Älskade  Kimpan, älskade    mamma saknar dig för evigt, men en dag så ses vi igen, jag lovar dig det, en dag tar du emot mig och tills dess önskar jag dig frid och mig själv lite ro, för om mitt inre kan stillas kan du för alltid där bo. Älskade ungen min <3

Middagsmat, planerad ifrån i går redan, upptinat och nu ska snart mina potatisar puttra på spisen. Äta innan jobbet så man slipper nattamiddag, det är inte bra för kropp och själ att äta mitt i natten eller sent på kvällen. Så nu försöker jag få klart en middag innan maken åker till jobbet idag. Det blev inget jobb för mig denna dag på min eventuella inbokning men i morgon ska jag jobba ett pass, har inte många timmar att se fram emot under januari månad dessvärre så lönen kommer bli knaper men kanske får jag tid att skriva lite  på min bok som också behöver tid. Men jag har ju inte bråttom, jag har insett det nu att det är inte viktigt att skynda utan det viktiga är att stanna upp, fånga stunden, fånga dagen.

Det är så märkligt med allt hat som finns i världen, att man måste straffas i resten av sitt liv om man en gång gjort ett fel, hur hårt man än anstränger sig för att rätta till allting så finns det kvar, nåja jag klarar mig. Jag vet att jag är en mycket bättre människa idag, jag ger mitt liv till min familjen. Jag borde gjort mera när mina barn var små men går det att ändra på idag, NEJ och som en god vän sa när man kräver av mig att leva i det förgångna så säger jag " Jag lever inte det förgångna längre" Livet är här och det är NU, man kan bara ändra något inför framtiden aldrig bakåt. Hade det gått hade ju Kim varit här nu.

Kim gav mig så mycket och jag önskar varenda dag att han funnits kvar här, men han flyttade sin väg till andra sidan, han valde döden och jag kommer sörja det i resten av mitt liv. Men för den som bestämmer att jag inte gjort nog, för den som dömer mig som mor, ni levde inte i mitt skinn, inte i mitt liv. NI ska inte peka finger för NI VET INGENTING!

Vem kan säga att NI inte hade valt samma vägar som jag valt, kan du med ett rent hjärta säga att du inte hade gjort det, tror inte det. Döm inte när du inte varit där, det visar på okunskap, en rädsla. Jag om någon vet att stundens situation kan kräva något som andra inte kan förstå. Jag är ledsen för att människor inte vill tvätta sin egen buk innan de börjar tvätta andras. Man får inte döma andra människor då man inte levt deras liv, man har inte rätten att göra så. Och om du ansetts vara oförmögen att ta vara på ditt barn en gång, betyder inte det att det kommer vara så för alltid, för det beror på den förmåga du har inom dig att komma till insikt, förmågan du bär på och viljan att förändra. Jag liksom många med mig har RÄTTEN att förändra våra liv till det bättre utan att människor skall ta sig rätten att stå utanför och skrika en gång skit, alltid skit.

Det finns något jag vill säga till er som är så " DRA ÅT H-vete!" Jag är trött på att pressas ned av en massa människor som tror sig veta vem jag är, hur jag är utan att ens ta del av mig eller mitt liv. Det måste vara fattigt att leva sitt liv på et sådant sätt att man förkrymper andra människors rätt till ett bättre liv. Ett enkelt FÖRLÅT borde vara på sin plats, men även detta är man för ynkliga för. Jag fäller en tår för er, er fattigdom av inre kärlek till er själva och kärleken inför livet och er nästa.

English Version

Dinner, scheduled from yesterday already, thawed and now soon my potatoes simmer on the stove. Eating before the job so we do not stay dinner, it's not good for body and soul to eat at night or late evening. So now I'm trying to finish dinner before my husband goes to work today. There was no job for me that day on my any log-on but tomorrow I'll work a spell, have not many hours to look forward to in January, unfortunately, so the salary will be crispy but maybe I get time to write some of my book also need time. But I have no hurry, I have realized now that it is not important to rush, but the important thing is to stop and capture the moment, seize the day.

It is so strange with all the hatred in the world, that they must be punished for the rest of his life, if you once made a mistake, how hard you than making an effort to fix everything so there is still, well, I'll be fine. I know I am a much better person today, I give my life for my family. I should have done more when my children were small, but it is possible to change today, NO, and a good friend said, when you require of me to live in the past so I say "I do not live in the past anymore," Life is here and there is NOW, you can only change something for the future never backward. Had it been had Kim been here now.

Kim gave me so much and I wish every day that he has remained here, but he moved away to the other side, he chose death and I will ensure that the rest of my life. But for those who decide that I have not done enough, for those who judge me as a mother, you did not live in my skin, not in my life. You should not point fingers because you know NOTHING!

Who can say that you had not chosen the same road that I have chosen, you can with a pure heart to say that you had not done it, do not think so. Do not judge when you have not been there, it shows the ignorance, fear. I for one know that the moment the situation may require something that others can not understand. I'm sorry that people do not want to wash their own appetites before they start washing other people's. One should not judge other people when you are not living their lives, they have no right to do so. And if you are considered to be unable to take care of your child once, does not mean that it will be so forever, for it depends on the ability you have within you to come to the knowledge, skills you carry on and will to change. I like many of us have the right to change our lives for the better, but that people should assume the right to stand outside and scream again shit, always crap.

It's something I want to say to you that is so "GO TO H-ll!" I'm tired of being pushed down by a lot of people who think they know who I am, how I am without even taking part of me or my life. It must be poor to live his life on et such a way that it dwarfed other people's right to a better life. A simple SORRY would be appropriate, but this is one of the miserable. I shed a tear for you, your poverty of inner love for yourself and love for life and your neighbor.

Livet är bra underligt, jag har skrivit en bok för att jag älskar min son, för att jag vill att andra skall känna honom. Goda sidor såväl som de fina sidorna för det skapar en person, ja han var ingen ängel inte i livet och jag är ingen ängel och har aldrig varit det vi har alla våra dåliga sidor precis som myntet har två sidor. Livet är på gott och på ont, men jag älskade min son över allt på jorden. Våra liv var trassliga.

Men under gårdagen kom så mycket påhopp att jag funderar på att bara lägga ned alla mina ambitioner på boken, jag blir så trött. Hans bror var en av dem som uttryckte sin kärlek till den mor han inte velat ha de sista 12 åren, jag har inte varit en del i hans liv sedan han omhändertogs, jag fick inte och han ville inte och han har inte varit en del i våra liv, inte i mitt eller min nya familjs eller ens i sina syskons liv, möter han dem ute tittar han bara och vänder dem ryggen, ger dem inte ens ett hej. De är hans syskon, vad har de någonsin gjort honom.

Han vill stämma mig för han anser att min bok är falsk, han har läst den i alla fall, kul det såpass nyfiken vara han, elller ska jag säga såpass benägen att starta bråk var han att han läste min bok, läste mina ord. Han tycker att jag fantiserar och att jag har kokat ihop en sagobok fylld av mytomaniska lögner, ja så skrev han genom Kims flickvän till mig i går kväll som också flippade ur och tog farväl av mig samt hennes mamma som jag stöttat sedan Kims självmord, men det är inte min förlust, det är en sorg för dem som inte vågar tro på mig. Vi hade gått igenom det en gång förut, men jag har alla de skrivna orden väl bevarade och sparade i worddokument så bevis på vilka de är finns,

Min son skrev några vackra ord till mig som jag vill dela med mig av eftersom det är det sista han säger till mig någonsin, jag har ingen son efter idag.

DIN FÖRBANNADE HOR FITT JÄVEL!!! SLUTA SKRIVA OM KIM!!!!!!!!!!!!! OCH SLUTA TRO DU KÄNNER FOLK FÖR ATT DU FÖTT DEM OCH SLUTA SKYLLA PÅ ALLA I DIN OMGIVNING!! DIN FÖRBANNADE SATMARE KOSSA FRÅN HELVETET. Han skriver att ingen gett han influenser av hat mer än jag själv och hans far och han anser oss vara inkompetenta föräldrar som borde ha kastrerats och inte fått några barn.

Ja det är fina ord från en son jag har fött till livet en gång, men nu har jag äntligen lagt hoppet åt sidan, det finns ingen son mera tyvärr. Han har uppfostrats av min brorsdotter och blev hennes son och mellan oss har det alltid varit en blodad tand, avundsjuka och vi har aldrig haft en bra relation, skulle det då gynna relationen mellan mig och min son när sociala placerade honom hemma hos henne. Nej resultatet av det ser vi här och nu. Och vi fick aldrig en chans att bli mor och son igen och nu har det gått för långt för att någonsin kunna reparera. Men sorgen är inte min längre, han kände inte Kim, han kände inte sin lillebror, mycket händer i ens liv under en period av 12 år och när man inte finns där kan man inte se eller förstå vad som händer i en familj.

English Version

Life is good strange, I've written a book because I love my son, because I want others to know him. Good sides as well as the less good sides of it creates a person, yes he was no angel, not in life and I am no angel and has never been what we all have our bad points just like the coin has two sides. Life is for good and for evil, but I loved my son all over the world. Our lives were tangled.

But yesterday was as much insults that I am looking to just spend all my ambitions in the book, I get so tired. His brother was one of those expressed his love for the mother he wanted to have the last 12 years, I have not been part of his life since he recovered, I did not and he did not and he has not been a part of our lives, not in my or my new family or even in their sibling's life, he meets them out there watching and he just turns his back on them, giving them even a hello. They are his brothers and sisters, what have they ever done to him.

He wants to sue me because he thinks that my book is false, he has read it anyway, it is fun enough to be curious, he set or should I say enough inclined to start fights, he was that he read my book, read my words. He thinks I fantasize and that I have concocted a story book full of mythomaniac Kingdom lies, indeed, so he wrote by Kim's girlfriend of mine last night who also freaked out and said goodbye to me and her mom that I have supported since Kim's suicide, but it's not my loss, it is a sorrow for those who dare not believe in me. We had gone through it once before, but I have all the written words well preserved and saved in Word documents as proof of who they are there,

My son wrote some nice words to me that I want to share with you because it's the last thing he says to me ever, I have no son after today.

YOUR DAMN HOR CUNT SON OF A BITCH! STOP WRITING ABOUT KIM !!!!!!!!!!!!! AND FINAL BELIEVE YOU KNOW PEOPLE TO YOU BORN THEM AND stop blaming everyone else around you! YOUR DAMN Bitch COW FROM HELL. He writes that no one gave him influence of hate more than myself and his father, and he believes us to be incompetent parents who should have been castrated and not had any children.

Yes that's fine words from a son I have given to life again, but now I have finally put hope aside, there is no son more unfortunately. He was brought up by my brother's daughter and became her son, and between us there has always been an appetite whetted, jealousy, and we have never had a good relationship, would it benefit the relationship between me and my son when social positioned him at her house. No results of this we see here and now. And we never got a chance to be a mother and son again and now it has gone too far to ever be repaired. But grief is not for me anymore, he did not know Kim, he did not know his little brother, a lot happens in one's life over a period of 12 years and when one is not there, you can not see or understand what happens in a family.

Så otroligt kul att se Mästerkock på teven igen, ska snart sätta mig till rätta i soffan för att mysa framför matprogram som är det bästa jag vet att titta på förutom onsdagsprogrammen där man kan följa akuten och jobbet där, polisprogram mm, maken kallar det för blodiga onsdagen.

Jag tycker de är fantastiska som kan rädda så många liv, känns så bra att se.

Har satt mig ned efter läsarnas kritiska blickar och dirigerat om vissa saker i min bok, flyttat de tyngre delarna av fakta bakåt, så just nu har jag massor att göra för att binda ihop texterna igen i de olika kapitlen på ett bra sätt för att lyfta fram Kim mera i mina texter, får se hur det hela slutar, så många bra synpunkter som kommit till mig och saker jag själv inte reflekterat över, men vissa saker ändrar jag ju självklart inte på det är ju min egen bok med mina tankar.

Det finns vissa som är rädda att jag ska tjäna pengar på boken, men oroas inte den kostar min tid och ger ingenting tillbaka i pengar, men den ger liv och hopp vilket är det enda viktiga för mig.

Att min Kim får leva kvar i minnet på mig och hos er som läser boken är min betalning. Finns massor att tillägga men jag avvaktar, har en idé om att det kommer i en annan bok kanske om mitt eget liv. Men först ska jag göra Kims bok klar, känns som ett spännande kapitel i mitt liv och jag har fått ny energi, nya infallsvinklar så nu kvarstår en hel massa arbete och kanske får det sträcka sig ännu ett par månader innan jag slutför den helt. Min vän som läst den har så rätt, den behöver kanske få lite mera tid för att bli riktigt bra och kanske ska jag gör lite tillägg här och där. Får se vart mina tankar för mig..

English Version

So much fun to see the master chef on the TV again, will soon put me right on the couch to cuddle in front of a measurement program that is the best I know to look at except Wednesday programs where you can follow the emergency room and work there, police programs, etc., my husband calls it bloody Wednesday.

I think they are amazing that can save so many lives, it feels so good to see.

Has put me down for readers' critical eye and redirected some things in my book, moved the heavier parts of the facts backwards, so right now I have plenty to do in order to bind the text together again in the different chapters in a good way to lift  Kim forward etc. in my lyrics, will see how it all ends, so many good comments that have come to me and things I did not thought about, but some things do I change course on, of course not  to much because that's my own book with my thoughts.

There are some who fear that I will make money on the book, but not to be worried about this it is costing me time and give nothing back in money, but it gives life and hope which is the only important thing for me.

 So my Kim will live on in memory of me and of you who read this book is my payment. There are plenty to add, but I wait, have an idea that it will in another book, maybe on my own life. But first I'll make Kim's book finished, feels like an exciting chapter in my life and I have new energy, new ideas, so now there is still a lot of work and maybe get the go even a few months before I finish it completely. My friend who read it are so right, it may need to get some more time to be really good and maybe I'll make some additions here and there. Can only wait and see where my thoughts will take me ..

I dag har jag paketerat de paket som jag och maken köpte till barnbarnet Isabelle igår det blev lite olika paket så jag tror hon kommer bli glad åt dem. Fick lite ny läsning i lådan idag en bok som jag fått rekomenderad av en änglamamma och den heter "Själens Styrka" av Rosemary Altea. Fick verkligen söka för att finna den men nu väntar jag med spänning på att börja läsa den. Annars ja jag är trött som vanligt, hela tiden bara gäspar och gäspar, fattar inte att det ska vara så att man känner sig trött dygnet runt fast man sovit, har ju till och med tagit sömntablett för att orka sova ordentligt.

En dag kanske det blir bättre, en dag kanske man orkar någonting igen. Har tagit sockerprov och det ligger på 6.8, 6.4, 6,6, 7.0, 6,2 osv, vet inte om de räknar det som socker men jag känner mig så törstig hela tden och äter jag inte i tid blir jag skitdålig, ska kolla med doktorn, blir en hel lista med saker då man kommer dit nästa besök och Vikten så klart, måste få hjälp med vikten, klarar inte av det själv. Herregud det är ju en 55 kg som ska bort, man kan säga att en persons hydda ska väck från min kropp. Knäna värker när jag jobbar, ryggen, benen, men vadå klaga jag måste ju jobba eftersom jag inte har något fast jobb, det innebär ju ingen sjuklön om jag blir sjuk, man får fortsätta slita sönder kroppen. Min tillit ligger hos läkaren att han kan hjälpa mig få en operation så jag kan komma ned i vikt, få ett liv de åren jag har att leva här på jorden. Jag har provat alla de olika bantningsmetoder, jag går ned ett tag och sedan upp, dubbelt upp och så håller det på och nu orkar jag inte längre för det har blivit alldeles för många kilo att kämpa med.

Hoppas läkaren ser det också till sist och hjälper mig, hade jag haft pengarna hade jag tagit operationen privat men ja jag har inga så jag får fortsätta drömma om att få leva en dag utan ryggsäck av fett.

Sorgen har ju inte heller gjort mig mindre, jag har isolerat mig, inte velat gå ut, inte velat någonting, jag har jobbat, ätit och sovit och skrivit. Kim var så noga med sin kropp, han tränade och var så stilig. Han hade kunnat fått fart på mammas tränande, men ja nu har man ingen att prata med längre, det är tomt. Livet tar ett steg varenda dag, för jag har hört att det är ett liv, sedan hur jag uppfattar det ja jag vet inte, finns inte mycket innehåll, finns inte mycket hopp och Kim är oåterkalleligt på andra sidan. Saknar min älskade lilla kille. Jag tror han kan höra mig och gör han det så vet han att han är älskad och saknad, Jag hoppas....

English Version

Today I have packaged the packages that I and my husband bought for our grandchild Isabelle yesterday it was a little different packages so I think she will be happy for them. Got some new reading of the box today, a book that I received Recommended by an angelic mother and it's called "Soul Power" by Rosemary Altea. Really had to search to find it but now I wait with bated breath to start reading it. Otherwise, yes I am tired, as usual, all the time just yawn and yawn, do not get it to be so that you feel tired around the clock even though they slept,'ve even taken the sleeping pill in order to manage sleep properly.

Perhaps one day it gets better, one day as you can anything again. Has taken a lot of sugar tests and it is on 6.8, 6.4, 6.6, 7.0, 6.2, etc., do not know if they count it as sugar but I feel so thirsty all tden and I eat not the time I get shitty, to check with the doctor, get a whole list of things when you get there next visit and importance, of course, need help with weight, can not do it yourself. My God, it's a 55 kg to be removed, one can say that a person's shack is gone from my body. My knees hurt when I work, my back, legs, but wading complain I have to work because I do not have a steady job, it means of course no sick pay if I get sick, you may continue to tear apart the body. My trust lies with the doctor that he can help me get an operation so I could lose weight, get a life those years, I have to live here on earth. I have tried all the different diets, I go down for a while and then up, double up, and so it continues, and now I no longer order it has become far too much weight to contend with.

Hope the doctor can see it also in the end and helps me, If I  had money I would have the surgery privately, but yes, I do not have any so I can continue to dream of living a day without a backpack of fat.

The grief has not even made me less, I have isolated myself, did not want to go out, did not want anything, I've worked, ate and slept and wrote. Kim was so careful with his body, he trained and was so handsome. He could have gathered momentum in the mother's exercise, but even now then I have no one to talk to anymore, it's empty. Life takes a step every day, for I have heard that it is a life, then how I understand it, yes I do not know, is not much content, there is not much hope, and Kim is irrevocable on the other side. Missing my beloved little boy. I think he can hear me and he does it so he knows he is loved and missed, I hope ....

Jag har i det halkiga vädret insett att jag kämpar för att leva eftersom min rädlsa för att åka av vägen finns där när bilen sladdar fram på hala och dåligt plogade vägar. Att åka till jobbet innebär en påfrestning vintertid spelar ju sedan ingen roll att det inte är jag som kör, hatar ju vinterväglaget oavsett eftersom det väcker upp sådan rädsla inom mig. Det har som en del säkert sett varit ett spektakel sedan jag la ut min bok, men det känns skönt på samma gång att de som ger sig på mig nu kan få tillbaka för att jag blivit så pass stark igen att jag orkar slänga det tillbaka på dem. Det du ger i livet får du också tillbaka.

Min fot är fortsatt lite tjock och det spänner i skinnet men jag får ta och prata med läkaren då jag ska dit den 24 januari, svårt med läkartider och här där jag bor har man flyttat tandläkaren till grannorten och då man försökte få sig en tid akut svarade de att de har inga möjligheter att ta emot mig för att jag inte gått regelbundet hos tandläkaren de senaste tre åren, Jag har ju inte råd. De skyller på tandläkarbrist, det fixade sig den här gången då jag fick tandvärk men jag som har tänder som lossnar vart ska jag gå, när man försöker i en annan kommun är det samma svårigheter där för det är inte hemorten. Vad har hänt med Sverige och det som en gång kallades för välfärd? Hur kan det finnas så få tandläkare att man inte kan få kontrollerad munhälsa och ett enda besök är en förmögenhet i plånboken.

Skulle kunna fortsätta i evigheter och prata om alla felaktigheter som finns i samhället idag men det tänker jag inte göra. Nu har jag ledigt ett tag från jobb och egentligen så vet jag inte när jag jobbar för Januari månad är en dålig restaurangmånad så jag sitter i paranteser vilket betyder Kanske Jobba! Så jag får snällt sitta här hemma och vänta på om det blir mer än kanske, vilket är jättepåfrestande och jobbigt, Vi behöver ju inkomst så vi klarar oss i februari vilket inte är lätt med ett par futtiga arbetspass på en hel januari månad, men det är bara att hugga in på de dagar man kan få.

Tänker på Kimpan, hur nära han stod mig egentligen, man reflekterar inte då livet rullar på men när döden tar dem så inser man hur ofattbart mycket man älskar dem. Jag måste leva här och nu utan honom och det är tomt, åt helvete tomt om jag ska vara ärlig, han tog mer tid av mina tankar än jag någonsin erkänt ens för mig själv.  All rädsla för att han inte skulle ha det bra, att saker skulle gå fel i hans liv och så gjorde det precis det utan att en enda människa sa ett enda ord. Men det är över nu. All energi man la på att gå och oroa sig, önskar man tagit telefonen var gång istället, eller åkt iväg, eller skrivit en rad. Vi gjorde allt det, men inte nog ofta känns det som eftersom han kände sig ensam trots detta, önskar jag kunnat vara där mer för honom. Men livet är krokigt och man skjuter fram det man tycker man kan ha tid att göra senare, det gör jag aldrig mera. För med mig och min Kim är det försent, det blev försent.

Lyd mitt råd, lev nu, lev här. CARPE DIEM älskade medmänniskor, CARPE DIEM.

English Version

I have in the slippery weather realized that I struggle to live because my fear to slide off the road when the car drags up the slippery and poorly plowed roads. To go to the job puts a strain in the winter much as it is then not matter that it is not I running, hate winter team regardless because it brings up such a fear in me. It's part certainly, been a spectacle since I put out my book, but it feels good at the same time that those who give themselves to me now can get back because I become so strong again that I can throw it back at them. What you give in life, you also get back in life.

My foot is still a bit thick but I'll have to talk to the doctor when I was going there on January 24, difficult medical times and here where I live have moved the dentist to the neighboring village, and when I tried to get myself some time urgent they replied that they have no ability to accept me because I had not gone regularly to the dentist in the last three years, I have no advice. They blame the dentist shortage, it fixed itself this time when I had toothache but I have teeth that are loose where should I go, when you try in another municipality, the same difficulties, there is not in my community. What happened to Sweden and what once was called for welfare? How can there be so few dentists that you can not be controlled oral health and a single visit is a fortune in your wallet.

Could go on forever and talk about all defects that exist in society today but I will not do. Now I have time off for a while from work and really I do not know when I work for the month of January is a bad restaurant month so I'm sitting in parenthesis meaning might work! So I will politely sit at home and wait for it more than maybe, which is very stressful and tough, we need of course income so we can handle ourselves in February, which is not easy with a couple of petty sessions for an entire month of January, but it Just bite into the days you can get.

Thinking of Kimpan, how close he and I wa really, it does not reflect when life rolls on, but when death takes them, you realize how incredibly much you love them. I have to live here and now without him and it's empty, empty, to hell if I'll be honest, he took more time to my thoughts than I ever admitted even to myself. Any fear that he would not have it good, that things would go wrong in his life and so did just that without a single person said a word. But it's over now. All the energy you put on to go and worry about, wishing you took the phone every time instead, or gone away, or written a line. We did all that, but not often enough, it feels like because he felt lonely in spite of this, wish I could be there more for him. But life is crooked and you pushes forward what you think you can have time to do the later, I do no more. For me and my Kim is too late, it was too late.

Take my advice, live now, live here. CARPE DIEM beloved fellow human beings, CARPE DIEM.

Jag kan bara inte sluta tänka på hur illvilliga vissa människor är, hur mycket de klarar av att kasta ur sig. Livet har aldrig bara en sida, det är fyllt av krokiga stigar och felaktiga vägskäl, man får ta det som det kommer. Om nu vägen var spikrak som vissa har fått för sig i sitt tunnelseende då skulle vi inte uppleva värst mycket, på gott och ont. Lärdomar skulle vi inte få heller, vi skulle vara som robotar, styrda på räls. Men så lätt är det inte, vi gör rätt och vi gör fel i våra liv, jag har gjort massor av fel, både med barnen och mitt eget liv men vad kan man göra mer än att göra livet så gott det går för alla?

Att dömas av människor är inget problem för mig, det har jag alltid råkat ut för och jag säger som jag sagt förut jag behöver inte sådana människor i min närhet eller i mitt liv så SKIT SAMMA vad de säger. Jag har inte någonsin velat måla mig själv i ett blått skimmer, jag är ingen ängel, snarare skulle man nog se mig som en J-A Bitch.

Men mitt i allas uppfattningar så har jag ett fakta som ingen kan ta ifrån mig, jag gav liv till mina barn, jag älskar mina barn och jag gör så gott jag kan, mera kan jag inte göra, men älskar dem över allt annat det gör jag. För min Kim räckte jag inte till, jag var sjuk och vi fick styra upp det på annat vis, men vi höll kontakten, vi träffades, vi skrev, vi pratade.

Tänk att det är godtagbart för alla andra att må dåligt och bli svaga i sitt liv, men inte för mig. Jag straffas för att jag fick en depression och inte klarade av alla bråk som upstod, jag hade fullt sjå att överleva i livet, att jobba försöka få ekonomin att gå runt samtidigt som jag var sjuk och jag anses vara den största bov som går i ett par skor för att min son inte bodde med mig. Han ville inte, han ville bo med sin pappa, han fick prova bo där och tyvärr orkade inte heller han hela vägen då han mår psykiskt dåligt så sociala kom in i bilden. min Kim hade flickvän på orten där hans pappa bodde och han ville stanna, vi bad kommunen om en lägenhet men det sträckte sig till att han kunde få bo hos pappans svärmor och så bestämde vi för all parter att det skulle bli, det var ett samförstånd inte ett förkastande av min son, men på samma gång en lättnad för jag var så dålig att jag inte orkade ta hand om honom just då men ingalunda har jag slutat bry mig om min son. Jobbet som kock tog massor av min tid och vissa perioder kändes det som vi jobbade dygnet runt och min son blev besviken över att jag inte kom tillräckligt ofta, men jag behövde pengarna för att klara räkningarna också men vi talade på msn, mail, skype och i telefonen. Vi hade planer, skulle ut och äta på Max i Karlstad, men vi hann inte det eftersom han tog sitt sista beslut i jordelivet. Jag övergav honom inte och kommer aldrig att göra det även om man vill se det som att det var det jag gjorde.

Döm mig eller låt bli. Jag förlorade min son och om jag bara fått en enda möjlighet att förstå att min son mådde dåligt så hade jag släppt allt och hämtat honom, men ingen lyfte luren och sa något, ingen hjälpte honom att få mer kontakt med mig då man ansåg att jag var en bov i dramat som övergett min son, så istället dog han och jag fanns inte där när han behövde mig. Det är något jag får ångra i resten av mitt liv, men de som gjorde detta möjligt uttalar sig om mig, om att jag skulle baktala min son med den bok jag skrivit av kärlek för att alla skall förstå att Kim var det vackraste på jorden, han var min son.

English Version

I just can not stop thinking about how vicious some people are, how much they manage to throw out themselves. Life is never just one side, it is filled with winding paths and wrong fork in the road, you may take it as it comes. Now, if the road was dead straight as some have gotten the idea in his tunnel vision then we would not experience very much, for better or worse. The lessons we would not have either, we would be like robots, guided on rails. But so easy is not it, we are right and we make mistakes in our lives, I have made lots of errors, both with the kids and my own life but what can you do more than make life as good as possible for everyone?

Be judged by the people is no problem for me, I have always suffered and I say as I said before, I do not have such people around me or in my life, Never mind what they say. I have not ever wanted to paint myself in a blue glow, I'm no angel, rather, one would probably see me as a YES Bitch.

But in the middle of everyone's beliefs, I have a fact which nobody can take away from me, I gave life to my children, I love my children and I do the best I can, etc. I can not do, but love them above all.From me Kim had neaded more of me but, I was sick and we had to steer it up otherwise, but we kept in touch, we met, we wrote, we talked and he was nearly eighteen years old and he was in love in his girlfriend.

Remember that it is acceptable for everyone else to feel bad and become weak in their lives, but not for me. I am punished because I had a depression and could not handle all fractions as they appeared, I had full work cut out to survive in life, to work trying to get the economy going around while I was sick and I is considered the greatest villain that goes into a pair of shoes for my son did not live with me. He did not, he wanted to live with his father, he had to try to live there and, unfortunately, could he manage it all the way when he suffers from psychological problems as social security came into the picture. Kim had his  girlfriend at the place where his father lived, and he wanted to stay in the community, we asked the municipality for an apartment but ran into that he could live with his fathers wifes mother so we decided to all parties that it would be, there was a consensus not a rejection of my son, but at the same time a relief because I was so bad that I could take care of him right then, but by no means have I stopped caring about my son. The job as a chef took a lot of my time and certain times it felt like we were working around the clock and my son was disappointed that I did not come often enough, but I needed money to meet bills as well, but we talked on msn, email, skype and the phone. We had plans, going out to eat at Max in Karlstad, but we did not get it because he took his last decision in mortality. I did not abandoned him and will never do it even if you dont want to see what it was that I did.

Judge me or leave it. I lost my son and if I only had one opportunity to understand that my son felt bad so I had dropped everything and picked him, but no one picked up the receiver and said something, no one helped him get more in touch with me to the effect that I was a villain in the drama who have abandoned my son, so instead he died and I was not there when he needed me. It's something I may regret the rest of my life, but those who made this possible rule on me, that I would malign my son with the book I wrote out of love for everyone to understand that Kim was the most beautiful on earth; he was my son.