det är så, så det blev inte direkt en chock.

Annars ja håret på ända så jag ska väl försöka gå och göra något åt det så jag slipper skrämma slag på folk och fä :-)

Dagen bjuder oss på mera arbete idag en kväll med ca 100 supé gäster så det blir en hel del att göra. Under gårdagen preppade jag en hel massa inför helgen samt förberedde strömming till den lunch de skulle servera idag, hann tyvärr inte baka men ja det fick gå ändå. hackade sista potatisarna vid 22.30 tiden och sedan var det städa som gällde för att komma sig hem och ta diskmaskinen så vi stämplade ut vid 23.30 Skönt ändå att slippa diskmaskinen idag, det gör ju att man kan komma hem lite tidigare i alla fall och vi ska väl hinna med en del ytterligare prep även idag skulle jag tro samt dagens göromål.  Kan ju gissa att det blir en och annan a la carte med och nu var det ett tag sedan jag jobbade i varmköket det har blivit att jag stått mest i kallskänken, nåja det går det med fats det finns mycket att lära sig för att det ska flyta på ordentligt, men jag trivs bäst i varmköket.

Var till minneslunden här om dagen och tände en Lykta för Kim som brinner i nästan 6 dygn så det känns bra, då vet jag att han har ett ljus från mamma, min kille som gav upp denna bistar värld alldeles för tidigt för att upptäcka allt det vackra. jag är så glad för den tid vi fick, att jag tog han med utomlands, att han fick se Lofoten, att han hann att se saker. Saknad, en svidande förbannad saknad är det, vill inte tänka men jag orkar inte låta bli, smärtan finns inom mig hela tiden, mitt barn, varför valde han att dö? Måste göra annat nu annars blir det gråta igen och jag orkar inte det heller, blir så uppslitande allting. Det blir inte bättre än så här, jag måste förstå och ta till mig det, han är ju borta och det går inte trolla honom tillbaka även om jag önskar det vore en möjlighet. Jag hoppas bara att han fått lugn och ro nu från de hemska tankar som drev honom till detta. Kim, jag älskar dig för evigt.

Mamma


English version

Cold, tired, worn out. Went down to get me cough medicine in the early morning and guess what I saw? Well our rottweiler  Buddy had placed himself so comfortable in our yellow leather couch, lay there and enjoyed with his head on the armrest and a bit like that nice rolled up, trying to get the camera but when I came back to the room even when he had divers from the couch again.

Well, he may well have fun with something forbidden when he is alone at home, we've suspected that it is so, so it was not exactly a shock.

Otherwise, yes, my hair on end so I will well try to go and do something about it so I cant scare the man and beast :-)

The day offers us more work today, an evening with about 100 dinner guests so there is a lot to do. Yesterday I prepared a lot for the weekend and was preparing herring for the lunch they serve today, unfortunately, could not bake the appelcakes, but yes, it had to go anyway. chopped potatoes last time at 22:30 and then it was the cleaning to do that so we could come home at last and it was our turn to take the dishwasher so we punched out at 23:30. Nice anyway to avoid the dishwasher today, so does that you can come home a little earlier in all cases and we are well catch some additional prep even today, I believe, and today's tasks. Can guess that there are one or two a la carte, and now it was a while since I worked in the warmkitchen, it has become that I stood most of the cold buffet, well there are much to learn to make it float on properly, but I thrive in the warm kitchen.

Where the memorial garden the other day and lit a lantern for Kim with a passion for almost six days, so it feels good, then I know that he has a light from mom, my boyfriend who gave up this grim world far too early to discover the beautiful. I am so happy for the time we got, that I took him with me abroad, he saw the Lofoten islands, that he had a chance to see things. Missing, a scathing pissed missed it, do not want to think about but I can not help, the pain is inside me all the time, my child, why did he die? Must make another thing now otherwise I will be crying again and I can not stand it either, is as wrenching everything. It does not get better than this, I must understand and accept it he's gone and I can not conjure him back although I wish it were a possibility. I just hope that he got peace and quiet now, from the terrible thoughts that drove him to this. Kim, I love you forever.

Mom

 
Av Tove Birkeland Brandt - 25 oktober 2011 10:51

Jag har vinterplanterat på min minnesplats för min son här hemma så nu ser det fint ut igen trots att hösten kommit och ruskat om oss. Med hösten har också en tung förkylning flugit på oss här hemma så nätterna består av att hosta och att vara vaken, så tungt speciellt som man måste orka jobba med. De lediga dagar jag har nu ska jag försöka pigga upp lägenheten lite för om dryga två veckor får vi besök som jag ser fram emot, då kommer svågern och svägeskan på visit från Skåne, ska bli så kul. Tänker redan på mat och desserter mm.

Laila och Kim var inom igår som hastigast de hade varit upp till Helena en sväng och tittade in innan hemfärden. Väntar på att Kim skall bli klar med vår bil så jag kan rulla i den vid behov igen, det känns tryggt att ha en bil som man kan ta sig iväg i om det händer något här hemma.

Jobba idag igen då så det blir sena kvällen innan man är hemma igen, känns trögt nu när man är dålig men ja vad ska man göra behöver ju pengarna så man kan inte sjukskriva sig heller eftersom jag bara går på extratid så får jag ingen sjukpenning från dem, så jädra otryggt att ha det så här speciellt i min ålder, det är påfrestande faktiskt, men jag ska inte klaga det finns ju värre saker i mitt liv.

Så mycket tankar åt alla håll, så mycket känslor, så tufft allt är, saknaden jag bär på hela tiden och att veta att jag aldrig mer får se honom, att jag inte kan åka och hämta honom, det är över allting, gör så ont. Önskar jag fått mera tid med min son, önskar jag fått resten av mitt liv, men nu sitter jag här med mina minnen av den bästa av söner, inte för det att vi inte hade tuffa stunder, vi hade massor av dem men han var bäst i alla fall, för han var så ren i sitt hjärta, min fine kille, han var UNIK.

Vi hade så mycket gemensamt, han gav mig så otroligt mycket. Herregud saknaden tär sönder mig, men jag måste foga mig i det, för vad jag än gör får vi inte mera tid nu det är över. Kim hör då mamma ropar, jag älskar dig och jag saknar dig, du var världens bästa son, du är världens bästa son.

Mamma


English version

I have winter planted in my memoryplace for my son at home so now it looks nice out again despite the fall came and stirred for us. With autumn also has a heavy cold flown on us here at home so the nights consist of coughing and being awake, so heavy especially when you have to cope with work. The days off I have now I'll try to brighten up the apartment a little of just over two weeks we'll have a visit that I look forward to,it will be so fun. Thinking of food and desserts alredy.

Laila and Kim was in yesterday briefly they had been up to Helena for a ride and looked into before the trip home. Waiting for Kim to finish with our car so I can roll in it, if necessary, again, it feels good to have a car that you can get away in if something happens here at home.

Working again today! when it gets to be a late at night before we are back home, it feels sluggish now when you're bad, but yes, what should you do need money of course so you can not take sick leave not because I only go to extra time, I get no sick pay from them, so damn insecure to have it like this especially at my age, it is distressing indeed, but I will not complain there's worse things in my life.

So many thoughts in all directions, so much emotion, so tough everything is missing I wear all the time and knowing that I never see him again, I can not go and fetch him, it is above all, hurts so much . I wish I had more time with my son, wish I had the rest of my life, but now I sit here with my memories of the best of sons, not that we had tough times, we had lots of them but he was best In any case, for he was so pure in his heart, my fine fellow, he was unique.

We had so much in common, he gave me so much. Oh missing drain break me, but I have to join me in it, for whatever I do, let us not more time now it's over. Kim hear your mothers cries, I love you and I miss you, you were the best son, you are the world's best son.

Mom

 
Av Tove Birkeland Brandt - 23 oktober 2011 19:15

I bland måste man nog tillåta sig att dyka lite, jag har varit så duktig på att hålla allt inom mig så idag kom det över mig då jag satt här i tystnaden, jag ber änglarna hjälpa mig att öppna upp till mitt inre så att jag kan nå det innersta, kanske var det det som skedde idag, tårar har runnit utmed mina kinder idag, jag har suttit på Youtube och tittat på Kims minnesfilmer, min lilla kille, jag har tittat på bilderna på facebook, jag har gett mig rätten att bära sorg och att gråta, jag behöver gråta, jag känner det i hela mitt väsen och idag rinner det utmed mina kinder, det får rinna. Det är tårar som har ett budskap, tårar av kärleken till min son.

Vad ska man göra om man inte kan släppa ut lite av den saknad man känner var dag, min som tog sitt liv och han tog också mitt till viss del i det ögonblicket han gick vidare, jag har minnen, hoppet om att det ska finnas mera efter detta liv så jag får se honom igen, önskar ju att man kunde vrida tiden tillbaka, att det var möjligt att resa i tiden om så bara för att få känna hans underbara kram en gång till och säga det högt att jag älskar honom. Känner mig gammal av sorgen, av smärtan som jag bär på. Varför dog han före mig, ett barn ska leva vidare och ha det bra?

Jag bär på ångest över det som aldrig blev och det jag aldrig fick säga, ljuset är min symbol för kärlek och frid, så hans ljus de brinner det är viktigt för han är älskad och saknad av sin mamma. Nu ska jag ta och försöka resa mig upp igen, ta ett par vacklande steg framåt tills nästa gång jag tar ett bad i sorgens hav för det är oundvikligt att göra det, min son är död.


English version:

Sometimes you have to allow enough to dive a little, I've been so good at keeping everything inside of me so now it came to me when I was sitting here in silence, I ask the angels to help me open up to my mind so I can reach the inner one, perhaps it was what happened today, tears have flowed along my cheeks today, I've sat on Youtube and looked at Kim's memory films, my little guy, I've looked at the pictures on Facebook, I have given my self the right to bear mourning and crying, I need to cry, I feel it in my whole being, and now it runs along my cheeks, it is drained. There are tears that have a message, tears of love for my son.

What should you do if you can not let out a little bit of regret one feels every day, He took his life and he also took mine to a certain extent in that moment he went on, I have memories, hope for there to be more after this life, so I'll see him again, of course I wish that I could turn back in time,that it was possible to travel in time if only to get to feel his wonderful hug again and say it out loud that I love him. I feel old by sorrow, the pain that I carry on. Why did he die before me, a child will live on and have a good time?

I bear the anxiety over what never was and I never got to say, the light is my symbol of love and peace, so his light is fired, it is important because he is loved and missed by her mother. Now I'll take and try to trip me up again, take a few faltering steps forward until the next time I take a bath in the sea of sorrow for the inevitable to do so, my son is dead.

Av Tove Birkeland Brandt - 22 oktober 2011 11:01

Med stor sorg i hjärtat har jag plockat bort min älskade katt Ramsays saker idag eftersom jag inte vågar hoppas på ett återvändande, jag tror han har dött på något sätt och kanske skyddas han nu av min älskade Kim. Det är tomt vid frukostbordet, ingen katt som tigger ost längre eller som tjatar om att få dörrarna öppnade, jag undrar ju hela tiden vad som hänt han brukade inte gå iväg, han var kastrerad och brukade hålla sig hemmavid, nåja det är som det är, men då kanske min änglason har fått sig en god vän nu, han kan behöva det och han var som mig älskade djur så, man får hoppas de möts om han dött.

Har rensat bort blommorna ur blomlådorna nu för de hade frusit sönder, känns så tungt eftersom det varit så fint där ute vid Kims minnesplats, nu kommer vintern och fryser allt, själen, blommorna, naturen, allt ska frysas ned. Hörde fåglarna kvittra i kör då jag var ute och rastade Buddy och då kändes det nästan som en vårmorgon istället. Gud det känns så tungt allt, jag vill inte närma mig årsdagen av min sons död, vill inte, orkar inte med att tiden gått , all den saknad jag känner inom mig, att inte få se honom igen. Har hans fotografier sitter uppe lite över allt och det slog mig i morse att han blev evigt ung, jag kommer aldrig få veta hur min son skulle sett ut som 30 åring, som en lekande pappa, jag får inte ta del av det liv jag drömt om för det livet finns inte mera, så tungt, så hårt och så förbaskat orättvist. Jag älskar min son och han är död.


English version

With great sadness, I have cleared my beloved cat Ramsay things today because I did not dare hope for a return, I think he has died in some way and maybe he is protected now by my beloved Kim. It is empty at the breakfast table, no cat begging  for cheese anymore or who nag about getting the doors opened, I was wondering all the time what happened he would not go away, he was castrated and used to stay at home, well, it is what it is but then maybe my angelson and Ramsay has been a good friend now, he may need it and he was like me loved animals so, we hope they will meet if he died.

Have cleared away the flowers from the flower boxes now they had frozen pieces, it feels so heavy because it was so nice out there at Kim's memory, here comes winter and freezes everything, soul, flowers, nature, everything is frozen. Heard the birds singing in the choir when I was out and was walking Buddy and then it felt almost like a spring morning instead. God it feels so heavy all, I do not want to approach the anniversary of my son's death, would not, can not be bothered with the time elapsed, all the regret I feel within me, not to see him again. His photographs sits up all over the place and it struck me this morning that he was eternally young, I will never know how my son would look like 30 year old, like a playful father, I shall take no part of the life I dreamed if for this life is no more, so heavy, so hard and so damn unfair. I love my son and he is dead.

Av Tove Birkeland Brandt - 21 oktober 2011 10:57

Ni har säkert sett filmen 21 där ett gäng lyckas vinna höga belopp genom att spela blackjack. Även i det verkliga livet är det ständigt nya vinnare och spelet blir allt populärare på kasinon världen över. Det är ett kortspel som har funnits i hundratals år och spelet härstammar ifrån europa. Det har funnits sedan början av 1800-talet och populariteten har bara växt sedan dess. I början kunde det endast spelas på kasinon och i hemmet, men sedan internet kom har fler valt att spela internet blackjack. Om du vill spela gratis blackjack är det bara att registrera dig på en bettingsida som erbjuder casino. De erbjuder även fler spel, men det vanligaste är att man spelar blackjack online mot endast dealern eller även mot andra spelare. Du kan chatta med andra och ha en trevlig stund! Med lite tur och skicklighet kan Du vara nästa vinnare.



Presentation


I am self-employed in the cleaningbuisness. Right now expanding our company so its a full time work.

Bra & Leve Förlags utgivna böcker. Köp här!

FÖLJ mig på FACEBOOK

REKLAMINSLAG

z35W7z4v9z8w

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

Bloggportalen

HJÄLP MIG ATT RANKAS HÖGRE FÖR ATT BLI VISAD: Tryck på röstaknappen nedan! BloggRegistret.se bloggping

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Följ bloggen

Följ Toves Tankar med Blogkeen
Följ Toves Tankar med Bloglovin'

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Bloggportalen

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se