Vi skulle egentligen fira att vi varit ilag i 10 år idag men nu blir det till att jobba istället, men jag kompenserade det med en god middag igår och ett glas rödtjut så vi får väl vara nöjda så. Fattar inte vart den tiden har tagit vägen bara, Kim var bara åtta år då vi blev tillsammans och nu är han borta, jag fattar det inte.

Så mycket vi har gått igenom under de här tio åren tillsammans, hjärtinfarkt, takfall, brutna ben och dödsfall, måsste vi snart skonas från det jobbiga i livet nu och börja se att solen skiner på oss också.

Det har inte varit annat än en kamp, men i allting så har vi haft varandra och den kärleken har ingenting lyckats att knäcka vilket känns så ofattbart skönt även om det funnits element som velat störa den kanalen också.

Jag har varit ute och tänt ett nytt ljus för Kimpan så nu brinner det igen, satt rätt blommorna som kanat på sned, sidenblommorna från hans syster, här hemma på vår egen minnesplats är allting tillåtet, han har också fått en egen rosa gran som mamma har inne eftersom toppen gått av på granen så står den nu ute med Kim, han behöver se att han är med oss i jul. Han finns i våra tankar, han bor för alltid i mammas hjärta min goa fina pojke. Herregud så jag saknar honom hela tiden, vissa dagar är så tunga att jag knappast tar mig igenom dem men det är som en osynlig kraft bär mig framåt, kanske är det Kim som hjälper mig, jag hoppas det är så. Min önskan om att få känna hans närhet är enorm, men jag känner ingenting så nu har jag börjat att meditera igen för att öppna upp mitt inre så han kan få en möjlighet att nå mig, för om jag finner tillräcklig ro någonstans kanske jag kan känna av honom.

Saknad, Älskad, aldrig glömd <3 Kim <3

English Version

We should really celebrate that we have been engaged for 10 years now but now it will be to work instead, but I offset that with a good dinner last night and a glass red wine so we'll be happy to. Do not understand where the time has gone just, Kim was only eight years when we were together and now he's gone, I do not get it.

So much we have gone through during these ten years together, myocardial infarction, rooffall, broken bones and death, the stand we will soon be spared from the hard life now and begin to see that the sun shines on us as well.

There has been nothing but a struggle, but in everything, we had each other and that love has nothing managed to crack that feels so incredibly good although there are elements who wanted to disrupt the channel as well.

I've been out and kindled a new light for Kimpan so now it burns again, sitting right flowers that slid sideways, silk flowers from his sister, at home in our own memoryplace, everything is permitted, he has also got his own pink christmastree as a mother has inside and since top gone of the tree it stands now out with Kim, he needs to see that he is with us this Christmas. He is in our thoughts, he lives forever in his mother's heart my cute nice boy. Oh how I miss him all the time, some days are so heavy that I hardly take me through them but it's like an invisible force carries me forward, maybe it's Kim who helps me, I hope it is so. My desire to feel his presence is enormous, but I know nothing so now I have started to meditate again to open up my mind so he can get a chance to reach me, because if I find somewhere quiet enough maybe I can feel of him.

Missing, loved, never forgotten <3 Kim <3

Ska nog ta och slå upp lite meditation på youtube och hänga med på en eller två, behöver öppna upp. Natten har plågat mig med huvudvärk men ändå var jag för trött för att gå upp och ta en tablett, så när maken skulle upp 06.15 orkade jag inte kliva upp utan låg till 10 innan jag klev upp och tog huvudvärkstablett och kaffe. Nu sitter jag här och det är så tyst och lugnt runt mig att det skulle höras om en knappnål föll just nu, skönt faktiskt. Skrev en del på min bok igår igen så det kändes bra, fyra nya sidor har tillkommit och ja det blir nog att skriva lite idag med om jag orkar. Ja det sliter på det inre när man drar upp minnen om Kim, så mycket saknad.

Jag gjorde en förfrågan om kostnaden för en minnesannons igår i NWT 3,8 x 3,8 i storlek och den skulle kosta 1045 kronor, pengarna har jag inte råd att sätta på annonsen, men jag har gjort den så jag kommer sätta den på facebook och på min blogg den 2 januari, jag menar då visar jag min respekt utan att det kostar pengar. Jag vet att Kim skulle ha förstått mig när det gäller det, klart jag vill att alla skulle kunna se att det första året har gått men ännu en gång pengarna styr vårt liv. Jag älskar min son oavsett och ja det styr inga pengar över i alla fall och jag finner egna vägar för att hedra minnet av Kim, den allra bästa son en mamma kunnat önska sig.

Man tror som förälder man vet allt, men gud så lite man verkligen vet. Önskar ju hela tiden att jag kunnat stoppa Kim från att ta sitt liv, samvetskvalen som brinner inom mig för att jag inte förstod att han mådde dåligt och ilskan över att ingen sa mig det, det är så mycket blandade känslor, så mycket som aldrig går att reparera. Han är död, han är borta ändå ber jag om att få honom tillbaka, jag vet vad tokigt det låter men herregud han betyder ju enormt mycket i mitt liv.

Han var lillkillen, han var den som stod mig så nära, han var den jag verkligen fick pyssla om, han var den som gav så mycket minnen, som hade tiden att lära mig så mycket, gemenskapen vi hade var så fin och det är han som försvann, orden försvann, sångerna, leendet. han är mitt barn, det är ju en bit av mig som försvann och hur jag än försöker läka så går det inte det kommer alltid att vara ett gapande köttsår. Älskade lilla kimpan varför sa du ingenting, jag hade hjälpt dig, varför?

Mamma

English Version

'll Take and beat up a little meditation on youtube, and hang out with one or two, need to open up. The night has plagued me with a headache but I was too tired to get up and take a tablet, so when her husband was up 6:15 I could not get up but was at 10 before I got up and took aspirin and coffee. Now I sit here and it's so quiet around me that it would be heard if a pin dropped right now, nice indeed. Wrote some of my book again yesterday so it felt good, four new pages have been added and yes there will be enough to write a bit today if I can. Yes, it rips on the inside when you pull up memories of Kim, so much regret.

I made an inquiry about the cost of a memory ad yesterday in the NWT 3.8 x 3.8 in size and it would cost 1045 crowns, money I can not afford to put the ad, but I've done it so I will put it on Facebook and on my blog on January 2, I mean when I show my respect without spending money. I know that Kim would have understood me in it, well I wish that everyone could see that the first year has passed but once again money controls our lives. I love my son, whatever, and yes it controls no money anyway and I find your own ways to honor the memory of Kim, the best son a mother could wish for.

It is thought as a parent you know everything, but God so little we really know. Wish all the time that I was able to stop Kim from taking his life, remorse that burns inside of me because I did not understand that he felt unwell and anger that no one told me that, it's so much mixed emotions, so much that never goes to repair. He's dead, he's gone anyway, I ask for to get him back, I know it sounds crazy but my God he means of course an enormous amount of my life.

He was a little guy, he was the one who stood so close to me, he was the one I really had to care for, he was the one who gave so much memories, who had time to learn as much, the Community we had was so nice and he is has disappeared, the words disappeared, the songs, the smile. he is my child, that's a bit of me that was lost and how hard I try to heal so it is not there always will be a gaping flesh wound. Dear little kimpan why did you say nothing, I had helped you, why?

Mom

Vädret är för tråkigt just nu och ingen Lucia har man sett i antågande
heller, men det får väl bli ett par pepparkakor idag för att fira Lucia, jag
brukar inte fira det eftersom jag var med och begravde min mormor på Lucia för
många långa år sedan, det förtog det vackra med Lucia och allt jag kunde se var
en vit kista med röda julrosor över allt, men nu tycker jag att ljuset är
vackert, ett fridfullt budskap, allt förändrades då Kim tog sitt liv, min fina
goa Kim. Livet är utan glitter i tillvaron numera och allt är så konstigt,
inget håller ihop längre, jag menar lärdomar som saknas, tankar som skenar,
smärta och saknad som förtar det vackra som finns kvar. Jag söker ett svar, jag
måste få känna att det finns mera, jag måste höra dig Kim för att våga tro, jag
ber dig visa mig så jag kan få lite ro...

Jag har satt upp granen och den är toppless så vacker är den inte men den
står där och lyser och du har fått en egen här ute så du vet att jag tänker på
dig också i juletider, du finns med mig alltid hjärtat. känns så konstigt att
inte kunna ge dig en present, att se dig le, det är fel så förbannat fel. Du
skulle ha stannat, jag behöver dig, fattar inte att du vände oss ryggen och
gick, du sa inte farväl, du sa aldrig mamma jag mår inte bra. Varför kim, varför
gjorde du så?

Nu sitter jag här och försöker skapa en jul för alla, ändå känns det som att
det bara är jag som gör det av allihop, med dig förvann själen i allting. Det
blev ett liv före, ett liv tillsammans med dig och ett liv efter, ett förbannat
liv utan dig men vi lever, jag lever och jag kämpar. Varenda dag sedan du
försvann har jag fört min kamp om att leva och söka en framtid, att leva även
för dig ändå vill hela min kropp bara sitta ned och skrika: Kim jag vill du ska
vara här, Kim jag saknar dig..... Tiden botar ingen smärta, tiden är en tjuv,
den biter åt sig av minnen, fördunklar och tär allt den klarar att ge är större
och större saknad. Jag vill inte du ska vara död!

English Version

The weather is too boring right now and no Lucia has been seen in the offing either, but it may well be a pair of gingerbread cookies today to celebrate Lucia, I usually do not celebrate it because I was with and buried my grandmother on Lucia for many long years ago , it took away the beauty of Lucia and all I could see was a white coffin with red Christmas roses everywhere, but now I think light is beautiful, peaceful message, everything changed when Kim took his life, my nice kind son Kim. Life has no glitter in it now and everything is so strange, no longer hold together, I mean the lessons that are missing, thoughts splint, pain and loss that would detract from the beauty that remains. I am looking for an answer, I must feel that there are more, I need to hear you Kim for daring to believe, I pray you show me so I can get some rest ...
I've put up the Christmas tree and it is topless so beautiful, it is not but it is there and lights and you've got your own out here so you know I think of you as well at Christmas, you are with me always heart. feels so weird not being able to give you a gift, to see you smile, it's wrong so damn wrong. You should have stayed, I need you, can not believe you turned back and went, you did not say goodbye, you never said mom I do not feel good. Why kim, why did you do that?
Now I sit here and try to create a Christmas to all, yet it feels like it is only I who do it for all of you, with you amaze the soul of everything. It was a life before, a life with you and life after death, a cursed life without you but we live, I live and I'm struggling. Every day since you disappeared, I brought my fight to live and seek a future, to live for you still want my whole body just sit down and scream: Kim, I want you to be here, Kim I miss you .... . Time heals no pain, time is a thief, it bites the memories, clouds and take everything it can to provide greater and greater loss. I do not want you to be dead!

Hunden har slickat sig hela natten, man blir tokig på han det går inte sova för han låter som ett plaskande vattenfall, så man kan lugnt säga att denna nattens sömn blivit störd,,,igen!

Vill inte bli störd, vill drömma. Jag vill drömma om Kim, men jag får inte en chans. Jag hoppas var kväll då jag lägger mig att jag ska få någon dröm, men ingenting finns det där.

Nu har jag varit uppe en bra stund, varit ute på vår egen halkbana för att rasta Buddy, satt på kaffe, fått igång min kära dator, så nu sitter jag här i tomhetens land igen. Jag är tom, jag saknar Kim, hatar den stressvärld jag lever i och oroar mig för att vi inte ska klara oss ekonomiskt om det drar ned med bokningar på Selma, vill ha ett jobb, letar ju hela tiden eftersom de inte ger mig en plats på Selma, att gå extra bara ger ingen garanti för oss, jag känner mig otrygg.

Ska en tur med Helena till Forshaga idag lilla Alexander ska ha en spruta, vägas och mätas. Lillkillen är 7 månader idag, han är så otroligt rar, glad mest hela tiden. Har lärt sig kråla sig fram lite nu så snart är det väl full fart på honom.

prins hos mormor igen, som vanligt så när han kom på mormors arm så sov han gott igen.

Önskar så att Kimpan hade fått uppleva honom som de andra, han älskade småbarnen och jag älskade se honom ta hand om alla småttingar, hur de log mot honom och drog i han. Saknad.

Mamma

English version

The dog has licked himself all night, you get mad at him you can not sleep because he sounds like a splashing waterfall, so one can safely say that this night's sleep was disturbed,,, again!

Do not want to be disturbed, want to dream. I want to dream about Kim, but I can not stand a chance. I hope every night when I sleep I'll get someone's dream, but nothing is there.

Now I have been up for quite a while, been out on our skid pad to rest Buddy, sitting on the coffee, got up my beloved computer, so now I sit here in this emptiness country again. I am empty, I miss Kim, hates the stress of the world I live in, and worry that we will not get by financially if it draws down for reservation Selma, want a job, looking all the time because they do not give me a place in Selma, to go extra only gives no guarantee for us, I feel insecure.

Should a trip with Helena to Forshaga today little Alexander to have a syringe, weighed and measured. Little guy is 7 months now, he's so incredibly sweet, happy all the time. Has learned to crawl their way a bit now as soon as it is well full speed at him.

Prince of grandma again, as usual, so when he arrived at grandma's arm as he slept good again.

Wish to Kimpan had experienced him as the others, he loved little children and I loved to see him take care of all the little ones, how they smiled at him and pulled him. Missing.

mom

Det skall bli rotsaksgratäng, oxfilé och Marco polosås till dagens middag så gott och till dessert så blir det en hemgjord gräddtårta med mangofyllning,dekorationer av choklad. Svärfar blev 81 år igår så idag firar vi honom med en fin middag och min dotter som egentligen fyller år på julafton skall även hon firas idag. Till dagens ära så har jag sminkat mig med det fina sminket jag fick av min andra dotter, det blev jättebra tyckte jag. Vet inte vad det är som är fel här på bloggen men jag har fått problem att skriva, det stannar upp hela tiden och det känns som att det inte skulle finnas minne inne på sidan..... Inte kul alls!

English version

It will be rotsaksgratäng, beef tenderloin and Marco polosås to today's dinner so good and for dessert there will be a homemade cream cake with mango filling, chocolate decorations. Father in law was 81 years yesterday, so today we celebrate him with a nice dinner and my daughter is actually a birthday on Christmas Eve she also shall be celebrated today. For today's honor, I have makeup me with the nice makeup to me by my second daughter, it was really good I thought. Do not know what's wrong here on the blog but I have trouble writing, it stays up all the time and it feels like there would be no memory on the site ..... Not fun at all!

Då får man börja om på noll igen eftersom mitt inlägg försvann, men jag sitter här och knappar på tangenterna så några rader ska jag väl lyckas få ihop. Jag har sovit dåligt som vanligt, vaknar, somnar, vaknar. Ja inte ens i drömmarnas land kan jag få en möjlighet att nå dig Kim för jag hamnar ju inte i något drömstadium alls, jag är tom, jag är blank och jag hatar det, jag är trött.

Gick upp och satte igång med att baka bröd frukostbullar till kaffet och de är alldeles starx klara att ta ut ur ugnen, älskar lukten av nybakat som sprider sig i lägenheten. Har bakat en del den sista tiden, hjortronkakor, finska pinnar, chokladkaka, pepparkakor (egen deg så klart) eftersom jag vill bjuda på hembakat i jultider och i morgon så skall vi ha hembakad tårta till dessert, det är ju födelsedagskalas på G. Vi ska bjuda på oxfilé och rotsaksgratäng som huvudrätt, det blir dock inga förrätter i morgon.

Nu är mina frukostbullar ute ur ugnen och skall kylas av lite sedan är det dags att få oss frukost.....

Ja dagen bjuder på Julbordspass för mig och maken så det lär stressas då vi ska köra julbord på tre ställen och det är en hel massa julmat samt att man skall laga supé mitt i allt detta, vilket är cirkus 70 talet gäster med förrätter...

English Version

Then you start over at zero again since my post disappeared, but I sit here and keys on the keyboard so few lines I'll probably manage to get together. I slept badly, as usual, wake up, fall asleep, wake up. Yes even in the land of dreams I can get a chance to reach you Kim because I end up not in a dream stage at all, I am empty, I'm white and I hate it, I'm tired.

Went up and started to bake bread, breakfast pastries with your coffee and they are quite soon ready to remove from the oven, love the smell of freshly baked that spreads in the apartment. Has baked some the last time, cloudberry cake, Finnish sticks, chocolate cake, gingerbread (own dough, of course) because I want to offer home-baked at Christmas, and tomorrow we will have homemade cake for dessert, it's a birthday party on G. We to bid for beef and gratäng as a main course, there will be no starters in the morning.

Now my breakfast buns out of the oven and is cooled by a bit then it's time to get us breakfast .....

Yes day offers Christmas passes for me and my husband so it teaches stress when we run Christmas in three places and there are a whole bunch of Christmas and that you should cook supper in the middle of all this, which is the circus's 70 guests with appetizers ...

Vi möttes av den värsta av snöstormar i går kväll då det var dags att åka hem från jobbet, man såg nästan inte vägen och vi var nära att köra in i ett träd som fallit ned över vägen för vi såg det först då vi var framme vid det. Tog evigheter att ta sig hem men vi tog oss hem i alla fall oskadda. Maken har rest på jobb igen, han jobbar förmiddagen idag och det är ett lunchjulbord som serveras idag, men vi la det kalla i går jag och Nina så nu är det bara för maken att tuta på med det varma. Christian kommer till oss idag för att sova över och sedan så ska vi jobba i morgon igen med julborden så det blir bara till klockan halv två, alltid så mycket stress. Men idag så måste jag passa på att baka söndagens tårtbotten så jag får det gjort för då ska vi fira svärfar som blir 81 i morgon och min dotter skall firas på samma gång så hon får en födelsedag, ja jag födde henne på julaftonen 1989 så ja vi brukar fixa en dag till henne innan alla andra paket ska delas ut, ja det här året blir det ju inte alla andra paket utan ett paket, pengarna styr vår värld. Men vi ska ha trevligt i alla fall och tårta hemgjord av mamma ska det allt bli också.

Har suttit här och gråtit en stund, tårarna har bara fått rinna, jag behöver tydligen ventilera en del just nu, läst några rader skrivna från Kims svärmor och ja då började tårarna falla, men det känns befriande att klara gråta igen så de får väl bara rinna. Ska resten av mitt liv vara så här? Ska jag alltid sakna min Kim så ofattbart mycket att det nästan förblindar våra vackra minnen, eller blir det bättre?

Min stora rädsla i livet är att glömma bort saker, att glömma något enda som rör min kille, jag vill inte glömma och jag vill att man minns Kim, att jag kan klara av att låta andra lära känna honom för den han var fast han inte lever med oss längre för inuti mig lever han i alla fall.

Jag har tänkt mycket och kommit fram till att jag vill gå på seans men jag vet inte vart jag ska vända mig, vill inte träffa på någon oseriös som bara utger sig för att kunna nå den andra världen, jag skulle vilja nå Kim, jag vill se att jag kommer få träffa honom igen då det är dags, jag vill finna Ro i mig själv, jag måste få en full tro på att det inte slutar här, det får ju inte sluta så här. Han måste veta att jag älskar honom, verkligen älskar honom av mitt fulla modershjärta. Ja sedan så måste jag ju tyvärr väga in att det inte får kosta för mycket eftersom vi inte har pengar så vi klarar oss i vardagen, Ingen av oss jobbar ju en heltid så det är precis så att hjulet snurrar runt, men de flesta har det väl så idag så det är ingen idé att klaga över det heller.

Snart Jul, en jul utan Kim men jag ska tända ett julljus och sätta ut en liten sak till honom på julaftonen på hans minnesplats så hoppas jag han kan känna att han är med oss i alla fall, kanske kan det lindra min egen smärta i alla fall. Det är så tungt med högtider, så tungt med årsdagen som snart kommer, jag vill skrika rakt ut: Kom tillbaka Kim, Kom tillbaka, SNÄLLA. Men jag är tyst, för jag vet ju att det inte finns några möjligheter för detta längre, men sknaden gör så förtvivlat ont.

English Version

We were greeted by the worst snow storms last night when it was time to go home from work, we saw almost no road and we came close to running into a tree that had fallen down over the way we saw it first when we arrived at it. Took forever to get home but we came home anyway unharmed. My husband has gone to work again, he works the morning today and it is a christmaslunch buffet that is served today, but we added the cold yesterday I and Nina so now it's just for the husband to horn in with the warm. Christian comes to us today to sleep over and then we'll work again tomorrow with Christmas buffets so it's only half past two, always so much stress. But today I have to take the opportunity to bake on Sunday flan so I get it done for when we'll celebrate in-law who is 81 tomorrow and my daughter to be celebrated at the same time so she gets a birthday, yes I gave birth to her on Christmas Eve 1989 so yes we usually get a day to her before any other packages to be distributed, so this year so there are not any other package without a package, money controls our world. But we'll have fun anyway and cakes homemade by mom to be there all being well.

Have sat here and cried for a while, the tears have just been running, I need to vent apparently some right now, read a few lines written by Kim's mother in law and yes when the tears began to fall, but it feels liberating to be able to cry again so they'll just drain. Should the rest of my life be like this? Should I always miss my Kim so incredibly much that it almost blinds our beautiful memories, or is it going to be better?

My big fear in life is to forget things, to forget any one who touches my guy, I do not want to forget and I want people to remember Kim, that I can manage to let others know him for who he was though he does not live with us anymore for me inside, he lives in all cases.

I've been thinking a lot and decided that I want to go to the seance, but I do not know where to turn, do not come across any unserious as just claim to be able to reach the other world, I would like to reach Kim, I want see that I will meet him again when the time comes, I want to find peace within myself, I have to get a full belief that it does not end here, it may not end like this. He must know that I love him really love him of my full mother's heart. Well then, I must unfortunately consider the fact that it may not cost too much because we do not have money so we can cope in everyday life, none of us are working full-time course, so it's just so that the wheel spins around, but most have the well as today, so it's no use complaining about it either.

Soon, Christmas, a Christmas without Kim but I will light a Christmas lights and put out one small thing to him on Christmas Eve at his memorial, I hope he can feel that he is with us anyway, maybe it can ease my own pain in all cases. It is so heavy with feasts, so heavy with the anniversary soon, I want to scream straight out: Come Back Kim, Come back, PLEASE. But I am silent, because I know that there are no opportunities for that long, but the lonelyness and the missing doing so desperately ill.

Så var det med Kim han gav mig massor av kärlek mitt i alla våra ständiga problem, vi levde ju med meningsskiljaktigheter och förstod inte alltid varandra till 100 %, aspergers är lite klurigt ibland, man tror sig säga en sak men det kan uppfattas på ett helt annat sätt av den som har diagnosen som min son hade. Upprördhet och småbråk hörde till vår vardag, men mitt i allt detta var han en helt underbar och fantastisk son som gav av sitt enorm stora hjärta till alla utom sig själv. Han älskade djur, speciellt våran rottis Buddy och han saknade honom mycket i sitt liv.

Önskar man kunde få en möjlighet att starta om, att radera vissa saker och bara få göra om, att det skulle gå att återuppliva de som gått bort så man fick en andra chans, nu måste jag vänta tills jag går bort en dag för att visa min kärlek till min son igen.

Livet är inte rättvist, ärligt talat så har jag tyckt att det suger, men ändå klänger jag mig fast vid det för det är en gåva jag fått av min mamma och pappa och jag har så många som fyller det med innehåll även om jag kan vara mycket nedstämd och ledsen vissa dagar för att jag saknar Dig älskade Kim.

Det är inte meningen att ens barn skall dö före en, det borde inte få gå till så, man skulle bara kunna dö av ålderdom när man upplevt allt vackert i sitt givna liv, men livet är inte rättvist och du är borta, önskar så att jag kunde göra någonting så att du kunde komma tillbaka.

Vintern har kommit, snö har fallit och kylan har bitit tag i oss nu, det är som då du dog.

Jag tänker på det allt mera nu när det närmar sig den andre januari, dödsbudet, polisbilarna som inte kom först och hoppet det ingav att du levde fast att din syster ringt och sagt att du var död, jag hoppades så innerligt tills dess att polisbilen rullade in på gårdsplanen, jag blev kall, inte min son, nej inte död. Men jag var lugn, tårarna forsade, det hände så mycket runt mig, men jag var i ett annat stadium. Jag förstår ju nu att det kallas för chock.

Jag tänker och tänker och det känns faktiskt som igår, om och om igen, jag kan uppleva smärtan av att mista dig på samma ofattbart grymma sätt bara med tankens kraft och jag kämpar för att sluta tänka.

Jobb är det enda som kan få mig koncentrerad nog för att släppa tanken en stund. Herregud Kim vad jag saknar dig, saknar dina lappar, dina sms, alla dina saker som du lärde mig. All den tid vi lade framför datorn tillsammans då vi satt och bildhanterade eller du hjälpte mig att lösa problem eller visade mig nya program och hur de fungerade. Varför gjorde du så här, du betydde allt? Jag saknar dina raplåtar, dina kramar, din röst och dina aviga sidor. Det betyder Kärlek Kim, kärlek till dig, men du lämnade mig i ett svart hål med ditt beslut och jag kravlar ständigt runt för att hålla mig på kanten av dess rand sedan du gav dig av till Nangijala, det har snart gått ett år, att år av förtvivlan, mörker och ofattbar smärta och i mitt liv råder en tomhet inget kan bota längre, för tomheten beror ju på att du saknas.

Mamma

English Version

So it was with Kim, he gave me lots of love in the middle of all of our chronic problem, we lived course, with differences of opinion and did not always each to 100%, Asperger's is a bit tricky sometimes, you think you say one thing but it can be understood in a completely different way of those who have diagnosed that my son had. Agitated and small fights belonged to our everyday lives, but in the middle of all this he was a wonderful and amazing son who gave of their huge big heart to all but himself. He loved animals, especially our rottis Buddy and he missed him a lot in his life.

Wish you could get a chance to restart, to remove certain things and just redo, it would be possible to revive those who passed away so we got a second chance, now I have to wait until I go away a day to show my love for my son again.

Life is not fair, quite frankly, I thought it sucks, but still clutching myself with it because it's a gift I got from my mom and dad and I have so many that fill it with content, even if I can be very depressed and sad some days that I miss you beloved Kim.

There is no sense that one's children will die before one, it should not go to it, you could just die of old age when they experienced everything beautiful in its given life, but life is not fair and you are gone, wish to I could do something so that you could come back.

Winter has arrived, snow has fallen and the cold has bitten a hold of us now, it's like when you died.

I think about it more and more now that it is approaching the second in January, the death commandment, police cars that did not come first, and the hope it gave you lived down to your sister called and said you were dead, I hoped so fervently until the police car rolled into the yard, I was cold, not my son, no, not dead. But I was calm, the tears flowed, it happened so much around me, but I was in a different stage. I understand now that it is called shock.

I think and think and it actually feels like yesterday, and again, I can feel the pain of losing you in the same unbelievably cruel manner only with the power of thought and I struggle to stop thinking.

Jobs is the only thing that can get me focused enough to stop thinking for a while. Oh Kim I miss you, your hugs, all your things that you taught me. All the time we put the computer together as we sat and image handle, or you helped me solve the problem or showed me new programs and how they worked. Why did you do this, you meant everything? I miss your rap music, your hugs, your voice and your drawbacks. It means Love Kim, my love to you, but you left me in a black hole with your decision and I crawl around constantly to keep me on the edge of the boundary then you set out to Nangijala, it will soon be one year, a years of despair, darkness and unimaginable pain and my life is an emptiness nothing can cure longer, for emptiness depends on that you are missing.

Mom