Jag kan bara inte sluta tänka på hur illvilliga vissa människor är, hur mycket de klarar av att kasta ur sig. Livet har aldrig bara en sida, det är fyllt av krokiga stigar och felaktiga vägskäl, man får ta det som det kommer. Om nu vägen var spikrak som vissa har fått för sig i sitt tunnelseende då skulle vi inte uppleva värst mycket, på gott och ont. Lärdomar skulle vi inte få heller, vi skulle vara som robotar, styrda på räls. Men så lätt är det inte, vi gör rätt och vi gör fel i våra liv, jag har gjort massor av fel, både med barnen och mitt eget liv men vad kan man göra mer än att göra livet så gott det går för alla?

Att dömas av människor är inget problem för mig, det har jag alltid råkat ut för och jag säger som jag sagt förut jag behöver inte sådana människor i min närhet eller i mitt liv så SKIT SAMMA vad de säger. Jag har inte någonsin velat måla mig själv i ett blått skimmer, jag är ingen ängel, snarare skulle man nog se mig som en J-A Bitch.

Men mitt i allas uppfattningar så har jag ett fakta som ingen kan ta ifrån mig, jag gav liv till mina barn, jag älskar mina barn och jag gör så gott jag kan, mera kan jag inte göra, men älskar dem över allt annat det gör jag. För min Kim räckte jag inte till, jag var sjuk och vi fick styra upp det på annat vis, men vi höll kontakten, vi träffades, vi skrev, vi pratade.

Tänk att det är godtagbart för alla andra att må dåligt och bli svaga i sitt liv, men inte för mig. Jag straffas för att jag fick en depression och inte klarade av alla bråk som upstod, jag hade fullt sjå att överleva i livet, att jobba försöka få ekonomin att gå runt samtidigt som jag var sjuk och jag anses vara den största bov som går i ett par skor för att min son inte bodde med mig. Han ville inte, han ville bo med sin pappa, han fick prova bo där och tyvärr orkade inte heller han hela vägen då han mår psykiskt dåligt så sociala kom in i bilden. min Kim hade flickvän på orten där hans pappa bodde och han ville stanna, vi bad kommunen om en lägenhet men det sträckte sig till att han kunde få bo hos pappans svärmor och så bestämde vi för all parter att det skulle bli, det var ett samförstånd inte ett förkastande av min son, men på samma gång en lättnad för jag var så dålig att jag inte orkade ta hand om honom just då men ingalunda har jag slutat bry mig om min son. Jobbet som kock tog massor av min tid och vissa perioder kändes det som vi jobbade dygnet runt och min son blev besviken över att jag inte kom tillräckligt ofta, men jag behövde pengarna för att klara räkningarna också men vi talade på msn, mail, skype och i telefonen. Vi hade planer, skulle ut och äta på Max i Karlstad, men vi hann inte det eftersom han tog sitt sista beslut i jordelivet. Jag övergav honom inte och kommer aldrig att göra det även om man vill se det som att det var det jag gjorde.

Döm mig eller låt bli. Jag förlorade min son och om jag bara fått en enda möjlighet att förstå att min son mådde dåligt så hade jag släppt allt och hämtat honom, men ingen lyfte luren och sa något, ingen hjälpte honom att få mer kontakt med mig då man ansåg att jag var en bov i dramat som övergett min son, så istället dog han och jag fanns inte där när han behövde mig. Det är något jag får ångra i resten av mitt liv, men de som gjorde detta möjligt uttalar sig om mig, om att jag skulle baktala min son med den bok jag skrivit av kärlek för att alla skall förstå att Kim var det vackraste på jorden, han var min son.

English Version

I just can not stop thinking about how vicious some people are, how much they manage to throw out themselves. Life is never just one side, it is filled with winding paths and wrong fork in the road, you may take it as it comes. Now, if the road was dead straight as some have gotten the idea in his tunnel vision then we would not experience very much, for better or worse. The lessons we would not have either, we would be like robots, guided on rails. But so easy is not it, we are right and we make mistakes in our lives, I have made lots of errors, both with the kids and my own life but what can you do more than make life as good as possible for everyone?

Be judged by the people is no problem for me, I have always suffered and I say as I said before, I do not have such people around me or in my life, Never mind what they say. I have not ever wanted to paint myself in a blue glow, I'm no angel, rather, one would probably see me as a YES Bitch.

But in the middle of everyone's beliefs, I have a fact which nobody can take away from me, I gave life to my children, I love my children and I do the best I can, etc. I can not do, but love them above all.From me Kim had neaded more of me but, I was sick and we had to steer it up otherwise, but we kept in touch, we met, we wrote, we talked and he was nearly eighteen years old and he was in love in his girlfriend.

Remember that it is acceptable for everyone else to feel bad and become weak in their lives, but not for me. I am punished because I had a depression and could not handle all fractions as they appeared, I had full work cut out to survive in life, to work trying to get the economy going around while I was sick and I is considered the greatest villain that goes into a pair of shoes for my son did not live with me. He did not, he wanted to live with his father, he had to try to live there and, unfortunately, could he manage it all the way when he suffers from psychological problems as social security came into the picture. Kim had his  girlfriend at the place where his father lived, and he wanted to stay in the community, we asked the municipality for an apartment but ran into that he could live with his fathers wifes mother so we decided to all parties that it would be, there was a consensus not a rejection of my son, but at the same time a relief because I was so bad that I could take care of him right then, but by no means have I stopped caring about my son. The job as a chef took a lot of my time and certain times it felt like we were working around the clock and my son was disappointed that I did not come often enough, but I needed money to meet bills as well, but we talked on msn, email, skype and the phone. We had plans, going out to eat at Max in Karlstad, but we did not get it because he took his last decision in mortality. I did not abandoned him and will never do it even if you dont want to see what it was that I did.

Judge me or leave it. I lost my son and if I only had one opportunity to understand that my son felt bad so I had dropped everything and picked him, but no one picked up the receiver and said something, no one helped him get more in touch with me to the effect that I was a villain in the drama who have abandoned my son, so instead he died and I was not there when he needed me. It's something I may regret the rest of my life, but those who made this possible rule on me, that I would malign my son with the book I wrote out of love for everyone to understand that Kim was the most beautiful on earth; he was my son.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...