Känns bra att de som nu läst och sedan kontaktat mig tyckt att boken är välskriven och bra, den är skriven av kärlek. Men nog om den just nu vill ju inte trötta ut er med mitt tjat, men klart jag vill att ni ska läsa och bedöma den.

http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/ett-helvetes-javla-liv 

I alla fall så började jag plita på något nytt igår men det vet jag inte vart det tar mig, skriver ju mest för skrivandets skull, för att det känns bra, men det blir ingen faktabok så mycket kan jag säga i nuläget, Roman siktar jag på men det kan svänga innan jag kommit för långt, vi får se men under tiden ska jag låta fantasin flöda.

Jag vill bli författare när jag blir stor :-)

Idag är det en jobbarkväll och likaså i morgon så något skrivande blir det inte, nu ska jag kocka lite eller ja mest kallskänksarbete kan jag tro det blir, lägga förrätter och desserter och göra andra små kalla beställningar, preppa inför kvällen och lägga varmrätter " Supé" och i morgon bjuder mitt liv på samma revy igen då det är ännu en jobbdag.

Ja så klart även disk och städning ingår i sysslandet på jobbet. Min fot är fortfarande konstig efter det konstiga som skedde, kändes som någon drog i håret på foten och sedan nöp mig efter det blev den röd på en stor fläck och så känns det som om det som finns inuti inte riktigt har nog med plats, men jag ska till läkaren den 24:e så jag tar det problemet då. Har ju ändå inget riktigt jobb så någon sjukskrivning är inte tat tänka på man får ju zipp zero när man inte är fast anställd, så var det en blodpropp ja då får det vara det för jag kan inte vara hemma, har inte råd då klarar vi inte betala utgifterna nästa månad. Drömmer om en ändring under 2012, hoppas att livet kan erbjuda mig någonting bra efter allt det som skett i mitt liv. Saknar Kim varenda dag och livet känns tufft men jag skymtar trots allt en framtid vissa stunder, så jag tror han ler från sin himmel. Älskar dig Kimpan, glöm aldrig det. Mamma

English Version

Feels good to those who now read and then contacted me thought that the book is well written and well, it is written with love. But enough about it right now do not want to bore you with my nagging, but clearly I want you to read and assess.

http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/ett-helvetes-javla-liv

Anyway, I began trustworthy something new yesterday, but I do not know where it takes me, writes mostly for writing's sake, that it feels good, but there will be no fact book so much I can say at this time, Roman sights I on but it can swing before I come too far, we'll see but in the meantime I'll let your imagination run wild.

I want to be a writer when I grow up :-)

Today it is a work evening and also tomorrow so no writing in sight, now I'll cook some or even most cold donated work, I can believe it, add appetizers and desserts and make other small cold orders, preparing for the evening and put hot dishes' Dinner "and tomorrow offer my life just revue again when there is even a jobs day.

Yes, of course, also washing and cleaning are included in our preoccupation on the job. My foot is still funny after it weird that happened, I felt like someone pulled the hair on the foot and then pinched me after it got the red in a great spot and it feels as if it's inside does not really have enough space, but I'm going to the doctor on the 24th so I'll take that problem then. Has, after all, no real job so no sick leave is not to think about you get of course zip zero when it is not permanent, so if it was a blood clot yes then it may be there because I can not stay home, can not afford it then do we not pay the expenses next month. Dreams of an amendment in 2012, hoping that life can offer me something good after all that happened in my life. Missing Kim every day and life feels tough but I glimpsed after all, a future of some moments, so I think he is smiling from heaven. Love you Kimpan, never forget it. Mom

Känslor jag bär inom mig sedan jag la ut min bok i går, jag är stolt över att ha lyckats trots min sorg att genomföra det jag föresatt mig att göra att låta mina medmänniskor lära känna min son, att lära sig att älska min ängel. Jag har redan fått en del feedback och den har varit positiv, så den förstummande rädslan börjar släppa lite nu för jag kan lova att jag varit livrädd för hur den skulle bli bemött, men den är så fylld av kärlek, inte bara till Kim utan även till livet har jag själv upptäckt på min väg genom skrivandet.

Att skriva har alltid varit en dröm i mitt liv och jag har gjort det allt sedan jag lärde mig skriva, men inte trodde jag att jag en dag skulle skriva en bok om min döde son och min sorg. Jag hade ju drömt om att ge ut en kokbok, att skriva en deckare och kanske en liten roman samt barnböcker för barnbarnens skull, dikter, men livet ville mig annorlunda så det blev "Ett helvetes jävla liv", som kom först ut. ja då ni hörde rätt först för jag har blodad tand och vill fortsätta skriva, det ger mig frid och ro vilket ju är delvis en bit av mitt driv även för mitt bloggande, att finna ro i själen.

Jag måste finna en väg att förlåta livet sin ondska, jag måste göra något som får mig att tycka om livet igen, önskar jag hade möjlighet att göra det på heltid men dit kanske jag aldrig lyckas komma någonsin, men jag kan hoppas och  tills dess kockar jag vidare och skriver på min fritid. Kim kan titta ned från sin himmel och vara stolt över sin mamma, det finns så mycket kärlek och allt det han gav mig i sitt liv ska hjälpa mig mot framtiden, jag måste se minnena som plåster på själen istället för med sorgens svärta. Jag kan och vill leva för min son, jag vet att han hade velat se mig glad för han älskade mig och jag honom. Saknar <3 älskade hjärtat mitt. Du fina goa Kim, mamma tittar upp och hoppas du kan se ned till mig, jag behöver hålla din hand, behöver din kärlek så håll hårt i vårt band...

English Version

Feelings I carry within me since I put out my book yesterday, I am proud to have succeeded in spite of my grief to implement what I made up my mind to do to let my companions know my son, to learn to love my angel. I have already received some feedback and it has been positive, so the dumb fear starts to drop a bit now because I can promise you that I was terrified of how it could be treated, but it is so full of love, not only to Kim, but also to life, I myself have discovered on my way through writing.

Writing has always been a dream of my life and I've done it ever since I learned to write, but I thought that I would one day write a book about my dead son, and my sorrow. I had dreamed of publishing a cookbook, to write a detective story and perhaps a little romance and children's books for my grandchildren's sake, poems, but life took me differently so it was "a hell of a fucking life," which came first out. well then you heard me right first because I have taste for and want to continue writing, it gives me peace of mind which is of course partly a piece of my driving even for my blogging, to find peace of mind.

I must find a way to forgive life its evil, I have to do something that makes me enjoy life again, wish I had the opportunity to do it full time but to which I may never succeed in ever, but I can hope, and until then cooks I go and write in my spare time. Kim can look down from heaven and be proud of his mother, there is so much love and all that he gave me in his life to help me towards the future, I need to see the memories that patch of the soul instead of mourning black. I can and want to live for my son, I know he wanted to see me happy because he loved me and I him. No <3 love my heart. My wonderful Kim, mom looks up and hope you can see down to me, I need to hold your hand, need your love so hold hard in our band ...

Jag har skrivit och skrivit och nu så har jag lagt ut boken för att andra ska kunna läsa och rösta på den. Om ni röstar fram min bok kan jag vinna en lektörläsning av boken och sedan kanske någon vill ge ut den så läs om mig, min Kim och min stora sorg.

http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/ett-helvetes-javla-liv

Jag väntar på att ni sågar eller rosar, eller att jag uppnår det jag vile uppnå att ni genom min bok lär känna min son och bevarar honom i era hjärtan. Jag vil påvisa att man inte alltid gör rätt val även om man trott sig göra det i stunden.

Hoppas ni finner er en stund av intressant läsning och att det ger er en bit förståelse för sorg av det värsta slaget, att jag med min bok kan hjälpa andra i samma situation och att öppna upp för diskussioner runt och omkring självmord.

Jag skulle uppskatta om ni ger mig kritik, god illa, vad ni vill bara att ni reflekterar gör att jag kan komma viadrea i mitt skrivande.

English Version

I wrote and wrote and now I have the book for others to read and vote on it. If you vote for my book, I can win a lektörläsning of the book and then maybe someone wants to publish it, read about me, Kim and my great sorrow.

http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/ett-helvetes-javla-liv

I'm waiting for you saw or praises, or that I achieve what I vile achieve that through my book get to know my son and keep him in your hearts. I Vil demonstrate that you do not always make the right choice even if you thought they do it in the moment.

Hope you'll find you one hour of interesting reading and it gives you a little understanding of the grief of the worst kind, that I with my book can help others in the same situation and to open up discussions around and about suicide.

I would appreciate if you give me criticism, good bad, what you just want to make you reflect that I could go further in my writing.

Idag har jag passat på att ta ner en del av julgardinerna och så har jag satt upp de nyköpta gardinerna, blev jättefint och så ska dammtorka, dammsuga och skura här hemma idag när maken far på jobbet för att göra ett kvällspass igen. I morgon kväll ska jag jobba igen så då blir det inget här hemma.

I går var det minneslunden och sedan for vi till mamma och pappa, orkade inte vara hemma själv behövde prata bort dagen, saknaden efter Kim var så svår att jag fick distrahera mig själv lite. Grät då jag tände hans lykta, mitt barns lykta. Han släckte sin egen livsgnista och jag kan inte förstå det, jag kommer aldrig att klara av att acceptera hans öde. Allt gott jag ville honom, all kärlek jag bär på och han finns inte med oss mera nu. Hur kunde allt bli så här, så mycket smärta, så mycket tankar, saknad, tomrum. Livet som slutade och det smärtsamma som kallas liv som tog vid. Lilla, söta gubben, jag hoppas så at han fann det han sökte, att han fick frid i sin själ genom sitt beslut. Jag finner ingen frid, jag plågas. Det är sådan ofattbar smärta att mista sitt barn, jag bär det inom mig hela tiden och kämpar mot ständiga ångestatacker, jag kan känna hur de lurpassar inom mig, känslan som vill slå ned mig, men jag kämpar emot, står upp, försöker, tar ett kliv och en dag, tar mig vidare. Hur är det möjligt, jag vet inte? Det hade gått ett helt år på det här viset i går, ett helt långt år.

English version

Today I have taken the opportunity to take down some of christmascurtains and then I sat up the newly purchased curtains, was very nice and then dusting, vacuuming and mopping at home today when my husband go at work to make an evening shift again. Tomorrow night I'll work again, then there will be nothing here at home.

Yesterday I was at the memorial garden and then we went to mom and dad, could not be at home needed to talk away the day, missing after Kim was so severe that I had to distract myself a bit. Cried when I lit his lantern, my child's lantern. He put out his own spark of life and I can not understand it, I will never be able to accept his fate. All good I wanted him all the love I carry on and he's not with us more now. How could all be like this, so much pain, so many thoughts, loss, emptiness. Life has ended and the painful called life began. Small, sweet kid of mine, I hope so he found what he sought, he had peace in his soul, by his decision. I find no peace, I am tormented. It is such an unimaginable pain of losing my child, I carry within me all the time and fighting constant vapor state Acker, I can feel how they skulk in me, feeling that would crush me, but I am fighting against, stand up, seeks, takes one step and one day, take me on. How is it possible, I do not know? It had been a whole year in this way yesterday, a whole long year.

Just idag är det ett år sedan jag fick dödsbudet, du hade valt att ta ditt liv, jag är trasig, ett helt år har jag varit trasig nu, utan solen i mitt sinne och vad jag inte kan förstå alls är hur jag har lyckats att ta mig hit, vart gick året?

Det har varit ett svart år, tungt av sorg och en massa tungt arbete. Så många gånger har jag tänkt tanken på att följa efter dig, du var min lilla kille. Jag vill du ska vara här med mig.

Jag trillar ned i det svartaste av svarta, tårarna forsar, det är så tufft att leva ett liv utan dig, jag vill inte. HÖR MIG KIM, jag vill du ska vara här.

Jag skulle sätta in en minnesannons i tidningen men jag hade inte råd med det så jag har fixat till en och sätter den på facebook och här på bloggen, jag minns ju dig även utan en annons och det tror jag du vet min älskade lilla Kimpan.

Men andra kanske inte förstår om jag inte säger det rent ut och jag orkar inte med bråk längre från någon.

Sedan du lämnade mig fick jag höjd dos på mina tabletter för att orka stanna kvar här bland de som älskade dig och som älskar mig. Att mista sitt barn är den värsta av alla mardrömmar, det är ett livslångt straff, saknaden som bara ökar i intensitet hela tiden, man går från att stå ut till att tappa tron och hoppet, det är den framtid jag hittat. Jag kan skratta men inte inifrån, det finns inte med mig längre. jag var så rädd om dig och ändå slutade det så här, ända ifrån du föddes så var jag så rädd att det skulle hända dig någonting och så var det du själv som tog beslutet att lämna jordelivet och oss andra. Jag får aldrig veta VARFÖR..

Saknad, Älskad och aldrig Glömd..Mamma

English Version

Right now it's a year since I got the death your bid, you had chosen to take your life, I'm dead, a whole year I've been dead now, but the sun in my mind and what I can not understand at all how I have managed to take me here, where did the year go?

There has been a difficult year, heavy with grief and a lot of hard work. So many times I thought of the idea to follow you, you were my little guy. I want you to be here with me.

I fall down into the blackest of black, tears rapids, it's so tough to live a life without you, I do not. HEAR ME KIM, I want you to be here.

I would put up a memorial ad in the newspaper but I could not afford it so I've fixed to one and put it on facebook and here on the blog, I remember, of course you even without an ad and I think you know my beloved little Kimpan.

But others may not understand if I put it to you and I can not fight anymore from anyone.

Since you left me I had high dose of my pills to cope stay here among those who loved you and who loves me. To lose a child is the worst of all nightmares, this is a lifelong punichment, missing by only increasing in intensity all the time, going from stand to lose faith and hope, it's the future I have found. I can laugh, but not from within, it's not with me anymore. I was so worried about you and still ended it this way, right away you were born I was so afraid it would happen to you something and it was you who took the decision to leave the earthly life and the rest of us. I may never know why ..

Missing, Loved and Never Forgotten .. Mom