Direktlänk till inlägg 28 december 2011
Var in på facebook när jag klev upp, ja det är jag ju varenda dag och Nina hade lagt ut Sannas(flickvännens) video till dig så jag tänkte lägga en länk även här ute på bloggen för den är så vacker, det är så mycket kärlek i den. Saknar dig Kim så fruktansvärt mycket, förstår fortfarande ine ditt beslut och kommer nog aldrig någonsin att göra det. Önskar så att klockan gick att vrida tillbaka, att vi människor fötts med förmågan att få en andra chans, att vi kunde radera döden en gång, då hade jag hämtat dig direkt. Jag brukar fantisera för att göra det lättare ibland, men så klart jag vet att det bara är en dröm, en illusion av hopp som inte kan ge mig det jag vill ha. DIG!
Jag vet inte hur allt kunde rasa så runt oss, hur du kunde gå ifrån oss, men du valde att göra det och allt jag kan önska mig nu är ett tecken från ovan om att du mår bra och vet om att jag älskar dig, kanske ska jag säga hur mycket jag älskar dig för du lyckades nog aldrig förstå det, älskade lilla gubben. Att gå emot årsdagen är en sådan fruktansvärd plåga och jag förstår inte på något vis hur jag tagit mig till att ens närma mig ett år utan dig. Jag förstår inte vilken kraft som tagit mig hit, vissa dagar har varit så svarta, som ett gapande skräckens hål, alldeles svarta och jag har trott att jag ska mista förståndet så hård har min sorg varit, jag har tänt dina ljus i ett helt år snart och jag kommer tända dem så länge jag lever, jag glömmer aldrig bort dig, jag har minnena av allt det vi gjort tillsammans som min dyrbaraste skatt i livet och tackar dig för att jag fick uppleva så mycket med dig, men i samma andetag så önskar jag att du stannat. Jag hade behövt dina kramar, ditt underbara skratt som gjorde att det kittlade långt nere i maggropen, jag behöver Dig Kim.
Jag har förlorat mitt barn, förstår du vad ditt val innebar, jag förlorade Dig!
Jag har förlorat en del av mig själv och av livet kvarstår nästan ingenting, jag kan inte sluta sörja, det finns ingen tid som kan mildra min inre smärta, men av någon konstig anledning har det funnits en kraft som sett till att jag gått framåt för att ta mig till denna punkt, Hur? Ja jag vet inte...
Jag skulle vilja ha en tro, jag skulle vilja veta att jag möter dig igen, jag vill vara säker på att möta dig igen. Men jag är fortsatt tom, det är ett blankt blad i mitt inre, svart utan den vita pennans magi, orden har svårt att komma. Tårarna pressar sig på en del ibland, så jag vet att jag lever men i mycket annat har jag blivit en zombie. Önskar så att relationen med min andra son varit på ett annat sätt än den är men ja man kan inte tvinga någon att känna kärlek, Men han kan inte ta tankarna ifrån mig i alla fall och jag tänker på honom, vem han är, hur han har det och jag hoppas han har det bra, jag är bara fylld av kärlek till mina barn och även om de inte finns där hos mig så älskar jag dem.
Livet rullar på men inte i den mening jag hoppades för oss, det är snart ett år sedan jag skrev att nu börjar jag ett nytt liv, jag var strålande glad, skulle ta tag i min vikt, jag såg en framtid, skulle fira Kims artonårsdag, hade så mycket planer det nya året som skulle ge mig så mycket nytt, så kom samtalet den andre januari som tog mitt liv ifrån mig helt, jag föll skrikande och gråtande ihop, samtalet: Kim är DÖD, han har hängt sig. Nu har jag ett liv före och ett liv efter, en tidslinje. Jag mötte så mycket hat, så mycket förebråelser i allt det här, jag fick höra att det var mitt fel att du dog. Men lilla gubben vi älskade varandra, du var mammas lilla skatt och de hade så fel. Jag höll på att följa efter dig i början eller vad är början när det aldrig kommer finnas ett slut, oavsett jag ville verkligen bara få dö och få vara där du var, men något höll mig kvar, samtal med okända, tårar, smärta, begravningen och allt jag skulle ordna för din sista färd till Nangijala min älskade lilla ängel. Hur jag kunde klara av allt det här, jag vet inte men jag gjorde det, jag står här nästan ett år senare och mitt liv blir aldrig det samma igen, du gav dig av och jag lämnades kvar, jag sörjer dig hela tiden och ingenting kan läka den tomhet och smärta jag känner, jag kan gå runt den, titta på den vissa dagar då jag mår bättre, andra dagar ja då trillar jag rakt ned i smärtans bottenlösa hav och jag kan inget göra, bara låta vågorna dränka mig för en stund för att sedan släpa mig upp på en öde strand igen. Kärlek Kim, utan allden kärlek jag bär till dig hade jag aldrig heller kunnat känna all den smärta jag bär på, all den saknad som bor inom mig, för sorg är baksidan av kärlekens förlust. Jag förlorade Dig, men jag minns oss, jag minns dig för alltid det kan inte ens döden ta ifrån mig. Älskar dig av hela mitt hjärta. Mamma
English version
Be in to Facebook when I got up, yes it is I have every single day and Nina had put out Sanna's (girlfriend's) video for you so I thought adding a link here on the blog because it's so beautiful, it's so much love in it. Miss you Kim so terribly much, understand still it was your decision and will probably never make to understand it. Wishes so that the clock was turning back and that people born with the ability to get a second chance, that we could erase death once, then I would have picked you directly. I usually fantasize to make it easier at times, but of course I know that it is only a dream, an illusion of hope that can not give me what I want. YOU!
http://youtu.be/CJCKWGhL_aQ
I do not know how everything could collapse so around us, how you could walk away from us, but you chose to do it and all I could ask myself now is a sign from above that you feel good and know that I love you, maybe I'll tell you how much I love you because you might never understand it, loved the little man. Going against the anniversary is such a terrible plague and I do not in any way how I took myself to even get close to a year without you. I do not understand the power that brought me here, some days have been as black as a gaping hole of horror, just black and I thought that I should lose his mind so hard, my grief has been, I've lit your light in a whole year soon and I will turn on them as long as I live, I will never forget you, I have memories of all the things we did together as my most precious treasure in life and thank you for allowing me to experience so much with you, but in the same breath as I wish that you stayed. I needed your hugs, your wonderful laugh that made it tickled far down in the pit of my stomach, I need you, Kim.
I have lost my child, you know what your decision was, I lost you!
I have lost part of myself and of life remains almost nothing, I can not stop mourn, there is no time that can mitigate my inner pain, but for some strange reason, there has been a force that made sure that I moved on to to take me to this point, how? Yes, I do not know ...
I would like to have a faith, I would like to know that I will meet you again, I want to be sure to meet you again. But I remain empty, there is a blank sheet in my mind, but the black and white magic pen, the words are hard to get. Tears presses on some times, so I know I'm alive but in many others ways I have become a zombie. Wish that the relationship with my second son was in a different way than it is but yes you can not force someone to love, but he can not take the thoughts away from me anyway and I think of him, who he is, how he have it and I hope he's happy, I'm just full of love for my children and although they are not there with me so I love them.
Life rolls on, but not in the sense I was hoping for us, it's almost a year since I wrote that I am now starting a new life, I was bursting with happiness, would grab my attention, I saw a future, to celebrate Kim's eighteenth birthday , had so many plans, the new year that would give me so much new, so came the call the second of January that took my life away from me completely, I fell screaming and crying together, call: Kim is dead, he has hanged himself. Now I have a life before and life after death, a timeline. I met with so much hatred, so much blame in all this, I was told it was my fault that you died. But the little man we loved each other, you were your mother's little treasure, and they were so wrong. I was about to follow you at the beginning or what is the beginning, when there will never be an end, whether I really wanted to just die and get to be where you were, but something kept me, conversations with strangers, tears, pain, funeral and all I could arrange for your last trip to Nangijala my precious little angel. What I could do all this, I do not know but I did it, I stand here almost a year later and my life will never be the same again, you set out and I was left, I provide you all the time and nothing can heal the emptiness and pain I feel, I can walk around it, look at it some days when I feel better, other days well then falls I straight down into the pain bottomless sea, and I can not do anything, just let the waves drown me for a while and then drag myself up on a deserted beach again. Love Kim, but Allder love I bear to you, I had never been able to feel all the pain I carry on, all of the missing who lives within me, for grief is the back of love's loss. I lost you, but I remember us, I remember you forever, it can not even death to take away from me. Love you with all my heart. Mom
Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...
Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...
Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...
Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...
https://www.adlibris.com/se/bok/rod-vinterangel-9789198130645
https://www.adlibris.com/se/bok/svart-triad-9789198130652
https://www.adlibris.com/se/bok/ankharen-9789198130614
Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.
http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38
Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne
samt
För min son Kim Lindqvist
f. 1993-02-16
d. 2011-01-02
Minnessida/Till minne av
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Sjalvmord/
http://www.netdoktor.se/depression/?_PageId=849 •
http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/sjalvmord
http://www.sjalvmordsguide.se/
http://www.facebook.com/jourvuxen
KBT I DITT LIV
http://kbtdittliv.se/vad-ar-kbt
Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:
http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137
http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare