Jag försöker bli bra från min tvära förkylning, uppe tidigt, intag av alvedon, hostmedicin, c-vitamin, kaffe och bafucin så snart ja då orkar man med änu en dag, fick en kopp kaffe med maken innan han måste åka på jobbet, sista dagen innan ledighet. Jag har levande ljus tända på köksbordet, ett för Kim och ett för alla andra änglabarn ett sätt för mig att hedra minnet av min son och av alla andra som befinner sig i samma otäcka rymd som mig alla dessa änglamammor.

Att mista ett barn är så enormt hårt, man kan aldrig bli förberedd på att det kommer och går ifrån oss igen, man vill inte, det får ju inte ske och ändå sker det. Man tappar sitt inre, en bit dör med ens barn, en bit som aldrig går att reparera igen, det infinner sig en saknad av sådan smärtsam karaktär att man vill ge upp livet i många hänseenden men så kommer man till sans, man vet att det finns ett liv man måste leva, det finns andra som har en plats och man kämpar, dag ut och dag in.

Att tända ett själaljus ger mig en liten antydan till frid i sinnet så ljusen brinner, de brinner för min Kim och det brinner för alla andra förlorade livsgnistor. Genom andra i samma situation har jag fått stöd och hjälp att bearbeta mina tyngre dagar, ja tröst finns inte att få, men förståelse genom att livet farit illa fram, att vi delar en upplevelse som man önskar inte fanns. Önskar man kunde fått evigt liv, önskar att man inte kunde ta sitt liv, önskar man kunde vrida tiden tillbaka, önskar man fick flera chanser, önskar och önskar, men jag förstår det orimliga i mina tankar, det är ju över.

Jag talar ut i tomheten, hoppas han kan höra mig, jag befinner mig i ensamheten och jag tänker på alla vackra minnen jag har, det gör ont inuti mitt inre för det finns inget mer än minnen nu. Jag stoppar upp vid hans fotografi, smeker hans kind, tänder en rökelse som vi båda älskade och talar om för min son att jag saknar honom och att han är älskad i evighet. Jag frågar mig själv frågan som jag frågat redan miljoner gånger vid det här laget, varför? Men jag finner inga svar på det, Kim tog svaret med sig då han gick.

Jag väntar på att hans syster ska komma hem till mig idag med sina små busfrön, så rummet fylls av bus och stoj, då mildras sorgen och livet blir för ett ögonblick skoj.

Det är en väntan, en plågan, en tanke om återförening en dag, jag hoppas jag har rätt, att det finns ett annat sätt att träffas på igen för jag kan inte släppa hoppet om att jag får vara nära min Kim igen i en annan sfär när min tid är ute, kanske finns Nangijala, jag hoppas det för jag tycker om den skildringen, jag tror att Kim finns i Nangijala och myser bland blommande körsbärsträd, i vackra klara färger.

Nu ska jag vila mig en stund, sätta på teven och försöka låta bli att tänka vilket inte är troligt för mina tankar kretsar alltid runt Kim som är med mig i alla situationer endera som en önskan, eller som ett minne. Små saker görs stora, så lite behövs för att väcka smärtan. Inombords rinner tårar, inombord har jag inte läkt, inombords bor smärtan, förlusten av min älskade son.

English version

I'm trying to get well from my sudden cold, up early, taking alvedon, cough syrup, vitamin C, coffee and bafucin as soon, so  yes then keep you going with Another creative day, got a cup of coffee with my husband before he had to go on the work, the last days before the leave. I have candles lit on the kitchen table, one for Kim and one for all other angelic children a way for me to honor the memory of my son and all others who are in the same nasty space like me all these angelic mothers.

To lose a child is so tremendously hard, you can never be prepared for the coming and going away from us again, you do not, it may not happen and still happens. It loses its interior, a piece die with one's children, a piece that never can be repaired again, there arises a loss of such a painful character that you want to give up life in many respects but one comes to his senses, you know it is a life one must live, there are others who have a place and you are fighting, day in and day out.

To light a candle soul gives me a little hint of peace of mind so the candles burn, they burn for me and Kim is passionate about all the other lost life sparks. By others in the same situation, I have received support and help to process my heavier days, yes, comfort is not available, but understanding through life fared badly presented, that we share an experience that you wish did not exist. Wish you could have eternal life, wishing that you could not take your life, wishing you could turn back in time, wish I had more chances, wishes and desires, but I understand the absurdity of my mind, it's over.

I speak out in the void, hoping he can hear me, I find myself in solitude, and I think of all the beautiful memories I have, it hurts inside my mind because there's nothing more than memories now. I put up at his photograph, caressing his cheek, light an incense that we both loved and tell my son that I miss him and that he is loved for ever. I ask myself the question that I asked already a million times by now, why? But I find no answer to it, Kim took the answer with him as he went.

I am waiting for his sister to come home to me today with their small little rascals, so the room is filled with mischief and noise, which mitigated the grief and life becomes a moment of fun.

There is an anticipation, a plague, a thought about reunion one day, I hope I'm right, that there is another way to get together again because I can not let go of the hope that I may be close to my Kim again in another sphere when my time is up, maybe there Nangijala, I hope so because I like the description, I think Kim's Nangijala and cuddles among blooming cherry trees, the beautiful bright colors.

Now I will rest for a while, turn on the TV and try not to think which is not likely because my mind always revolves around Kim who is with me in all situations either as a desire, or as a memory. Small things are big, so little is needed to bring the pain. Inside flowing tears, inside  I have not healed, lives inside the pain in the loss of my beloved son.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...