Toves Tankar

Alla inlägg under december 2011

Av Tove Birkeland Brandt - 30 december 2011 13:09

Skönt innan jobbet så fann jag en påse energi, jag har nu tagit bort det mesta av julen här hemma, julgran som nu ska på tippen för att förnyas nästa jul, i det stora hela så är det nu julbelysningen ute och en tomte samt julgardiner kvar i hemmet. Kändes otroligt bra att ta bort allt nu, känns rent på något sätt och gardinerna kommer att åka ned den 3 januari för då är jag ledig och maken jobbar så jag har tid att pyssla lite, skall dammtorka och stå i då för jag såg att det behövdes en vända här hemma. Ja snart dags att åka på jobb nu, klockan tickar på och folket vill fira nyårshelg så vi får göra vårt bästa för att ge dem en upplevelse som de kommer att minnas med god mat.

Ja det är konstiga tider, telefonen som är tyst, man känner sig nästan utfrusen, glömd, men ja det är väl nya tider och jag hör väl inte hemma där längre, förbrukningsvara. Så underligt efter allt vi gått igenom, visst förstår jag behovet av att gå vidare men inte behovet av att skita i sina egna, man hör aldrig kan jag bli med och tända ljus för Kim, man hör aldrig någonting längre. För en månad sedan bara var allt annorlunda, telefonen ringde varenda dag, vi pratade, visade att vi fanns där för varandra och nu ja det är bara tyst, behovet för mig finns inte mera nu. Synd på de små, jag älskar dem så mycket, synd att de inte får ta emot min kärlek. Jag förstår inte vad som händer, inte är detta bara kärlek till någon som kan förändra allt så drastiskt, eller?

vi ingick en pakt att aldrig svika varandra, att finnas där, att visa kärlek och vara rädda om varndra efter att Kim tog sitt liv och nu betyder det ingenting mer...

Vart blir allting som betyder något vägen?


English Version

Nice job before so I found a bag of energy, I have now removed most of the Christmas season here at home, Christmas tree which will now be on the tip to be renewed next Christmas, on the whole, it is now Christmas lights outside and a brownie and christmascurtins left in the home. It felt incredibly good to take away everything now, it feels clean in any way and the curtains will go down on January 3 for then I am free, and my husband works so I have time to fuss a little, the pond dry and be in the order I saw that it needed a face here at home. Well almost time to go on a job now, the clock is ticking on and people want to celebrate New Year's weekend so we'll do our best to give them an experience they will remember with great food.

Yes it is strange times, the phone is silent, one feels almost frozen out, forgotten, but yes it is good new times and I hear this does not belong there anymore, consumable. So strange after all we been through, yeah, I understand the need to move on but do not need that shit in their own, you never hear, I can get in and lit candles for Kim, you never hear anything anymore. A month ago, just everything was different, the phone rang every day, we talked, showed that we were there for each other and now, yes there is only silence, the need for me there is no more now. Too bad for the little ones, I love them so much, too bad they do not receive my love. I do not understand what is happening, is not this just love for someone who can change everything so drastically, right?

we made a pact never to betray each other, be there, to love and take care of each other after Kim took his life and now it means nothing more ...

Where are all things that matter go?


Av Tove Birkeland Brandt - 30 december 2011 10:27

Det skönaste vore att ha resten av livet off så känns det just nu, jag är så trött hela tiden och natten som gått har varit fylld med huvudvärk och en hund som mått dåligt, spytt, slickat, tuggat och låtit hela natten så man knappt fått en blund i sina ögon, men idag så börjar jobbarhelgen så man får ta och hitta energi på något sätt, det är ju Nyårsfirande för gästerna så det är bara att ligga i och kämpa sig framåt. Snart den andra januari nu, min sons årsdag fattar inte att han varit död i ett helt år, känns nästan som jag fick dödsbudet igår, det är lika smärtsamt med en saknad som är än större. Jag vet inget längre, jag ville så mycket i mitt liv vid förra nyåret och nu känns det som allt är tomt, det kvittar precis allting. Varför skulle han gå och ta sitt liv, han var ju bara ett barn ännu?

Jag ska till kyrkogården till minneslunden den andra och tända ett ljus för hans själ och sätta dit en liten ängel som jag köpt till honom, ska lägga den under lyktan hans. Tänk så lite som finns kvar i livet när ett barn väljer att dö, det tumlar runt precis alla värderingar man haft, de finns inte längre innerlig glädje kvar, man tappar sig själv.

Skam, skuld, misslyckande, ångest, känslor man får lära sig att leva med när man inte finner svaren på varför saker blev som de blev, varför man miste sin son. Jag vet att valet var hans eget men herregud det gör det inte lättare för mig.

Jag tittar ut på de små fåglar som gästar mina matbyttor, ser kölden som kommit tillbaka igen det är minus fyra grader idag och vattnet har blivit is, landskapet ser lika fruset ut som mitt inre. Jag önskar mig ett tecken, ett litet tecken på att livet fortsätter i en annan form när vi dör, att vi får ses igen. Att det bara inte slutar så här, jag vill inte att det slutar så här det måste finnas mera. Att gå emot milstolpar som årsdagen är fruktansvärt, jag ville skydda honom emot allt ont men jag klarade inte av det och nu är han inte längre här. Det är inte lätt att leva vidare med känslorna, som tränger sig på inom en när ett barn har dött ifrån en. Jag har ont, är som ett skadeskjutet djur som inte har någonstans att gömma mig från smärtan längre, det finns inget som ger mig frid i det inre. det är tårarna och saknadens boning där inne. Jag minns så mycket vackert som vi haft, som vi gjort, som vi upplevt och saknaden blir bara större, många har sagt mig minns och njut av att du fick möjligheten och det gör jag men på samma gång ökar intensiteten av saknaden, för det finns inget mera än minnen nu. Saknar dig Kim, alltid, Älskar dig av hela min själ och jag ber att vi ses igen. Mamma


English Version

The fairest would be to have the rest of life off it feels right now, I'm so tired all the time and the night which had been filled with headaches and a dog who felt unwell, vomited, licking, chewing and had all night so we just got a wink in his eye, but today it will begin work this weekend so you'll have to find energy in any way, it's New Year's celebration for the guests so just to stay in and fight their way forward. Soon, January 2 now, my son's deathday can not believe he had been dead for a whole year, it feels almost like I got death bid yesterday, it is as painful a loss is even greater. I do not know anything anymore, I wanted so much in my life at the last New Year and now it feels like everything is empty, it does not matter just everything. Why would he go and take his life, he was only a child yet?

I'm going to the cemetery for memorial garden on the second and light a candle for his soul and replace it with a little angel that I bought for him, to put under his lantern. Think so little left in life when a child chooses to die, it tumbles around like all the values ​​you had, they are no longer sincere joy left, you lose yourself.

Shame, guilt, failure, anxiety, feelings they may learn to live with when you do not find the answers to why things were as they were, why I lost my son. I know that the choice was his own, but my goodness it does not make it easier for me.

I look out at the small birds visiting my foodtable, looks cold to come back again it's minus four degrees today and the water becomes ice, the landscape looks like frozen out of my mind. I wish me a sign, a small sign that life continues in another form when we die, we shall meet again. That it just does not end like this, I do not want it to end like this there must be more. Going against milestones deathday is terrible, I wanted to protect him against all evil but I did not get it and now he is no longer here. It is not easy to live with the feelings, which are demanding in a when a child has died from one. I have pain, is like a wounded animal who have nowhere to hide from the pain anymore, there's nothing that gives me peace in the interior. there are tears and longing dwell there. I remember everything so very beautiful that we had, which we did, as we have experienced and missing just keeps getting bigger, many have told me remember and enjoy that you had the opportunity and I do but at the same time increasing the intensity of the missing, because there is nothing more than memories now. Miss you Kim, always, I love you with all my soul and I pray that we meet again. Mom

 

Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2011 15:10

Jag har länge letat efter en reservoarpenna till mig och maken, men ja priserna har varit alldeles för dyra för att ens tänkas på, men så såg jag  Pen store på nätet och här fann jag verkligen det jag sökte. Naturligtvis har jag beställt en varsin penna och priset med påfyllningsbläck ja det blev 578 kronor för två stycken, gissa min förvåning då jag inte sett en enda penna under 1200 kr/styck tidigare. Så pennälskare, ge er ut på upptäcksfärd på denna underbara sida på nätet.


English Version

I've been looking for a pen for me and my husband, but yes prices have been too expensive to even think about, but I saw Pen store online and I found this really what I was looking for. Of course, I ordered an opposite pen and the price of ink refills yes it was 578 crowns for the two of them, guess my surprise when I have not seen a single pen over 1200 kr / piece before. So pencil lovers, hit the road for exploring this wonderful page on the web.


INOXCROM - Pure Gold Reservoarpenna

Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2011 11:28

Förra årets slut då skrev jag nu börjar ett nytt liv för mig strax därefter tog Kim sitt liv. Det nya året blev ett helvetesår, resten av mitt liv så kommer det att bestå en del av detta helvete eftersom döden är oåterkallelig. Mitt liv är saknad, stora portioner av saknad, misströstan och att se en framtid är svårt, men jag försöker se framåt lite mer de dagar jag orkar vara stark nog. Mitt nya liv innebär tomhet, en fattig tomhet som inget rår på. Att mista sitt barn är ett trauma värre än något annat, man kan aldrig ens drömma om en sådan smärta om man försökte. Döden tar allt.

Jag har blivit försiktig i livet, jag har tappat självklarheten som fanns där innan han gjorde sitt val. Jag har blivit en tänkare i mitt nya liv, jag värderar allt, tänker och sätter saker till sin spets. Rätt och fel. För mig finns ett enda budskap och det är att ta hand om varandra, att visa kärlek, att säga det man vill säga innan det blir för sent. För jag bär med mig vetskapen om hur det känns att vara för sent i resten av mitt liv. Man har inga garantier, livet ger oss inte grantier och så lite vi vet. I morgon kan det vara för sent. Jag vill önksa ett Gott Nytt År med insikten om att det är precis så här och att jakten på pengar, jakten på något annat än det vi har är betydelselöst i det stora hela. Visa kärlek och Carpe Diem blir mina ord inför 2012.

 

English Version

Last year's final when I wrote is now beginning a new life for me soon after Kim took his life. The new year was a hell year, the rest of my life there will be a part of this hell, because death is irreversible. My life is missing, large portions of loss, despair, and to see a future is difficult, but I try to look ahead a little more on the days I can be strong enough. My new life is emptiness, an emptiness that no poor little about. To lose a child is a trauma worse than anything else, you could never even dream of such a pain if you tried. Death takes all.

I have been careful in life, I have lost self-evident that were there before he made ​​his choice. I have been a thinker in my new life, I value everything, think and put things to a head. Right and wrong. For me there is a single message and that is to take care of each other, to love, to say what you want to say before it's too late. Because I carry with me knowing how it feels to be too late for the rest of my life. There is no warranty, life does not give us spruce tier and so little we know. Tomorrow may be too late. I want to wish a Happy New Year with the realization that it is exactly the same and that the pursuit of money, the hunt for something other than what we have is insignificant on the whole. Show love and Carpe Diem are my words for the 2012th


Av Tove Birkeland Brandt - 28 december 2011 10:49

Var in på facebook när jag klev upp, ja det är jag ju varenda dag och Nina hade lagt ut Sannas(flickvännens) video till dig så jag tänkte lägga en länk även här ute på bloggen för den är så vacker, det är så mycket kärlek i den. Saknar dig  Kim så fruktansvärt mycket, förstår fortfarande ine ditt beslut och kommer nog aldrig någonsin att göra det. Önskar så att klockan gick att vrida tillbaka, att vi människor fötts med förmågan att få en andra chans, att vi kunde radera döden en gång, då hade jag hämtat dig direkt. Jag brukar fantisera för att göra det lättare ibland, men så klart jag vet att det bara är en dröm, en illusion av hopp som inte kan ge mig det jag vill ha. DIG!


http://youtu.be/CJCKWGhL_aQ


Jag vet inte hur allt kunde rasa så runt oss, hur du kunde gå ifrån oss, men du valde att göra det och allt jag kan önska mig nu är ett tecken från ovan om att du mår bra och vet om att jag älskar dig, kanske ska jag säga hur mycket jag älskar dig för du lyckades nog aldrig förstå det, älskade lilla gubben. Att gå emot årsdagen är en sådan fruktansvärd plåga och jag förstår inte på något vis hur jag tagit mig till att ens närma mig ett år utan dig. Jag förstår inte vilken kraft som tagit mig hit, vissa dagar har varit så svarta, som ett gapande skräckens hål, alldeles svarta och jag har trott att jag ska mista förståndet så hård har min sorg varit, jag har tänt dina ljus i ett helt år snart och jag kommer tända dem så länge jag lever, jag glömmer aldrig bort dig, jag har minnena av allt det vi gjort tillsammans som min dyrbaraste skatt i livet och tackar dig för att jag fick uppleva så mycket med dig, men i samma andetag så önskar jag att du stannat. Jag hade behövt dina kramar, ditt underbara skratt som gjorde att det kittlade långt nere i maggropen, jag behöver Dig Kim.

Jag har förlorat mitt barn, förstår du vad ditt val innebar, jag förlorade Dig! 

Jag har förlorat en del av mig själv och av livet kvarstår nästan ingenting, jag kan inte sluta sörja, det finns ingen tid som kan mildra min inre smärta, men av någon konstig anledning har det funnits en kraft som sett till att jag gått framåt för att ta mig till denna punkt,  Hur? Ja jag vet inte...

Jag skulle vilja ha en tro, jag skulle vilja veta att jag möter dig igen, jag vill vara säker på att möta dig igen. Men jag är fortsatt tom, det är ett blankt blad i mitt inre, svart utan den vita pennans magi, orden har svårt att komma. Tårarna pressar sig på en del ibland, så jag vet att jag lever men i mycket annat har jag blivit en zombie. Önskar så att relationen med min andra son varit på ett annat sätt än den är men ja man kan inte tvinga någon att känna kärlek, Men han kan inte ta tankarna ifrån mig i alla fall och jag tänker på honom, vem han är, hur han har det och jag hoppas han har det bra, jag är bara fylld av kärlek till mina barn och även om de inte finns där hos mig så älskar jag dem.

Livet rullar på men inte i den mening jag hoppades för oss, det är snart ett år sedan jag skrev att nu börjar jag ett nytt liv, jag var strålande glad, skulle ta tag i min vikt, jag såg en framtid, skulle fira Kims artonårsdag, hade så mycket planer det nya året som skulle ge mig så mycket nytt, så kom samtalet den andre januari som tog mitt liv ifrån mig helt, jag föll skrikande och gråtande ihop, samtalet: Kim är DÖD, han har hängt sig. Nu har jag ett liv före och ett liv efter, en tidslinje. Jag mötte så mycket hat, så mycket förebråelser i allt det här, jag fick höra att det var mitt fel att du dog. Men lilla gubben vi älskade varandra, du var mammas lilla skatt och de hade så fel. Jag höll på att följa efter dig i början eller vad är början när det aldrig kommer finnas ett slut, oavsett jag ville verkligen bara få dö och få vara där du var, men något höll mig kvar, samtal med okända, tårar, smärta, begravningen och allt jag skulle ordna för din sista färd till Nangijala min älskade lilla ängel. Hur jag kunde klara av allt det här, jag vet inte men jag gjorde det, jag står här nästan ett år senare och mitt liv blir aldrig det samma igen, du gav dig av och jag lämnades kvar, jag sörjer dig hela tiden och ingenting kan läka den tomhet och smärta jag känner, jag kan gå runt den, titta på den vissa dagar då jag mår bättre, andra dagar ja då trillar jag rakt ned i smärtans bottenlösa hav och jag kan inget göra, bara låta vågorna dränka mig för en stund för att sedan släpa mig upp på en öde strand igen. Kärlek Kim, utan allden kärlek jag bär till dig hade jag aldrig heller kunnat känna all den smärta jag bär på, all den saknad som bor inom mig, för sorg är baksidan av kärlekens förlust. Jag förlorade Dig, men jag minns oss, jag minns dig för alltid det kan inte ens döden ta ifrån mig. Älskar dig av hela mitt hjärta. Mamma


English version

Be in to Facebook when I got up, yes it is I have every single day and Nina had put out Sanna's (girlfriend's) video for you so I thought adding a link here on the blog because it's so beautiful, it's so much love in it. Miss you Kim so terribly much, understand still it was your decision and will probably never make to understand it. Wishes so that the clock was turning back and that people born with the ability to get a second chance, that we could erase death once, then I would have picked you directly. I usually fantasize to make it easier at times, but of course I know that it is only a dream, an illusion of hope that can not give me what I want. YOU!



http://youtu.be/CJCKWGhL_aQ


I do not know how everything could collapse so around us, how you could walk away from us, but you chose to do it and all I could ask myself now is a sign from above that you feel good and know that I love you, maybe I'll tell you how much I love you because you might never understand it, loved the little man. Going against the anniversary is such a terrible plague and I do not in any way how I took myself to even get close to a year without you. I do not understand the power that brought me here, some days have been as black as a gaping hole of horror, just black and I thought that I should lose his mind so hard, my grief has been, I've lit your light in a whole year soon and I will turn on them as long as I live, I will never forget you, I have memories of all the things we did together as my most precious treasure in life and thank you for allowing me to experience so much with you, but in the same breath as I wish that you stayed. I needed your hugs, your wonderful laugh that made it tickled far down in the pit of my stomach, I need you, Kim.

I have lost my child, you know what your decision was, I lost you!

I have lost part of myself and of life remains almost nothing, I can not stop mourn, there is no time that can mitigate my inner pain, but for some strange reason, there has been a force that made sure that I moved on to to take me to this point, how? Yes, I do not know ...

I would like to have a faith, I would like to know that I will meet you again, I want to be sure to meet you again. But I remain empty, there is a blank sheet in my mind, but the black and white magic pen, the words are hard to get. Tears presses on some times, so I know I'm alive but in many others ways I have become a zombie. Wish that the relationship with my second son was in a different way than it is but yes you can not force someone to love, but he can not take the thoughts away from me anyway and I think of him, who he is, how he have it and I hope he's happy, I'm just full of love for my children and although they are not there with me so I love them.

Life rolls on, but not in the sense I was hoping for us, it's almost a year since I wrote that I am now starting a new life, I was bursting with happiness, would grab my attention, I saw a future, to celebrate Kim's eighteenth birthday , had so many plans, the new year that would give me so much new, so came the call the second of January that took my life away from me completely, I fell screaming and crying together, call: Kim is dead, he has hanged himself. Now I have a life before and life after death, a timeline. I met with so much hatred, so much blame in all this, I was told it was my fault that you died. But the little man we loved each other, you were your mother's little treasure, and they were so wrong. I was about to follow you at the beginning or what is the beginning, when there will never be an end, whether I really wanted to just die and get to be where you were, but something kept me, conversations with strangers, tears, pain, funeral and all I could arrange for your last trip to Nangijala my precious little angel. What I could do all this, I do not know but I did it, I stand here almost a year later and my life will never be the same again, you set out and I was left, I provide you all the time and nothing can heal the emptiness and pain I feel, I can walk around it, look at it some days when I feel better, other days well then falls I straight down into the pain bottomless sea, and I can not do anything, just let the waves drown me for a while and then drag myself up on a deserted beach again. Love Kim, but Allder love I bear to you, I had never been able to feel all the pain I carry on, all of the missing who lives within me, for grief is the back of love's loss. I lost you, but I remember us, I remember you forever, it can not even death to take away from me. Love you with all my heart. Mom

Av Tove Birkeland Brandt - 27 december 2011 11:38

Jag ska ta och plocka bort ganska omg här hemma granen och allt utom min stjärna och lillgranen i köket för den är så fin när den lyser så den får stå ett tag till men ja annars så ska det bli rent hus under min ledighet, det är ju ingen som ser utsmyckningen i alla fall. Saknar gamla tider, gamla traditioner, sammanhållning all den kärlek som allt bestod av, nu är allt så tomt utan Kim, så förändrat detta nya liv jag tvingats få, splittrat, ont och fyllt av fasa.

Jag anstränger mig för att se ljusglimtar och att ta dom in till mitt hjärta och hålla dem hårt för att leva av, men vissa dagar känns det trögt i alla fall.

 

Idag har  vi kommit till en punkt vi båda talat om länge och det känns så tufft, men vi har inte tiden och vår vän behöver mer av oss, jobbet igen som tar det mesta precis som med Kim den känslan han bar på. Men nu vet jag att vi får träffas och att allt blir bra så lite lugnare är det, men ändock känns det svårt att släppa taget då vi har delat så många år och han är en del av oss och en länk till Kim, men det blir ju till det bästa så här.

Det är så mycket i familjerelationer som förändras, man vet så lite om vad framtiden kan ge och mitt tips är att inte försöka bry sig om framtiden utan flyta med den istället och så får den bli som den blir bara. Ska ta med oss fläskfile och lite grädde och göra en gryta av det när vi far bort idag, potatis räknar jag med att det finns på plats. Till detta tänkte jag ha minimorötter och gröna ärtor. Vi ska inom apoteket också för det är dags för maken att hämta ut medicinerna bäst att få hem så det finns hemma. Själv ska jag till läkaren den 24 januari och får då fortsätta prata med honom om min vikt, sockret som ökat och allt annat jag känner inom mig. Man känner sig gammal och sliten sedan kim dog, det var som att en fasad av ungdom bara rann bort med honom, livet klädde mig i en tung mantel som jag inte slipper undan att bära. Nu när Januari närmar sig och den svåra dödsdagen kliver in hos mig så kan jag inget annat än att minnas och glädjas över att Kim var min son, att känna den stolthet jag bar inom mig över detta faktum. Han var en underbar son och jag älskade honom med min själ, jag kommer alltid att göra det och jag hoppas av hela mitt hjärta det finns en möjlighet att vi ses igen, att han möter mig när allt tar slut. Barnen ska inte dö före en själv, men så blev det med Kim i alla fall, han valde att dö och jag fick inte en enda chans att rädda honom, jag fick inget veta och nu lever han kvar i minnena och skriften, i den bok jag måste skriva klart så fort jag bara kan...


English Version

I'll take and pick off quite omg home the Christmas tree and everything but my star and little Christmas tree in the kitchen because it's so nice when it is lit so it may stand for a while but yes otherwise it will be a clean sweep during my leave, it is nobody who sees the decoration anyway. Missing the old times, old traditions, cohesion all the love that all comprised, now everything is so empty without Kim, so changes in this new life I have had few, scattered, painful and full of horror.


I exert myself to see bright spots and take them into my heart and hold them hard to live by, but some days are slow anyway.


Today we have reached a point we both talked about a long time and it feels so tough, but we do not have the time and our friend needs more of us, the job again, which takes most of the time just like with Kim that feeling he was carrying. But now I know that we must meet and that everything will be fine as little quieter it is, but still feels it's hard to let go when we have shared so many years and he is a part of us and a link to Kim, but it becomes course at the best like this.


There is so much in family relationships change, we know so little about what the future may give, and my advice is to not try to care about the future without a float with it instead, and so it may be that it is just. Must take with us pork and a little cream and a pot of it when we go away today, potatoes, I expect that it is in place. To this thought I have baby carrots and green peas. We will also be in the pharmacy for it is time for my husband to pick up medications best to get home so it's at home. I'm going to the doctor on 24 January and will then continue to talk to him about my weight, which increased the sugar and whatever else I feel within me. I feel old and worn since Kim died, it was like a facade of youth just ran away with him, life dressed me in a heavy jacket that I did not get away with wearing. Now that January is approaching and the difficult days of death climbs in with me so I can do nothing but remember and rejoice that Kim was my son, to feel the pride I carried within me of this fact. He was a wonderful son and I loved him with my soul, I will always do it and I hope with all my heart there is a possibility that we meet again, he meets me when everything ends. Children should not die before oneself, but it was with Kim in any case, he chose to die and I did not get a single chance to save him, I did not know and now he lives remain in the memories and the scripture, in the book I need to finish as fast as I can ...

Av Tove Birkeland Brandt - 26 december 2011 10:10

Ja i natt drog Dagmar igenom Värmland och det har varit strömavbrott vid fem tiden i natt såg jag då jag vaknade klockan nio och väckarklockan stod och blinkade. Soptunnan hade tippat här ute men som tur var fanns det inte så mycket inuti den just nu så jag slapp att plocka skräp. Det är en jobbdag idag och jag har jättehuvudvärk, men jag hoppas på att få den att släppa innan det är dags att åka iväg, har tagit huvudvärkstablett och en kopp kaffe vilket brukar hjälpa till. Tog en tur ut med Buddy och rastade honom och på samma gång fick jag lite frisk luft så det känns något bättre.

Skickade ett sms till dottern för att fråga henne om de vill ta hand om Buddy åt oss, han är ensam alldeles för mycket och då skulle jag ändå kunna träffa honom, men vi får se vad de säger. Julen är överstökad och det känns skönt, även om det var en bra jul där vi tillsammans tände ljus för Kim, synd bara att min andra dotter uteblev helt från allt vad släkt heter, men ja tydligen är det nya tider nu och jag fick veta det den hårda vägen. Jag är glad att julen är över. Saknade Kim något alldeles förfärligt och vissa stunder känns det som jag skall gå sönder inuti. Min depression är inte borta, inte alls men jag klarar av att gå framåt. Tack och lov så har Laila lärt mig en del saker som gör det lättare eftersom jag finner lite tro mitt i allt det hopplösa. Snart har det gått ett år och det känns så tungt, magen värker, jag vill inte, jag vill ha min Kim tillbaka. Tänker på allt som skett under det här året och på den jag blivit av det som skett, på den bok jag håller på och skriver, alla tankar som plågar mig, all den ångest det innebär att mitt barn har tagit sitt liv. Önskar man fick en chans att ändra på allt, men det går inte och jag vet i mitt sinne att det inte går ändå har jag en önskan inom mig om just detta enda. Min fina, fina grabb om jag ändå förstått att han inte mådde bra. Vilket svårt jävla liv man fått sig tilldelat, så mycket hat, så mycket svek och döden som tog allt ifrån mig. Nu kan jag bara tända ljus och minnas allt annat är över för mig, saknar, hela tiden så saknar jag min son och från morgon till kväll finns han i mina tankar. Försöker att stå upp, försöker att se en framtid, försöker göra det rätta men konstigt nog är det aldrig något som blir rätt i alla fall. Livet är svårt, så är det, livet är en ständig prövning.


English version

Well last night drew the storm Dagmar through Värmland and it was a power failure at five times the night I saw when I woke up at nine o'clock and the alarm clock stood and flashed. The garbage can had tipped out here, but luckily there was not much inside it right now so I did not have to pick garbage. It is a jobs day today and I have giant headache, but I hope to get it to drop before it's time to leave, has taken aspirin and a cup of coffee, which usually helps. Took a trip out with Buddy on a pi and got some fresh air at the same time so it feels somewhat better.

Sent a text message to my daughter to ask her if they want to take care of Buddy for us, he is alone too much and then I would still be able to meet him, but we'll see what they say. Christmas is over and done and it feels good, even if it was a great Christmas where together we lit candles for Kim, sorry just my second daughter stayed away completely from all family units, but so apparently is the new times now and I was told it the hard way. I'm glad Christmas is over. Missing Kim something really terrible and at times it feels like I should break inside. My depression is not gone, not at all but I manage to move forward. Thankfully  Laila have learned me a few things that makes it easier because I can find a little faith in the middle of all that hopeless. Soon, there has been a year and it feels so heavy, my stomach hurts, I do not want this, I want my Kim back. Think of all that occurred during this year and the one and what has happened, the book I keep on writing, all the thoughts that plague me, all the anxiety it means that my child have taken his life. Wish I had a chance to change everything, but I can not and I know in my mind that it is impossible anyway yet I have a desire in me about this one. My great, great guy if I still understand that he did not feel well. What a hard fucking life you assigned to it, so much hatred, so much betrayal and death that took everything from me. Now I can just light candles and remember everything is over for me, no, all the time I miss my son, and from morning to night he's on my mind. Trying to stand up, trying to see a future, trying to do the right thing, but oddly enough it's never something that will be right after all. Life is difficult, so it is, life is a constant trial.

Av Tove Birkeland Brandt - 25 december 2011 10:06

Det känns skönt att den här dagen är över nu, att de förväntningarna som sätts upp är över, trots att en av mina nära och kära uteblev så var det fint och alla var så goa och omtänksamma, vi tände Kims ljus gemensamt här ute på hans minnesplats och det blev så vackert, Laila gav honom snö och snöflingor och en vacker vit ros. Vi alla saknar honom. Zimona hade sänt med ett ljus att tända och det kändes extra fint. Det är så fruktansvärt tomt sedan han lämnade mig. Jag har inte orden att förklara mig längre, men jag är inte hel, hans bit är bortkastad och platsen lämnad med så otroligt mycket smärta, ett blödande köttsår och tankarna som är med honom hela tiden, min hjärna är trött den har gått på högvarv sedan den 2 januar 2011 när dödsbudet kom, Kim, kim, kim, kim kim,kim

Jag tror ni förstår. Jag fick en underbar liten kattflicka i julklapp och hon är så kelsjuk och sällskaplig det enda problemet på vår väg är just Buddy, han är en buffel och har skrämt henne rejält så hon fräser så fort han närmar sig det minsta, men jag hoppas på en lösning, hon är så fin en blandning mellan maincoon, norsk skogskatt och bondkatt.  Jag behöver något som rör min förstelnade själ. usch livet är verkligen inget av det som var innan Kim dog, det är ett nytt liv, man lever men ska jag vara ärlig så känns det mesta i det jobbigt även om jag sliter för att finna mening igen, jag måste ju för jag har bara det här livet att uppleva, men jag önskar så att jag en dag får träffa Kim igen.

Tänker en hel del på seanse, att gå på en seanse en privat session för att se om de kan hjälpa mig finna hopp och tro, att få höra ifrån Kim, verkligen höra honom, hans underbara humor. Det är så tungt att sakna och veta att han är inte här, jag kan inte krama om eller känna hans beröring längre, jag kan inte se på honom och känna den där stoltheten som vällde fram inom mig för att han var min son. Vi kan inte teckna ihop eller kolla på saker på datorn, det är över och mitt liv blev så otroligt fattigt utan honom.....


English Version

It feels good to this day is over now, the expectations that are set is over, although one of my loved ones did not show so it was nice and everyone was so cuddly and caring, we lit candles Kim's common out here on his memory location and it was so beautiful, Laila gave him snow and snowflakes and a beautiful white rose. We all miss him. Zimona had sent with a candle to light and it felt extra nice. It's so awful lot since he left me. I have no words to explain myself anymore, but I'm not great, his piece is wasted and the place left with so much pain, a bleeding flesh wound and thoughts are with him all the time, my brain is tired, it has been booming since 2 Januar 2011 when the death news came, Kim, kim, kim, kim kim, kim

I think you understand. I got a lovely little cat girl for Christmas and she is so kiddely and friendly the only problem in our way is just Buddy, he is a buffalo and has frightened her greatly as she sizzles as soon as he approaches the minimum, but I hope for a solution, she is so fine a mix between maincoon, Norwegian foreststcat and farm cat. I need something that touches my soul petrified. ugh life is really nothing that was before Kim died, it's a new life, you live but I'll be honest, it feels most of the hard work even if I work hard to find meaning again, I have to because I have just this life to experience, but I wish that one day I get to meet Kim again.

Think a lot of sessions, to attend a seance a private session to see if they can help me find hope and faith, to hear from Kim, really hear him, his wonderful sense of humor. It's so hard to miss and know that he is not here, I can not hug or feel his touch anymore, I can not look at him and feel that pride that welled up inside me because he was my son. We can not sign up or check on things on the computer, it's over and my life was so incredibly poor without him .....

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards