Toves Tankar

Alla inlägg under februari 2012

Av Tove Birkeland Brandt - 29 februari 2012 18:25

Vi for till jobbet idag för att göra ett arbetspass på Selma Quality Hotell i Sunne, gick in för att kolla nästkommande tider men det fanns inga tider uppsatta så vi gick ut och pratade med Eva vår kökschef och fick då veta att inga tider finns åt oss mera, naturligtvis vill vi veta vad vi gjort fel och hon säger att nya kökschefen Henrik Löv inte vill ha oss, men han har ju aldrig träffat oss, sedan kommer nästa förklaring att vi är värdelösa enligt serviserna och inte klarar av att utföra vårat jobb så restaurangchefen Monika Thuden Lindqvist ansåg att vi inte klarar av våra jobb och är numera icke önskvärda. Jag blev så illa berörd att jag började gråta, jag har ställt upp med fem minuters varsel när de har ringt efter mig och sedan fortsatte hon diskutera vår oförmåga och att det ju också berodde på att vi som gift par bara ville jobba samma tider, men det är ju månader sedan jag sa till henne att det var OK för mig att gå själv om det behövdes men föredrog att jobba samma tider för familjens skull. Jag är i chock och just nu känner jag mig värdelös som kock och som människa. Om vi nu gjort något dåligt varför har ingen sagt något till oss, varför är alla så falska att de gör på ett sådant här sätt emot oss. Enligt henne skulle även högste chefen Nicklas stå bakom detta och tycka att vi inte klarade vårat jobb. Jag trodde ju vi gjorde ett bra jobb så mycket beröm som vi fått av gästerna för våran mat och jag som gjort mig till extra för att ge gästerna fina upplevelser med snygga upplägg. Vi är kastade på soptippen och vi båda berördes så illa av detta uppträdande att vi vände och gick hem igen. Vi sa till Eva Walinder att hon fick skaffa någon till kvällspasset eller ta det själv. Jag är så kränkt. Kritik kan jag ta om man vågar komma och säga något till mig men att bli så illa behandlad det klarar jag inte av, dessutom har det ju näst intill varit mobbing på Selma gentemot oss de senaste veckorna.

Jag tänker nu ta ett steg mot det fackliga för att se vad de anser om vår situation. Jag vill också passa på att tacka alla goa arbetskamrater som baktalat oss och sett till att vi inte längre är önskvärda, det värmer att få äran att jobba på en sådan fin arbetsplats med så mycket gemenskap och smussel bakom våra ryggar. Tack!

Av Tove Birkeland Brandt - 29 februari 2012 10:38

Som i melodin så kändes det tungt då vi omplacerade vår älskade vän Buddy igår och nog blev det att jag fällde tårar även om jag vet att vi gjort det rätta. Våra jobb går inte ihop med husdjur, för långa pass. Det var skillnad förut då vi själva bestämde över vår tid och kunde ta en promenad när helst han behövde det, men på slutet blev det många och långa tolvtimmars pass av ensamhet för vår vän och det var så fel det kunde bli. Det är tungt att vara osjälvisk och tänka på någon annans bästa, man vill så gärna hålla kvar länken av kärlek för han var så kärleksfull emot oss, kramades och var så glad när vi äntligen kom hem. Vi har gjort rätt och han verkade tycka att det var ok själv med, han gick raka spåret till sin nya matte och då de skulle resa då gick han in i bilen själv utan att någon sa någonting alls. Att de alla var hundvana det syntes direkt så jo det känns skönt och vi håller kontakten. Skrev till uppfödaren igår och berättade vilken väg han gått nu och skickade nya mattes uppgifter.

  Kände att jag var tvungen att be Kim förlåta mig för att jag gav upp Buddy, han älskade honom, men jag tror att han i långa loppet hade förstått att man inte kan göra så när man älskar någon, jag tände hans ljus och bad honom förlåta . Morgonen var så tom utan vår vän som sprang ivägen och studsade och ville ut, inga rörelser alls. Konstigt det känns, så tomt men jag vet ju att man kommer att vänja sig till slut.

Det är en förändringens tid och vi gör det bästa för alla, före Kims självmord hade jag aldrig klarat av att vara så osjälvisk, då hade jag hållit kvar för att jag mådde bra av att ha sällskap, nu är det skillnad. Kärleken är så fin och så viktig, precis som Björn Ranelid sjunger den kan göra Mirakel.

Idag ska vi åka och jobba på Selma, men jag har hunnit med en hel del här hemma på morgonen duschat, dammsugit, satt på bryggaren och fixat frukosten, vikit allt som vi tvättat. bara man tar tummen ur så går det bra. I morgon ska jag vidare på en intervju på Rudsskolan får se hur det går, inte det ultimata drömjobbet men ett jobb med mycket bra arbetsider dock ej ett fast utan tidsbegränsat dessvärre. Men jag håller tummen, vore skönt med lite tidsfrist på det ekonomiska läget.


English Version

As in the song, it felt heavy when we relocated our beloved friend Buddy yesterday and probably it was that I shed tears, although I know we did the right thing. Our job is not compatible with pets, for long spells. It was unlike before when we decided on our time and could take a walk whenever he needed it, but in the end it was many long twelve-hour spell of loneliness for our friend and it was so wrong it could be. It is hard to be selfless and think of someone else's best, you want so badly to keep the link of love because he was so loving towards us, hugged us and were so happy when we finally got home. We have done well and he seemed to think it was ok with himself, he went straight to his new mistress, and then they would return when he went into the car himself without anyone saying anything at all. That they all had experience of dogs, it seemed immediately so yes it feels great, and we keep in touch. Wrote to the breeder yesterday and told me which way he went now and sent the new mom's tasks.

 
I felt that I had to ask Kim to forgive me because I gave up Buddy, he loved him, but I think he's in the long run would have understood that you can not do that when you love someone, I lit his candle and asked him to forgive . The morning was so empty without our friend who ran in the way and bounced and wanted out, no movement at all. Strangely, it feels so empty but I know that it will get used to it eventually.

It is a time of change and we do it best of all, before Kim's suicide, I had never managed to be so selfless, I would have been left because I was good to have company, now is the difference. Love is so delicate and so important, just as Bjorn Ranelid sings it can do Miracles.

Today we're going to work at Selma, but I have had time for a lot here at home in the morning shower, vacuumed, put the machine on and fixed breakfast, turned aside all that we washed. just to get the thumb out, you're welcome. Tomorrow I will continue on an interview on Rudsskolan'll see how it goes, not the ultimate dream job but a job with a lot of good work sider, however, not a fixed but time-limited, unfortunately. But I hold your thumb, it would be great with a little time on the economic situation.

Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2012 13:43

Älskade Kimpan jag fattar fortfarande inte varför du gick din väg från oss, jag önskar fortfarande att du ska komma tillbaka, att allt bara är en ond dröm. Men jag vet ju att det inte alls är så, saknar dig så förtvivlat mycket hjärtat.

Jag ber att få känna din närvaro, ber att du skall se mig från andra sidan, att du skall följa mig i livet tills jag kommer efter dig en dag. Snälla lilla gubben ge mig bara ett tecken, ge mig TRO.

Din död förändrade mig helt, jag är så försiktig i närvaro med andra nu men idag tog jag ett steg framåt och tog kontakt med an tjej jag tycker verkar go för att få en vän vilket är mycket ovanligt för mig som du ju vet gubben. Vi får se hur livet utvecklar sig, jag kämpar så hela tiden. Just nu går all energi åt för att söka jobb och att gå på jobbintervjuer. Jag vill trivas med livet, trivas med mig själv och jag har en hel del att uträtta här innan jag ger mig av. Jag vill skriva och just nu försöker jag studera i skrivarkonsten för att utveckla mitt skrivande. Författarkurser mm så fort jag har en ledig stund. Drömmer om miljonvinsterna som skall göra mig till heltidsförfattare på någon skön strand i utlandet och någon liten skrivarstuga i svenska fjällvärlden :-), Tur det ännu är gratis att drömma!

Men inget kan bota den tomhet som växer inom mig och den eviga längtan jag har efter dig där inne i mitt innersta, mitt älskade barn. Du lämnade mig i ett vacum som alltid kommer omsluta mitt liv, mina känslor och mina tankar. Älskar dig så otroligt mycket, ingen död kan ta bort det från oss hjärtat, bandet finns där för alltid

Mamma


English Version

Beloved Kimpan I still do not understand why you went your way from us, I still wish you to come back, that's all just is a bad dream. But I know that it is really not so, miss you so terribly much heart.


I wish to feel your presence, praying that you will see me from the other side, that you should follow me alive until I come after you one day. Please little dude just give me a sign, give me FAITH.


Your death changed me completely, I am so careful in the presence of others now, but today I took a step forward and made ​​contact with an girl seems to me to go to get a friend which is very unusual for me as you all know my little heart. We'll see how life unfolds, I am fighting so all the time. Right now, all the energy on to look for jobs and going on job interviews. I want to enjoy life, feel comfortable with myself and I have a lot to do here before I go off. I want to write and right now I try studying the writingart to develop my writing. Writers Courses etc. as soon as I have a free moment. Dreams of one million profits that will make me full-time writer on some beautiful beach abroad and some small writers cottage in the Swedish mountains :-), lucky it is still free to dream!


But nothing can cure the emptiness who grows in me and the eternal longing I have for you in there in my bones, my beloved child. You left me in a vacuum that will always surround my life, my feelings and my thoughts. Love you so much, no death can remove it from our heart, the band is there forever

 

Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2012 11:44

Detta eviga jagande efter ett jobb för oss, så slitsamt det är. I går var vi till Oslo och pratade med en kille som var kökschef i oslos äldsta byggnad. Restaurangens innergård var en gammal avrättningsplats. Historia fanns det gott om men utrymme i kök var det sämre med, att ens kalla det ett kök var svårt det var en liten näst intill oframkomlig hall att jobba i, thats all och vad jag förstod skulle det serveras ca 300 gäster/dag genom detta kök som gav mig panik bara av att titta på det. Jag och maken skulle inte kunna mötas där utan att någon av oss fått lägga magen uppe på gasspisen för att komma förbi varandra och ändå hade man inte tappat intresset men då det kom fram till att man inte kunde pendla och att man skulle skaffa eget boende och att man skulle bo på heltid i Oslo, nej men nej tack. Men på ditvägen ringde min telefon och det var Rudskolan som ville att jag skulle komma in på torsdag för att se vem jag är "träffa mig", får väl se vad det kan ge, det är ju ett jobb på 3-6 månader men jag tror inte det ger någon varaktig tjänst men det skall bli kul att se på det, dagtjänst och lediga helger så :-) det skulle passa mig.

Här river katten allt som finns, underaktiverad och gapar hela nätterna så nu ska vi försöka få ett annat hem till henne, får inte sova så jag blir helt utsliten , hon vill ju vara go och så på nätterna men jag själv vill sova så det går inte ihop och jag har kommit på att jag inte ska ha några djur mer nu för med det yrke vi har valt har man inte en chans att ta hand om dem på rätt sätt, det är synd om dem för de blir ensamma för länge. Någon som vet om ett bra hem till en katt tjej och till vår Rottweilerhanne som skall omplaceras/säljas, han är en underbar kille så kelsjuk men får tyvärr inte den tid och omsorg han förtjänar. När vi skaffade honom styrde vi över vår egen tid, nu styr dessvärre tiden våra liv. Han är fem år gammal och vacker som en dag <3


English Version

This eternal hunting for a job for us, so tough it is. Yesterday we went to Oslo and talked to a guy who was head chef at Oslo's restaurant placed in the oldest building. Restaurant courtyard was an old place of execution. History was abundant but the space in the kitchen, it was worse, to even call it a kitchen was hard there was a small almost impassable hall to work in, thats all and I knew it would serve about 300 people / day by this kitchen which gave me panic just by looking at it. I and my husband would not be able to meet there without any of us had to belly up on the gas stove to get past each other and still had not lost interest, but when it came to the conclusion that you could not commute and that it would acquire their own homes and that they would live full time in Oslo, no, but no thanks. But the way there my phone rang and it was Rudskolan who wanted me to come in on Thursday to see who I am, "meet me", will see what it can give, it's a job for 3-6 months but I do not think it gives a lasting service but it will be fun to look at it, dagtjänst and weekends off so :-) it would suit me.

Here the river cat all there is, in activated and yelling all night, so now we will try to find another home for her, can not sleep so I will be completely worn out, she wants to be nice and so at night but I'm trying to sleep as it goes not together and I have realized that I should not have any animals more now with the profession we have chosen has no chance to take care of them properly, it's hard on them because they are lonely for long. Does anyone know of a good home to a cat girl and our Rottweiler guy to be transferred / sold, he is a wonderful guy so kidderly but, unfortunately, not the time and attention he deserves. When we got him, we steered on our own time, now controls its worse time our lives. He is five years old and beautiful as a day <3

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2012 10:32

Vårt levnadsklimat har blivit så tufft, man jobbar och sliter som flitiga små myror, har svårt att hinna med sig själv och dem man älskar och i slutänden är det knappast att man kan betala sina räkningar, än mindre finns det något kvar att göra något roligt för. Inga utsvävningar för det skall ju räcka till bensin en månad att ta sig till jobbet med och så fyller ju folk år och så är det månad efter månad efter måmad. känns det igen? -Jag tror de flesta av oss sliter med just det här.  Det är påfrestande och inte roligt alls, sliter på familjer och på humör.

- Men världen är en tuff plats att leva på trots detta och allt annat som hänt i ens liv så vill man fortsätta, man vill se vad som kommer runt nästa hörn och någonstans så hoppas man på den stora vinsten som skall förändra allt. kanske kommer det eller så kommer det aldrig någonsin, men hoppet finns där.

  Tänker så ofta på meningen med min sons självmord och för bara någon dag sedan hörde jag på en psykolog på radion som pratade om att det fortsätter krypa ned i åldrarna att våra unga mår allt sämre. Hon sa att de är inte tränade för att förstå att livet inte går på räls, de tror att allt skall flyta på och då motgångar kommer i deras liv klarar de inte av att handskas med dem, de orkar helt enkelt inte igenom för det är inte så deras bild sett ut. det var inga diskussioner om dåliga föräldrar eller så utan helt enkelt att samhället har förändrats, blivit hårdare och man får inget gratis, gäller även klimatet för föräldrarna som hela tiden måste kämpa för att klara av försörjningsbiten och därigenom får mindre tid för barnen. Ett ekorrhjul av allt. Så lätt att peka finger när något går fel, tänk om människor kunde låta bli det om de kunde hjälpa varandra istället så kanske de unga skulle klara av livet bättre och föräldrarna med. Man bär på så mycket kärlek för sina barn, men man klarar inte hela tiden att finnas där vaket till 100 procent. Min son dog, men han lärde mig så mycket efter sin död. Mycket om mig själv och om unga i vårt samhälle, om kärlek, om att leva. Den gamla klyschan "Inget ont som inte har något gott med sig" fungerar verkligen i just mitt fall. Trots att jag är genomdränkt av sorg och saknad, har jag fått lära mig att livet är till för att levas och att det är inte så att man kan gå och förvänta sig saker av livet, du skall fylla livet med liv alldeles själv.

Älskar dig Kimpan, har alltid gjort det och kommer alltid göra det. Saknar dig för evigt! Mamma


English Version

Our living environment has become so tough, you work and toil as hard-working ants, have difficulty keeping up with yourself and those you love, and ultimately, it is unlikely that one can pay their bills, much less is there anything left to do something fun of. No excesses of it are supposed to be enough to fuel a month to get to work with and will fill the people of years and then it month after month after month recognize it? -I think most of us work hard to do just that. It is stressful and not fun at all, tears of families and in the mood.

- But the world is a tough place to live in spite of this and everything else that happened in our life so we want to continue, you want to see what's coming around the next corner somewhere, hoping for the big win to change everything. Maybe it will or it will never, ever come, but the hope is there.

 
Thinking so often at the point of my son's suicide and for only a few days ago I heard a psychologist on the radio talking about it will continue to creep down the ages to our young people are deteriorating. She said they are not trained to understand that life does not run on rails, they believe that everything will float on and when adversity in their lives they are unable to deal with them, they quite simply can not go through because it is not so their picture looked like. there was no discussion about bad parents, or so, but simply that society has changed, become harder and you get nothing for free, also applies to the environment for parents who have to constantly struggle to cope with the security bit and thus have less time for the children. A rat-race of all. So easy to point fingers when something goes wrong, what if people could avoid it if they could help each other instead, maybe the young people would manage their lives better and their parents with. It carries so much love for their children, but can not always be there waking up to 100 percent. My son died, but he taught me so much after his death. A lot about myself and about young people in our society, about love, about living. The old cliché "No pain that has nothing good in it" really works in just my case. Although I am drenched in grief and loss, I've learned that life is for living and that it is not so that you can go and expect things of life, to fill life with life all by himself.

Love you Kimpan, have always and will always do so. Miss you forever! Mom

Av Tove Birkeland Brandt - 24 februari 2012 09:08

Älskade lilla Kimpan jag önskar du vore här med mig, alla människor som bara inte kan låta en vara. vad man än skriver, säger osv så skall det ifrågasättas och bråkas. Jag är trött gubben och hade behövt dig här hos mig, att fått tala med dig igen det gjorde mig alltid så befriad inombords. Tände ditt ljus här ute igår igen gubben och så har ju evigaminnen kommit tillbaka igen vilket känns jättebra. Jag får panik varenda gång det händer något med sidan eftersom den känns som en viktig länk i mitt sorgearbete. Att skaffa den sidan var en av de första saker jag gjorde efter ditt självmord.

Konstigt tiden går och jag inser att jag har klarat överleva och starta om igen. Ett nytt liv utan dig men med amputerade inre känslor för alltid, små svarta hål att trilla ned i med jämna mellanrum, men det som förändrats från den dagen budet kom till idag för de svarta hålen är inte längre bottenlösa. Jag sjunker men tar mig upp och jag har börjat längta efter en framtid, men med dig i tanken, alltid dig i tanken Kim.

  Jag har börjat ta tag i mig själv igen, börjat banta vilket känns enormt bra och igår var jag ute och gick en del så det kändes bara bra när det var gjort. Vädret har börjat likna vår och bara det blir vår på riktigt ska jag plantera penseer till dig hjärtat mitt. Mitt i allt det här så kämpar vi för att finna ett jobb och varje dag söker vi nya med en risk att det ger oss en flytt till annan ort. Kanske är det bra för oss, att starta om helt efter allt som hänt. Vi får se! Det gamla livet finns inte kvar, jag lever ett nytt med ingredienser av sorg, smärta, glädje, hopp och förtvivlan. älskar dig Kim i evighet, saknar dig så i mitt liv. Mamma


English Version

Dear little Kimpan I wish you were here with me, all the people who just can not let a be. whatever you write, say so and it will be challenged and fights. I am tired old woman and wish I had had you here with me, that got to talk to you again it made me always so relieved inside. I lit your candles out here yesterday again at your memoryplace and then is the lasting memories  website that come back again which feels great. I panic every time something happens with the site because it seems like an important link in my grief. Getting it was one of the first things I did after your suicide.

Strange time goes by and I realize that I have managed to survive and start again. A new life without you my baby but with amputated inner feelings forever, small black holes to fall into from time to time, but what has changed from that day the news came to the present day for the black holes are no longer bottomless. I'm sinking but takes me up and I have started to long for a future, but with you in thought, always up in the idea Kim.

   I have begun to take hold of myself again, started losing weight, which feels incredibly well and yesterday I was out walking a part so it just felt good when it was done. The weather has begun to resemble ours and it just gets really Spring should I plant pansies to you my heart. Amidst all this as we struggle to find a job and every day we are looking for new ones with a risk that it gives us a move to another place. Maybe it's good for us, to completely reboot after everything that happened. We shall see! The old life is not there, I'm living a new one with ingredients of grief, pain, joy, hope and despair. Kim love you forever, miss you in my life. mom

Av Tove Birkeland Brandt - 23 februari 2012 21:49

Jag är så grinig, överallt stöter man på otrevliga människor som med vett och vilja vill göra andra illa. Gick på stan för att hämta mina glasögon idag och jag blev borta på saker i ett skyltfönster  vandrade i mina egna tankar och gick på en person på gatan och hon snäste då till mig "se dig för förfaan". Trodde hon att jag gick in i henne för att det var kul?

  På min blogg stannar okända upp och är otrevliga, varför? Vad är orsaken till att man måste uttala sig dumt till någon, som nu Idag och igår över min fetma. Det är min blogg, jag gör ju ingen illa genom att skriva här. Jag har mött så mycket hat, så mycket illvilja att jag blivit jämnt rädd över vilket samhälle vi lever i, vilka människor vi stöter på som förbipasserande i våra liv, ofrivilliga kontakter. Vad är vitsen med att göra andra illa med ord eller handling? Varför går man och mår illa över tex MIG för att jag är tjock, det är väl min ensak om jag är det, inte är det en smittsam sjukdom så vitt jag vet. Det är otroligt så lite empati och kärlek det finns i världen. Men genom andra människors agerande får jag lite förståelse för att min son gav upp och tog sitt liv. Att inte vara nog stark och behandlas så här av andra. Hur klarar man av att leva med sig själv och sitt valda beteende när man är på det viset?

  Jag blir uppriktigt ledsen över att folk kan ge sig in på andras sidor eller i andras liv för att jävlas och vara elaka. Öppna era hjärtan för kärlek och medmänsklighet. Ett råd: Behandla andra som ni själva vill behandlas, så får vi alla en bättre värld att leva i...



English Version

I'm so grumpy, everywhere one encounters unpleasant people who knowingly want to make others sick. Went to town to get my glasses today and I was away at things in a shop window, walked in my own thoughts and went for a person on the street and she snapped at me an 'look up for fuck sake ". Did she think that I went into her because it was fun?

   On my blog remains unknown and continues to be nasty, why? What is the reason why the House must decide silly to some, now, today and yesterday about my obesity. It's my blog, I'll do's no harm by writing here. I have met with so much hatred, so much illwill that I have become even afraid of what kind of society we live in, what kind of people we encounter as passers-by in our lives, involuntary contacts. What is the point of making other bad with words or actions? Why you go and feel sick for ME because I am fat, that's my business if I am, is not a contagious disease, to my knowledge. It's amazing how little empathy and love there is in the world. But through other people's actions, I get a little understanding of why my son gave up and took his life. Not being strong enough and treated like this by others. How does one live with himself and his chosen behavior when you're that way?

   I am genuinely sorry that people can get into other people's faces or in others' lives to fuck and be nasty. Open your heart to love and compassion. One piece of advice: Treat others as you want dealt with, so we'll all get a better world to live in. ..


Av Tove Birkeland Brandt - 23 februari 2012 21:25

Det är ett ord att väga "överviktig", det kan betyda flera saker, för mig handlar det om min vikt inte att vara viktig. Varför har jag nu satt ut mitt BMI på sidan? Ja inte är det för att trackaseras av de som ogillar feta personer utan för att berätta om min övervikt och om min påbörjade resa nedåt för som de flesta säkert reagerat på så är mitt BMI väldigt högt, men det har varit högre för bara fem veckor sedan stod det att läsa BMI 45, men sedan dess har jag genom att på  www.viktklubb.se bokföra allt jag äter kunnat gå ned 6,4 kg på fem veckor och det är jag stolt över. Jag kom till en punkt där jag fick nog och sedan dess har jag lagt om min kost och så smått börjat motionera. Tyvärr stöter man på annat än det stöd man hoppas på när man delar med sig av sig själv på det vis jag gör här och man hånas, kallas idiot, sjuk och folk ifrågasätter hur i helvete man kan vara så fet. Så jädra lite de vet? Så fruktansvärt lite empati de har inom sig. Man har kommenterat på mina sidor om min vikt och utmanat mig att lägga ut bilder på mig själv som smal om jag nu har några sådana i min ägo som man uttrycker sig. Ärligt! Jag skiter i vad andra tycker om mitt utseende, det viktiga är jag själv och hur jag vill uppfatta mig själv, och just nu är inte den bilden bra. Så för er som vill hjälpa mig på min resa, genom att peppa eller för att dela ideer om hur man kan gå tillväga är jättevälkomna att göra det och för er som mår dåligt över FETA PERSONER " Dra dit pepparn växer"

English Version

It's a word to weigh the "overweight", it can mean several things, for me it's about my weight will not be important. Why have I put out my BMI on the page? Yes is not it because I want people to be rude because those people dislike fat people, but to tell you about my obesity and my journey started down that most people probably responded, my BMI is very high, but it has been higher for just five weeks ago it was to read the BMI 45, but since then I have by the www.viktklubb.se record everything I eat have been able to lose 6.4 kg in five weeks and I'm proud of. I got to a point where I had enough and since then I put on my diet and gradually started exercising. Unfortunately, one encounters other than the aid it hoped when the sharing of myself in the way I do here and I are mocked, called stupid, sick, and people question how the hell I may be so fat. So damn little they know? How terrible little empathy they have within themselves. You have commented on my pages about my weight and challenged me to post pictures of myself as narrow if I have any in my possession which you express yourself. Honestly! I do not care what others think of my appearance, the important thing is myself and how I would perceive myself, and right now is not the picture is good. So for those of you who want to help me on my journey, by pep or to share ideas on how to go about it is very welcome to do so and for those of you who feel bad about FAT PEOPLE "Get the hell to the place the pepper grows"

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards