Ska nog ta och slå upp lite meditation på youtube och hänga med på en eller två, behöver öppna upp. Natten har plågat mig med huvudvärk men ändå var jag för trött för att gå upp och ta en tablett, så när maken skulle upp 06.15 orkade jag inte kliva upp utan låg till 10 innan jag klev upp och tog huvudvärkstablett och kaffe. Nu sitter jag här och det är så tyst och lugnt runt mig att det skulle höras om en knappnål föll just nu, skönt faktiskt. Skrev en del på min bok igår igen så det kändes bra, fyra nya sidor har tillkommit och ja det blir nog att skriva lite idag med om jag orkar. Ja det sliter på det inre när man drar upp minnen om Kim, så mycket saknad.

Jag gjorde en förfrågan om kostnaden för en minnesannons igår i NWT 3,8 x 3,8 i storlek och den skulle kosta 1045 kronor, pengarna har jag inte råd att sätta på annonsen, men jag har gjort den så jag kommer sätta den på facebook och på min blogg den 2 januari, jag menar då visar jag min respekt utan att det kostar pengar. Jag vet att Kim skulle ha förstått mig när det gäller det, klart jag vill att alla skulle kunna se att det första året har gått men ännu en gång pengarna styr vårt liv. Jag älskar min son oavsett och ja det styr inga pengar över i alla fall och jag finner egna vägar för att hedra minnet av Kim, den allra bästa son en mamma kunnat önska sig.

Man tror som förälder man vet allt, men gud så lite man verkligen vet. Önskar ju hela tiden att jag kunnat stoppa Kim från att ta sitt liv, samvetskvalen som brinner inom mig för att jag inte förstod att han mådde dåligt och ilskan över att ingen sa mig det, det är så mycket blandade känslor, så mycket som aldrig går att reparera. Han är död, han är borta ändå ber jag om att få honom tillbaka, jag vet vad tokigt det låter men herregud han betyder ju enormt mycket i mitt liv.

Han var lillkillen, han var den som stod mig så nära, han var den jag verkligen fick pyssla om, han var den som gav så mycket minnen, som hade tiden att lära mig så mycket, gemenskapen vi hade var så fin och det är han som försvann, orden försvann, sångerna, leendet. han är mitt barn, det är ju en bit av mig som försvann och hur jag än försöker läka så går det inte det kommer alltid att vara ett gapande köttsår. Älskade lilla kimpan varför sa du ingenting, jag hade hjälpt dig, varför?

Mamma

English Version

'll Take and beat up a little meditation on youtube, and hang out with one or two, need to open up. The night has plagued me with a headache but I was too tired to get up and take a tablet, so when her husband was up 6:15 I could not get up but was at 10 before I got up and took aspirin and coffee. Now I sit here and it's so quiet around me that it would be heard if a pin dropped right now, nice indeed. Wrote some of my book again yesterday so it felt good, four new pages have been added and yes there will be enough to write a bit today if I can. Yes, it rips on the inside when you pull up memories of Kim, so much regret.

I made an inquiry about the cost of a memory ad yesterday in the NWT 3.8 x 3.8 in size and it would cost 1045 crowns, money I can not afford to put the ad, but I've done it so I will put it on Facebook and on my blog on January 2, I mean when I show my respect without spending money. I know that Kim would have understood me in it, well I wish that everyone could see that the first year has passed but once again money controls our lives. I love my son, whatever, and yes it controls no money anyway and I find your own ways to honor the memory of Kim, the best son a mother could wish for.

It is thought as a parent you know everything, but God so little we really know. Wish all the time that I was able to stop Kim from taking his life, remorse that burns inside of me because I did not understand that he felt unwell and anger that no one told me that, it's so much mixed emotions, so much that never goes to repair. He's dead, he's gone anyway, I ask for to get him back, I know it sounds crazy but my God he means of course an enormous amount of my life.

He was a little guy, he was the one who stood so close to me, he was the one I really had to care for, he was the one who gave so much memories, who had time to learn as much, the Community we had was so nice and he is has disappeared, the words disappeared, the songs, the smile. he is my child, that's a bit of me that was lost and how hard I try to heal so it is not there always will be a gaping flesh wound. Dear little kimpan why did you say nothing, I had helped you, why?

Mom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...