Vårt levnadsklimat har blivit så tufft, man jobbar och sliter som flitiga små myror, har svårt att hinna med sig själv och dem man älskar och i slutänden är det knappast att man kan betala sina räkningar, än mindre finns det något kvar att göra något roligt för. Inga utsvävningar för det skall ju räcka till bensin en månad att ta sig till jobbet med och så fyller ju folk år och så är det månad efter månad efter måmad. känns det igen? -Jag tror de flesta av oss sliter med just det här.  Det är påfrestande och inte roligt alls, sliter på familjer och på humör.

- Men världen är en tuff plats att leva på trots detta och allt annat som hänt i ens liv så vill man fortsätta, man vill se vad som kommer runt nästa hörn och någonstans så hoppas man på den stora vinsten som skall förändra allt. kanske kommer det eller så kommer det aldrig någonsin, men hoppet finns där.

  Tänker så ofta på meningen med min sons självmord och för bara någon dag sedan hörde jag på en psykolog på radion som pratade om att det fortsätter krypa ned i åldrarna att våra unga mår allt sämre. Hon sa att de är inte tränade för att förstå att livet inte går på räls, de tror att allt skall flyta på och då motgångar kommer i deras liv klarar de inte av att handskas med dem, de orkar helt enkelt inte igenom för det är inte så deras bild sett ut. det var inga diskussioner om dåliga föräldrar eller så utan helt enkelt att samhället har förändrats, blivit hårdare och man får inget gratis, gäller även klimatet för föräldrarna som hela tiden måste kämpa för att klara av försörjningsbiten och därigenom får mindre tid för barnen. Ett ekorrhjul av allt. Så lätt att peka finger när något går fel, tänk om människor kunde låta bli det om de kunde hjälpa varandra istället så kanske de unga skulle klara av livet bättre och föräldrarna med. Man bär på så mycket kärlek för sina barn, men man klarar inte hela tiden att finnas där vaket till 100 procent. Min son dog, men han lärde mig så mycket efter sin död. Mycket om mig själv och om unga i vårt samhälle, om kärlek, om att leva. Den gamla klyschan "Inget ont som inte har något gott med sig" fungerar verkligen i just mitt fall. Trots att jag är genomdränkt av sorg och saknad, har jag fått lära mig att livet är till för att levas och att det är inte så att man kan gå och förvänta sig saker av livet, du skall fylla livet med liv alldeles själv.

Älskar dig Kimpan, har alltid gjort det och kommer alltid göra det. Saknar dig för evigt! Mamma

English Version

Our living environment has become so tough, you work and toil as hard-working ants, have difficulty keeping up with yourself and those you love, and ultimately, it is unlikely that one can pay their bills, much less is there anything left to do something fun of. No excesses of it are supposed to be enough to fuel a month to get to work with and will fill the people of years and then it month after month after month recognize it? -I think most of us work hard to do just that. It is stressful and not fun at all, tears of families and in the mood.

- But the world is a tough place to live in spite of this and everything else that happened in our life so we want to continue, you want to see what's coming around the next corner somewhere, hoping for the big win to change everything. Maybe it will or it will never, ever come, but the hope is there.

  Thinking so often at the point of my son's suicide and for only a few days ago I heard a psychologist on the radio talking about it will continue to creep down the ages to our young people are deteriorating. She said they are not trained to understand that life does not run on rails, they believe that everything will float on and when adversity in their lives they are unable to deal with them, they quite simply can not go through because it is not so their picture looked like. there was no discussion about bad parents, or so, but simply that society has changed, become harder and you get nothing for free, also applies to the environment for parents who have to constantly struggle to cope with the security bit and thus have less time for the children. A rat-race of all. So easy to point fingers when something goes wrong, what if people could avoid it if they could help each other instead, maybe the young people would manage their lives better and their parents with. It carries so much love for their children, but can not always be there waking up to 100 percent. My son died, but he taught me so much after his death. A lot about myself and about young people in our society, about love, about living. The old cliché "No pain that has nothing good in it" really works in just my case. Although I am drenched in grief and loss, I've learned that life is for living and that it is not so that you can go and expect things of life, to fill life with life all by himself.

Love you Kimpan, have always and will always do so. Miss you forever! Mom

 

Sally

28 februari 2012 14:07

Du skriver väldigt fint, jag hoppas innerligt att det går bra för dig, främling!

http://keyboardsmash.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

28 februari 2012 14:09

Tack Sally. Livet är en svår plats men inte omöjligt, vi har en chans att göra något och jag är en kämpe vill se till att man minns min son och jag vill känna att jag gett allt för mitt eget liv trots det som hänt. Kramar om dig och tackar för din värme.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...